CANCERHUNDEN

hund


Usch, jag börjar redan bli sliten och det är flera dar kvar av Pride. Jag begav mig alltså till parken för att lyssna på Hysén, och innan dess hann jag mingla i vip-tältet där de bjöd på alkoholhaltiga förfriskningar. Och säga vad man vill om Hysén, men hans talskrivare är det inget större fel på, visade det sig. Det blev helt enkelt ett rättframt och ganska sympatiskt anförande där Glenn givetvis plockade mängder av kreddpoäng men som också fungerade som ursäkt för gamla synder. Och sent ska som bekant syndaren vakna. Så stämningen på festivalområdet steg och de flesta tycktes glada och nöjda. Calle Norlén var där, snygg och slipad som vanligt. Han är en sån kille jag är lite skraj för att snacka med eftersom han är så über alle. Rolando, min frisör, är lättare (såklart, han är ju min frisör). Han är så läcker att jag jämt önskar att han vore hetero, och det säger jag också till honom. Jag säger att han är såååå söööt, men då tycker han att jag borde tycka han var sexig istället, fast för mig är det samma sak. Det är därför som jag så ofta misstar mig och tror att tjejer är killar, vilket iofs är helt ok. Det ökar ju mina chanser att bli flata, inte sant? Vore inte alls en dum idé med tanke på mitt dårtycke när det gäller män.

Nåväl, efter Pride begav jag mig till Domen som höll ett sjuårskalas för sin dotter. Jag hade sistnämnda i famnen när hon var alldeles nyfödd. Det uppstår en speciell känsla av sånt, man bondar på nåt sätt. Sen stängdes jag in och kunde inte bonda med nån på många år, men nu är jag ju ute ur buren och har fått tillbaks mina kompisar från förr. En av dem är Linus. Han var också med på kalaset och det var bra, för han tycker så mycket om barn, så då kunde vi andra dricka skumpa i köket medan barnen och Linus lekte med presenterna i vardagsrummet.

Domens mamma hade med sig ett par väninnor och en av väninnorna hade med sig en liten hund. Linus, som vid sidan av barn också älskar gamlingar, sprang ut i köket titt som tätt för att fylla på i glasen och strax var allas humör i topp. Den lille vovven vaknade till liv och började nosa på dambenen, därefter slickade han länge och väl på min ena stövel tills han upptäckte Domens bara ben och övergick till att slicka hennes vad. Då sa hennes mor att hon hört att när en hund slickar på ett visst område kan det betyda att man har cancer där. Domen ryckte genast åt sig foten och skällde på sin mamma för att hon levererade så dåliga nyheter, varpå ett smärre Noréndrama uppstod.

Därefter tyckte vi alla att den där lille terriern var läskig. Ingen ville bli slickad mer, inte ens mina stövlar. Det var som att bli märkt. Och när jag sparkade av mig stövlarna hemma hade en underlig fläck bildats där jycken gått fram med tungan. Min stövel hade kanske cancer som ko, för jag antar att det är koskinn. Ska jag verkligen ha på mig de där cancerstövlarna ikväll?

Kommentarer
Postat av: Niki

Minns du att du fick ett "grattis på 20-årsdagen"-kort när du fyllde typ 35?
Det var jag som valde ut det, och jag tycker faktiskt fortfarande du ser ut som 20.
Tack och lov skriver du inte som en sådan, och det är skönt att vila ögonen och sinnet på en text som skiljer sig från övriga bloggars hispiga innehåll och layouter.
Hurra!

2007-08-02 @ 16:57:05
Postat av: louise

Herreguud, min hund slickar sönder hela mitt ansikte varje morgon... vad månde DET betyda?
Märkligt det där med mammor och döttrar, så fort min morsa och jag ses så blir det också soppa á la Norén. Det slår aldrig fel och det är alltid lika komiskt i efterhand.

2007-08-02 @ 17:14:49
URL: http://blogg.aftonbladet.se/398
Postat av: Lärarinnan

Men oj...säger som louise; hundar är väl kända för att slicka människor både här och där (haha, förlåt det där lät värre än det var menat!) och inte har väl alla hundägare cancer i ansiktet och på händer och fötter??
Min skogshuggare blir skitsur om jag säger att han är SÖT....han får vara SNYGG eller möjligtvis SEXIG men fanimej inte SÖT... ;)

2007-08-02 @ 19:39:52
URL: http://blogg.passagen.se/ustinaz/
Postat av: Cat

Jag tycker varken om Pride eller Hysén. Fattar helt enkelt inte syftet eller behovet. Kan du förklara det för mig?
Angående den lilla söta cancerhunden så tror jag att det helt enkelt handlar om en undergivenhetsbetygelse (finns det ordet?).
Ungefär som att lägga sig på rygg. Undergivna hundar vill ju gärna slicka en på öronen eller i mungiporna för att fjäska. Den lilla rackaren nådde väl helt enkelt inte upp och fick nöja sig diverse ben och stövlar.
: )

2007-08-02 @ 22:52:19
Postat av: Carin

Bullshit! Hundar slickar inte för att man har cancer, de slickar för att visa (på hundars språk)hur trevliga de är.

2007-08-02 @ 22:55:32
Postat av: Solis

Hallå Unnis.
Nu när du inte är fjättrad i någon bur längre (tack och lov för det) så vore det synd, nästan skamligt, att klaga på "att det inte händer något" i och kring ditt liv. Med folk du umgås med. Dricka drinkar i VIP-tält(Själv brukar jag aldrig vara VIP bara söt emellanåt HAHAHA). Mingla med snyggingar. Sen barnkalas, där killkompisen leker med barnen och du och andra mammor dricker bubbeldricka (ej ramlösa)i köket med en slick-manisk liten jycke som sällskap. Förresten så är jag inte heller så förtjust i småvovvar, även om de inte upptäcker cancer utan de skäller och tror dom är större än vad de i själva verket är. Jantelagen omfattar väl hundar på svensk mark också ;)

2007-08-02 @ 23:16:11
URL: http://kosmosanroparsolis.blogspot.com
Postat av: unni

Tusen tack för era roliga svar, ni förgyller min torftiga tillvaro. Cat, du undrar vad Pride ska vara bra för. Ja, det kan man ju undra ibland. Men det är en festival, och höjdpunkten är paraden som har blivit en årlig manifestation för rätten att vara den man är. Det är svårt att ha invändningar mot det. Sen blir det ju som med alla traditioner. En mötes&mingelplats, ett skäl att festa. Till saken hör att gayfolket i regel är en mycket tolerant skara, vänliga och hyggliga. Jag trivs med det.
För övrigt är det bra att bråka med sina mammor. Mina döttrar bråkar med mig och jag bråkar med dem. Hade vi inte rykt ihop ibland skulle jag ta dem till psykdoktorn.

2007-08-03 @ 11:00:29
Postat av: Åsa

Hej Unni
Jag läste precis en artikel du skrivit i M Magasin om att du blivit utsatt för misshandel. Den gav mig jättemycket, har själv levt i ett destruktivt förhållande i 3 år. Jag har nu kommit ur det och det är underbart. Men jag undrar ibland vad det va som gjorde att jag stannade så länge och kämpade med den mannen...det där du skrev att avsaknaden av rädsla kan uppfattas som lycka i en sjuk relation träffade helt rätt!! Så var det man inbillade sig att man var lycklig de dagar som det var lugnt men sedan väntade skiten bakom nästa knut och man föll igen. Och varför jag som är stark och upplyst kunde hamna i det som jag tidigare sagt var ett svagt och våpigt...självföraktet är svårt och flykten av vänner. Men du, tack din artikel gör mig lite klokare gör att jag kan förstå mitt eget beteende lite bättre. Och ja vi är bäst!

2007-08-03 @ 12:13:40

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0