NATT-TRÄNING
Detta är en hyllning till Signe Haugo, min fantastiska norska gyminstruktör.
När jag levde i isoleringscellen tilläts jag smita iväg till gymmet innan jag kallades hem för att handla, laga mat, massera fötter och passa upp min hustyrann. Vad han inte kände till var den superkraft som uppstod på de gruppträningspass som leddes av Signe. Första gången hon körde ett pass var jag fullständigt förstummad. Vad är det här för en tjej? tänkte jag. Hur kan hon vara så glad? Och hur kan hon sprida en sån galen entusiasm? Hon måste vara galen, konstaterade jag. Och på sätt och vis är Signe galen, fast enbart i positiv bemärkelse. Alla blir galna i henne. Ryktesvägen fick vi höra att några av gymtjejerna hade varit ute och festat med Signe och att de haft galet kul. Naturligtvis blev vi andra väldigt avundsjuka; vi ville också vara galna med Signe. Så när jag blivit kvitt mitt ex och mått skit och skrivit och tränat och tränat och skrivit och mått skit men haft Signe som min enda ljuspunkt gjorde jag slag i saken. Jag krävde att få gå ut och festa med Signes fan club. Och röjde för första gången på många långa år (förutom röjet på hennes träningspass då).
Fortfarande tänker jag ibland på hur det hade varit om jag inte fått insupa Signes fontänsvettiga träningsorgier under de svåra åren. Men bara så att ni vet: på Signes träningsklasser är det hårdare dörrpolitik än på Kvarnen.
Och det var på Kvarnen vi festade i lördags:
Alla älskar Signe!
Fast stackars Gaby hade det värre ...
Se hur rädd hon ser ut. Hon är inte så van vid att gå på klubbar med störande element (läs: män). Och klockan ett på Kvarnen en lördag är ett enda stort manligt störningsmoment, särskilt om man är en babe, vilket Gaby är (fast hon hatar att bli fotad). Så hon stod där i det brölande fyllefolkhavet och såg så störd ut att jag blev full i skratt. Sen skrattade jag resten av kvällen. Och till slut skrattade Gaby också medan hon diskret slog bort alla håriga aphänder som envetet placerade sig på hennes läckra lilla rumpa.
Ibland finns det inget annat att göra än att le åt galenskapen.
... och varför var inte jag på Kvarnen i lördags? Gaaah. Jag vill röra mig med människor som du, Signe, Gaby (ja, hon _är_ en babe!) inte stanna vid den här hållplatsen jag fastnat i.
Men jag bidar min tid. Puss, ni är härliga. Länge leve Signe och den jävla gyllene regeln!
... och vad äckligt, det blev ett helt fel namn på mitt inlägg. Jag är ingen liten Anchita (spanskt diminutiv) utan bara Ancha.
...ibland är jag lite rädd för ormar...
Tur att Signe finns ( och fanns ) och att du orkade kämpa både på passen och utanför. Min BP magister F brukar påminna oss att vi bestämmer över stången och inte tvärtom....
Det är ett under. Ljusglimtarna i det nattsvarta mörkret. Livräddare! Fast dom kanske inte är medvetna om det, just då. Det är bara att tacka och ta emot!
aaah, det är nu jag vill vara bisexuell. längtar starka balla kvinnor.
unni, du är ljuvlig! tack för det!
Nåja, spela inte så oskyldig U! Om jag minns rätt så var det visst inte bara äckliga gubhänder som har svårt att hålla sig i styr! woahhahahaha
(gubb och hade)(ska inte kommentera saker så här tidigt på morgonen)
Girls night out!
Härligt med energiska människor som sprider glädje, önskar det fanns fler av dom!
Själv är jag mer som en hösäck här hemma, orkar ingenting. Men det är det nog ingen som förväntar sig av en småbarnsförälder... :D
Desperation?
Desperation??
Tack för en helt fascinerande inblick i din och dina väninnors tankevärld. Vilken häpnadsväckande hjärnaktivitet.
