BRAINSTORM
Vänner & gott folk!
Jag ämnar nu göra ett experiment. Och ni är inbjudna att delta.
Här sitter jag nämligen och grubblar på vad min nästa bok ska handla om. Hur vill ni ha det? Vad vill ni ha mig till?
Jag språkade en god stund med en kär författarkollega som var tämligen bedrövad över att vara så ägd av marknaden. Alltför få tycks bry sig om djupsinne, analys och bildning. Folk vill ha klitlit och krimlit, möjligtvis lite pittlit. Vill ni också det? Eller vill ni att jag fortsätter fläka upp mina hudveck som en annan öppnar en bok?
Jag är uppriktigt nyfiken. Ni är ju "marknaden" på sätt och vis, således är detta en marknadsundersökning. Jag behöver er, men vad behöver ni? Var inte rädda, jag driver inte med nån, jag är helt seriös.
Låt idéerna spira och meddela mig, men var ärliga är ni snälla. Inget utflippat trams. Visa vad ni gillar, vad ni önskar er från er författare. För jag är ju er. Ni bestämmer.
Okej?
(Sen är det ju föstås en annan sak om jag lyder, he he.)
Å vad roligt att få vara med och spåna på din nya bok! Jag älskar alla dina böcker och jag tror aldrig att du kommer att kunna skriva en bok som jag inte kommer att älska. Du är så träffsäker hela tiden, i allt du skriver. Jag tycker allra bäst om relationer! Det finns så många kombinationer! Kanske hitta på någonting som inte är sant alls. Eller i och för sig det är ju kul att samla ihop saker från andra... Vad svårt! Ingen deckare bara :) Läser din senaste bok nu, och den tar upp all min lediga tid.
Relationer mellan kvinnor, syskon och barn. Kanske mellan generationer . En och annan man kan vara med som bifigurer...haha
Mina favortiböcker av dig är Regnbågens tid och Slyngstad Events. Jag gillar när du tar olika fenomen, som t ex detta med tro på övernaturliga ting eller miljöproblem, och gör en story runt det. Det gör att man både tänker på själva problemet men även att man rycks med i en historia och framförallt i karaktärerna. Tror jag läste någonstans att Regnbågens tid var din "least favourite" dock så jag tror inte du lyssnar på mig ;-)
Om du vill fortsätta "fläka ut" dig är det ju bara du själv som kan bestämma ;) Men du kan ju skriva om viktiga kvinnofrågor ävenom du inte skriver om dig själv, också, liksom...
Främst är det din stil och din träffsäkerhet jag gillar. Men som sagt, för en lantis som mig, så är det lättare att känna igen sig i de där två böckerna än i de som mer utspelas i Sthlms inneliv.
Mammaroll, kvinnoroll, självbiografiskt för dem som är lite rockiga och inte riktigt kan känna igen sig i tidningen Mama och alla hippa unga inredningsbloggar som poppar upp nu.
Jag är sjukt förtjust i Hella Hell där du tar en rätt normaliserad företeelse och vänder på den för att skapa en ny insikt.
En fortsättning på Meningen med män vore också intressant, där du diskuterar och analyserar dom två kvinnorna i den första boken. Meningen med män visar på ett intressant fenomen men går inte djupare in i problematiken, det skulle fortsättningen kunna göra :). ELLER som ett par redan varit inne på till exempel vinklingar av mammarollen, kvinnorollen. Du skriver ju så förbannat insiktsfullt och tilltalande att det skulle kunna bli en ny feministisk bibel till och med kanske :)). Maktstrukturer är alltid intressanta för övrigt.
I tiden: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article928281.ab
Du är ju mor, till dotter, och även om inte din dotter krisar vilt eller vill dö eller är psyksjuk är det ju dock så att du borde ha mammakänslorna att dra på i en fictionsituation?
Varför mår våra unga skit? Varför klarar inte ens de unga kvinnorna livet nu? Hur kan vi, som överlevt hittills, hjälpa?
I dagens samhälle är det visst så att insikten om vad som väntar gör att våra unga kvinnor ger upp innan de börjat...
Det vore intressant att läsa en bok där du kastar om män och kvinnors roll i världen. Hur vore världen om det var männen som objektifierades, som fick sämre lön, som misshandlades och våldtogs? Hur vore världen om kvinnorna hade den huvudsakliga makten i samhället?
Älskar alla dina böcker men Hella Hell är favoriten, det var så häftigt att läsa om "Lolita-fenomenet" ur helt motsatt perspektiv:)
Anonyma mamman: Det är redan gjort. Kolla in Egalias döttrar av Gerd Brantenberg.
Jag har dock inte läst den själv än, men visst skulle det vara kul att få läsa fler sådana vinklingar!
Ja, ja! Gimme more!
Pussar
Jag har letat efter ngn som kan hjälpa mig skriva en egen bok som handlar om hur unga har det gentemot vuxenvärlden från det dom börjar på dagis till arbetslivet, om dom inte är stöpta i den generella formen som vuxna klarar av att jobba med och ihop med. Har en dotter som kanske inte alltid har varit likadan som alla andra och hon har haft världens otur när det gäller vuxna i skolvärlden och nu när hon är i arbetsvärlden har hon nog träffat på de absolut konstigaste vuxna i den yrkeskategori hon vill jobba i. Hon har varit med om fler och mer konstiga saker än jag har efter 30 år i yrkesvärlden. Då det har handlat om både hur hon blivit behandlad av arbetsförmedlingen och fackförbundet som hon tillhör och andra vuxna i en svår situation vilket en ungdom som ska ut i yrkesvärlden inte kan gissa sig till hur man löser. Men om du nu kan skriva en bok om detta så behöver ju inte jag. Jag kan ge dig hur mkt material som helst. Lycka till med din nästa bok.
Jag tycker du ska skriva om det som signaturen AC här ovanför tar upp. Ett ämne som alldeles för få vågar diskutera!
Annars skulle jag gärna vilja se en skildring av mitt eget liv: med socialen, familjehemsplaceringar, sex-beroende, fyllor som började i tolvårsåldern, våldtäkt, självdestruktivitet, svält och en massa andra "problem", som "de-vuxna-i-samhället-med-makten" kallar det. Finns säkert en hel drös med såna böcker, men vore skönt att få någon som ville skriva ner ens innersta tankar på papper. Det bästa av allt är att jag gått vidare med mitt liv, och det hade ingen psykolog i världen minsta del av. Men som sagt, att få dela med sig och låta andra i samma sits få veta att man kan komma ur det vore en härlig känsla.
Tja,du kan ju skriva om en stalker som lämnar kryptiska meddelande på en kändisblogg,efter varje meddelande så har en kändis försvunnit spårlöst inom 24 timmar,lite typ en svensk variant av american psyco med bloggfenomen,kändisvärld,
stalkerfenomen som grund,bara en tanke,au revoir.
Jaha, här får man världens finaste uppmaning. En unik sådan av en lysande författare och hjärnan blir helt blank. Men så läste jag ovanstående kommentarer och håller med Mummel. Jag vill verkligen läsa en bok som tar upp unga tjejer idag, det verkar som de mår mer skit än vad tidigare generationer gjort. Att skära sig, vilja dö och vill ge upp innan de ens provat på livet. Eller så har de redan tidigt fått för mycket av livet.
Det är kanske inte ett ämne för dig eller så det just det. Du har en sällsam förmåga att belysa och vrida på saker som ingen annan... Lycka till.
Likt Lärarinnan är jag mycket förtjust i Slyngstad Events, har läst den många gånger nu och fascineras nog av livet i det lilla samhället, när det lite ställs på ända. Nu läser jag Penetrering, den känns ny och kul, och annorlunda! Jag har njutit mig igenom alla dina böcker och har svårt att tro att du kan misslyckas, men klart att det måste vara tufft att spinna ihop en ny bok igen. Vart börjar man liksom... ja just ja, det var ju din fråga ;-)
Kan du hitta inspirationen igen, till en berättelse om det lilla samhället skulle jag jubla! Relationerna därinom blir lite mer kryddiga tycker jag. ...eller varför inte bjuda till på Unnis 2000-tals version av Brave New World - om världen som den kunde vara... Hmm... ännu en samhällsstruktur, det verkar tydligen vara min grej ;-)
Lycka till med nästa projekt! Jag lär garanterat läsa den!
Vilken extremt rolig topic! De förslag jag tycker är bäst hittills är Anonyma mammans och Mummel. Men det bästa kommer såklart nu:
En kvinnokollektiv som föder upp pitbullhundar dresserade att bita av och äta upp kvinnomisshandlande män händerna - sharia-lagar fast i husdjursform - det blir en rent sjuk succe både i Sverige och utomlands och för de extrema summor de caschar in drar de runt på helt makabra lyx-shoppingresor.
En blivande bestseller?
Något som också skulle vara roligt är en totalt påhittar roman, fast där "kändispatrasket" är huvudpersoner, typ Mark levengood blir styckmördad och Jonas häktas skäligen misstänkt. Unni och Bard börjar nysta i det hela varpå Ashberg spöar Bard och beter sig skumt, osv osv..
även det en potentiell miljonsäljare.
Något som jag alltid undrat över är vad i helvete som rör sig i en blottares sjuka huvud. Kanske en roman i biografi-form om en blottares liv och leverne.
Kanske en skön spännande story som varvar mellan tre-fyra huvudpersoner och sedan i slutet får man reda på att det hela tiden varit samma person och att han lidit av en svårartat multipel personlighet, typ schitzo, hur fan stavas det, skitsamma.
Nåväl, nu har du fått fyra klockrena romaner serverade på ett silverfat. När du fått dem på pränt och de sålt ett tiotal miljoner kan du bjussa mig och ungarna på en lyxig resa till mallorca.
Jävlar, jag missade "inget utflippat trams" så jag antar att mina briljanta förslag kommer diskas. Nåväl, jag får väl dega resan till Mallis själv då,,
Jag tycker att Unni ska skriva om Micke och hans mamma.
Jag tycker att det är på tiden att du skriver om homosexualitet.
Det vore roligt om du skrev en bok om en man som oskyldigt döms för våldtäkt eller kvinnomisshandel och vad han får utstå från media, bekanta, familj mfl.
Eller ännu hellre, vad får en man som _är_ skyldig till ovannämnda (rtp) utstå från familj, vänner, kollegor osv. Vad säger han till familjen?
Vad säger hans familj/nära & kära, hur förhåller man sig?
Jag håller med Cat. Har för övrigt noterat att du konsekvent undviker att svara på alla frågor rörande din relation till denna G. Varför?
Jag vill läsa böcker av dej som du vill skriva och som känns angelägna för dej. Trots att jag är säljare själv tror jag inte i detta fall på marknadsundersökningar. Och du, kämpa på - tycker att du är toppen och att du gjorde det så väldigt bra som kunde lämna N! Kram och trevlig helg!
Geee, jag är mållös redan och jag väntar givetvis på fler förslag.
Relationer är viktiga, eller snarare: relationer är början och slutet till allt. Tack för alla förslag om olika typer av relationer.
Sen tänkte jag på dig, Lärarinnan. Det glädjer mig massor att just de två böcker du tagit upp som dina favvon är de romaner som mina förläggare varit tveksamma till att ge ut. För bägge böckerna fick jag strida hårt. Och konstigt nog tycker jag extra mycket om dem just därför.
Micke, du har sinne för dramatik, men flera av dina idéer är redan sjösatta av andra. Tyvärr. Men du är fett rätt på det.
Du som tycker att jag ska skriva om en man som blir oskyldigt dömd för våldtäkt el misshandel är väl däremot ganska fel på det. Problemet är ju att de flesta kommer billigt undan för den typen av brott.
Att skriva om en man som kommer undan vore däremot intressant, den ska jag suga på.
Och så det här med homosexualitet: I samtliga av mina romaner, förutom Slyngstad Events (vilket har sina grunder), förekommer homosexuella ganska friskt. Jag förstår att ni vill ha en sorts outing här, men jag är ledsen över att inte kunna leverera en sådan grej.
Men jag ser fram emot fler förslag! Och jag tar er på mitt största allvar. Det här är serious bizniz.
Tjapp!
Jag är varken ute efter någon outing eller att du ska fläka upp dina hudveck. : ) Men det finns alldeles för få (finns det någon?) böcker om homosexuella relationer. Annars vet jag inte direkt vad du skulle skriva om, kanske mamma/dotter. Men det känns lite uttjatat för tillfället. Äh, du är nog bäst på att hitta på ett ämne själv. Vad det än blir så blir det med all säkerhet bra och jag hoppas att det inte dröjer allt för lång tid innan din nästa bok kommer.
Trillade precis in på din blogg och måste ge dig en hel massa beröm- riktigt bra allt du skrivit och förklarat om psykopater till män. Det känns skönt att läsa att någon annan vet PRECIS hur det är. Det behövs någon som verkligen förklarar hur det fungerar, så de som inte varit där själva kan förstå.
Jag är 22 år nu och var från jag var 16 har jag varit tillsammans med två psykopater efter varandra. Sex år sammanlagt. Sedan några veckor tillbaka är jag av med honom eftersom jag flyttat till en annan stad. Jag har börjat plugga och jag lever MITT LIV. Vilken FRIHET. Så in
i helvetes jävla skönt. Jag kan SOVA en hel natt utan att få täcket avslitet, jag kan gå en hel dag utan att telefonen blir sönerringd, jag behöver inte bli anklagad för att jag inte rakat muttan två gånger om dagen, jag kan svara JA om någon frågar om jag vill följa med på något, jag behöver inte ha sex med gråten i halsen och hjärtat i halsgropen varenda kväll bara för att få tyst på honom.
Visst jag rycker fortfarande till så fort en fluga skiter utanför fönstret, men det står ingen utanför! Och det är en sån ofantlig jävla lättnad. Jag har levt som i ett fängelse. Och jag har döljt det så jävla bra. Nu är jag så trött och helt utpumpad, men jag njuter av att kunna sova en hel natt.
Det jag egentligen ville säga var; TACK för att du skriver och det du skriver. Tack för att du öppnar dig och delar med dig. Fortsätt, fortsätt för du behövs verkligen!
Skriv en ny Stieg Larsson så blir du rik på kuppen... seriöst, du är begåvad och skulle säkert klara av det. Jag skulle om jag kunde men det kan jag inte.
En Södermalmsbaserad hårdkokt deckare med alla ingredienser....
Kanske det bästa sättet är att sno sin favoritbok rakt av, fast vända på grejerna så att allt blir tvärtom. Säg att din favoritbok är "En komikers uppväxt", som handlar om en snorunge som apar sig för att bli poppis bland klassens mobbare, och samtidigt sviker sina riktiga vänner, och därefter blir en framgångsrik komiker som plågas av sitt förflutna, typ, då skulle boken alltså handla om en mobbare som aldrig sviker sina vänner, aldrig backar för nån och blir en orädd, humorbefriad, tja... dörrvakt kanske.. Näe, ärligt talat så kanske inte det skulle bli så bra.
Fan vad svårt, tur att inte jag försörjer mig som författare.
Du har ju en gedigen erfarenhet av hur en psykopat är, kanske en bok ur psykopatens perspektiv, fast det är ju iofs redan gjort massor med gånger...
Kanske en revolutionär roman om ett gäng genuint manshatande extremistfeminister som under bokens gång radikaliseras så till den milda grad att de startar en kampgrupp vars syfte är att döda alla snubbar. Inte bara svinen utan varenda jävel, med lite svart humor kanske det skulle kunna bli festligt.
Näe, jag vet inte,, jag får klura vidare..
Jag tillhör också den skara här som älskar Slyngsta Event. Skrattade inte från första sidan men strax därefter boken igenom. Rankar den bland de högsta på min topp 5 lista favoriter. Tvingade mina föräldrar att läsa den eftersom de hade vissa dubier om dig men de håller nu med mig. Du är en fantastisk författare och jag vill läsa mer om den humorn du visade i Slyngsta Event. Den är lysande och fick mig på ett härligt humör och vilka personligheter du beskrev i historien....Mer....
Sedan får du gärna väva in styrka att ge oss kvinnor så vi inte utsätter oss för dessa män som kräver och kväver med dominans. Där har vi juh problemet. Hur ska vi göra för att inte utplåna oss i vår urdrift att föröka oss. Hur ska vi göra detta som jämlika individer utan att behöva raka muttan för att få till det.
Känner mig som en kvinna på 70-talet som låter allt växa nu. Jag lovar...inne i duschen de senaste 2 åren är jag rätt ensam om att köra med behåring där nere och då snackar vi om Friskis och svettis lokler med medelålder över 40.....Why....det kliar och vi får fler infektioner. Gör vi det bara för att få tll ett ligg....Är vi mer sexuella varelser med behov än männen eller är det den primitiva instinkten att få göra barn som tänjer våra gränser i acceptans på dominans....Fast över 40 så sinar juh fertiliteten...så Why....
Vad säger du Unni...något att spinna vidare på?
Hej!
Skulle gärna vilja komma kontakt med dig om ett ämne som kanske skulle kunna intressera dig. Det är sann historia som jag själv har upplevt.
Hör gärna av dig. Jag har tänkt att själv kunna skriva en bok om det men har nog inte rätt förutsättningar som författare.
Mvh Yvonne
Jag tycker du ska skriva om det viktikgaste, det hela vårt liv och existens bygger på, RELATIONER.
Den mellan våra vänner, till dej själv, våra barn och kanske tillåme till en partner eller varför inte dem man hittar genom att blogga. För vad vore livet utan dessa, kan vi leva utan? Är det livsviktigt?
Hej!
Tack för din senaste bok. Läste ut den i ett sträck.
Har förstås liknande erfarenheter. Nu har det gått fem år och jag har skapligt kommit upp på banan igen.
Ett spännande ämne vore att fortsätta skriva om hur det är att återhämta sig från en relation som varit så destruktiv.
Att börja om igen när självkänslan är i bottennivå, alla tankar, allt ält, relationer till vänner och hur närma sig män igen? Att återfinna livet och glädjen igen.
I mitt fall fick jag ett samtal från hans nya fru för ca ett halvt år sedan. Hon var i samma situation som jag var då fast hans destruktivitet hade exploderat ännu mera. Hon lyckades komma ur relationen och hon och jag har funnit varandra som vänner. Det har faktiskt hjälp mig väldigt mycket.
Jag tycker du är otrolig som har vågat gått ut med din historia och stå på dig.
Hej Unni! Den enda önskan jag har är att du skriver från ditt hjärta och struntar i marknaden! Jag är säker på att det ändå blir en bok som säljer... Lycka till! Hälsningar Sofie
Kort och gott: jag är mycket nyfiken på hur en deckare à la Unni Drougges, skulle te sig. Jag tror att det kunde bli en mycket speciell och annorlunda bok i den genren.
Allt gott!
Hälsningar Lena
jaaa skriv med all den smärta som sitter i hjärtat. men kanske är det dags att börja alldeles från början? i barndomen? vem var Sofie från Jag! Jag! Jag! innan hon drogs in i punken ..? vad gjorde hon när hon var 10 typ ..? xx
Jag läser och lyssnar in. Och jag är på g med nåt känns det som. Nåt som har att göra med många av förslagen. Jag är taggad!
BM, you really touched me on a spot that makes me hot! Tack!
På måndag börjar jag skriva igen.
Pözz
Hej, bra ideer, men snälla, ingen deckare... Hyllorna drösar över av dessa och din förmåga tycker jag inte ska "slösas bort" på slik massproduktion..
Hur mår våra unga killar idag? Skrivs mycket om hur unga tejejer,kvinnor mår/svälter sig/skär sig osv. Kanonbra! Men nånstans försvinner våra unga tonårskillar i allting. Dom är liksom inte där på samma sätt i diskussionerna. Vad hände i helgen? En överklass kille blev mördad. Massmedia är på, skriver mycket men jag tror det skulle vara tredubbelt om det hade varit en tjej, faktiskt. Har två tonårsgrabbar och min yngsta har ett rent helvete att hänga med i allt som krävs av honom. En tafatt, blek
och konflikträdd fadersfigur gör ju inte saken lättare, varken för min son eller mig. Hur kommer våra framtida män att vara?
Du är tamigfan totalbäst, allt du skriver blir till guld för mig.
Pyzz
Snälla Unni skriv om det jag har skrivit förut och Anette. Våra barn, ungdomar som glöms bort för att dom inte är "stöpta" i samma form som alla andra. Det gäller säkert både killar och tjejer, jag tror heller inte att vi är ensamma, utan detta förekommer ofta och många. Men det jag vill är att alla dessa vuxna som läser detta i en bok skriven av en erkänd och mkt duktig författare, ska känna igen sig och upphöra med dessa påhopp m m som barn får om dom inte följerna "kurvorna" i sin utveckling utan att vara vare sig bokstavsbarn eller på ngt annat sätt sjuka. Dessa vuxna är ju merparten av dagen med dessa unga och präglar i sin tur mkt av sitt eget dåliga sätt. Som jag skrev förut, har jag massor av händelser, uppslag ur min dotters vardag med vuxna från det hon började första dagen i skolan (idag är hon 22 år). Det tror jag Anette också har ang sin son. Vad ska det bli av våra unga i den "stora vida världen"? Hör gärna av dig! :-)
AC - precis... Sonen har också varit med om fullständigt sinnesjuka saker, både från kompisar, läkare, terapeuter, LÄRARE, andra föräldrar. Nu är han 15 år och han pallar fan inte. Det tar stopp, han sliter och kämpar, lider av migrän och har haft svår reumatism (som jag till stor del handlat om stress)är bleknosig och håglös. Jag vrider ut och in på mig själv för att ge honom motivation att orka. Denna grabb ska snart bli en vuxen man, och vad blir han då? Hur kommer han att fungera? Kommer han att orka? Kommer jag att orka? Han är definitivt inte stöpt i den vanliga formen. Inte heller speciellt annorlunda. Cool, snygg, musikaliskt underbarn. Lik förbannat.. Och nånstans (nu är jag partisk lejonmamma) vidhåller jag att just för att han är kille, uppmärksammas hans problem mindre än om han vore en tjej.
Om man skulle äta lunch... Kan gå loss i timmar på detta.. KRAM!
Du Unni är en av de mest intresanta personligheterna i författarsverige i dag en kvinnlig motsvarighet till Björn Ranelid. Observera att jag skriver personlighet inte författare.Du skall givetvis forsätta vika, inte fläka ut dina, förmodar jag, juvliga hudveck. Du är väldigt vacker och har stil. Du tänker förmodar jag, eller snarare tycker jag, självständigt och kan uttrycka det som formuleras i hjärnan. Du har en betagande både ut och insida och bör låta oss andra få uppleva hur en sådan kvinna med stort K upplever sina drömmar eller fantasier i både svart och rommantisk kärlek och erotik i novellform samansatt till en bok.
Tja. varför inte som omväxling skriva om solidaritet och medkänsla som en väg till personlig lycka i denna tids djungel av skrikigt självförverkligande som den enda vägen..
Tja..varför inte skriva någonting om solidaritet och medkänsla som omväxling till all självbespeglingslitteratur..
Heja! Det kommer bara mera och jag är er på spåren, kära läsare. Jag håller verkligen med er om det här med de unga och har en halvfärdig roman på just det temat. Står och väger...
Det finns så mycket ruttet i våra liv, ruttenhet som vi inte valt själva. Jag vill dyka ner i det där äckelträsket och se vilka som livnär sig på det. Hänga ut dem. Jag är så för-jävla-bannad!
Skriv om nån som kommer ut ur garderoben!
eller skriv om det
psykologiskt komplicerat omedvetet självdestruktiva missbrukardraget hos såväl kvinnor som män där de
går in i för omgivningen uppenbart "dåliga" relationer...Visst kärlek är inget brott..men allt missbruk är förenat mot stor hänsynslöshet mot alla utanför ruset..
Eller det kanske du redan skrivit om...
Jag vill se dig skriva en bok om hur man som kvinna kommer på sig själv att plötsligt inte längre känna något när man har sex med en man, att mer och mer börja vända sig mot lesbisk kärlek och de saker man brottas med då, omgivningens fördomar osv. behöver inte innehålla en lycklig kärlekshistoria.
Är det inte dags för en bok med en kvinna som har makt över män?
heja Unni, en halv bok klar redan jippi då måste du fortsätta med "Det finns så mycket ruttet i våra liv, ruttenhet som vi inte valt själva." Jag kan inte vänta länge till för att inte tala om alla de unga "liven" som ska in i den "vuxna" världen, hur länge ska dom bli orättvist och elakt behandlade utan att dessa vidriga vuxna och framförallt pedagogiska (vilket dom tror att dom är) ska få veta att dom måste ändra attityd och tänka på vad dom säger och gör med våra ungar. Ett exempel från en utbildad pedagogs kommentar till en 13 åring är : "du kan inte lära dig spela gitarr eftersom du är vänsterhänt och sjunga kan du ju inte alls". Och denna kommentar är ändå inte den värsta eftersom kommentarer och elaka utfall förekom ju redan som "ettagluttare". ja Unni, som sagt hör gärna av dig det finns en uppsjö av material till din halvfärdiga roman, du får allt bara du kan få alla inblandade idioter att förstå och känna igen sig själva.
Jag gillar Rebeccas idé. Dessutom är det ju ganska uppenbart att du har ett förhållande med den där tjejen, även om du skriver att du inte kan ge någon "outing" här. Jag önskar att fler offentliga personer skulle ha så pass mycket civilkurage att dom stod för att dom levde i homosexuella relationer. Det är viktigt för HBT-rörelsen. Du som annars alltid står för dina åsikter och verkar vara väldigt orädd! Du är suverän tycker jag, men tänk på det jag just skrev! Kram Annie
Mitt förslag är att du kan skriva en roman om en ganska ung kvinna, runt 20-35 år som har funktionshinder och har hjälp av personliga assistenter och att hon försöker leva ett liv som alla icke-funktionshindrade, försöker komma ut i arbetslivet, träffa en partner, resa, försöka bilda familj med alla hinder det innebär. Att hon mer och mer inser att hon är dubbelt förtryckt både som kvinna och funktionshindrad och att hon blir feministiskt medveten under sin livsresa. Ta gärna med lite om personliga assistenternas situationer också. Att de ofta inte har kunskap om hennes funktionshinder, att de blir skickade dit av arbetsförmedlingen för att de inte kan få några andra jobb, att assistenterna ofta har fler sjukdomar och handikapp än de de jobbar hos, vilket ofta är fallet i det verkliga livet. Att assistenternas höjda löner
och behov av en bra arbetsmiljö ställs emot funktionshindrades behov. Tex. om assistenterna i en kommun för högre lön så finns inte tillräckligt med pengar till daglig verksamhet och färdtjänsten.
Ett lagexempel kan vara att det enligt Arbetsmiljölagen inte får förekomma löst liggande mattor och filtar på golv så då får tex. funktionshindrade föräldrar med barn ha filtar och dylikt för sina barn att sitta på på golvet i sina egna hem. Att färdtjänst och assistenternas arbetstider ska pusslas ihop med barnens läkarbesök, föräldramöten och skolresor.
Lycka till med vilken slags bok du än skriver!
Temat ungas villkor är lysande!! Skriv om en mamma vars ungar hamnar på glid på olika sätt, sonen in i tung gängkriminalitet, dottern fångad i framgångsfälla med missbruk och depression pga hets för bra examen, karriär osv.
Hur samhället lägger skulden på föräldrarna (läs mamman) trots att hon tycker att hon ägnat sitt liv åt barnens väl, och hur hon kämpar för att bygga upp sitt liv igen, med svåra val, ska hon fortsätta kämpa för barnen eller tvingas leva med att de är vuxna nu med eget ansvar? Lösningen kommer som alltid från oväntat håll. Jag tror att du med din rika erfarenhet kan ge tankeväckande perspektiv på frågan om föräldrarnas kontra samhällets ansvar för barnen, i en aktuell kontext som berör och oroar många (gängbrottsligheten resp. framgångshetsen).
Hej Unni!
Jag har läst alla dina böcker...
Jag älskar stämmningen i Lutherska badet, jag älskar drivet i Jag, jag, jag, Andra sidan Alex är mycket bra! Men jag är besviken på Heroine, jag tycker att du utnyttjade *****, att blotta hans liv så där var inte snällt. Jag känner honom inte personligen, men min gamla sponsor var en god vän till honom. Jag vet ju själv hur sårbar man är när man lagt av. Men vad vet jag? Jag älskar i alla fall dina böcker och ser verkligen fram emot att du skriver fler :D
du nämnde ett uppslag om en mamma och hennes ätstörda dotter i din senaste bok. jag gillar det. skriv om ätstörningar. vilket inte behöver vara the main topic i boken, visserligen, men det kan finnas med.
jag gillar också det här med homosexualitet. ser att många inlägg handlar om det. ja.
