HUR MAN LÄMNAR EN PSYKOPAT

image79
När man lever med en psykopat uppstår då och då små stunder av klarhet mellan den ständiga upptagenheten av hur man ska göra för att få honom snäll. Det är som att kika genom ett nyckelhål och se att det finns en annan verklighet på andra sidan drömmen om att bli lycklig med sin plågoande. Man får en skymt av sanningen.
Man är förtryckt. Han är ond. Han tänker aldrig på nån annan än sig själv. Man är djupt kränkt och fruktansvärt olycklig. Men när man får dessa fasansfulla insikter blir man samtidigt livrädd. För om man tar sanningen på allvar måste man ju dra. Och hur skulle det då bli? Jo, det vet man. Det skulle bli ett helvete.

Sen kommer också helvetet. Helvetet i att lämna en psykopat. För det måste man. Annars förgås man. Det kan mycket väl hända att han lämnar dig innan du hinner lämna honom. Men även det är en illusion. Han vill ha dig kvar i sitt spindelnät likt förbannat. Du är en trasdocka som ska ligga snällt i leksakslådan ifall han behöver dig igen.
Han spinner sitt sockervadd på nytt. The relationship hoover. Mitt ex pudrade mig med sina sötsliskiga melj fyllda av hjärta och smärta. Sa till ett av barnen hur mycket han saknade mig, hur deprimerad han var utan mig. Ringde och berättade att han tänkte på mig hela tiden. Osv, osv.

Det är så de gör. Och nåt händer. Du blir skör igen. Mottaglig. Saknar drömmen. Drömmen du bar på i alla år om att du till sist skulle bli lycklig på riktigt, att grodan skulle bli en prins. Hoppet tänds på nytt. Somliga trillar dit igen. Jag var nära att göra det själv. Tänkte att han kanske hade förstått, äntligen.

Men det är inte bara hoppet och saknaden efter illusionen som gör dig svag. Det är också rädslan. Den invanda skräcken att göra honom besviken och arg har impregnerat hela ditt emotionella register. Du ber honom alltså inte att dra åt helvete. Vågar inte. För då kommer han att hämnas, och det vet du. Riktigt farliga fiender bör man ha nära sig.

Så det tar liksom aldrig slut. Inte förrän DU till sist klipper banden, och klipper radikalt. Sen måste du konsekvent praktisera en enda regel: INGEN KONTAKT! Det kan ta lång tid innan han ger upp, men förhållandet är inte över förrän "Ingen kontakt" inletts. Av dig.

Så lämnar man en psykopat.

Och vad gör du om ormen kommer kravlande igen? Just det. STAMPA! Gå sen. Och se dig inte om.

Kommentarer
Postat av: Micke

Thats the ticket. Stampa på dessa vidriga parasiter tills dem slutar andas. Kvinnomisshandlare, våldtäktsmän, psykopater, barnmisshandlare, pedofiler, spelar ingen roll - pack som pack. Det bästa man kan göra är att betrakta dem som parasiter. Och glöm inte att när värddjuret dör, då sticker parasiten vidare till nästa intet ont anande offer.
Det du beskriver påminner ruggigt mycket om sekterism. Har du läst "Himmel och Helvete - Mord i Knutby", av Terese Cristiansson? Handlar om barnflickans helvetesvandring från ung, osäker och sökande tjej till kallblodig, hjärntvättad mördare.
Nedbrytningsprocessen är identisk med sömnbrist, pendlandet mellan värme och kyla, och självhatet för att man aldrig duger och tydligen är en totalt värdelös människa. Hur mycket man än försöker så är man inget att ha. Och guds nåd uteblev tyvärr... Festligt värre. Men vem har sagt att det alltid skall vara lätt att leva. Har dock läst att det går bra för Barnflickan idag, medan Ugglan Helge Fossmo ruttnar på livstid. Så kan det gå..
Jämfört med vissa har man levt ett lätt liv, thats for sure.
Ha en trevlig helg.. Pannkakor och ett glas rödvin hägrar.. over n out my friend.. /Micke

2007-09-21 @ 18:46:37
Postat av: michaela

I det mörkaste av mörker finns alltid en strimma ljus någonstans. Att värna om sitt eget liv och vilja leva sitt liv, utan att bli styrd och plågad utav någon annan är bland det viktigaste som finns. Känslan av att inte duga borde ingen människa få känna. Istället känna att man är värd någonting. Att vara värd en snäll man som behandlar en bra. Alla förtryckta kvinnor, och män, som lever med psykopater måste få hjälp att förstå att dom är värda så mycket mer. Att tillslut resa sig ur askan efter år av ett liv i ett rent helvete. Jag önskar ingen ett liv tillsammans med en psykopat. Glad du tagit dig ur livet med en psykopat.

2007-09-21 @ 19:06:03
URL: http://www.nogg.se/michaelas
Postat av: Lotta

Jag ryser, får kväljningar och mitt hjärta slår några dubbelslag. Ångesten kryper som myror i kroppen.
Är precis mitt i ett lämnande av en psykopat. Det värsta är att jag vågar inte stampa på ormen eftersom jag har ormfobi. Och det var just det "min" psykopat/kärlek utnyttjade för drygt en vecka sedan.
Han hotade mig med en levande orm och utnyttjade min absolut största fruktan.
Jag behöver allt stöd jag kan få för att kunna stampa på ormen. Detta är förmodligen bara början på ännu ett helvete.
Har beställ din senaste bok.
Kram från "Fröken Ångest"

2007-09-21 @ 21:46:25
Postat av: Sandra C

Jag måste fråga dig en sak, Unni. Vad tycker du om alla dom här "Man slår inte" nätverket? Det är väl Lions som har det. För jag undrar om det verkligen bara är män som INTE misshandlar sina kvinnor som är med i nätverket.
Finns det någon man som skulle erkänna att han slår en kvinna och därför inte är med i nätverket?
Jag tycker det känns väldigt dubbelt. Bra att det uppmärksammas, men ändå som ett spel för gallerierna...

2007-09-21 @ 21:50:41
URL: http://kaffemedmjoelk.blogspot.com
Postat av: Louise

Du har exakt rätt! Jag försökte i 5 år (silly me...) att lämna ett psyko på ett "schysstare" sätt, utan framgång eftersom det jag sa inte gick fram eller på nåt sätt så nästlade han sig tillbaka i svaga tillfällen. Till sist - punkt slut och INGEN kommunikation, det enda som fungerat! Eller ja, nån gång då och då dimper det ner nåt sockersött, men väldigt sällan ialla fall... puh.

2007-09-21 @ 22:04:34
URL: http://blogg.aftonbladet.se/398
Postat av: albatrossen

Man fattar verkligen hur oerhört svårt det är att komma till den insikt och det mod som verkligen behövs för att våga vakna och våga handla. Och man hajar ju hur många som aldrig klarar det, som lever kvar i destruktiva förhållanden och inte pallar att stå upp och värna sig själv i första hand. Det är lätt för folk att säga att det är en viss typ av kvinna som blir slagen och oförstående säga "Men varför lämnade du inte honom?" Då har man verkligen inte hajat mycket...

2007-09-21 @ 23:27:46
URL: http://albatrossen.blogspot.com
Postat av: Maria

Lotta! Jag har själv varit där du är nu o jag finns här för dig om du behöver någon! Massa styrka o kärlek till dig, kram Maria
maja72@hotmail.com

2007-09-22 @ 00:41:22
Postat av: Lee

Hej Unni!
Hoppas du förstår hur viktig du är för kvinnor i den debatt du för angående att bli utnyttjad/utsugen av män bara för att de kan det.
Jag är väldigt intresserad av att få veta vad som gav dig styrkan att lämna. VAr det du själv eller fick du hjälp eller kanske en kombination.
Jag tror inte att alla dessa män är psykopater utan tror att många av dem har en felkoppling/felstörning i förhållandet till sin mamma och de är enormt rädda för att bli övergivna. De utövar terror och fruktan och nedvärdering för att hålla kvar.
Du får mig att se klarare på mig själv och hur jag påverkas och det tackar jag dig från hela mitt hjärta för.
Kram

2007-09-22 @ 10:08:21
Postat av: Lotta

Tack Maja...//Unni
Vill upplysa er om att Unni är med på P3 kl 11 och ska prata om sin nya bok..
Jag har ju undrat över hur någon som JAG, med all utbildning, gott självförtroende och livserfarenhet kan åka dit för en psykopat. Men när du Unni beskrev hur psykopaten behöver oss för att få näring så kan jag förstå vaför även vi "starka" kvinnor åker dit.
Folk har frågat så många gånger vad det är jag attraheras av, vad jag älskar!! JAg har inte kunnat svara. Även där kom din förklaring varför man inte kan redovisa vad det är man älskar hos honom.
FÖR DET FANNS INGEN DÄR´!!
Kram //Lotta

2007-09-22 @ 10:22:57
Postat av: Lola

Unni, jag hörde dig precis på radion (P3-11-kaffet)och jag vill bara säga att du är helt otrolig. Din styrka lös ut genom radion och fyllde hela mitt kök. Jag fullkomligt älskar dig och dina böcker. Ska precis öppna den nya boken och redan nu vet jag att jag inte kommer släppa den förrän jag läst ut den.
Ha det bäst // Lola

2007-09-22 @ 11:49:21
Postat av: Anette

Gokväll. Läste ut "boven.." förra helgen. Nu frossar jag i "Penetrering" - hittade den till sist! Står knappt ut med karln (Maximillian). Har inte läst många sidor, kanske har jag fel, men påminner han inte lite om verklighetens N? Hur som helst, du är en omkringvandrande gudinna, Unni. Männen borde kyssa dina fötter och kräla i stoftet för att ens få komma i närheten av dig.
HALELUJA!! // Anette

2007-09-22 @ 19:10:29
Postat av: My

Psykopater är skickliga manipulatörer. Det är inte så svårt att bli förälskad i dem och när man väl blivit det så är det redan för sent, då är man fångad i deras nät.
Eftersom de saknar ett eget Jag så snor de ditt, parasiterar på ditt.
De kollar upp dina "svaga" punkter, scannar träffsäkert av vad det är Just Du vill ha, behöver, saknar, uppskattar. Och så blir han den som ger dig detta. Han blir Drömprinsen! Han har allt det du tidigare saknat hos en man. Då spelar det ingen roll vilken utbildning du har. Jag känner till en psykiatriker som sitter som deltagare i en stödgrupp för misshandlade kvinnor som skäms mer än de andra deltagarna. Borde inte hon, om någon, klarat av att identifiera störningen hos den här personen hon råkade ut för?
Det spelar ingen roll hur välutbildad man är om man blir förälskad i en psykopat, han ligger hela tiden steget före eftersom han faktiskt är funtad på det sättet!
Köpte Unnis bok igår och har läst hela dagen.
Beskrivningen av det försa mötet, den första träffen gav mig gåshud. Redan där började han att väva sitt nät. Burr!
Jag grät när jag läste om barnens flytt. Så fruktansvärt hemskt!
Börjar närma mig slutet på boken och det ska bli intressant att se vad det var som till slut gjorde att det blev ett avslut.
De här personerna är som en drog, de ger abstinens. Att göra sig fri från dem är som att sluta dricka, man kan inte ta ens en liten klunk för då kan man hamna där igen och man får börja om från början.
De kan vara så sockersöta när de hör av sig, de vet ju så väl vilka strängar de ska spela på.
Noll-kontakt är det som gäller, aldrig svara på deras kontaktförsök. OM man svarar så händer det saker, det sätter igång något som man trodde var över. Det känns i hela kroppen, det blir en rent fysisk eller kemisk reaktion.
Jag har gjort det några gånger och det resulterade i att jag gick ner i knästående ett tag och fick jobba för att ta mig upp igen.
Det har varit en tuff tid. Mycket tuff.
Det är läkningen som återstår och som inte är klar.

2007-09-22 @ 20:49:16
Postat av: Lotta

Hej My..
Jag är ju egentligen så medveten om allt. Ändå vill man/jag ha det bekräftat hela tiden. Varför jag fastnar i detta, varför det är så svårt att ta sig ur. Men precis som du skriver, dom är som abstinens, en liten "bit" av drogen och man är där igen..
Vägen är lång!! Men tack vare gemenskap och förståelse från människor runtomkring som upplevt samma sak kan vi ta oss framåt sakta men säkert.
Ha d bäst
Kram//Lotta

2007-09-23 @ 13:14:33
Postat av: unni

Micke, du ska ha en särskild eloge eftersom du är man och stöttar kvinnor. Inte för att det egentligen är så
konstigt, utan för att det är så ovanligt. Vi behöver fler såna som du! Tack!
Alla ni andra: Det är så skönt att vi kan dela med oss av de här beska och ibland livsfarliga erfarenheterna. Just nu sitter några av oss fast, andra har just lämnat, åter andra har trillat dit på nytt, andra igen har äntligen rest sig och gått vidare. Vi behöver varandra! Tack för att ni finns allihop! Stor fetingkram från Bunni

2007-09-23 @ 18:40:44
Postat av: Micke

Bunni - tack för fetingkramen - jag engagerar mig gärna för utsatta kvinnor, dock brukar män inte vara välkommna på div jourhem och andra"gömställen" av förståeliga skäl. Om någon blivit totalt sabbad av en snubbe kanske det känns bättre och tryggare att bara ha töser runt omkring sig. Sad but true.
Någon duktig, driftig människa borde starta en stödsida just om och för människor som lever i sjuka och destruktiva förhållanden där man kan söka tröst, få råd med juridiskt bullshit, och även få hjälp med praktiska grejer. Ja, inte vet jag men det finns ju stödsidor för människor med social fobi, ätstörningar, panikångest, ja whatever. Jag vet dock inte om det finns någon sådan sida för kvinnor som blir slagna? Men onekligen finns det ju mååånga töser som lever i helt vidriga, slavliknande förhållanden. Jag är säker på att minst lika mååånga gladeligen skulle ställa upp och engagera sig där.
Vänl,,

2007-09-23 @ 20:34:36
Postat av: Anonym

Enormt bra beskrivit av dig Unni! Jag har själv varit med en psykopat! Helvetet börjar när du ska gå!

2007-09-23 @ 23:06:21
Postat av: Paula

Till Micke och alla ni andra, det finns flera stödsidor för de som mött en psykopat och kämpar sig loss. Ett, värlsdbäst! är www.fagelfenix.se.
Tjejerna där räddade mig ur "om jag bara gjort si eller så.." ältandets träsk.

2007-09-25 @ 04:28:17
Postat av: Lotta

Två veckor har gått utan ett ljud..
JAg trodde att nu är det kanske över..
DÅ RINGDE HAN!!
Lotta

2007-09-25 @ 19:31:50
Postat av: Sandra

Jag upptäckte väldigt snabbt att mitt ex var psykopat, så jag gjorde slut på relationen innan han kunde skada mig allt för mycket psykiskt och absolut inte fysiskt (även om det inte skulle vara osannolikt att det skulle inträffa längre fram). Problemet nu är att jag förlorat mitt hopp om hela manligheten, kanske mänskligheten. Om en människa är kapabel till att ljuga så mycket, att föreställa sig så kapitalt, ja då vet jag inte riktigt vem man kan lita på. Känns som om jag kommer att leva resten av livet ensam...

2007-09-25 @ 21:04:48
Postat av: Sandra

Tänkte bara påpeka att jag inte är samma Sandra som Sandra C ovanför. Plus att tecknen på att någon är psykopat inte är jättesvåra att se, men i det samhälle som vi lever i där det är sånt fokus på tvåsamhet, så väljer man ofta att blunda. Jag vet att jag var nära att göra det, eftersom jag efter en längre tids singelskap äntligen skulle få känna mig "som alla andra". Men hellre ensam än med en psykopat.

2007-09-25 @ 21:10:19
Postat av: Paula

Spelar väl egentligen ingen roll om killen är psykopat eller något annat, mår man inte bra med honom ska man gå vidare, utan honom. Tvåsamhet är överreklamerat!

2007-09-26 @ 17:08:12
Postat av: liselott

...ååå inte ett ljud på 5veck , hela kroppen värker abstinensen är enorm..klättrar på väggarna, men jag måste.efter 2,5 år har han sugit ut allt, känner mig så använd..fysskt våld, kränknngar,allt blandat med lagom mycket sockersött... varmt, kallt ris ros...man bryts ner effektivt.unni läste högt ur din bok igår för min 14åring - mamma det är ju som om det vore du..jag grät... fy fan hur har jag hamnat i allt detta jo
som du skriver genom en enorm passion,attraktion,manipulation
och det faktum att man tror att de flesta människor
inte är psykopater och när man fattat... ja då sitter man där livrädd, krossad...

2007-10-01 @ 10:17:46
Postat av: Gittan

Åh, Liselott.. Känner igen mig så i det du skriver.. Jag har dock varit utan min plågoande i drygt ett år nu men vi var ett par i nästan 9!!! Det går bättre och bättre men den abstinens du beskriver kommer fortfarande då och då.. Hur har de kunnat HJÄRNTVÄTTA oss så att vi i bland längtar så vi går sönder??? Ofattbart.
Jag läser också högt ur Unnis bok för mina döttrar. De är 17 och 19 år och de säger precis som din 14-åring.. "mamma det handlar ju om XX!!"
Vi måste klara det här.
Jag måste fråga dig Unni. När tar abstinensen slut?
Stor varm kram till er alla

2007-10-01 @ 22:37:45
Postat av: Lotta

Liselott..
Känner med dig eftersom jag är i samma situation. Hos mig har inte abstinenesen hunnit i fatt mig än.. Jag är fortfarande fylld av rädsla och ångest..Rädsla över att inte överleva eller att få abstinens. För mig tog det bara 2 veckor innan hans kontrollbehov blev för stort och han var tvungen att höra av sig. Kom ihåg att det är total avhållsamhet som gäller anars blir du aldrig fri "drogen" "giftet" PSYKOPATEN..
Låt oss tänka på att våra döttrar (barn) behöver sin mamma.. Det hjälper mig i det här..
Kram från mig till er..

2007-10-02 @ 19:37:51
Postat av: Gittan

Ja, Lotta.. Barnen behöver oss och DET måste vi kämpa för. Så onödigt många år som de fått stå tillbaka pga PSYKOPATEN. Hur ska DE förstå när man själv inte gör det.
Ja, Noll kontakt är det enda rätta. Jag bytte alla telenummer och har inte kontaktat honom på drygt ett år. Han har däremot "råkat" komma förbi trots att han bor drygt 2 mil härifrån.. Nu skyller han på att han går och klipper sig strax intill min bostad... *suck*
Håller han sig bara härifrån går det lättare... Hoppas jag slipper se honom någonsin mer i livet..
Kram

2007-10-02 @ 21:50:32
Postat av: Lotta

Du har gjort det rätta Gittan, bra jobbat. Jag längtar tills jag kan säga att det har gått ett år utan att jag haft någon kontakt. Som du säger, så länge dom håller sig undan och inte hör av sig så ska det gå.. Vi ska vara BRA FÖREBILDER för våra barn..
Kram

2007-10-03 @ 22:08:29
Postat av: Marit

Jag lämnar diagnoserna därhän.
Här istället - en visuell kommentar till hela grejen:
http://kvalster.blogspot.com/2007/04/test_01.html

2007-10-05 @ 20:56:05
URL: http://kvalster.blogspot.com
Postat av: Jenny

Helt otroligt. Allt stämmer in på mitt förhållande.
I 3 år har jag försökt komma ifrån mitt ex. Mina vänner sa till mig flera ggr att han var en psykopat och jag visste innerst inne jag med att de hade rätt. Har ju läst så mycket om just detta. Han har gjort mig så illa både fysiskt men mest psykiskt. Att han är narkoman och kriminell gör inte saken bättre.
Varje gång som jag velat avsluta så dröjer det inte mer än 3 veckor så hör han av sig igen. Jag klarar inte att stå emot. Dock berättade han att han nu fått diagnos psykopati/borderline, och då var det som en polett trillade ner. Jag har hela tiden sökt ngn sorts bekräftelse på ånger mot allt han gjort på mig men nu vet jag att jag inte kan få det i o m att han inte är kapabel att känna det. Nu ska jag bryta ALLT. Ingen mer kontakt. Jag ska klara det denna gången.

2007-10-06 @ 15:31:06
Postat av: Gittan

Håller tummarna för dig Jenny. Om jag klarat det gör du det!
Har du möjlighet att byta telenummer som jag gjorde är det en klar fördel. Det är nämligen inte lätt att stå emot att svara eller läsa sms om han hör av sig.. Jag vet.. :(
Kämpa nu!
Styrkekram från mig
Gittan

2007-10-07 @ 12:36:32
Postat av: liselott

har läst era svar på mitt med. finns det ngn som vill prata på tel.Gittan du som kände lika dant!? man kan inte tjata sönder sina vanliga vänner de fattar inte...kommentarer typ var glad att du är av med honom etc.min advokat har skickat brev... så nu börjar det stora helvetet inför rättegången!!! är livrädd
kram alla ni som vet vad som händer med en människa, när någon man älskar delar ut lagom portioner sockersöt kärlek varvat med beräknande iskyla..vi måste stötta varandra

2007-10-10 @ 10:36:47
Postat av: Gittan

Liselott! Jag har missat att gå in här den senaste tiden men jag pratar gärna över telefon. Skriv gärna till mig på min mail-adress: skorpio1961@hotmail.com

Hoppas du ser det här nu bara

Stor kram

2007-10-15 @ 21:01:06
Postat av: SO

Mycket bra skriven artickel, man måste ha praktisk kunskap får att träffa så mitt i prick, alltså själv varit nära en Psykopat.
Det finns kvinnliga psykopater, tro mig, de slår inte lika hårt som män men de är rena häxorna.
En psykopat är expert på att manipulera och ta överta andras hjärnor och stackars de som låter sig luras.
Trånande äldre män är lätta offer för yngre kvinnliga psykopater, med spelad ömmhet och förljuget sex får de offren att känna sig älskade.
Det slutar med mannens ruin och nästa offer är redan utvalt.

2007-10-17 @ 22:24:55
URL: http://blogg.aftonbladet.se/4080/
Postat av: jessica

Men om man har gemensamma barn? Då kan man knappt bryta kontakten. Om han inte är fälld för nåt lär man knappast få enskild vårdnad heller. Suck.

2007-10-29 @ 18:53:38
Postat av: Katarina

Jag har ett barn med en person och jag har kommit till insikten att han har psykopatiska drag. Jag kan inte klippa banden och bryta kontakten. Jag måste ha kontakt med han då vi har gemensam vårdnad.
Tacksam om Du, Unni, har erfarenhet om hur man går vidare i detta fall.
Tack för din öppenhet.
mvh
Katarina

2007-12-22 @ 22:23:30
Postat av: analytisk

Jag har skrivit en hel del om det här i min blogg
htto://blogg.passagen.se/analytisk. Kanske finns det något där ni andra känner igen er?

2008-02-09 @ 19:01:13
URL: http://blogg.passagen.se/analytisk
Postat av: Eva

Det är på ett sett en pervers lättnad att läsa om så många andra i samma situation. Men man är väl i behov av stöötning som istort sett uteblir. De som eventuellt finns i början då man på allvar gör det slutliga brytningen av förhållandet med psykopaten antingen tröttnar eftersom det är en historia som alldrig får ett slut då man har gemensamma barn.Där man tvingas till kontakt av samhället som istället blir Psykopatens hantlangare och istället sköter våldet mot en. Han lyckas projesera sin sjuka sida på en självsom blir någon som är besvärlig när man försöker skydda sig själv och sitt barn. Som han igentligen hatar lika mycket som mig. Men inlindat när andra ser på är så söt fast endå det är många gånger så uppenbart även då men de är liksom förförda av honom. Andra även stora delar av ens familj och vänkräts blir så småningom hans lakejer och plötsligt är det jag som är ond. Vi försöker överleva här i helvetet alla mina försök till samarbete motarbetas jag blir hotad förföljd baktalad överenskommelser hålls inte. Flicka far mycket illa hos honom i mellan åt. Han är sexuellt gränslös. Han invardear henne vaje gång det gått så långt att hon skräckslagen vägrar åka vilket jag då lir anklagad för umgänges sabotage. Han dra r rättegångar han infiltrear såväl bup som sociala myndigheter. Det är helt absurt hur han lyckas få dem att skydda alla fakta i hans betende som finns att tillgå upprepade bevittnade våldsamhet. hur han i flera olika sammanhang berättat olika sakr som nu helt plötsligt aldrig sagts. Han leker med flickans liv och med mitt. En del av min familj har jag lyckats få tillbaka andra inte en del är rädda en del har infiltrerat sig begått egna övertädelser så att han har hållhakar. han underminerar och sår lögner sätter upp folk emot mig som även hotar mig fysiskt och med ord detta använder han sedan emot mig se en sådan dålig miljö det är runt henne. Hela tiden. År efter år. Jag umgås enbart med folk på annan ort nu mer talar om så lite som möjligt är beredd på att det mesta tar slut eftersom han hela tiden lever för att sabotera vårt liv. Hotar flickan då hon berättar anser soss att det är jag som påverkar henne negativt. Hans lögner blir sanningen och då jag värjer mig eller påvosar svad som igentligen händer eller försöker förklara sp blir jag den hemska mamman som har ont av att den stackars pappan bara vill vara pappa. Eller som han utrycker det. Min dotter har rätt till sin pappa.. och så lägger han huvudet lite på sned med tårfyllda ögon och ser lidande ut när hans blick möter familjerättens socchefen som han gjort till sin vän. Alla försvara honom och hör inte hur absurt det de själva säger låter. De ser inte hur deras egna ord gång på gång går emot varandra i alla deras utredningar som de anser är kompeten genomförda. Fast sanningen är att allt material som det har som talar för hans psykopatiska läggning och hur han utsätter oss det tar man inte med. Man bara stumtar i det. Man vägrar tala med flickans en del iidag vuxna syskonn som själva blivit utsatta av honom så väl av hans sexuella gränslöshet där anmälningar lagts ned. Att han försökt strypa en av döttrarna jag har tillochmed hans uttalande om det inspelat på band. JAG FÖRSÖKTE INTE STRYPA HENNE JAG TOG ETT STRYPTAG...JAG SLÄPPTE JU NÄR HON BÖRJADE GURGLA. Eller hur han bemöter mig när jag ifrågasätter hur han kan ta våran flicka till sin egen mamma som han inte bar för mig utan för fler myndigheter däribland soc verksamheter detaljerat brättat hur hon utsatt honom för sexuella övergepp under hela hans uppväxt. de kan skriva om den idiella stöd grupp där han varit medverkande i . Och nu säger man att han har kommit över det nu ochkan därför lämna vår dotter till henne. Det är helt totalt sjukt.mm Det har gått så långt att jag inte längre arbetar har inga pengar vår försörjning är långt under existens minimum. Någon hjälp med försörjning får jag inte. Myndighetrna kräver att jag hela tiden rättar mig efter allt det vill att jag ska gå med flickan till möten med dem dekan ringa kvällar titidgare till min erbetsplats följde efter oss på semester då jag lyckats ordna fem dagar på ett läger för mig och barnen. Då åkte det med och utredde där fast det sedan tog nästan ett år tills det var klart. Idag har han efter senaste iMan anklagar mig och hotar med fosterhem om vi inte samarbetar och samtidigt har han dragit mig i rättsprocess i två år där han vill ha hela vårdnanden och att jag knappt ska få träffa henne. Att hon bott med migi hela sitt liv att han överhuvudtaget inte brydde sig om henne då vi bodde ihop. Att han ingen förståelse för henne ochhennes behov. Att han är en ad han säger "föredetta" missbrukare vilket inte är sant jag har sett honom och hans umgänge är missbrukarens fram och tillbaka. Att han har ett social kontrakt på lägenhet i en segregerad miljö där man i vår stad placerat alla tunga missbrukare. Att det är en halvtimmas väg med bil för att komma till skolan istort sett inga bussförbindelser inga kompisar. Att hon är rädd för att gå ut där. Och det faktum att han ensam som tillcohme i det korta stunder han arvbetar innan han på olika sätt gjort bort sig är arbetslös suger ut vad ahan kan av människor arbetsgivare terapefter som han byter hela tiden när det skrivit något intyg om hur fin han är hur synd det är om honom och hur han saknar sin dotter. Som han träffar som han hade varannan helg men som han är så djävlig emot han måste först binda upp henne sedan krossa henne gågng på gång. Idag har han umgänge endast intremisitiskt med kontakt persson närvarande tre timmar i veckan. Det har varit oerhört svårt att få med flickan i perioder hon har varit skräckslagen. fram och tillbaka sedan
Men detta finns inte någonstans i socialens rapporter trots att kontakt perssonen varit med. En kontakpersson som förövrigt är så gränslös hon lämnar flikan där går ut och röker hela tiden han bjuder henne påmiddagar varje gång. Komntaktperssonen har med sig presenter till hans andra barnbarn som de iblan hälsarpå. Hon är en del i hans familj de byter recept. Hon tittar på tv och skickar iväg vår flicka med hans missbrukande son medans han själv lagar mat. Detta på tre timmars umgänge. Han får utrymme att påverka och hota flickan och skicka med budskap om vad han snart ska göra mot mig eller med henne. Detta tar alldrig slut någonsin. Jag kan inte flytta jag kan inte kapa banden jag har försökt men får hela samället emot mig och riskerna för flickan ökar att han ska få henne istället. FY FAN detta är ett helvete och då hon mår dåligt när han varit intensiv så lägger man det på mig. Man kan lldrig vinna mot en psykopat Tillslut är man ensam totalt och mår skit över vad ens barn måste gåigenom samtidigt som man ser hur hon själv börjar försvara honom minimiera vad han gör försöker lösa sin belägenhet. Hon har tillochmed slutat säga mamma hjälp mig varför gör du ingenting. Hon är sju år när hon är tonåring kommer hon att balla ur men då kommer det att vara mitt fel. Ensanstående mamma ni vet som bara vill ha barnen själv......Fy fan för vårt samhälle jag har ingen tiltro kvar...ingenting.

2008-04-12 @ 10:39:49
Postat av: M

I fyra år levde jag tillsammans med en man som troligtvis hade en kombination av ADHD och psykosocial beteendestörning. Själv hade jag redan sedan innan djupa själsliga sår från övergrepp och utvecklat visst borderlinelidande och försvar (skuld, skam, "att försvinna", självdestruktivitet och tillitsproblem). Efter detta blev allting kaotiskt för mig och jag åkte ut och in på psyket men ingen tycktes riktigt begripa vad det var som gjorde att jag mådde dåligt. Jag tog på mig det mesta av mina trauman på mig själv, hittade ursäkter och förståelse för honom så att jag inte skulle vara "offer". Mina relationer blev kaotiska. Jag hade väldigt svårt att känna tillit och är rädd för närhet samtidigt som jag behöver den (som alla andra). Det var svårt för de killar jag träffade att förstå min ångest och jag kunde inte förklara det. Under den här tiden (vill jag påpeka) hade jag inga som helst problem med empati eller att sätta mig in i andra människors situationer. Det var däremot frustrerande att ingen förstod och jag förklarade och förklarade, grät och förklarade mer... ganska galet och hysteriskt och säkert jättejobbigt för andra. Nu har jag hittat en bra psykolog, har mognat mycket och arbetar på att älska mig själv och stilla kaos i mitt inre. Detta var borderlinesymptom. Jag har aldrig fått diagnosen men vet att jag tidigare antagligen skulle ha uppfyllt kriterierna.

Min vädjan är att läsa på innan ni stigmatiserar människor med borderlineproblem. Det ligger inte något speciellt barbariskt i den diagnosen som säger att man automatiskt är en hemsk, manipulativ och utnyttjande människa. Människor är individer och olika individer beter sig olika och handskas olika med sina skador de fått av livet. Blanda inte ihop begreppen är ni snälla! Antisocial personlighetsstörning är en HELT annan sak. Det finns även andra diagnoser.

Vänligen M

Förövrigt vill jag tacka för fina inlägg av Unni. Jag gillar dina böcker.

2008-06-05 @ 11:37:22
Postat av: M

Oj. Såg att det smög sig in ett faktafel.. Antisocial personlighetsstörning menade jag naturligtvis i inledningen och ingenting annat. Vet inte vad jag fick det där andra ifrån. Märkligt hopkok. ;)



2008-06-06 @ 22:12:59
Postat av: Anna

Hej

Jag är också i stort behov hitta förhållningssätt t psykopat som jag har gemensamt barn med. Manipulationerna är så utstuderade elaka etc



Metoder =

1. åka slå ner o sjäv bli straffad??? (=dvs han lyckas bryta mer mig)

2.flytta (utmattad o hur ska d gå till.....mina vänner, syskonen , mitt liv..)

3. överlåta hela vårdnaden på Psykopaten -ger mig ångset- men av trötthet så blir d mer o mer lockande lösning??? då tappar han grepp om mig delvis

4 ?

5 ?



Är det nån som klarat sånt här



HUR? HJÄLP!?!

2009-03-01 @ 12:11:32

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0