SHOULD I STAY OR SHOULD I GO?
Göteborg på ett ABF-seminarium:
Vi är tre författare - Maja Lundgren, Daniel Sjölin och jag. Och så är det en filosofilektor och en litteraturprofessor, bägge män. Och en moderator, kvinnlig.
Seminariet ska handla om sanning och lögn. Ni hajar.
Professorn och lektorn talar som professorer och lektorer gör. Moderatorn nämner ordet "skandal" upprepade gånger.
Strax innan halvlek härsknar Maja. Hon har typ "varit där" förut. Män som talar över huvudet på oss. Skandal! Den verkliga skandalen ligger ju där!
Och Maja, som dessutom har 40 graders feber, säger att hon inte instämmer med nåt av det sagda, påpekar att hon blev våldtagen av de där jävla männen (i boken), dänger micken i golvet, reser sig, tar sina ytterkläder och tågar ut. Dörren slår igen med en smäll och en chockerad susning går genom den fullsatta lokalen.
Det var punk. Ett uttåg säger mer än tusen tjusiga ord. Men i pausen som inföll direkt efteråt hördes fördömanden bland vissa i publiken. "Men så där får man väl inte göra!" typ.
Sen var det min tur. "Jag utgår från att de flesta här förstår varför Maja gick", inledde jag mitt anförande. Jag är inte säker på att så var fallet, men tänkte att det kanske åtminstone skulle få folk att försöka se vad det handlade om.
Hursomhelst vore det bra om fler gjorde så. Reste sig upp och gick. För vi äger alltid den rätten. Vi måste inte stanna i situationer där vi känner oss kränkta. Vi kan gå!
Vad du skriver är helt uppåt väggarna konstigt. Varför blev Maja så arg? Var det för att det var en påg-lektor och en påg-professor?
Nåväl, när du säger att du tycker att det vore bra om vi reste oss upp och gick så klantar du dig igen. Ingen respekterar en som inte klarar av att tala för sig, oavsett om man är "kränkt" eller inte. Det är inte punk att gå iväg, det är punk att säga emot, vilket du borde förstå om du inte har missat vad hela rörelsen går ut på.
Har alltid trott att du var en vettig feminist, men nu bevisade du motsatsen. Kränkte jag dig nu? I så fall får du väl tala för dig, för det blir ju lite invecklat att springa iväg. Å andra sidan kan väl vem som helst svara för sig på internet! :)
Spännande........Vad gjorde du....eller vad sa du sen. Höll du ditt planerade anförande eller vad gjorde du?
Punk,gosse vilket befriat ord.Inget t där.F_tta eller st_ke,ursäkta språkbruket.Trodde i min enfald att år 2008 är ett faktum.
Att Maja gjorde sorti... "det skulle jag gjort oxå"
Förnedring är ingen förtjänt av.Punkt slut.
Nu var jag ju inte där. I Göteborg, på ABF, alltså. Tänk om Unni Drougge överreagerar när hon beskriver den olust som hon delar med sin kollega? Det är ju så här att Unni Drougge lyckas ju nästan alltid hamna i gynnsam dramaturgi när hon ska prata eller frågas ut om ett ämne som rör hennes senaste bok. Arrangemangen är så många och så gynnsamma att nog fler än jag associerar arrangemangen till säljstöd för hennes böcker.
Ibland brukar jag tänka på Unni Drougge. Jag tänker att hon är duktig. Det är bara 15 år sedan hon flyttade till Stockholm, med en stor kull av små barn. Hon hade knappt packat upp sina flyttlådor förrän hon hade fler väninnor och fler kvinnliga samarbetspartners än vad en genomsnittlig människa lyckas bygga upp under ett helt liv. De kvinnliga samarbetspartnerna, flera inom media, öppnar dörrar varje gång Unni Drougge har något att berätta.
När jag tänker på Unni Drougge så händer det att jag också slås av medkänsla. Det kanske har ringt på hennes mobil, ett par veckor tidigare, och nu är hon framme vid nästa arrangemang. På okänd plats, i okänd lokal, med usel ljudanläggning, med okänd moderator, med okända medspelare. När jag har dessa tankar så vill jag inte byta jobb med Unni Drougge. Samtidigt så känns det ändå både lite rättvist och bra att även Unni Drougges arbetsdagar innehåller några uppförsbackar.
För om det inte fanns några uppförsbackar i hennes arbete då skulle hon nog inte kunna njuta lika mycket av stillheten vid tangentbordet, när tanke och text är i harmoni och ännu ett välskrivet kapitel växer fram på bildskärmen.
Ja. Vi kan gå. Det kan vi.
Eller slänga ut.
Det viktiga är att vi sätter ner foten.
Ja, du har så rätt vi kan gå. Vi har förmågan, benen bär oss, bara vi själva utgör hinder. Hinder av rädsla. Men...det var något annat jag ville skriva till dig, mitt hjärta. Jag är en olyckssyster som vill tacka dig. Du hjälper mig att gå i tid och jag är dig evigt tacksam Du är ett ljus i mitt mörker, även om mitt mörker lättat väsentligt under en tid. Jag har precis läst "Boven..." Har också för länge sen läst: "PÅ andra sidan..." Kände redan då att du var min vän. Du är kontroversiell och ibland har jag inte vågat stå för dig i diskussioner. Skäms för det. Men är ändå glad att jag kan se det. Alla detaljer ger mig kalla kårar, det går inte att förneka...Även jag har återgett en galnings berättelser, instruktioner intill leda, även jag har svurit vid mina barns liv tills jag tappade räkningen och vettet. Även mitt hjärta sprack, mer än halvvägs i livet, jag som trodde jag visste allt. Men...nåden är barmhärtig. Vinsten överstiger förlusten tiofalt. Vinsten att se ett nytt ljus som jag aldrig tidigare varit mottaglig för. Tack än en gång för din sanning, din ork och ditt föredömliga sätt. kramar
Viktigt skrivet. Vi tjejer är alldeles för dåliga för att säga Stopp. Hellre sitter man kvar inputtad i ett hörn tills någon snäll hjälper en därifrån.
Tack gode nån-där-uppe att jag lärde mig tidigt i barnsben att stå upp för mig själv.
Sanning och lögn.
Den enes sanning kan ju vara en lögn för den andre. Det finns ingen objektiv sanning. Inte ens då när den som säger den är en kvinna. Tycker man olika behöver man inte stämpla den andre som lögnare. Det räcker att man inte trivs ihop för att avsluta ett förhållande.
Man kan ju som läsare fråga sig hur många gånger ljög du inte till oss när du i intervju efter intervju försäkrade oss om hur lycklig du var. Var de medvetna lögner för att vi skulle köpa din story? Eller trodde du dig vara lycklig, men har nu i efterskott insett ´sanningen´?
När jag som tjugoåring försäkrade min dåtida pojkvän att jag älskade honom, ljög jag då? Eftersom jag nu i efterhand har kommit på att det egentligen handlade om rädslan för ensamhet och viljan att tillhöra någon. Var det hans eller mitt fel att jag talade osanning?
Hur stora krav ställer du på 20-åringens sanningar när du som mer än dubbelt så gammal kan rätta till dina egna sanningar genom att säga att du var förvirrad? Vilken 20-åring är inte det? Du själv var ändå över fyrtio..
Hoppas du inte slutar som en annan svensk författarinna som fortfarande kommer ihåg hur alla hennes älskare tog på henne. Istället för att fundera på vad hennes ungar gjorde under tiden?
Hemskt mycket tack, Resanmotljuset! Det är inte alltid lätt att stå upp för nån som är kontroversiell, men förvånansvärt ofta får det folk att tänka efter och ibland t o m ändra uppfattning. Det är inte lätt att vara "kontroversiell" heller, sällan är det nåt man valt, snarare är det en konsekvens av att man valt att kämpa istället för att gå under. Men jag står inte på benen av egen kraft. Jag gör det för att det finns såna som du.
Victor: Maja vet bäst varför hon blev arg, men det fanns unga tjejer i publiken som också tyckte att det var uppåt väggarna att igen låta män diskutera sanningsbegreppet och vara allmänt von oben när det var precis det som Maja drabbades av när hon kom ut med sin bok. Ett manligt tolkningsföreträde.
Johnny: Ja, jag ändrade hela mitt tal efter den uppkomna situationen. Naturligtvis.
Så synd att Maja gick! Så oerhört mycket bättre det varit om hon stannat kvar och argumenterat för sina åsikter. Hur ska vi nånsin komma nånvart om vi flyr när vi stöter på motstånd?
Är detta orsaken varför du ´valde´ att inte arbeta som biträdande psykolog? Som sådan skulle du ju inte kunna hävda att den enes version av ett parförhållande var sanning och den andres lögn. Som psykolog måste man kunna se fler nyanser än svart och vitt.
När den ene känner sig kränkt betyder det inte nödvändigtvis att den andre kränker. Upplevelsen är subjektiv. Och det finns fler diagnoser att välja mellan än narcissist och psykopat. Det finns även folk som lider av inlärd hjälplöshet, medberoende etc. och detta nyanserar bilden av det hända. Det är sällan att den ene är totalt ond och den andre raktigenom god. Vanligtvis ligger sanningen däremellan.
Ingenting blir mer sant bara därför att den som säger så är en kvinna. Sanningen sitter inte i könen.
Jo, det är sant att vi kan resa oss och gå. Om vi är tillräckligt fria, ekonomiskt och annat. Alla har tyvärr inte det valet.
Det är kanske den svenska feminismen problem, att den framför allt bedrivs av kvinnor från övre medelklassen.
Vilket inte är något fel att vara därifrån. Men livsförhållandena är väldigt olika beroende på vilket liv du lever och faktiskt: klass spelar lika stor roll som kön för klyftor och orättvisor.
Stoffe & Filosofen! Jag är så jäääävla trött på pisshumanistiska floskler om att sanningen ligger nånstans mittemellan. Det beror väl helt och hållet på vad man talar om. Om ni går ut ikväll och blir överfallna av en våldsman - är det då en sanning med modifikation? Kan man mörda nån lite grand? Det spelar väl fan ingen roll om en förövare säger att han är oskyldig om han är bevisat skyldig?
Vad beträffar min roll som lallande dåre när jag levde i ett misshandelsförhållande vill jag bara än en gång betona hur misshandlade kvinnor är världsbäst på att ljuga inför sin omgivning. Av rädsla, av hjärntvätt och av mekanismerna i ett sånt förhållande. Jämför med sektmedlemmar som efteråt berättar om vilket helvete de hade. Har ni hört talas om en misshandlad kvinna som medan hon lever mitt i cirkusen berättar öppet om hur hon har det? Det har inte jag.
Hej Unni.
Jag är så glad att jag hittade till din blogg. Har läst hela nu från början till slut. Det finns så mycket jag skulle vilja säga dig men inte här.
Kram från Kristin
Hej! Tycker det är synd att Maja Lundgren (vars bok Myggor och tigrar jag läst) inte verkar få hjälp. Hennes bok är ju en tydligt sjuk människas verk, och jag antar att hennes reaktioner i det publika beror på paranoian( som hon själv är öppen med). Jag tycker det är TRAGISKT att bokförlaget/media/bokmässor publicerar och
utnyttjar
människor som är så pass förvirrade.
UNNI! Bra sagt!
Åh, vad jag är trött på den här verkligheten. Tacka var Egalias Döttrar...
Jag har tagit ett Bra Initiativ!
Jag har utlyst en Insamling/Tävling för KVINnan...Snart nalkas Internationella Kvinnodagen och till den vill jag ha tips på Kvinnliga ord, för publicering i min kommande bok och självklart på bloggen! Slå ett slag för kvinnan! Hjälp Mig!
http://miss-lyckad.blogspot.com/
/ Miss Lyckad - förändring nu för fan -
I vissa lägen kan man stanna och argumentrera för sig och sin ståndpunkt men ibland måste man inse att det är bortkastad tid och möda. Tid och energi som man kanske kan använda på ett bättre och mer konstruktivt sätt.
Det är alltid lika fascinerande att läsa den här bloggen.
Jag förmodar att det var tilltaget att redogöra för könsfördelningen bland deltagarna i seminariet som några extremt överkänsliga herrar tar som en direkt uppmaning att ifrågasätta sanningshalten i allt som Unni tidigare uttalat.
Jag är grymt imponerad av Unni som orkar bemöta de osakliga kommentarerna, att hon stannar kvar och inte reser sig och går.
Filosofen o Stoffe:
Vilket kvalificerat svammel ni åstadkommit!
Mot dumheten kämpar gudarna förgäves.
Jag har inga problem med att hålla med dig i frågan om att det ibland kan vara klokare att fly än illa fäkta. Men påstår man sig stå för ´sanningen´ då måste man väl samtidigt vara beredd på mothugg? Jag upplever inte heller att jag skulle ha kommit med en osaklig kommentar utan konstaterade endast att det inte finns någon absolut sanning. Vilket väl alla lite mer begåvade människor kan hålla med om? Jag vänder mig också emot att denna som så många andra frågor vrids till en fråga om könet.. Vad har könet med sanningen att göra?
Det är det som är så svårt, att sätta ner foten. Att sätta gränser kring sig själv. Jag som är så bestämd i andra lägen i livet är så fruktansvärt liten i min relation. Men du har helt rätt Unni; vi kan alla resa på oss och gå. Hoppas jag gör det bara.
Nu var inte jag där och har knappt en susning om vad det egetnligen handlade om men...
... OM man är med i en diskussion med feber så kanske man inte är riktigt på hugget eller med i matchen som man annars skulle ha varit utan feber...
... MEN oavsett så tycker jag att om diskussioner blir otrevliga, så kan man kliva bak och välja att inte delta längre just då. Man sätter gränser. Det är INTE okej kanhända och sedan är det upp till deltagarna som blir kvar hur dem responderar.
Fast samtidigt, var ni inte där för en debatt och diskussioner där ni förväntades ha olika åsikter?
//Chri
Tystnad säger mer en ord..
När jag säger "basta" anser jag mig ha rätten att kräva den respekten av människor - hänsyn till vad min gräns går.
Vad det anbelangar lögner i kommentarer här ovan,vill jag bara tillägga att i stundens hetta kan det vara en sanning för vederbörande. Vad jag menar är att en kvinna i misshandelsituation ser en sanning då,för att sedan efter tillfrisknande se det på ett annat sett. Tilläggas bör, att kvinnan är manipulerad i stunden,det är dessa mäns vapen.
Unni! Fick du din Esaias med modersjölken? Annars...
http://sv.wikisource.org/wiki/Det_eviga
Till dig med kärlek
Jag läste en artikel idag om Gravida Kvinnor med foglossning som inte fått pengar från Försäkringskassan!
Egalias Döttrar - Gerd Brantenberg
Vad sägs?
http://miss-lyckad.blogspot.com/
Jag älskar dig, Unni.
Du ger mig nya "glasögon".
Och FAAAAN va jag längtar efter din nästa bok!!!
Christina, det är så förmätet av dig att ställa en sjukdomsdiagnos på Maja. Sättet hon har bemötts på är däremot sjukt. Jan Guillou föreslog självmord som en utväg. Hur jävla hjärtlösa får människor vara egentligen? Och det här med att vara sjuk eller paranoid - skulle det nånsin vara ett skäl att stoppa en konstnär öht? Isf borde varken Strindberg eller massor av andra älskade författare ha fått ge ut sina verk. Konstnärer fungerar ofta annorlunda än svennar, de kan vara känsligare och mera lyhörda. De kan se det andra inte ser, och deras uppgift är att visa oss de delar av verkligheten som vidgar perspektiven. Fy fan för såna där Hitleråsikter. Han anordnade bokbål. Många av de äckliga attityder som uppkommit i kölvattnet av Majas senaste bok påminner starkt om det där.
Sen vill jag bara tacka många av er som hjälper mig att bemöta ogenomtänkta kommentarer!
Puss!
Men Unni,
Det var inte Christina som ställde en diagnos utan upprepade vad Maja själv har sagt öppet. Du själv däremot utdelar diagnoser hit och dit. Är inte det förmätet?
Jag skulle inte rekommendera en sjuk människa självmord som botemedel. Jag har ej heller hört att Jan skulle ha gjort så. Det får stå för dig.
Jag däremot vänder mig mot tankesättet att en konstnär i egenskap av en känslig och lyhörd människa kan skriva böcker om verkliga levande människor och påstå att det de skriver är sant. Samtidigt som var och en kan se av mailväxlingen mellan t.ex. Maja och Dan Josefsson att Maja själv ber om ursäkt för sitt ´stalker´ beteende.
Det måste trots allt vara frivilligt ifall man vill fortsätta ett förhållande eller ej. Detta måste även känsliga och lyhörda konstnärinnor acceptera!
Att jag publicerar din beskäftiga kommentar, Cicci, beror enbart på att den blottar din brist på insikter och kunskap. Jag slår vad om att du inte läst min senaste bok och inte heller något om mäns våld mot kvinnor eller om förtryckarmekanismer och härskartekniker. Du låter så uppblåst i din okunnighet att jag måste anstränga mig för att försöka ha överseende. Men det har jag. Om du anstränger dig lite mer.
Brist på insikter och kunskap? Maja Lundgrens mail till Dan Josefsson har publicerats både i DN och de finns även att hitta på Internet. I dem ursäktar Maja gång efter annan sitt dåliga beteende med att hon är förvirrad, hysterisk, förtjust i Dan och att hon inbillar sig att Dan även skulle känna något för henne. Men det gjorde inte Dan. Därav ilskan.
Maja har själv sagt (offentligt) att hon tycker om att skrämma upp folk. Det kanske inte uppskattas av alla.
Även män måste få ha rätten att tacka nej till ett förhållande. Hur smärtsamt det än månne vara för den som något annat önskar. Hämnd är också en förtryckarmekanism. Den lättkränkte hämnas på den som tackade nej. Eller borde han ha tackat ja av ren självbevarelsedrift?
Nej, varför ska man vara kvar när man blir kränkt. Jag gissar att Maja blev kränkt av att någon råkade nämna ordet sparkdräkt ;-)
Ja blir nästan stum av så insiktslösa argument. Jag har läst flera av Unnis böcker å är en hängiven läsare. Tycker unni har ett stort å nyanserat språk(för det mesta) som tilltalar mej. MEN MEN jag kan inte förstå hennes totala brist på förståelse för andras åsikter, om de inte klingar i samma tonart som hennes. Jag tycker att hon skulle hålla sej för bra för att nedlåta sej till att prata om pisshumanister, okunniga dårar, flosker å annat som ja inte orkar återge.
Helt klart finns det många sanningar å det borde du veta, sen är det självklart att en misshandel är det å inget annat. Det vore trevligt med ett lite vidsyntare synsätt tycker jag. Du är ju stark som rest dej ur ett destruktivt förhållande, rasa inte i offerrollen mellan varven
Du drar fram som en ångvält över dom som inte delar din åsikt, på ett otrevligt sätt. Det är ju faktiskt så att du inte alltid sitter inne med dom sanningarna som står i facit. Den mycket starka ilska som man kan läsa när du stormar fram kan jag inte tyda på annat sätt än rädsla. Jag tycker att det finns många kloka kommentarer här som jag tycker du skulle fundera lite på.
En sak till. Jag har sagt det förut å sejer det igen. Det är er som författare folket vill ha. Där man kan sätta sej tillrätta med en bok å skingra sin egen vardag en stund. Ni är underhållare.
Men på något sätt är det många författare som ser sej själva som allvetare å sitter i den ene panelen efter den andre, eller föreläser. Även många skådespelare har tagit på sej den rollen. Att du föreläser om misshandel är en sak för det är ju självupplevt och då självklart intr att lyssna på för många. Annars lyssnar man ju självklart på fackmän/kvinnor om man som betalande går på föreläsning.
Att konstnärer skulle vara av en känsligare natur än andra är ju självklart nonsens. Det varierar ju från person till person. Möjligen att personer med en vacklande personlighet dras till yrket, då det kanske inte kräver ett så "fyrkantigt" spelrum. Gränsen tror jag kan vara hårfin, å i många lägen kanske proffshjälp behövs. En paranoid person behöver såklart hjälp vilket den är konstnär eller har ett annat yrke.
Å du vad är en "svenne" för dej.Det är lite fyrkantigt att kategorisera folk så.
Med risk att du ska tycka både det ena å andra om mej så står ja helt klart för detta. Jag är både kunnig å påläst, men jag är även stark nog att ta till mej andras kunskap och åsikter utan att regridera och vara oförskämmd mot andra. Du är bra å stark, du behöver inte slå i alla lägen.
En annan sak.........Idag har jag sett våren, den första tussilagon lyste gul mot mej, jag blev alldeles varm inuti
Unni,
Jag måste säga en sak. Det har börjat störa mig med tiden att du varje gång du möter kritik ifrågasätter huruvida personen ifråga har läst din bok. Att man inte håller med dig är väl inte tecken på att man inte har läst? Man kanske har läst din, Maja Lundgrens och även andras. Och därutöver en massa tidningar (bl.a. dagens), surfat på Internet och bildat sin egen uppfattning.
De som tidigare svalde allt du sa är väl lika manipulerade som du själv säger dig ha varit? Och kanske även känner sig lite kränkta. Man är väl inte dummare än att man lär sig att kritiskt tänkande aldrig är fel. Du var övertygad då och du är övertygad nu. Vi läsare måste ändå bli övertygade själva.
Tvärsäkra åsikter är kul å läsa, men du måste väl låta läsaren själv avgöra vad hon ska tro på?
Cissi, handlar Majas bok om Dan?
Jan E, du är bara mean. Usch.
KW, du efterlyser vidsynthet. Läs då om din kommentar och tänk dig att den är från mig till dig. Vidsynt?
Marketta, jag orkar inte gång på gång berätta varför misshandlade kvinnor inte går. Det är ju just det min jävla bok handlar om. Och jag vill INTE ha några hobbyanalyser av min personlighet från folk som inte känner mig.
Huruvida Majas bok handlar om Dan måste du nästan fråga Maja om. Av någon anledning valde Maja att ta med Dan i sin bok. Som läsare kan man naturligtvis undra varför och när man har läst mailen hon skrev till honom samt Dans berättelse om deras relation kan man naturligtvis komma på åtminstone ett par förklaringar.
Hon kanske är fortfarande besatt av honom. Eller hon äntligen har förstått att det aldrig blir de två.
Det kan alltså handla om att hon känner att hon inte har något att förlora. Eller att hon fortsätter det tidigare mönstret där hon först rasade och sedan bad ödmjukast om ursäkt. Jag vet faktiskt inte. Jag är ju inte psykiatriker. Men det är onekligen lite skrämmande läsning och jag förstår om Dan känner sig skärrad.
Jag ifrågasatte inte varför du stannade kvar. Istället ville jag upplysa dig om varför vissa av oss läsare förhåller sig kritiskt till det du berättar. Det är en naturlig reaktion efter att ha blivit ´lurad´. Du manipulerade ju oss på samma sätt som N dig. Man känner sig dum i huvudet när man har trott på hur fantastiskt ni hade det när du nu skriver tvärtom. De som var kritiska då ? hade ju rätt! Det här är ingen hobbyanalys av dig utan snarare en självkritisk analys om mig själv.
Unni.
Jag bemötte dej i att du har så svårt att ta kritik. Vad jag kan se så hackar du ner på alla här som har en åsikt om dej eller ditt sätt att kommentera.
Ja jag söker vidsynthet.
Jag har inga problem med kritik. Brukar se det som att vad kan ja göra av det. Helt enkelt se det konstruktivt. Men du kränger som en mask när du får på pälsen
Intressant vad KW skriver, citat: "Att konstnärer skulle vara av en känsligare natur än andra är ju självklart nonsens"
Många kända konstnärer har mera utvecklade sinnen, deras mottaglighet för färger, toner, stämningar et cetera är större. Många konstnärer som målar är oerhört skickliga med penseln. Många som sjunger eller spelar har absolut gehör, vilket är få förunnat. En författare kan skriva bildligt så att en läsare kan leva sig in i det skrivna, vilket mycket få kan på ett skickligt sätt.
Dessa förmågor, dessa gåvor som vissa konstnärer, författare och artister får är sällsynta och därför så högt värderade inte minst i kulturella sammanhang. Många skådespelare sätter sig in i roller där de spelar andra, andra människor och deras känslor. Det handlar om att beröra sinnen!
Och har man ingen känslighet för det man vill visa, hur ska man då kunna visa det?
Andra kanske har fått en förmåga att kunna sätta sig in i lagtexter och denne person blir givetvis en lysande advokat.
Så KW, känsligheten syftar nog inte till enbart skörheten i olika konstnärers känsloliv, som förvisso kan vara en "tillgång" för en konstnär som skall återskapa deras värld för andra. Många kända konstnärer är genier som gränsar till galenskap och deras verk har hyllats i decennier.
//Chri
Unni, mer mean än Maciej Zaremba?
När du bemöter i ditt tycke ogenomtänkta kommentarer så gör du det på ett aggressivt sätt - märker du inte det? Varför häva ur sig ord som pisshumnister, okunniga dårar, flosker m m. Sansa ner dig, det skulle du vinna på.
Du vill att alla ska läsa dina böcker som, milt sagt, är självutlämnande. Men du vill inte att folk ska "hoppyanalysera" din personlighet. Hur tusan ska man kunna undvika det om man är intresserad av det du skriver?
Det är väl fasen inte så konstigt att man motsätter sig åsikter som handlar om filosofiska floskler som "vad äär egentligen sanningen" och blablabla!
Om folk vill snöa in på annat skit och inte hålla sig till ämnet så klart att det blir meningsskiljaktigheter.
Förväntar ni besserwissrar er att Unni ska ta tillbaka något hon skrivit eller lämna plats för kvinnor och män i den här bloggen som inte gör annat än pissar på henne för sakens skull?
Vilka jäkla jantefasoner!
Jag kan för mitt liv inte fatta att ett ämne som borde beröra allas hjärtan och få ögon att tåras och nävar att knytas slutar i meningslösa floskler och skitsnack hit och dit!!
All pepp till alla andra tuffa brudar här inne (och tyvärr inte lika många grabbar) som fattar vad Unni vill säga och spinner vidare på intressanta argument. Ni berikar mina kaffemorgnar.
Ni andra borde fan skämmas.
Chri & Terese, tack! Så slapp jag formulera det där själv, som ni gjorde utmärkt.
Ni som gnäller över att jag inte tål kritik: Jag är författare och tvingas ta rallarsvingar varenda gång jag ger ut ett alster. Jag är mer luttrad än de flesta. När ni skriver "kritik" jämställer ni det med personangrepp och ifrågasättanden av min verklighet. Det är inte kritik. Det är förnedring. Lär er skillnaden är ni rara.
Och du Cicci: Jag hoppas verkligen inte att Maja läser dina plumpa kommentarer om henne och hennes av dig tolkade psykologiska motiv. Att etablissemanget ville halshugga henne vittnar om att hon verkligen kom åt deras ruttna mjukdelar. Detta har också beskrivits av bl a Nils Schwartz som vågade gå emot den fega flocken. Maja har återgett ett sjukt maktspel och ve den som reser sig upp och blåser i visslan. Då kommer Cicci galopperande för att ta etablissemanget i försvar. Duktigt.
Jag ifrågasätter varken din eller Maja Lundgrens verklighet. Men jag ifrågasätter huruvida man kan kalla den för ´sanningen´. Jag är helt säker på att Maja Lundgren upplever sig vara förföljd och utsatt för en komplott. Ungefär som Tito Beltran som du själv hånade här för ett tag sedan. Men att själv tro på något betyder ju inte att alla andra också måste uppleva verkligheten på samma sätt.
Du skriver att konstnärer är mer känsliga varelser än svennar. De är kontroversiella, lyhörda och kan se saker vi andra inte kan se. Salvador Dali var också en kontroversiell konstnär vars verklighetsuppfattning skiljde sig från andras. Ingen ifrågasätter huruvida hans upplevda verklighet överrensstämde med hans verk. Men alla är överens om att han led av en schizoid personlighetsstörning.
Du känner dig förnedrad när du upplever att din och Maja Lundgens verklighet blir ifrågasatt, men du kallar själv konstnären Tito Beltran för en primadonna som får hysteriska sammanbrott i rätten så att folk ska förstå hur han lider. Du konstaterar att detta är typiskt för psykopater. De framställer sig själva som martyrer.
Det har varit roligt att läsa dina tidigare böcker. Och Maja Lundgrens Pompej var helt fantastisk.
Därför är det så trist när ni två nu tycks ha fastnat i offerrollen. Rollen som ursäkter vilka övertramp som helst.
P.S. Jag har nu läst även Nils Schwartz recension av Majas bok. I den beskriver han Majas sjukliga maktbegär, paranoia, narcissism och hypersensibilitet.
Han förklarar också att förutom de manliga härskarteknikerna finns det förstås också kvinnliga underkastelsetekniker, lika maktsträvande de? Detta är ingenting Maja döljer enligt Lundgren.
Inget Maja Lundgren döljer enligt Nils Schwartz (ska det förstås stå..)
Nisse ansåg att debaclet kring Myggor och tigrar avslöjade att innehållet hade en klar poäng.
Sen är jag trött på att du snackar om offerroller. Att resa sig upp och gå är raka motsatsen till att vara offer. Själv har jag överlevt mer än vad du kan föreställa dig. Att jämföra en våldtäktsman med mig eller Maja diskvalificerar dig från vidare bemötande. Skriv en debattartikel i en tidning istället. Du som är så balanserad.
Hej! Hur i h-vete ska kvinnor kunna komma fram i tillvaron
när fjuttiga meningsskillnader kring en sketen bok/person skapar sån agressivitet hos dem som skall vara förespråkare för just "kvinnosaken"?!
Kvinnor könsstympas runt om i världen, här också förövrigt, min morsa har jobbat ett helt liv och får typ 7000kr nett i pension....snacka om att slå mot fel saker! jag ANSER av egen erfarenhet att är man sjuk ( psykiskt) så ska man inte uttnyttjas i mediasvängen samt FÅ HJÄLP!!!!
CHRI
Helt klart kan personer med konstnärliga anlag ha ett sinne där färg, form, text mm kan yttra sej i att de duktigt kan få oss andra som inte har de anlagen,att förstå.
Men att dessa människor skulle ha en känsligare natur tror jag inte. Har man arbetat mycket med människor från alla yrkestillhörigheter så ser man att den känsligheten finns hos oss alla i varierande art. Den kan visa sej på många sätt, som ligger utanför den gengse konstnärsgruppen. Vi har så svårt att se utanför mallarna, utan vill gärna se det i den traditionella delen som vi är vana att se den i.
Vi skall vara glada att vi har känsligheten, när vi får för lite av den så vippar det ju gärna till persontyper som N, som Unni blev så skadad av. Får man för mycket så kan det bli svårt att skydda sej själv, många gånger mot sej själv. Den lagom avvägd natur ät väl alltid bäst.
Sedan vill jag tillägga att är man författare och skriver alster om sanningar, både här å i bokform så måste man tåla att bli ifrågasatt. Skulle det inte vara så blir det ju bara en tråkig envägskomunikation. Meningen är väl att skapa debatt om ämnet, annars dör det ju ut
KW, intressanta reflektioner.
Fast det verkar som vi skriver om varandra. Exakt vad menar du med "känsligar natur"? Precisera gärna.
Om du menar att konstnärssjälar inte skulle ha en känsligare natur, hur känner de då av nyanserna i det som ligger inom ramarna för deras begåvning?
//Chri
Chri!
Det är inte lätt att precisera "exakt" vad en känslig natur är. Det blir ju lätt ett okänsligt fackspråk när man ska beskriva det så, men ja tror att det är ett psykiskt tillstånd av upplevelsenatur som skiljer sej från yttre objekt och även från inre arter som kunskap och viljemässiga(saker vi lägger till oss, som vi tror att det väntas av oss)
Flera stora analytiker tror att det händer mycket i vårt känsloliv i thalamus och hypothalamus(delar av vår hjärna). Det limbiska systemet spelar stor roll, det ger nervsystemet och därav oss själva, en uppfattning av hur vi "mår", om vi känner lust eller olust av olika stimuli från omvärlden eller vårt inre. För alla typer av upplevelse, även dom egna känslorna, måste nervsystemet aktiveras.
Därför kan man ju säga att känslor är ett tillstånd av både biologiska å miljömässiga, sociala faktorer. Jag påverkas ju i vilken miljö jag växer upp i och vilka minnen jag har från min uppväxt. Personer ja mött å hur de påverkade mej, arbetskamrater kärleksrelationer, vänner, alla påverkar mej vilket jag vill eller inte. Allt detta gör ju att ja bildar
den unika människa jag är.
Självklart tror jag att alla konstnärer har en känslig natur, å på så sätt söker sig till något inom ramen för konstnärsskap(om man vill tjäna pengar på det)andra gör det på hobbynivå.
Vad jag menar är att den känsligheten INTE bara besitter konstnärer, utan kan besitta vem som helst, utefter vad som har hänt i livet å vilka biologiska egenskaper jag har. Tex en psykopat har inget (nästan)"överjag" dvs, har inga empatiska egenskaper, kan inte relatera till andra och känna empati. En deprimerad människa kan ju ses ha en massa känslor, men denne har en för liten seretoninhalt och synapserna synkar inte med varandra.
När man pratar om en "känslig natur" är det viktigt att ta med många saker i sitt beaktande och inte direkt fackindela och gå efter normer vi känner igen. Jag vet en städerska på ett närliggande lasarett, hon kom nyligen ut med en diktsamling. Hon hade gått å städat å memorerat i huvet å skrev ner när hon kom hem. Många blev förvånade å inte trodde henne om det. En grå liten mus, som kokade av kreativitet. Kul
Vi har alla begåvningar men på olika sätt. Bara vi tror på oss själva å inte låter jantelagen råda
KW, ser att du är mycket påläst och tror att vi tangerar litetgranna men uttryckt oss olika. Ska vidareutveckla.
Tror fortfarande att konstnärssjälar är av känsligare natur, låt oss istället kalla det "mera mottagligare sinnen" och då syftar jag inte enbart till skalan deprimerade - antisociala personlighetstyper utan till det där hur man har sinnesnärvaro att snappa upp saker, kanske inte bara hur bra ematisk förmåga man har utan kanske hur man upplever skiftningar och nyanser i livet, såsom färger et cetera.
Behöver inte vara så att de har en bättre mottagningsförmåga, typ 2 liter mer än andra utan att de har en förmåga att bejaka det på ett annat sätt måhända.
Tror inte att dessa konstnärssjälar behöver vara yrkesverksamma, tänker på det faktum att du syftar till städerskan som skriver dikter, kan hända att hon har inneboende en konstnärssjäl.
Tror vidare inte att man väljer att tjäna pengar på det eller ha det som en hobby, det är en drift, en passion man inte kan vara utan. Denna kreativitet måste få utlopp. Och vissa kan leva på det, andra inte.
//Chri
Var inte själv med på ABF-seminariet, men läser med förtjusning om Lundgrens sorti. Underbart. Hon är så oerhört kompromisslös. Strindberg med sitt "min eld är den största i Sverige" kan slänga sig i väggen. I jämförelse med Lundgren är han ganska tam. Självklart ska man inte ta någon skit. Det är alltid en människas fria val att gå och sätta stopp för kränkningar.
Ja, visst hade jag feber, men framförallt var jag förbannad. Den manliga filosof respektive littvetare som hade tolkningsprivilegiet över materian (oss författare) lyckades ju åstadkomma en liten självuppfyllande profetia: deras postmoderna sanningsrelativism var alltigenom falsk: då reagerade jag som en äkta galning. Inom surrealismen kallas konst av sinnessjuka "art brut". Inte hade jag planerat att göra skandal i Göteborg. Ett trauma upprepades, jag tyckte det var som i spellokalen.
Tack Unni.
Jag kommer kanske att skriva lite mer om den buffliga kaninen med mundiarré, en manlig journalist med många kompisar.
Heja Maja! Du äger!
