UT MED HULLET!
Var på kabaré igår, en internationell föreställning vid namn "Medium Rare". Jag såg den förra året också, eftersom jag gillar det burleska, särskilt om det är mycket gift i bägaren (och vin i glasen). Det sympatiska med Medium Rare, förutom att de vänder och vrider på vårt inlärda könsrollstänkande, är hullet. Det dallrar om de kvinnliga artisterna. När de strippar är det inga stenhårda och deffade muskelskulpurer man får se. Det är kvinnokroppar där cellulterna får vibrera fritt. Hade man kunnat Krav-märka sexighet hade de haft en stämpel på skinkan.
Stack och tränade som vanligt på förmiddan, och i badhusets omklädningsrum finns det också mycket daller. Och det har jag heller ingenting emot. Men så kommer nåt annat in i bilden. Småbarnsmammorna. Jag vet inte ... men det är inte lika roligt. Svårt att föra fram det här, märker jag. Ni förstår, jag tittar på de små gluttarna och deras moderna streetiga kläder. Sen mammorna. De har liksom inte haft tid med sig själva på så länge. Deras kroppar har blivit en aning oproportionerliga, kanske av barnens mat som de ofta äter upp efter dem, mat som sätter sig där den inte borde sätta sig. Och kläderna. Urtvättade, urtrista. Praktiska frisyrer och skor. Extremt osexigt.
Och jag har själv varit där, så bli inte stötta, ni som måhända känner er träffade. Jag hasade runt i oömma kläder och skötte aldrig bikinilinjen ens. Snöt snor och röjde skit på löpande band. Ja, vad gör man?
I veckan fick jag reda på att två av mina väninnor, och därutöver de piggaste av partypinglor, har gått in i ett välsignat tillstånd. Och givetvis är jag glad å deras vägnar. Fast jag tänker samtidigt: Jaha, då är det slutfestat. Men de intygar käckt att de minsann inte ... närå. Nu råkar det bara vara så att livet förändras radikalt när man blir mamma. Då börjar allvaret. Glädjen också förstås. Men det blir aldrig samma sak längre att gå ut och roa sig. Åtminstone inte på typ tio år.
Och jag tänker på alla dessa glåmiga småbarnsmammor och allt de försakar för sin avkomma, och sen på papporna som sällan i motsvarande utsträckning blir så koloniserade av denna nya livsuppgift. En obalans som i värsta fall tippar dem rätt ner i skilsmässodiket.
Borde inte alla mammor ut och skaka på hullet lite mer?
För två dagar sedan fick vi veta att Unni Drougge sällan läser kvällstidningar, men gärna lyssnar på P1. Och idag detta. Om hon fortsätter så här så har hon snart fördubblat sin publik bland de jämnåriga.
Och jag ser gärna att hon förskjuter sin positionering.
Unni, kom och festa på Hellbar i Sumpan! Kram Hanna
Jag måste i ärlighetens namn medge att du är svår att förstå sig på. Fattar verkligen inte hur du tänker.. En 50-årig dam som tycker synd om sina väninnor som eventuellt måste trappa ner på festandet de närmaste åren pga att de kommer att få barn. Det låter ju inte direkt moget i mina öron. Själv festade du ordentligt med ditt senaste äventyr. Hoppas du själv tyckte det var värt besväret så här i efterhand betraktat..Personligen skulle jag ha valt barnen ? men mig är det ju lite synd om enligt din egen beskrivning..
I min värld skaffar man barn just därför att man VILL ha en förändring i sitt liv. Man har festat, rest, testat och konstaterat att nu är det dags för något annat. Den gamla livsstilen är inte tillfredsställande längre. Man sörjer faktiskt inte över de blivande festerna som eventuellt kommer att krocka med amningsnätterna eller barnfebern. Det är helt ok att missa. Känner faktiskt ingen förlust.
Jag förstår inte på mig folk som vägrar att växa upp och mogna. Och som t.o.m. tycker synd om andra som gör det.
Det som också är helt ologiskt är din förtjusning i hullet ? bara det inte sitter på de (enligt din smak) illklädda småbarnsmammorna. För då är det tecken på att man inte har haft tid att göra det man längtar efter. . Men vem säger att dessa småbarnsmammor längtar efter shopping och löpbana? DU kanske gjorde det. Några andra kanske väljer att läsa en bok, gå på teater, träffa sina kompisar etc. istället för att festa med 20-åringar och se sexiga ut.. Att se sexig ut har i alla fall aldrig varit mitt mål här i livet helt oavsett hur gammal jag har varit. Tycks nu synd om mig ? stackaren.. ;-)
Jag fattar inte hur en fembarnsmamma över huvudtaget lyckas stagnera i sin utveckling till den milda grad som du tycks ha gjort. Det märks inte i alla dina texter som ibland är helt ok, men ibland ser man det kristallklart att något fattas där uppe. Kanske, kanske är det just därför du väljer att umgås med människor som är bara hälften av din egen ålder?
För mig är det ofattbart att en medelåldersdam inte har insett under sitt 50-åriga liv att varje fas i ens liv har sin tid. Att försaka något för sina barn är ingen förlust om man är någorlunda normalt funtad i bollen. Däremot kan man gott avstå från att skaffa barn överhuvudtaget om ens främsta mål här i livet är festandet och det känns sorligt och övermäktigt att avstå från detta ens några få gånger under en begränsad period under ens liv.
Människan sexigaste kroppsdel är hjärnan. För mig är en vältrimmad kropp totalt ointressant och osexig ifall den är kopplad till ett tomt huvud..En kul, humoristisk, klok och mogen hjärna däremot gör
även kroppen tilldragande och sexig. Det hjälper inte att trimma sin kropp på löparbanan och lyfta hantlar ifall man samtidigt halkar efter på den mentala biten. Kombinationen påminner snarare om en människa som är rädd för att åldras och kämpas med alla medel för att se ung ut. Även i tankarna. För ung..
Jag tycker det man försakar när man blivit pappa är petitesser jämfört med den glädje och kärlek man får ifrån ungarna. Mina barn är 2 och 6 och jag brukar titt som tätt tänka att de här åren kommer man se tilbaka på med sådan oerhörd glädje. Kanske till och med som de bästa i livet. Vem vet.
En krogkväll eller fest eller dyl är ju inte ett piss i jämförelse. Att bli förälder är ju ingen uppoffring, tvärtom ett privilegie att man fått två fantastiska barn.
Jag är också träningsmänniska och har noll problem med att hinna med 3-4 pass i vecka trots arbete och familj. Det handlar bara om hur man prioriterar. En powerwalk eller ett gympass när ungarna lagt sig istället för att dega i tv-soffan med en cola, thats my game..
Hör här, fröken präktig besserwisser Maja-Lisa! Jag har väl för tusan aldrig menat att festande skulle vara viktigare än moderskap och familjebildning! Vad trodde du jag gjorde när jag själv kläckte ungar i parti och minut? Jag slutade röka, supa och festa, flyttade ut på landet, bakade surdegslimpor, groddade linser och var hemma hos mina småttingar alltid. Inga av mina telningar har blivit bortlämnade innan de kunnat gå på pottan, tala, gå och varit säkra på att jag alltid fanns kvar för dem. Och det fick jag fan kämpa hårt för med hela etablissemanget mot mig och en urusel ekonomi.
Vad vet du om mig? Hur understår du dig att sätta dig till doms över mina livsval och över alla mödrar som i sin längtan efter kärlek låter sig duperas av en tvättäkta psykopat? Och när jag träffade tidernas skitstövel vill jag lova att festen var över. Jag satt som en förskrämd panelhöna i ett hörn i många år utan att röra en droppe alkohol, för det förbjöd han mig. Och mina barn mådde dåligt av att se mitt förtvinade tillstånd. De vill ha en mamma som är ung i sinnet.
Och jag vidhåller att det är mammorna som får göra de största uppoffringarna när barnen kommer och att småbarnsåren förfular. Men det hör till fasen, och det går alldeles utmärkt att komma igen senare. Begriper inte varifrån du fått din feluppfattning. Och varför skulle jag inte umgås med människor som är hälften så gamla som jag? Min vänkrets innehar praktiskt taget alla åldrar, vilket är en tillgång och ökar öppenheten inför just livets "faser".
Det är frestande att verkligen undra vad som fattas hos DIG om du inte begriper vad jag menar med mitt senaste inlägg.
Vad är det f ö som säger att en slapp, fet och otränad kropp skulle vittna om en fantastisk mental balans? Hade papporna varit lika engagerade i sina barn som mammorna skulle vi kanske få se fler glada och läckra (och sexiga) mammor som orkade lyfta ögat över pottkanten då och då.
Det där med moderskapet har jag aldrig förstått mig på och har därför aldrig skaffat barn och jag anser att fysisk aktivitet är underskattat, inte för att få ett fast hull och en vacker kropp, utan för det är ett välkänt faktum att kropp och själ mår så mycket bättre och DET är något som småbarnsföräldrar kan behöva i det pressade tidevarv vi lever i.
Unni, uppenbarligen en känslig fråga. All argumentering som inleds med invektiv om den man pratar med inger lite tvivel om argumentens hållbarhet. Att lämna sina barn är inget att skryta om. Du har säkert haft de trassligaste relationer man kan tänka sig och misshandlats av varenda karl du träffat. Men att du lämnade dina barn kommer att plåga dig till den yttersta dagen. Det kommer du själv alltid att känna som det största och för alltid oförlåtliga misstaget
Håller med det Lotta skriver om hur underskattat fysisk aktivitet är. Läste senast igår om hur människor som behandlas för deppression återhämtar sig om de ordineras en redig dos motion istället för en redig dos psykofarmaka.
Unni! Har precis läst färdigt "Boven i mitt drama kallas kärlek" och jag har ibland undrat vad som händer när två psykopater träffas och utbyter sekret. Nu vet jag det. Tack, Unni.
Johnny, du behöver inte skriva mig på näsan. Och jag har aldrig skrutit om hur jag lämnat mina tonåringar i deras fars vård. Minstingen har alltid bott hos mig f ö. Och underligt nog är det ingen som nånsin ifrågasatt faderns övergivande av barnen när de var mycket yngre. Det befriar inte mig från skuld, och den som tror att detta är min syn kan ju läsa min senaste bok.
Kristina! Jag har ibland undrat vad som händer när en psykopat läser "Boven i mitt drama kallas kärlek". Nu vet jag det. Tack, Kristina.
Lite väl hårda ord nu, tycker jag. Jag tycker att ni Läser Unnis inlägg illa.
Jag börjar bli väldigt trött på den mentalitet som Maja-Lisa visar, tyvärr är den ganska vanlig. Vill man inte skaffa barn missar man meningen med livet verkar en del tycka.
Hade man skurit ner på alla miljoner aktiviteter som barn sysslar med idag och majoriteten av alla pappor tagit mer ansvar kunde kanske småbarnsmammorna få komma ut och skaka på hullet lite mer, och svepa några öl. Det ena (familjebildning)måste ju inte utesluta det andra (nöje).
Allt beröm till Unni i dag. Jag håller med dig precis. De flesta småbarnsmammor ( dock inte alla) drabbas av "gröt-och-välling-ihjärnan-syndromet" under flera år än nödvändigt. De blir trista, tråkiga och totalt okapabla att snacka om annat än barnen (och barnets vidhängande kroppsutsöndringar)under en lång period. Det är dock inte fel, det är väl naturens sätt att få mammorna att stå ut med vaknätter och kräkor och annat. Men precis som du säger de ser oftast förskräckligt tråkiga ut.
Jag ville inte och kommer aldrig vilja bli en utav de där mammorna som går omkring i praktiska frisyrer osv, det är så förbannat trist att se unga i grunden fräscha tjejer sunka till sig totalt för att de är Mammor i första hand. Slutade de vara människor den dagen barnen föddes?
Man kan klä sig snyggt och fint även om man har barn, den rockiga stilen är att föredra då syns inte alla fläckar från vällingen... :D
Maja-Lisa - visst är hjärnan viktig, men de som väljer någon enbart för hjärnans skull och som helt och hållet struntar i det yttre, är med all säkerhet ytterst få. Fast det är såklart lätt att sitta framför datorn och tycka en massa och leka PK. Frågan är hur din verklighet ser ut egentligen? För du låter allt lite bitter.
Undrar förresten var i Unnis text det framgick att hon tycker synd om sina gravida väninnor för att de inte kommer festa??
Hej Unni!
Detta inlägg gjorde mig mycket ledsen! Visserligen har jag väl av dina böcker förstått att du och jag i många avseenden har diametralt olika syn- och levnadssätt.
Att raka bikinilinjen eller inte är, eller åtminstone borde vara helt ointressant för vår attraktionskraft. Sexualiteten ligger ju sällan i det yttre. Visserligen är det det yttre som får oss att attraheras till en början (men man kan attraheras av feta människor också), men sällan det som får oss att fortsätta vilja leva med en annan människa. Det yttre som behagar oss består ju inte bara av rakade bikinilinjer, platta magar och slanka lår, utan väl så mycket, för att inte säga mer, av vackra ögon, behaglig röst, intellekt, hållning och doft.
Det är trist att vi i västvärlden inte tillåts att åldras med stil. Jag har nyligen t ex med fasa betraktat Britt Ekland i "Stjärnorna på slottet". Denna kvinna som hade kunnat åldras med värdighet blir bara så oerhört patetisk och tragisk. Men visst är hon supersmal, orynkig och har säkert färgat och trimmat könshår. Men den man som tänder på henne skulle jag definitvt INTE vara intresserad/attraherad av.
Jag har varit så svårt sjuk att mitt utseende har varit av mycket ringa betydelse. När det känns som en bragd att över huvudtaget kliva ur sängen, duscha och klä på sig, känns jakten på kilon och generande hårväxt som en helt onödig energitjuv.
I vårt samhälle har vi ju också en hel hoper fysikt handikappade som väl också har rätt till kärlek och sex, men att få kroppen så trimmad som herrtidningarnas modeller är väldigt svårt när man sitter i rullstol och inte ens kan duscha själv. Jag tvivlar på att en personlig assistent rakar bikinilinjer, färgar könshår och bleker analöppningar.
Jag längtar tillbaka till min mormors tid: Hon visste inte vad celluliter var (stackars oupplysta kvinna), men hon kunde ge kärlek och trygghet i sin obligatoriska rockklänning med förkläde! OK, jag vet att den tiden innehöll så mycket annat elände med kvinnoförtryck och annat, men är inte detta jagande efter evig ungdom i vår tid också ett förtryck av kanske än värre art!?
Sorry Unni, jag gillar dig, men som du förstår inte din inställning i just denna fråga.
Kram från Eva-Lena!
Att röra på sig är ur hälsosynpunkt viktigt, och för ens själsliga välbefinnande är samvaro med vänner - och i samband med det kanske en kort paus från ens föräldraroll- välbehövligt. Vilken stil eller vilket utseende en småbarnsmamma eller småbarnspappa har är väl i sammanhanget helt orelevant. Dessutom är det lite förmätet att sätta sig till doms över hur vissa väljer att klä sig. Personangrepp verkar vara samtliga skribenters signum på den här sidan, utmärkande både för de som polemiserar mot Unni Drougge, hennes försvarare och inte minst Unni Drougge själv. Det är både onödigt och tråkigt, ni diskuterar ju samhällsfenomen och era åsikter borde väl kunna uttryckas sakligt utan att smutskasta någon tidigare skribent!
Men Eva-Lena! Hur i allsindar kan du missuppfatta så kapitalt? Andemeningen i inlägget är ju inte att raka bikinilinjen eller färga könshåret. Tvärtom. Jag menade ju att mammorna ska få tänka på sig själva ibland också och gå ut och skaka på hullet (jag tror f ö att det kvinnliga hullet blir snyggare om man skakar loss det lite då och då). Vad är felet med det? Plötsligt blir jag beskylld för att vara för analblekning och sånt skit. Det har jag ju redan skrivit ett inlägg MOT.
Sen tycker jag föralldel inte att det är tjusigt att bara skita i sitt yttre och tycka att ens inre är så himla fint att det kan övertrumfa en misskött kropp. Men det är en annan historia.
Jag måtte vara född på 1800-talet för jag vet inte vad bikinilinje är. Kan någon förklara, pls.
Men Unni då.... klart vi morsor måste ut och skaka hullet, jag är helt på det trots att jag är en "ung morsa som var smal som en pinne innan jag blev gravid... hade inte turen med mig och gick upp många goa kilon. men det gör en bara gott att få skaka av det trots att det tar tid. Konstigt de där... 9 månader tog det att få dit 30 kilo men fan det tar minst sagt mycket längre tid att bli av med det.
Jag tror att många inte läst inlägget så grundligt, tror dom flesta hakade upp sig redan på 10:e raden, Men som sagt du har ju själv varit där, så varför måste många göra en sådan stor sak av det...
kort och gott det borde vara fler som borde skaka av sig hullet!!! inte bara mammor menar jag=0)
tack för en underhållande och upplysande blogg
/Hanna
Men Unni- du säger emot dig själv när du å ena sidan skriver att hull är fint men å andra sidan inte på småbarnsmammor. Vad håller du på med?
Det är ingen avancerad gissning att Unni om 20 år kommer att se ut ungefär som Britt Ekland gör nu.
Snyggt eller fult?
Det är upp till betraktaren att avgöra.
Otroligt vad slarvigt kverulanterna läser.
Allt som Unnis text handlade om var ju egentligen bara att småbarnsmammor bör gå ut och roa sig själva ibland. Fast mycket skickligt skrivet! Jag tror inte att jag kan låta bli att läsa Bovdramat så länge till.
Men om jag också skulle kunna få gnälla lite, så undrar jag över google-annonserna som dyker upp efter varje bloggtext. Banta 7kg fort. Det är ju på samma låga nivå som coachen Törns. Är det verkligen värt dom kronorna som annonserna ger. Räcker det inte att du gör reklam för dig själv. Google-annonserna förtar lite av ljuset som enbart borde vara riktat på dig.
Jag förstår alla reaktioner... konstruktiva och destruktiva. Men jag förstår dig också, jag gillade det här inlägget! Man väljer hur man tolkar texten och hur man ser saker i svart och vitt.
Unni!
Jag vet att du skrivit ett inlägg MOT analblekning, jag är nämligen en frekvent läsare av din blogg.
Det jag reagerar emot är hela fenomenet med att inte naturlighet tillåts. Jag tycker också precis som du att det är jätteviktigt att motionera i olika former för oss som har möjlighet till det, och även släppa lös hullet till musik hemma eller på lokal.
Det jag ville få fram är att vi ska vara evigt vackra och som tonåringar livet ut. Varför det? Varför kan vi inte acceptera hängbröst och celluliter? Det är ju sjukt när samhällsresurser läggs på skönhetsoperationer som bröstförstoringar, silikoninlägg i läppar och kinder mm. OK, jag vet att de (oftast) bekostas helt privat, men utbildningen som är lång och dyr har ju faktiskt bekostats med skattemedel eftersom vi inte har terminsavgifter för högre studier i vårt land.
Nåväl, var och en får tycka som den vill i vårt land som tur är.
Jag är medelålders (50+) överviktig och trött som
f-n. Klär inte i tighta kläder och läckra skor, men är en alldeles nödvändig människa ändå, och jag är glad att jag lever!
Kram alla från Eva-Lena!
Jag är en 2-barns mamma på 26 år, mina barn är 5 o 6 år nu och jag får mitt tredje till sommaren.
Jag är hullig (nu för tiden), men jävligt snygg ändå. Jag vaxar allt som ska vaxas, jag fixar naglarna och klär mej snyggt och prydligt.
Då mina barn är hos deras pappa varnnan helg har jag tid att vara med kompisar, vara bara jag och inte MAMMA jag för det måste man släppa på ibland, så absolut var det både party och skaka rumpan innan jag blev gravid! Inte fan satt jag hemma och knypplade eller "passade på att byta gardiner" när jag va barnledig bara för att jag är mamma. Många är nog rädda för vad andra ska tycka, men det skiter jag fullständigt i! Så länge jag är en jävligt BRA mamma till mina barn när dom är med mej så räcker det, ialf för mej.
Många mammor, både gamla som unga kanske ska gnugga ut dendära prydstämpeln, köpa sej en snygg outfit och gå ut och bara ha jävligt roligt då och då! (I höga klackar, inte praktiska...)
Kul att läsa om mammor som unnar sig att ha kul, med eller utan överflödsfett. Mer sånt!
Eva-Lena, du är självfallet en nödvändig människa, och jag skrev ju att jag gillade stripporna i showen just för att de var naturliga, dvs hade celluliter och daller. Jag skrev att det var sexigt. Jag har aldrig hävdat att man måste vara trådsmal. Kram.
Förstår tänket Unni och själv tänker jag tillbaks.. Fick två söner med en man som flyttade från sin mamma till en ny - mig. Jag slet som ett djur, nattvak, den ena sjukdomen efter den andra avlöste varandra. Att åka in och ut på sjukhus orkade han inte med. "tål inte sjukhus". Att toapapper växte ut av sig själv var han övertygad om, att toaholkar måste skuras ansåg han vara helt onödigt och att ungarna alltid var hela och rena reagerade han inte ens över. Jag var så oerhörd korkad att jag bara fann mig i detta. Å andra sidan lades den ena dagen på den andra i en otrolig fart och jag hade aldrig ork över till att kasta ut honom. Men jag dagdrömde om det. Jämt. Efter tolv år lämnade han mig efter otrohet. Under dessa tolv år förföll jag markant. Från en pudding till en degig massa, oformlig och helt slutkörd. Idag tackar jag de högre makterna, och bruden han vänstrade med, att jag idag är ensamstående med två barn istället för tre.
Puss i lurvet // A
Även om att du ´hatar´ hemmapsykologer kan man inte låta bli att tänka hur tråkigt du måste ha haft det under dina barns småbarnsår.. Åtminstone ger du ingen positiv bild av den tiden. Mest bara slit och jobb och ideliga blöjbyten och snor som rann från deras små näsor?jämt? Och mannen ? han fanns inte där för dig. Och samhället hade vänt dig ryggen. Pengar hade ni inte heller (och så fort det blev något över ? då stoppade han allt i sin egen ficka, stack och lämnade dig i skiten..).
Jag måste säga att ditt ex:s beteende låter inte moget för fem öre, men det förbryllar onekligen läsaren när du ibland (i fyllan?) skriver att han trots allt har alltid varit en bra pappa till era barn.. en bra pappa lämnar ju inte sina barn.. och en bra pappa lämnar inte barnens mamma för att ensam ta hand om dem ? särskilt om han dessutom vet att mamman längtar efter egen tid för att snygga till bikinilinjen.. (vilken jäkla buske du måste ha förresten eftersom det tycks kräva en hel eftermiddag i total ensamhet för att hinna göras.. ;-)
Tyvärr måste jag säga att det osar lite avundsjuka från dina inlägg när det gäller småbarnsmammor. Tänk om de andra har konsten att njuta av dessa år? Tänk om de SKITER i bikinilinjen ? och mår bra ändå? Tänk om deras män hjälper till så gott de kan och dessa mammor faktiskt har tid för sig själva ? trots att de inte syns i form av vältränade kroppar utan kanske välmående psyke och balans i det sociala livet? Vilken hemsk tanke. Den slår du ifrån säkert och tröstar dig själv med att de minsann kommer att bli lika ´tråkiga´ som du upplevde dig själv vara på den tiden och dessutom är ´festandet´ definitivt slut för deras del för ett årtionde ? minst! Åtminstone blir det aldrig samma sak längre - som om det skulle bli det helt oavsett om man fick barn eller inte! Jag tror inte att någon 30- (40 eller 50-åring) upplever festandet på samma sätt som man gjorde när man var 20.. Det ligger i sakens natur: man får andra intressen här i livet (förhoppningsvis).
Jag är ledsen för din skull ifall du inte upplevde tiden med dina barn som tillfredsställande. Men mest ledsen blir jag för dina barns skull. Två fel blir ju inte rätt. Bara för att ditt ex var omogen och inte tog sitt ansvar blir inte livet lättare för dina barn för att deras mamma visade samma sort omogna beteende.. Hoppas de har fått den hjälp de har behövt föra att orka vidare.
Av någon anledning vill jag även betona att jag a) inte tycker illa om dig utan är endast häpen över hur barnslig du låter ibland b) jag har minsann läst dina böcker ? och alltså sponsrat dig ekonomiskt c) trots att jag har läst (eller kanske just därför?) inte förstår mig på hur du tänker när du prioriterar dig själv och dina behov framför dina barns (och inte förstår jag ditt ex heller ? för att vara rättvis).
Maija-Liisa, det var värst så många frågetecken och paranteser du kunde få in i en och samma text. Och då menar jag inte bara "bokstavligen".
Linda: jag tycker inte alls att ? Vill man inte skaffa barn missar man meningen med livet?. Däremot anser jag att OM man redan HAR skaffat barn måste meningen med livet vara något annat än bikinilinjen (förhoppningsvis även annars, men SENAST då).
Den äktenskapliga lyckan kan inte heller bero på ifall frugan är vaxad eller inte.
Jenny: att följa utvecklingen av sina småttingar är det mest fascinerande jag kan tänka mig. Jag tycks dela den uppfattningen med många. Dock inte med dig som tycks tro att detta endast är någon sorts överlevnadsstrategi och snarare ett symptom för att mammorna inte upplever sig själva som tillräckligt sexiga och intressanta som personer längre..
Jag har så länge jag minns haft praktiska och bekväma skor. De har alla dansare. Vi tänker på vår hälsa jämt och prioriterar våra ryggar.
Mitt mål i livet är inte att vara (eller se ut att vara) ung. Jag tycker synd om alla som inte kan acceptera sin egen ålder. Botox, silikonbröst etc. Är det detta man behöver ´egen tid för´? Gode Gud?
Jag måste verkligen hålla med Eva-Lena och säga att lägga ner energi och tid till att trimma könshåret låter onekligen sjukt.. Och vilken förebild vill (feministen) Unni vara för sina döttrar? Är det så att ´du duger sådan som du är´... förutsatt att du har trimmat könshåret och vaxat bikinilinjen och sprutat fett i läpparna och sugit fett från låren och sprutat botox i pannan och fixat brösten och hårdbantat dig så att ditt skelett är förevigt skadat..och du behöver löshår för resten av livet (Ekland, Lampenius och drottningen Silvia som skräckexempel)..?
Unni: jag är faktiskt besviken på att du skickar dessa dubbla budskap till dina döttrar genom att visa dem dåligt exempel själv (och hänvisar då till sprutorna och brösten).
Om vi snackar om självförtroende över huvudtaget då är det där någonstans man (du) borde börja.. och inte genom att lägga skulden på "psykopaterna"..
Ha sköj 50+... Jag ser ljuset!
Kanske man ska "vädra" sin callcenter-plånka å skaffa sig en Unni-bok, vilken rekommenderar Du?
ps.Who is Janoz G?
/Thomaz,40-taggare med råge!
Maja-Lisa, är du full??
Nej, Unni. Jag dricker inte överhuvudtaget. Inte för att jag inte ´får´ för min psykopatman ;-) utan helt enkelt därför att det inte behagar mig. Jag röker inte heller utan tycker att cigaretter luktar urk och andra droger är jag totalt emot. En riktigt tråkig typ alltså ;-) Men jag läser böcker..och gillar ungar.. och går igång av föräldrar som inte orkar med sina barn utan vill vara tonåringar resten av livet.
Finner det också intressant ur psykologisk synvinkel hur du som ändå har läst en del i ämnet ibland totalt saknar insikter över ditt eget beteende och vad ´ungar vill´. Ungar vill inte att föräldrarna ska vara ´unga´ till sinnet utan att föräldrarna ska vara pålitliga som grundberget (inte sticka med 20-åringar eller ens med äldre..) och att föräldrarna orkar med dem även då när de är som jobbigast. Alltså i tonåren. Ungarna vill inte att föräldrarna beter sig som tonåringar och protesterar mot ´etablissemanget´. För då har de själva inget att protestera emot.
Ungarna gör inte heller som du säger till dem: var dig själv du duger som du är. Utan vad du visar med ditt eget beteende: du måste hela tiden träna din kropp och botoxa pannan och se till att brösten inte hänger, för annars duger du INTE!
Nyligen läst Unnis senast bok och fascineras av både författaren och personen. Ser så liten och fragil ut bilder men ack så vasst intellekt och penna. Och en sådan inneboende styrka!
Och så fann jag denna av både innnehavare och läsare mycket aktiva blogg. Om syftet med orden som rör om och manar till eftertanke är att skapa debatter har Unni verkligen lyckats. Bloggen verkar dock inget vara för slarviga läsare. Intressant hur olika inläggen tolkas och hur responen blir beroende på vem som läst. Och vilken skruv vissa saker tar... *ler förtjust*
Kristina, tror föga att Unni skulle sälla sig in i paternas skara, mycket möjligt att hennes geniliatiet får henne att gränsa till galenskap. Hoppas att du inte tar illa upp Unni, utan att du kan ta det som en komplimang ;-)
Paterna trivs nämligen inte i varandra sällskap har jag läst, även om de gärna tar varandrai försvar. Men scenen brukar vara för liten för två. För några år sedan gick ett program om paterna, dess ursprung trodde man finna i, att i begynnelsen behövdes tillräckligt våghalsiga som tordes gå före gruppen då nya terännger skulle sonderas innan flytter och sådant därnt.
Appropå teränger, så som buskage nedtill, så är väl bikinilinjen det man som modern kvinna idag iallafall borde hålla efter litergrann om man inte pallar med en brasilian ;-)
//Tvåbarnsmamma
Maija-Liisa har ett problem: hon tänker. Det är inte särskilt bekvämt för Unni med sådana som henne. Alla ska bara sluka vad hon serverar; problemet är att det hänger inte ihop. Och dasslocket i rumpan - hur förklarar du det Unni?
Tack, Chri, tänkvärt!
Och Maja-Lisa... var snäll och sluta nu med att klassa ner mig bara för att du själv ska få känna dig präktig. Hälsan tiger still, vet du väl. Du kan ju sova gott om nätterna då, i vetskapen att du är så mycket bättre än jag, jag bjussar på det. Men kom inte här och tala om för mig hur MINA ungar vill att deras mamma ska vara. Be istället till Gud om att få större tolerans inför dem som inte är som du.
Men Unni,
Detta är ju ingen tävling. Och jag klassar inte ner dig för att känna mig präktig. Diagnostiserar du ditt ex för att känna dig präktig ? eller frisk? Jag undrar också varför du tycks tro (vilja ge sken av) att just dina barn skulle utgöra ett undantag och skita i att få känna sig trygga så länge mamma och pappa är unga till sinnet? Du kan väl läsa psykologiska vetenskapliga undersökningar om hur tonåringar vill att deras föräldrar ska vara och vad de uppskattar hos dem. Barn är mycket mer konservativa än du tycks tro. Alla andra barn alltså..
Jag tror inte heller på Gud så jag slipper be honom/henne en massa. Däremot tror jag på noll tolerans när det gäller att medvetet göra barn illa. Det blir så klart extra märkligt i just ditt fall om man tänker på din utbildning. Av en ´biträdande psykolog´ kan man ju faktiskt kräva mera än av en vanlig svenssson som inte har läst om utbildnings- och inlärningspsykologi, attachment och allt annat skit. Och det går faktiskt inte att skylla på psykopaten eller att hänvisa till biopappan som inte heller fanns där för sina ungar.. Att inte ta ansvar för sina egna handlingar ger ingen vidare modell för ens barn att härma efter.
Du tycks tro att jag och några andra är fixerade vid din ålder. Så är det ju inte. Däremot måste du ju veta (återigen åtminstone pga studierna) att människor förväntas bete sig enligt en viss social roll i en viss ålder. Medelålderstanter ska inte agera som tonåringar ? och tvärtom. Det är inte konstigt alls. Den vuxne som insisterar på att agera och ha åsikter som en del av tonåringarna har kan inte heller tas som vuxen i andra sammanhang. Du förminskar alltså dig själv med ditt eget beteende. Tänkt på det?
Chri! För mig är det uppenbart att de inte trivdes med varandra. Det var ju elände mest hela tiden. Och: Unni blev skitsur när han kom i rampljuset. Kan du läsa ut något annat?
Unni! Det handlar överhuvudtaget inte om vem som är bäst eller sämst utan om att t ex jag känner mig lurad när jag läser Boven. Det är helt enkelt inte sant. Du har gett dig företräde att berätta vad som hände och du har inte varit ärlig (även om jag inte tror att Niclas är Guds bästa barn heller - men vem är det?). Det står någonstans att du är hård mot dig själv, men det är ju bara små koketta vindpustar i jämförelse. Nej, jag går inte på det.
Så, nu räcker det. Jag publicerar Maja-Lisas och Psykopaten/Kristinas kommentarer en sista gång här. Mest för att mina hyggliga läsare ska få se smakprov på vilka förkrympta typer som huserar här ibland. De blir säkert tillfredsställda av att få respons på sitt hat som förmodligen emanerar ur deras självförakt.
Högst intressant är det att jag fått en psykopatdiagnos OCH att det som står i min bok avfärdas med "Det är helt enkelt inte sant". Jag har "inte varit ärlig". Vem fan kan ta sig rätten att skriva nåt sånt om mitt liv förutom Guillou och andra dårar? Och de som inte är det minsta insatta i mekanismerna runt kvinnomisshandel göre sig härefter icke besvär. Att ni inte vänder er till pressen med allt ni "vet". Lol!
Tråkigt mycket tråkigt att två så smarta å levnadskunniga personer som Unni å Maja-Lisa talar så helt förbi varandra. På något vis blev det till en tävling att kunna övertyga så många som möjligt med ett verbalt samesurum.
Om ni två suttit i en debatt, skulle det vara mycket intr att se era uttryck. En sån fullständig oförmåga att ta till sej den andres inlägg. Ingen har ju fel i att tycka att dennes livsval är rätt om inte alltid det blir rätt.
Två olika å unika indevider. Låt det vara så, så mångfaceterar vi världen. Å sen tror ja inte att Unnis barn far illa av att hon är ung i sinnet. Därav inget sagt att man inte kan ta tillvara barns livsström, på ett vuxet sätt.Man behöver inte alltid tävla om vem som är "bäst". Vi kvinnor har en förfärlig förmåga av att trycka ner varandra. Sluta med det å upphöj varandra istället, det skulle vi må bra av, vilket vi har bikinilinje mellan benen eller i huvet
att folk bara orkar bråka.. hejar på dig unni!
Hej! Intressant skrivet, håller med om att det är inte kul att hulla till sej MEN jag anar ett kontrollbehov hos dej ( och många med dej) som handlar om att hålla ångesten borta. Att träna två tim per dag är väl ett uttryck för detta, samt också ett sätt att "leva sitt liv" , men det är få förunnat att ha två timmar att spendera med sej själv ( plus tid till och från aktiviteter) vilka de än månne vara.
Du Unni, tror nog Maija-Liisa Manninen kort och gott är OOOOOTROOOOOLIGT avundsjuk på dig som är så snygg, attraktiv och samtidigt intelligent som du är. Hon har säkert försökt sig på att bli smalare men misslyckats med både bantning och träning och därför vill hon inte inse att skötsel av in och utsida liksom hänger ihop. Man behöver inte välja bort något. Go for it Unni, vi är många som hejar på dig och din livsstil. Du är en fantastisk förebild för oss andra RIKTIGA kvinnor!
Något jag ofta märker är att svenska kvinnor och män med för den delen klär sig så otroligt praktiskt och sportigt..
och så dessa jeans,jag hatar plagget,vem uppfann detta vidriga plagg?
klänning eller möjligtvis svart finbyxa gäller för mig..
Sanningen är att den sportiga praktiska lokken ser ganska trist ut och andas inte alls någon kvinnlighet för mig iaf..
Det här gäller allt från bekväma skor till lättskött frisyr (page naturligtvis....man orkar inte trixa med håret...
Alldeles för jobbigt..
Folk verkar rädda för att ta ut svängarna vad det gäller att synas och ta lite plats..
klä upp sig är nåt man gör till fest och knappt då heller..
Jag har simmat i det havet själv,men en dag vakande jag upp började klä mig helt annorlunda mot tidigare,klänning och vackra tillbehör lite ala Camilla Thulin jag känner mig vacker och blir bemött så ochså.
jag skulle vilja att svenska kvinnor vågade lite mer ,lyft fram er själva,det vimlar av vackra dekolltage osv som bara ni bara behöver våga visa,man ska lyfta fram i stället för att
dölja i stora "lager på lager" klä upp dig lite till vardags ochså man känner sig piggare då
kroppen är mindre viktig och kurvor ÄR vackra bara man har en hälsosam vikt och mår bra så syns det utåt ta hand om er själva tjejer ingen annan gör det åt er..
Finner det mycket intressant hur läsning mellan rader och intolkning av den egna personen kan få några extremt vanliga ståndpunkter/funderingar att bubbla som överkokt havregrynsgröt.
