UT-SEENDE
Igår var jag på Andy Warhol-vernissagen med M och C. Det var en tjusig tillställning i Bindefelds regi med skumpa och drinkar på Moderna Muséet och därefter stor fest på Berns med läcker byffé och fritt flödande förfriskningar (nu låter jag som ett inbjudningskort). Men det var verkligen så. Det måste man ju ge honom, herr Bindefeld, när han arrangerar mingel snålas det inte. Vi gick hem strax efter tolv och då var fortfarande partyt i toppform. Och Warholutställningen var också av det generösa slaget, kräver nog ännu ett besök.
Hursomhelst. På dan behövde jag köpa strumpbyxor och gick in på Åhléns efter träningen. Passerade avdelningen med bijouterier och accessoarer. Och där kan man ju fastna. Men jag kom plötsligt till en insikt. Ni vet, alla plagg med djurmönster. Jag brukade gilla sånt. Leopardprickigt, tigerrandigt, zebrastrimmigt. Men nu skulle jag absolut inte vilja sätta på mig nåt sånt. Det finns en deadline för djurmönster. Den passeras nån gång vid typ fyrtio. Ändå är det så många kvinnor på andra sidan deadline som draperar sig i dessa vilda-djur-utstyrslar. Likaså det hårdblonderade håret, där finns också ett bäst-föredatum.
Jag föreställer mig Pamela Anderson om 30 år. I leoparddräkt och stor kritvit man. Hur ska hon göra? Alla är ju inte Dolly Parton. Men Pamela har sin roll. Nu var det inga celebriteter av den kalibern på gårdagens begivenhet. Men där befann sig ändå ett persongalleri av folk som kämpar för att hålla masken, för att spela sin roll i det offentliga dramat, hålla sig kvar i toppen. Mingel, bubbel, alla ser, alla ser.
Men vad är det man ser? Var det nån som tänkte på att Warhol var en satiriker?
Jag har också en gräns vid djurmönstrade kläder.
Jag är glad att vi har det gemensamt.
Men jag hade varit ännu gladare om Bindefeld hade bjudit även mig. Gratis är gott! I morgon är du i min stad. Det är helt ok! Men jag vägrar närvara på någon melodifestival.
tror säkert du om nån hade passat bra i
leopardprickigt för det är ju verkligen bra klös i dig
Ibland är Unni Drougges texter kusliga. De sitter så exakt. Ja, jag vet att jag har skrivit det tidigare. Men det är ju ofta det som blir kvar när man har läst en sida, skriven av Unni Drougge. Exaktheten, precisionen ? alltså.
För så är det ju, det som Unni Drougge berättar. Idag berättar hon om kvinnliga 40-plussare som dröjer sig kvar i fuskpälsar med djurmönster. Min arbetsdag började precis så. En kvinna jämnårig med Unni Drougge inkom på avtalad tid. Hennes parfymval var smakfullt och säkert svindyrt. Hennes klädsel vulgär, vilket omedelbart sände signaler till min hjärna att fokusera på hennes höga intelligens och inte på klädseln. Men hon var nyduschad. På en meters avstånd känner jag direkt om en kvinna är nyduschad. Jag älskar dofter som kommer från kvinnor. Och vips blev jag kåt på henne. Dessvärre är jag fattig och har därför inte råd att kasta mig över vulgärt klädda, kvinnliga, uppdragsgivare, som är nyduschade. Jag förbannar därför min fattigdom.
Vissa kvinnor blir dock aldrig smaklösa, oavsett leopardpälsar i fuskmaterial. Jag skulle aldrig neka Pamela Andersson. Jag vet att det är smaklöst skrivet, men jag tror inte att Unni Drougge heller skulle neka?
Haha... Svart är det nya djurmönstrade. Eller... det har det alltid varit... :D
Leopardmönster och dyl har jag ingen åsikt om, men de här raderna känns äcklande:
"Men där befann sig ändå ett persongalleri av folk som kämpar för att hålla masken, för att spela sin roll i det offentliga dramat, hålla sig kvar i toppen. Mingel, bubbel, alla ser, alla ser."
Säkert hur sant som helst men ärligt talat, fy faan vad icke-avundsjuk jag är på människor som definierar en Bindefeldtfest som "toppen". Dock säkert många som ser det så. Och som känner sig helt värdelösa den dagen då inbjudningarna slutar komma.
Sad but true.
Men Unni,
Jag var där.....så där lite lagom känd. Utan att
kämpa eller hålla masken. Tyckte faktiskt att det var en fantastisk utställning och träffade många andra kända ansikten som verkligen gillade vad de såg.
Sedan gick jag och mitt sällskap till skillnad från dig inte till Berns just för att vi inte har något ekonomiskt att vinna på att synas i vimlet ...hålla masken.....eller äta gratis.
Är det för att jag har tryggheten att ha ett par Warhol att se på mina hemmaväggar?
Det finns många som har blivit kända för annat än skandaler och strange behaviour....och som verkligen berörs av stor konst. Och blir glada av det, trots trängseln.
Du har rätt som vanligt...ibland undrar man vad som försiggår där ute. Antingen är man med eller inte...eller är det så? Ibland hamnar man iallafall in between pga arbete odyl !
Quite right. Ett av Warhols roligaste verk är kopparplåtarna som han kissade på för att de skulle korrodera långsamt och förändras med tiden. Alltså: samtidigt som pisstavlorna stiger i pris så håller de på att försvinna! Att förvandla piss till guld - Warhol är alkemisten som med tömd blåsa skrattade hela vägen till banken medan förståsigpåarna skrockade och skröt. Skön kille!
Perspektiv.
I detta eviga balanserande mellan allvar och roligheter skrev jag idag inlägget "Perspektiv" i våran blogg (skriver den tillsammans med några vänner). Av någon anledning så vill jag dela med mig av det till dig. Läs om du vill.
J
Det enda som e bra ab Andy Warhol e det efter han blev sjuk. Liljewalchs suger alltid. De kan inte hänga, golvet knarrar och ljuset suger. HEj
Unni skryter ofta om hur mycket hon tränar på gym. Är det för att kompensera rökningen hon ägnar sig åt sånt tro? Men om det är hälsan hon tänker på så vore det effektivare att sluta röka än att träna. Men Unni vill förstås vara snygg i kroppen, men hur kul är det för en fräsch man att umgås med en kvinna som luktar gammal böckling? För det gör man om man rökt länge.
Warhol är överreklamerad, han var ett fucking freak, ett litet äckel, en översittare och kanske också psykopat. Hans konst lämpar sig bäst för min braskamin.
Synd att Valerie Solana inte var en bättre skytt.
Ja, jo, Andy Warhol har väl aldrig varit min favvo, men han äger ju ändå på nåt sätt. Jag såg pissplåtarna också. Och Debbie Harry. Och jag kände inte att jag var schpeziell bara för att jag var på Berns och åt god mat. Under åren har jag också åkt in och ut på Bindefelds listor, vilket inte inverkar på min självkänsla om nu nån skulle tro det.
Stocken, du är allt lite rolig du, och jag tycker det är trevligt att ha dig här med dina säregna reflektioner. Särskilt när de kommer ner på pengar, då förstår jag ingenting alls, ha ha!
Men Jan E... Suck, vad du håller på. Jag skulle aldrig vilja kyssa nån som äter skit till frukost, du verkar vara en sån. Då drar jag hellre ett stort halsbloss på min giftpinne efter ett svettigt träningspass. Pözz
Bloggvärlden är som gamla tiders pöbel. När Lotta skriver om Warhol får okunnigheten ett ansikte. För Lotta....det är inte så att den som är en obildad, smaklös tönt måste ha rätt. Och inte är det Warhol jag talar om. Samma obildade pack har i alla tider pratat skit om dagens kultur. Antingen det handlade om Mozart på hans tid, Picasso på hans eller Warhol. Man är inte tvungen att gilla allt man ser men Lotta....innan du visar din smutstvätt....tänk dig för.
Men Unni, vad di blir taggig så fort du får kritik. Visst fan luktar man skit när man röker. ja röker själv å har full förståelse för dom som inte gillar det. men det är fan inte lätt å sluta.
Ja kan bara seja att hela bilden av vätesyproxid, silikon, å hysteriska blickar, jagande efter fotoblixtar gör mej spyfärdig.
Ja sejer som Strindberg, det är synd om människan
