JAN MYTOMAN
Kan bara inte låta bli att häpna, fast jag borde skita i det hela. Men jag kommer ju inte undan. Sällan läser jag kvällstidningar, nuförtiden inte ens DN, och jag har blivit så stofiliserad att jag knappt glor på teve längre. För att hålla mig à jour lyssnar jag istället på poddade avsnitt från P1 medan jag tränar. Och i morse hörde jag honom igen.
Den där Jan. En av Sveriges största offentliga lögnare. Nu gällde det hans "bråk" efter att han skändligen förlorat i det folkliga jippot "På spåret". Reportern som upplyste om detta gräl ville ha hans kommentar och hävdade att hon sökt honom flera gånger men inte fått tag i honom. Guillou slog barskt fast att detta var lögn. Han satt och skrev på sin nya bok och skulle givetvis ha hört om telefonen hade ringt. Reportern framhärdade att hon visst sökt honom. Ja, men det är väl ganska självklart att hon gjort. Så jobbar journalister. De brukar alltid vilja höra de olika parterna i även de mest banala mediebråk.
Nu kan man ju tycka att detta egentligen är fullständigt ointressant, om Jan bråkade eller ej efter sitt nederlag i På spåret. Men det är så symptomatiskt för denne man att bara blåljuga. Som en liten trängd barnunge.
Han anser sig vara landets störste journalist och kommer undan med sitt ogrundade skitsnack gång på gång. Även i de fall där han blir överbevisad. Han uttalar sig om saker han inte känner till, exempelvis tog han nyss avstånd från att Carola "skönhetsopererat" sig. Carola har själv för längesen berättat om sina botoxbehandlingar, men den i grunden likgiltige latmasken Jan har tydligen inte tagit reda på vad botox är. Det är väl i sig inte så viktigt heller. Men poängen är att Jan bryr sig inte. Han kan slänga ur sig precis vad som helst, en tid senare kan han trumpeta ut motsatsen, och ingen ställer honom till svars. Kanske för att ingen orkar ta honom på allvar längre. Men Jan tar sig själv på yttersta allvar, och jag kan berätta att jag länge uppfattade honom som en stor humorist. Jag trodde nämligen att hans uppblåsta skryt var självironiskt, att han orerade om sig själv med den insiktsfulles glimt i ögat.
Så var det emellertid inte alls och när fjällen föll ifrån mina ögon rasade också hela korthuset Guillou. Det är därför han inte klarar av att nån blåser på honom. Alla måste ju tro att han är en stark och ståtlig fästning. Och när han säger att han är det, då tror vi ju på honom, inte sant?
Hej!
Läser inte själv kvällspressen och är därför lite nyfiken på Jans koppling till Carola och på vilket sätt han är involverad i hennes skönhetsoperationer. Personligen tar jag själv avstånd från Jan och hans sälbeklädda överkropp.
TACK för att du öppnar ögonen åt oss!
Du är så bra, så äkta och kommer åt kärnan i folk på ett sätt som är imponerande.
Det finns bara EN Unni!
Jag såg programmet där han blev utklassad och var förvånad över hur oallmänbildad han var. Jag kunde det mesta, det var inga svåra frågor.
Kan du inte berätta lite om botox istället?!?
Vet ingenting om "bråket" men såg På spåret-programmet där han och frugan blev utklassade av det andra paret som bestod av en TV-hallåa och en ståuppkomiker...det var kul!
Jan påminner mig lite om en valross snarare.:) Stor och fläskig sitter han där. Även om han inte kroppsligen är fet har jag svårt att se honom på något annat sätt. Lite som han den där stora fläskiga paddliknande saken i Star Wars...
Bråka om På Spåret verkar ohälsosamt fånigt...
P1-programmet var faktiskt väldigt bra och handlade om hur kvällspressen ofta skapar rubriker om "bråk" mellan kändisar som faktiskt i verkligheten inte har ägt rum.
Kanske är Jan G en idiot, men i detta fall stod det för mig som P1-lyssnare tämligen klart att det påstådda bråket troligen inte ägt rum.
Jan G:s fall var bara ett exempel av många.
Unni borde för en gångs skulle kunna tona ned sitt Jan G-hat och istället mer objektivt ha kunna lyssnat på programmet som behandlade ett mycket vanligt fenomen. Ett fenomen som gör att mitt personliga förakt för kvällspressen fortsatt står starkt.
Jag läser inte heller kvällstidningar. Det är betydligt mer givande att läsa väl valda bloggar.
Jan tröttnade jag på efter några Hamiltonböcker.
Han skryter med hur snabbt han skriver sina böcker. Och det märks på språket - sämsta tänkbara kvällstidningssvenska. Ondskan minns jag dock som skickligt skriven men efter den har det bara gått utför med hans språk. Han orkar tydligen inte anstränga sig längre.
Jag tyckte faktiskt lite synd om honom när jag såg honom på senaste bokmässan. Han såg så ensam ut och ingen ville prata med honom. Inte när jag såg honom iaf. Men om det är som Unni säger är det kanske inte så konstigt. Och Jan bryr sig nog inte, för han kan skratta hela vägen till banken.
Bra, Eric, instämmer till fullo!
Och LL: Det var inte kvällspressens jakt på kvasihändelser jag ville diskutera, där är jag helt överens med dig (förutom att Jan faktiskt tycks leva för dessa trots hans försäkran om motsatsen). Det var Jan Guillous eviga ljugande jag ville åt. Läs inlägget en gång till, så tror jag att du inser vad jag menar.
Pözz
Hej Unni !
Har inte läst en rad av dina böcker, så kan därför inte klassas som "köpt".Bara en så liten detalj som att ditt telefon-nummer finns i telefånkatalogen vittnar om integritet.
RESPEKT!
Kram,Thomas
Ja inte tror jag han är en stark och ståtlig fästning inte utan en som har svårt att ta ett nederlag. Jag upprepar vad jag skrivit tidigare: Det skulle va intressant att boxas mot honom.
Ha det bra, Unni!
Jag tycker Jan är störtskön. Snygg också. Inte alls en säl och juste jämställd. Spanar alltid in honom på Ica Kommendörsgatan. Och jag ljuger aldrig. Imorgon ska jag träffa Sven Wolter igen.
Men han är ju ett skämt hela stora han. Ingen kan ta ifrån honom underhållningsvärdet. Det är en fröjd att se hans pompösa lekamen breda ut sig och sedan höra dom pretentiösa pösmunkskommentarerna flyga ur den glappande säkert bajslukatnde munnen.
Har inte läst hans böcker. Började lite på Ondskan men tänkte att om jag hade varit hans far så hade det gjort mig ond. Väldigt ond. Det var fula tankar så jag slutade läsa. Sen försökt jag lite med ARN ja men hjälp! Janne vill sätta ett avtryck av sig själv i egenskap av allvetande Svea Rikes-historiker. Det är ju fine. Vem skulle inte vilja det och många försöker säkert. MEN...att "folk" går på hans trams. Det är vedervärdigt. Hans källforskning när det gäller Svensk historia är antagligen lika djup som hans forsking gällande botox.
Summasummarum: Han är på hatlistan för ett hybris som överstiger alla rimligheters gränser. (Nej detta handlar inte om Jante. Du som inte fattar det behöver leva om ditt lilla liv). Samtidigt är han på älsklingslistan eftersom det är så förbannat kul att fnissa åt honom;-)
Jag tror att det är viktigt att hålla isär Jan som författare och Jan som "tyckare".
jag har läst en hel del av honom även sett Arn.
Tycker han som författare är skicklig å nyanserad, underhållande. Hur han är som "tyckare" vet ja ej. Eller ska vi seja lögnare. Tyckte det var klumpigt att kommentera Carolas botox. Tydligen så var han inte så påläst om ämnet. Det är lätt att få en bild av Jan som stor å pompös. Men viktigt att hålla isär sak å person.
Undrar om Unnis illvilja till jan grundar sej i hans negativa syn på henne efter hennes senaste bok.
Vi tror oss nog veta mera om vissa personer än vi i verkligheten gör. Glöm inte heller att media vinklar.
Ha ha, roligt och vasst, Stina!
KW, Jan har bidragit alldeles utmärkt till bilden av sig själv som pompös, eftersom han skriver uppblåsta kolumner i Aftonbladet. Själv har jag fått det tvivelaktiga nöjet att uppleva honom live också. Jag vet vad jag skriver om m a o.
känslan av att känna sej liten å tillplattad är överväldigande av personer med stor kraft i tal å skrift. Däri finns både Jan och Unni. Tar man munnen full och kritiserar andra personer offentligt och yvas över sin åsikt, får man räkna med att få på käften. Som sagt både Unni å Jan är utmärkta författare men verkar båda två vara ytterst sårbara å tunnskinnade, när det kommer in på deras person.
Makar ni era rövar å stoppar tummen i munnen ,så ska ni se att bägge får plats på tronen.
Lev gott
...Förutom att det finns en väsensskillnad mellan Jan och mig som du väljer att bortse från.
Den väsenskillnad du pratar om , känner jag inte till. Jag grundar mitt tyckande på det jag läser i massmedia, som jag har ordat om kan vara vinklat. Jag tror heller inte att ni som offentliga människor är roade av att era väsen ska froteras i en blogg på nätet. Det roar heller inte mej.
Men era författarsinnen roar mej mycket. Jag vill ocså ha jämlikhet mellan könen utan att utplåna det som gör våra kön så unika. Tillvägagångsättet till detta tycker jag inte är att bli som män och låta som män. Vi kvinnor är alldeles för smarta för det. Vi bör debattera och inte ge avkall på det vi har rätt till. Vi har alltid val. Jämlikhet kan väl inte vara att förtrycka som vi har blivit, andvända uttryck som vi har fått till oss genom alla tider.
Nej, vi bör börja innefrån å ransaka oss själva, vad vill jag å hur ska jag bidra till utvecklingen för ett jämlikt sammhälle.
Att Jan Guillou är en lögnare fick jag en nära insyn i för ett par år sedan då han skrev sin bok om häxprocesser (kommer ej ihåg titeln just nu). För att få källmaterial vände han sig bland annat till min pappa som är historiker och fick ta del av en rad artiklar som han skrivit. Men när boken väl kom ut fick varken min pappa eller en annan historiker som han använt sig av någon cred över huvud taget. Den gode Jan låtsades alltså som att han själv hade suttit och tagit fram allt källmaterial på arkiven (vilket han definitivt inte har kompetents för). Det skrevs en del om det i Aftonbladet, men JG och hans personal hänvisade till att det rörde sig om en "historisk roman" vilket skulle innebära att man inte behöver referera till sina forskningskällor (till skillnad mot om man skriver ett vetenskapligt verk). Pappa orkade inte bråka.
Det blev långt det här, men ni kanske förstår att vi inte är så förtjusta i Jan Guillou i vår familj längre och han är inte heller särskilt poppis bland landets historiker. Jag tappade den lilla respekt jag haft för honom för gott.
Botox är ett nervgift som stoppar signalen från hjärnan till muskeln. Det använder man då man
rehabiliterar strokepatienter..förstår inte att man injicerar sådant "gift" för att vara vacker!? Titta på Unni hon har inte tagit Botox fast hon är vacker o giftig ;-)
