SVEDA OCH SVEK
Jag hörde om en kvinna som kom hem till sin man och sa att hon hade träffat en annan just då mannen genomgick en plågsam behandling mot sin nyligen upptäckta cancersjukdom. De hade varit gifta i tolv år. Mannen lämnades med sin ångest och kvinnan flöjtade in i sin nya relation. Jag blev oerhört illa berörd.
Vad tycker ni?
illa...
Som lämnad pga sjukdom mår jag riktigt riktigt illa.
Det går att ge en människa som man levt med länge, som man delat ett liv med, den respekt som innebär att man ger fan i sin egen (kortsiktiga) tillfredsställelse under en kort period.
Om hon hittat Den Stora Kärleken kommer han/hon att finnas kvar även efter avslutad sjukdomsbehandling.
Förresten: hur mycket skulle man kunna lita på en kvinna som gör så? För min egen del skulle jag som den nye/a alltid ha en gnagande tanke i skallen: vad händer om jag blir sjuk? Finns hon där för mej då?
Oerhört illa berörd är en bra beskrivning. Det är nämligen skitsvårt att nånsin komma på fötter efter ett sånt svek. Det gör därtill att det blir mycket, mycket svårare att orka med att slåss mot sin sjukdom...
Nu förväntar sig Unni att männen som kommenterar skall säga fy och usch om kvinnan och bevisa vilka dubbelmoralister de är, eftersom de inte fördömde klun-apan :)
Efter vad du skrivit så kan man ju varken säga bu eller bä. En kvinna lämnar sin cancersjuke man. Jaha? Det säger ju inte så mycket direkt..
Min sambos pappa ha levercancer och jag skulle verkligen förstå om hans fru lämnade honom, eftersom han är dum, beter sig illa och är en allmän gnällspik.
Min sambos morbror dog nyligen i cancer och jag skulle haft svårt att förstå om hans fru dumpat honom eftersom han var en fantastisk gubbe. Men skulle samtidigt inte döma henne.
I sådana här generella frågor finns det ju inget rätt eller fel.
Blev jag pisshumanist nu?
Låter inte speciellt kul för honom, men vad är det som gör att hon lämnar? Då man inte kan bakgrunden så är det svårt att uttala sej. Han kanske misshandlat henne i många år och nu känner hon sej starkare än honom och vågar ta steget. Hon kanske bara är fullkomligt korkad i skallen! Vem vet??
Nikki
Jag blir glad över ditt ställningstagande, Unni Drougge. Jag har länge hoppats att dina tankar och ditt kunnande ska nå fram till fler män. Dagens trådstart lär inte skrämma bort män.
Det lät ju oerhört svinigt.
Tycker jag känner igen plotten, men då var det tvärtom...
Enligt min åsikt är det att sparka på den som redan ligger.
Som redan uttryckts vet man ju inte bakgrunden i förhållandet.Har något hänt som gör det hela någolunda rimligt?
Skulle nog avvakta mitt eget uppbrott till ett lämpligare tillfälle. Har man nu stått ut med varandra i 12 år borde väl det kunna gå ett litet tag till, av respekt.
När män gör så här, väcker det förmodligen inte samma reaktioner som om en kvinna skulle göra motsvarande. På något sätt förväntar vi oss mer från en kvinna, att hon står vid sin sjuke makes sida, i synnerhet efter 12 års äktenskap. Men en man som inte pallar trycket och plötsligt känner för att börja flörta och skaffa sig en ny kvinna när hans fru ligger sjuk och döende därhemma, verkar inte få samma dömande kommentarer. Är det för att vi inte ställer samma moraliska krav på män?
Utifrån den knapphändiga informationen är det svårt för mig att tycka något annorlunda än att kvinnan agerade egoistiskt.
Du menar Ray Kluuns bok "En sorts kärlek" fast omvänt?
Jag är kluven.
Å ena sidan känsn det jäkligt taskigt att lämna sin dödssjuka man efter 12 år. Är det en verkligen en ny man hon vill ha eller är hon rädd att se den hemska sjukdomen i vitögat? Är hon rädd att hon inte kan stå ut?
Eller är hon bara förälskad och förtrollad, förblindad av fjärilar i magen?`
Å andra sidan tänker jag, hur har deras äktenskap varit? han kanske har varit en ond människa, misshandlat henne, varit otrogen osv?
Ser hon sin chans nu? Har han behandlat henne till att bli en känslokall människa, iaf mot honom?
Detta var nog dagens fråga..
Vad tycker du själv?
Albatrossen: förstår vad du menar.
antagligen så har hon ju redan tidigare bestämt sig för att gå isär och kanske kan vara ett bättre stöd i denna svåra stund som lyckligt ex än som missnöjd livskamrat
Till Albatrossen: är det verkligen så? Är det inte snarare så att vi förväntar oss av männen att de ska vara starka och ta hand om den sjuke hustrun, som av naturen är svagare och i sin uppbyggnad redan från start i underläge, och att vi av kvinnan nästan förväntar oss att hon ska hänge sig åt sina luster och fly det som är svårt, eftersom att hon inte är spapt för att tackla livets hårda? Och att vi därför, i detta fall, hade mer sett ner på den flyende mannen. Som någon sorts svikare av husfriden och den eviga ordningen ( = mannen som hemmets överhuvud). Jag tror det. Eller hum. Eh. Jag vet inte, vad tror ni?
de är livet och de är bara att flowa på i spelet som regissören gett oss... its all a game xxx
Kanske hennes reaktion på hans sjukdom, en panikhandling. Sorg, förvirring.
Nej, det var så vitt jag vet, ingen misshandel inblandad i det här fallet. Det tycktes som om deras äktenskap var stabilt.
Vanligare än detta specifika fall är att mannen lämnar den sjuka hustrun, såna historier har jag hört åtskilliga gånger. Jag anser det ynkligt och narcissistiskt att lämna en livskamrat i nöd, och sens moralen är väl att man aldrig ska haka upp sitt liv på en kärlekspartner. Å andra sidan kan man ju inte bli sviken av den man inte litar på. Och det vore väl ganska trist att inte lita på sin käresta.
Livet är tufft.
Ja, i nöd och lust heter det ju. Man önskar att det även finns lojalitet, vänskapsband och en djupare kärlek när passioen och lusten inte finns kvar, i detta fallet pga. sjukdom, men det kan finnas andra svackor i relatinen också där man behöver vara stark, ha tålamod och rida ut stormen. Speciellt jobbigt att hon dessutom lämnar för en annan. Det kan vem som helst bli knäckt över utan att vara sjuk.
Martini - Nej, jag tror verkligen inte att vi förväntar oss av kvinnor att de ska hänge sig åt sina lustar och fly det som är svårt, som du uttrycker det. Tvärtom! Tänk efter, hur många fall av kvinnor som lämnar sina sjuka män har du hört talas om? Och vänd på det, hur många män har du inte hört talas om som sticker så fort deras fruar blir gamla, sjuka och ömkliga? Rätt många, om du tänker efter, tror jag. Och en sak till - när människor blir gamla, vilka är det då som stannar hemmma och tar hand om sin svage och sjuke partner? Tvättar, tar hand om hushållsarbetet, matar och vårdar? Kvinnor. Det är ju välkänt att vården inte skulle klara sig utan alla kvinnor som tappert tar hand om sina gamla gubbar, trots att de själva är till åren kommna.
Fruktansvärt, verkligen fruktansvärt fruktansvärt typiskt människor.
Så omoraliskt det kan bli! Att leva i ett förhållande innebär ju att man ska stötta och ställa upp i svåra situationer inte bara när det är skoj och hejsansvejsan. Men men, det vet man väl först när man står där ensam och sviken. Hoppas hon drabbas av riktigt dåligt samvete och får lida för det hon gjort eller råkar ut för samma sak själv så hon får smaka på sin egen medicin. Det dåliga samvetet lär nog utebli men att smaka på sin egen medicin brukar hjälpa. Kanske hamnade hon i chock, men då ser man till att rätta till allt.
Nu kan jag ju avslöja att jag bytte plats på könen. Det var en man (en känd svensk) som lämnade sin kvinna. Ville bara se om indignationen var större än den betydligt vanligare motsatsen...
fin du, Unni=)
