VALKAR I PARADISET



Här får ett plan evakueras pga att turisterna är för feta ...

Kom på att det är nästan ett år sen jag plågade er med ständiga uppdateringar från en annan sydlig tripp, och jag förstår om ni tröttnar på att läsa om ännu en sorgfri tillvaro vid Medelhavet.

Men det händer inte så mycket i paradiset. Närmare paradiset kan jag nämligen inte komma. Jag stiger upp vid sex som vanligt och joggar ett par kilometer, inte överdrivet, men för att lugna mig inför känslan av de fyra valkar på magen som gör sig påminda nu när jag sitter dubbelvikt på sängen och skriver.

Jag tar in frulle på rummet och skriver på min roman i ett par timmar, därefter fläker jag ut mig poolside och dricker öl mitt på blanka dan. Gärna en, två, tre flaskor så att jag smålullig kan läsa Ian McEwan och lyssna på Fleetwood Mac eller Embassy eller annat jag fildelat. Ja, jag fildelar.

I kvällningen går jag ner till stan. Och där händer det. Paradiset drivs tillfälligt på flykten av idel krimskramsbutiker och feta turister med magväskor som man tydligen aldrig slipper undan. Det är då jag köper nåt dumt. En Fuck Burberryhatt eller billig trasa som jag aldrig använder hemma.

Sen funderar jag på om jag skulle bli mer omtyckt ifall jag såg ut som de feta turisterna. Om jag bara skulle skita i att hålla fettvalkarna i schack, gripa glatt om dem och deklarera att jag är nöjd med min kropp som den är, kluck kluck. Proppa i mig bakverk och chips obekymrat. Och bara ligga och duga, som Bob Hansson sa i en poesiperformance. Risken finns att det är så.

Ändå trivs jag med att ha det så här. Att gå på slak lina mellan självkontroll och eftergifter. Närmare paradiset kan jag, som nämnts, inte komma. Hopp & hej!

Kommentarer
Postat av: Mia

Du är bara FÖR skön Unni...Ha en riktigt bra semester, det är du värd tror jag.

2008-07-04 @ 12:15:22
Postat av: wera

underbart! sådär ska jag också göra när jag blir stor.

2008-07-04 @ 19:34:36
URL: http://signalsubstans.blogspot.com
Postat av: cecilia

Nej, Unni, tröttnar INTE, kan man inte göra när det är du som skriver! Paros..gud, så ljuvligt det låter....vilken drömtillvaro... ett tag iaf.. Stan - är det Parikia du menar? Jag har inte varit där sen 70-talet..

2008-07-04 @ 20:07:15
Postat av: Gabriel

På tal om paradiset...



Nu har jag läst ytterligare kapitel i boken "Boven i mitt drama kallas kärlek". Det är en bra bok! Mycket bra, tycker jag. Flera gånger känner jag att jag vill utbrista; "precis såå är det ju!".



Det mesta i boken har jag kvar att läsa. Men hittills har jag inte hittat något som jag inte tycker borde ha publicerats vad avser relationen mellan Unni och Niclas.



Nu vill jag nedteckna några kritiska rader. Dessvärre tror jag att Unni blir sårad när man säger emot henne. Om så skulle vara fallet (även) denna gång så vill jag ärligt säga att några av hennes böcker är fantastiskt bra. Jag tror inte att särskilt många författare förmår att prestera lika gott vad avser språk, berättarteknik, faktaprecision och kunskapsbredd.



Jag har ibland lite svårt med de negativa porträtten av Mats Drougge. Han var ju ändå bara ett barn när han blev utvald att befrukta. Jag är inte övertygad om att det var hans högsta önskan att redan som barn få bli pappa flera gånger om. Jag har självfallet ingen aning om hur övertalningsprocessen har gått till, men jag vet hur det eventuellt kan ha gått till.



Blir man handplockad av en kvinna när man är tonåring så kan man, initialt, få uppleva verklig livskvalité. Jag vet inget som är så skönt som att få uppleva en älskande kvinna som fyller mitt liv med kärlek. Om kärleken har föregåtts av en trasslig barndom så är det som att byta helvetet mot paradiset.



När varningssignalerna kommer är de först så subtila att man inte ens förmår att märka dem. Hon kanske pekar på en barnvagn och säger, "vore det inte gulligt?". Några veckor senare får man reda på att hon inte tål p-piller, därefter tål hon inte spiral. Ytterligare en tid därefter förklarar hon att kondom är som att äta kola med papper på. Sen förklarar hon att hon nog inte kan bli med barn. Vad gör man? Jo, man litar på henne och släpper sin säd.



Ett år senare förklarar hon att barnet har rätt att få ett syskon. Sen varvas övertalningsprocesserna med förlossningarna ända tills orken tryter och relationen spricker.



Några år senare ligger man vaken i sängen och inser att mina barn inte älskar mig. De tycker att jag har försummat dem och att jag, i allt väsentligt, är en dålig far. Känslan är tung att bära! Hur kunde det gå så? Man går tillbaka till sina tonårsdrömmar. Man ville bli rockstjärna, rik och lyckligt - inte en frånskild pappa med trassliga relationer till sina barn. Man ville överhuvudtaget inte bli pappa, när man själv var ett barn.



Unni, jag ber om överseende med min utvikning. Men jag är aldrig oberörd när jag läser dina böcker. Du får styrka min kommentar, om du vill.



Jag hoppas att du har lika fint väder som vi här hemma har det!

2008-07-05 @ 11:44:05
Postat av: unni

Tack, söta Gabriel, whoever you are. Du har verkligen en poäng när du spekulerar i mitt äktenskap. Mats var säkert för ung för att bli pappa (jag var själv för ung för att bli mamma, dessutom - är fortfarande det, tror jag). Men det var ingen planerad graviditet, och i sanningens namn krävde jag inte en sekund att Mats skulle stanna. Men han ville det. Resten är historia.

Och våra ungar älskar sin pappa, liksom han älskar dem.Idag är jag tacksam att just han är far till mina barn.

Anledningarna till att vårt äktenskap sprack är många och komplexa. Om dem får ni eventuellt läsa i mina memoarer som jag inte kommer att skriva förrän typ på dödsbädden. Om jag honner så långt, he he.



Apropå vädret, tror jag inte att ni klår den grekiska solen från helvetet.



Kram / U

2008-07-05 @ 14:32:02
Postat av: Fina Eva

Hej Unni Bunni.

Nej för sjutton du skulle inte klä i feta valkar, kan inte ens tänka mig hur det skulle se ut, ha ha ha. Det är inte så många som är så snygga som vi är (samma ålder), tyvärr så måste man stå ut med andras skitprat och deras avundsjuka. Är man uppklädd en måndag i lilla samhället, så tittar vissa som om de mött en rymdvarelse. Men det unnar jag dem så gjärna, för dom vill själva se ut som oss men vågar inte...Ha en skön semester i paradiset. Kramizar Eva.

2008-08-10 @ 21:18:39
URL: http://[email protected]

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0