FRANSKA SJUKAN

image216

Trodde det skulle ha gått över tills jag for, men nu är jag utslagen i ett kallt och regnigt Paris med 39 graders feber och kikhosta. Det blir inte bättre av att mitt resesällskap får mig att skratta hela tiden så att hostan förvärras.

Först håller han en lång utläggning om hur dumt det är med jeans, och hur märkligt det är att jeans har blivit ett intresse och ett samtalsämne. Det är blå byxor, punkt. Och de är inte ens särskilt bekväma plagg. Då kan man ju lika gärna skapa kult kring kostymbyxor, tycker han. Olika nyanser i grått i stället för blått.
Ibland tänker jag att jag reser med Kapten Stofil.

Den enda utflykt jag orkar är runt hörnet till en gata vi kallar Charkgatan, för där kryllar av charkuterier. Fransoserna äter äckliga bleka korvar som kokat i surkål. De äter en massa annat suspekt också. Tångräkor. Komage. Snäckor. Tänker att det är därför som fransyskorna förblir smala.

Jag mår illa och mina smaklökar är bedövade, så maten är bara salt, sur eller besk. Mest sover jag. Jag sover snart lika mycket som jag kommer att göra när jag är död. Mitt resesällskap gör långa stadsutflykter och jag känner mig vrålhungrig på yttervärldsinformation när han kommer hem till mig med frukt.

Tänk om det är så här det känns när man är riktigt gammal!


Kommentarer
Postat av: Mr_Jim

"Tänk om det är så här det känns när man är riktigt gammal!"

Att bli lämnad ensam på ett ålderdomshem och långsamt dö med insikten om just detta. Ja antagligen, alldeles för få svenskar som orkar ta ansvar över sina gamla själva. Låt institutioner rädda dom istället så slipper jag ansvaret.

Hoppas damen frisknar till iallafall och får chans att springa runt lite med sällskapet i den underbara staden.

Kanske kan jag hoppas att nån gammal döing blir glatt överraskad av sitt eget barn eller barnbarn, där på hemmet. Nån som har modet att våga inse att döden är något som alla för eller senare måste fundera kring.

Kramar från ett härligt norrland!

2008-03-22 @ 18:40:41
Postat av: Bitch 2 (min katt är bitch 1)

krya på dej Unni! Läser din blogg så fort jag kommer åt. Tycker att du är modig,det är jag inte ensam om att tycka. Påskkramar på dej!!

2008-03-22 @ 21:01:10
Postat av: Jenny Åsander

Hoppas du kryar på dig så du orkar skriva mer på din blogg och framförallt att du hinner njuta lite av Paris! Tyvärr är det nog riktigt jävligt för väldigt många att bli gammal och sjuk. När jag var betydligt yngre sommarjobbade jag på ett servicehus och blev trots min ringa ålder totalförskräckt. De som bodde där ville så gärna gå ut i solen men de fick inte gå ut på hela sommaren! När de pratade om att de ville gå ut lurades de i stesolid i flytande form som man blandade med juice. En dam frågade mig om det var sådant som hon blev konstig i huvudet av men jag fick order om att ljuga och säga att nej nej, det är bara vanlig juice. Bara för att ingen hade tid för dem! Tänker på skräcken om min egen mamma måste hamna på servicehus eller sjukhem en dag, hur jävligt hon kommer få det. Majoriteten av de som bodde på servicehuset jag sommarjobbade på fick inte heller några besök av anhöriga. De fick gå i landstingets trista mintgröna kläder för de anhöriga orkade inte bry sig om att besöka sin gamla mamma eller pappa och se till att de hade riktiga kläder. Jag kunde börja gråta på kvällarna över hur fruktansvärt jävligt alla hade det där. Det är så otacksamt av barn etc att behandla sina föräldrar så! Det är lättare att ignorera och låtsas som de inte finns än att anstränga sig lite och förgylla en åldrings dag.
KRAM!

2008-03-23 @ 15:16:19
Postat av: enioreh

Det är INTE så illa som ovanstående beskriver!!

Ingen behöver gå i landstingets kläder t ex: har de ingen anhörig som vill/kan ställa upp, så ordnas en god man som ser till att det finns pengar till kläder och annat som behövs.

Ingen luras i lugnande för att personalen ska slippa tjat om utgång. Är vädret fint, så går vi ut! Jag längtar till sommaren; för när solen skiner ska vi gå på promenader eller sitta på balkongen och dricka kaffe och prata (kanske inte så givande med dementa, men ens sällskap och att hålla handen räcker långt).

För övrigt undrar jag hur många av er som spyr galla över "hemska anhöriga som lämnar åldringarna på institutioner" har den minsta aning om hur det är att sköta en sjuk anhörig hemma? Det är lätt att tycka en massa när ni inte vet.

2008-03-24 @ 20:30:47
URL: http://blog.enioreh.com
Postat av: Jenny Åsander

Nej ENIOREH! Jag har själv varit med om detta så det är sanning. Kanske har det ändrats idag för det var väl nio år sedan jag sommarjobbade på servicehus. På det hem jag jobbade så använde man sig av metoder att lura i "jobbiga personer" lugnande. Varför skulle jag ljuga om en sådan sak! De som bodde där fick inte gå ut om de inte hade någon anhörig som tog hand om det men trenden verkar vara att lämpa över gamla morsan eller farsan på ett hem och sedan ägna sig åt sin karriär. Det är tacken för att föräldrarna fostrat dem. Jag ville inget hellre än att gå ut med de som bodde på hemmet men jag fick inte! Och som sommarjobbare i 22-årsåldern hade jag inget att sätta emot. För övrigt så hade de som bodde på hemmet anhöriga men de skötte inte om sina gamla mammor och pappor när det gällde kläder, hygienartiklar osv. Jag lovar till 100% att flera på det stället jag jobbade fick gå i landstingets kläder. Jag grät ofta på kvällarna över hur inhumant de behandlades.

Jag spyr absolut inte galla över anhöriga som lämnar sin gamla mor eller far på ett hem (institutioner låter lite gammalmodigt). Jag menar inte att man ska sköta om sina gamla släktingar i hemmet - absolut inte. Däremot tycker jag att man ska ta sig tid att hälsa på dem och se till att de får komma ut, ha hela och rena kläder och hygienartiklar. The end om detta.

2008-03-25 @ 15:32:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0