unnidrougge

James Joyce kunde inte leva på sina verk medan han levde, men verken är odödiga


Precis som Isobel är jag idag nöjd med vad Författarförbundets ordförande, Mats Söderlund skrivit i DN om Bonnierförlagens krav - ja krav - på att få sno åt sig författarnas e-boksrättigheter och förvalta dessa forever. Tack och lov har förbundet vaknat och uppmanar nu sina medlemmar att inte skriva under sådana rövaravtal.

Jag tycker generellt inte att förlagen ska lägga sig i vad vi vill göra med andra versioner av den fysiska produkt de hjälper oss att tillverka och distribuera. Jag tror också, vilket jag framhärdat åtskilliga gånger, på spridning av kulturmaterial som något gott i sig. En bok kan helt enkelt aldrig sälja "färdigt".

Nu anser ju förlagen och återförsäljarleden att en bok sålt färdigt när den gått på rean, men det beror på nyhetsfixeringen och på det fysiskt begränsade försäljnings- och lagerutrymmet.

Därför är det en stor tillgång för den enskilde författaren att äga sin backlista och sina immaterialrättigheter. De kanaler som nu öppnats och som ännu håller på att utvecklas genom olika on linemodeller kan upphovsmannen med fördel utnyttja genom att hitta olika samarbetspartners som i regel inte alls är så profithungriga som de stora förlagen.

Det kräver givetvis att kreatören måste kliva ner från sitt elfenbenstorn och ägna en del av sin tid åt att hitta sina läsare och interagera med dem. Många tycker att det låter betungande. Jag vill hävda att det är både nyttigt och stimulerande.

Kanske är det dags för författare och andra konstnärsegon att börja rannsaka skälen till varför de vill utöva dessa yrken.
Kanske ska de upphovsmän som de facto har råd att betala hyran böja nacke inför denna gåva.
Kanske ska pengar inte vara en drivfjäder.
Kanske har man rentav ett högre syfte med sin verksamhet.

Kanske ska man som seriös kulturutövare helt enkelt ta kuken i vacker mun? Och inte bara förvänta sig att bli avsugen?

Ursäkta om jag har fel, men jag får bara en cranky känsla av skriverierna av och om fildelningsmotståndare som känner sig hotade, hackade och hatade. De polisanmäler och gör en massa väsen av sig. Och jag vet ju inte vad som står i dessa anmälningar och vad polisen tänker göra åt saken.

Men det blev lite väl magstarkt när Carina Rydberg gick ut och påstod att hennes dator sabbats av ett virus hon antog lagts in av en hackare. I illvilja. För att hon är Mac-användare. För att "upphovsmän" använder Mac. Eh ...

Och tidigare, i Expressen. Där påstår hon så många felaktigheter att hon närapå gör en Marklund (Stockholm Stoner - remember?).

Varför, Carina? Varför just du? Att Marklund, Guillou & Co går ut och brölar och yrar må vara hänt. De vet ju inte vilket dike de ska dränka sig i. Men Rydberg? Av alla svenska författare skulle jag tippa att CR är en av dem som hade kunnat tjäna mest på att öka sin direktkontakt med läsarna via nätet och på att faktiskt skänka bort sina alster som en bonus. Hon är en kultförfattare som säkert har en fet fanbase här ute. Istället sällar hon sig till raden av dem som urinerar på delar av sin faktiska och potentiella publik. Samtidigt erkänner hon att hon olagligen måste ladda ner en del kulturmaterial (som sedan visar sig finnas att köpa på laglig väg). Pöh ...

Men det finns ett påstående jag studsar inför varje gång jag råkar på det, och det har blivit som ett axiom på sistone, nämligen: "Alla upphovsmän måste kunna leva på sin verksamhet."

Jaså? Sen när blev detta en rättighet? Rydberg m fl har erhållit frikostiga författarpenningar och stipendier från allmänna medel - kan det vara så att de har vant sig vid att bli överströdda med allmosor? För annars är det ju bara att titta på Sveriges författarförbunds medlemsmatrikel och snabbt konstatera att typ ett par tusen - dvs majoriteten - av dessa upphovsmän säkerligen inte kan leva på sin verksamhet. För att inte tala om den uppsjö konstnärer, skådespelare, filmare och artister som får lejonparten av sina inkomster från vanliga jobb. Den konstnärliga verksamheten får de ägna sin fritid åt.

Den verkliga orättvisan för konstnärssjälar ligger i det nuvarande systemet, vilket jag redan beskrivit i min Newsmillartikel. Internets möjligheter, inklusive fildelning, kan utgöra plåster på såren för flera av de upphovsmän som körts över av mestsäljarmastodonterna. Skulle förmoda att även Rydbergs tår blivit trampade på av denna kommersiella elefantmarsch.

En sak till: De som ylar över att de blir hotade av pirater och vänner av fildelning, de ropar på åtgärder som kan innebära ett allvarligt hot mot våra demokratiska och medborgerliga rättigheter. Vet de - jag kan inte låta bli att undra - vet de vad de egentligen lånar ut sig till?

Det är detta som är mest skrämmande i Pirate Bay-debatten. Att upphovsmännen blivit ett politiskt tuggummi.

Men mig äger ingen!

Igår när jag skulle sätta mig på flyget till Umeå för att delta i Robbans & Fylkings buskisshow på TV8 (jag gillar ju Robban, trots allt), ögnade jag snabbt igenom en av de kvällsblaskor som delas ut gratis till alla resenärer. Lika snabbt sjönk humöret. I ren självbevarelsedrift brukar jag vanligtvis undvika kvällspressen. Att läsa en kvällstidning är nämligen som att sitta till bords med en bullrig och aningslöst pladdrig borderlineperson som inför vilt främmande människor berättar om sina favoritsamlagsställningar, konsistensen på sin avföring, okända kändisar och hiskliga familjetragedier.

Jag mår helt enkelt illa av oväsentliga detaljer jag inte bett om. Denna kritik mot kvällstidningar är ingalunda ny, det är den inställning som sannolikt ackompanjerat kvällspressen sedan dess uppkomst. Kvällstidningar är downmarket, därom har väl aldrig rått något tvivel.

Förrän i år.

För nu kliver det plötsligt upp en samling pösmunkar på kvällspressarenan och basunerar ut sin överlägsna ställning som "riktiga medier", till skillnad från bloggmediet. Guillou har gjort det åtskilliga gånger och därmed stärkt bilden av sig själv som den han en gång varnade oss för. Och så hans förlagskumpan Liza Marklund då, givetvis. I senaste pappersutgåvan av Journalisten yttrar hon:

 "Monica Antonsson startade en blogg i kommersiellt syfte för att sälja sin bok. Gick medierna på en smart marknadsföringskampanj? Journalistkåren måste lära sig att granska vilka agendor som döljs bakom bloggarna, för bloggdreven finns bara så länge de lyckas ta sig in i riktiga medier och bli tagna på allvar."
(Hela artikeln går att läsa i Monica Antonssons blogg).

Det känns alldeles för osportsligt att gå in och slå hål på Marklunds retorik - ett av de starkare skälen till att Gömdadebatten blossade upp var ju just bloggarnas granskande av de "riktiga mediernas" agendor.

Men jag minns den defensiva position som Guillou och Piratförlagets ledning intog på den tiden då kvällspressen inte betraktades som rumsren. Då var de minsann underdogs, då fnös Jan åt DN, som han kallade "Sveriges malligaste morgontidning" eller (ihop med GW) "Tant DN". Och nu - hux flux - har boulevardpressen blivit fin som snus.

Själv har jag just bloggarna att tacka för att jag slipper allt sladdrigt dödkött som "riktiga medier" bjuder ut. Istället får jag fördjupad kunskap i både aktuella ämnen och inom smala specialområden. Jag får det via bloggarnas egna kunskaper och genom länkarna de hänvisar till. Det gör att jag t o m kan uppskatta en del av det material som ligger begravt i kvällspressens vulgomiljö. Pärlor i skiten som det går direktkanaler till, och jag slipper skitlukten.

Men än saknar jag en ordentlig genomgång av Liza Marklunds agenda i de "riktiga medierna". Särskilt som den lyser igenom så bjärt i hennes nedlåtande syn på bloggarna.

Blog on!

Jag ska åka till Ö-vik nu och träffa Aschberg & Fylking som hunnit prostatavandra dit. Hemma igen i morgon. Då tänker jag skriva ner en del funderingar om hot, hat och feminism som jag grubblat mycket över i helgen.

Tack alla ni som osjälviskt skickar bidrag för ljudboken, det ni gör bevisar något som jag planerar att summera later on.

Kräm på er!

Vänner, det verkar som om en del är vunnet ändå i striden om internet.

Ljudboksförlagen har också mjuknat något. Jag menar, tongångarna är mildare än förut då alla bara skrek efter förbud.
Jag har försiktigt hört mig för i olika kretsar av min bransch, och där finns små surdegar som jäser lovande.

I morse hörde jag ett bra uttryck på ett BBC-radioprogram:

Success is getting what you want. Happiness is wanting what you get.
Jag föreslår att vi börjar med att försöka få det vi vill ha. Sedan kan vi vara lyckliga över det vi fått.

Nu ska jag på Star Trek. Gratis. De stora filmbolagen tror nämligen på att gratisvisa filmer för vissa utvalda så att de kan sprida ut vad de sett. Bara inte gratistitten sker på det okontrollerbara nätet ;)

Kräm, alla!

Fan, vad det är skönt att välja sina strider. Och rätt strider.

Återkommer i morron.

Mörka krafter behöver inte nödvändigtvis se ut så här

Det pågår med pengar, med hotbilder och med moralkakor - kriget mot internet, eller mot internetionalismen, som många kallar det dagliga utbytet av kultur, särintressen och åsikter via nätet.

Det pågår också i smyg. Det styckas upp i delmoment, packas in i andra frågor, det uppträder mycket ofta under falskt flagg. Nu avslöjas en planerad massövervakning av medborgarna i Storbritannien, kallad Mastering the Internet.

Och de skyller på terrorismen, att kartläggningen är till för att skydda oss mot den. Här hemma yvar Henrik Pontén om barnporr. Att öppna nätverk släpper fram alla hemska peddon.

Ska vi tro på det? Eller ska vi vara rättmätigt paranoida?

Jag blir själv direkt misstänksam varje gång någon rättfärdigar långtgående kontrollmetoder med påstått ädla syften. Ulvar i fårakläder, brukar jag tänka. Som när mannen efter att ha spöat skiten ur sin flickvän utbrister: "Jag vill dig ju bara väl, det är för att jag älskar dig." Kärleksaga. "Vi vill kontrollera internet för att vi ska kunna skydda er mot pedofiler och terrorister." Den "gode" herden.

Jag hoppas innerligt att inte medborgarna vaknar upp för sent och upptäcker att kriget mot deras integritet utkämpades på en avlägsen plats utan att det störde deras nattsömn och att deras unika möjligheter att delta i samhällsutvecklingen inte längre existerar.

Tala med folk om detta! Vi står vid ett vägskäl just nu. Skingra rökridåerna om att fildelning är stöld och att det är synd om en skara upphovsmän.

Läs Christopher Kullenbergs artikel på Newsmill igen! Gör det nu! Detta är vår fråga!

Tack, Isobel, för att du inte ger upp och för att du enträget informerar och förser oss med kunskap i frågan om internets framtid, frågan om framtidens demokratiska bredd. Läs här om vad telecompaketet kan komma att innebära.

Jag skulle också önska att klyftan mellan fildelningens motståndare och förespråkare minskade. Här är ett mycket representativt mejl från en "fildelare":

"Hej Unni.
 
Skulle bara vilja skriva en rad och tacka för din bok som du lade ut på PirateBay, ett mycket bra initiativ. Jag har aldrig läst något av dig tidigare och hade nog i ärlighetens namn inte gjort det heller om du inte lagt ut din bok på nätet. Inte för att jag har något emot dig och dina böcker, men jag är en 28 årig småbarnspappa och det blir helt enkelt inte så mkt lugna stunder att läsa böcker för tillfället. Gillade verkligen boken och har nu blivit nyfiken på dina tidigare verk.  
 
Ville bara skriva och tacka dig. Kommer skicka en slant via paypal vid nästa lön.
 
Ha det gott!!"

Är det sådana personer som upphovsrättslobbyn vill jaga?

Och det här. Läs den också!

I detta perfekta väder har min moder ålagt mig att som straff skriva ett inlägg för att underhålla hennes blogg.

Det började med en glass på Medis. Jag berättade då att jag sett ett inslag på teve från mitten av åttiotalet med henne och min far då de talade om Sammanslutningen av medvetet arbetsskygga element - SAMAE - som de grundat för att reta upp hederliga medborgare. Eftersom detta är historia kunde min mor fördra att jag drog på smilbanden. Hon bekände också att hon var väldigt ful på den tiden, och jag instämde helhjärtat. Jag sa att hon såg både ful och ond ut.

Då blev mamma plötsligt upprörd. Det är tyvärr sådan hon är. Oberäknelig. Det hjälpte inte att jag intygade att alla var fula på åttiotalet och att min far såg ut som en palsternacka, hon tyckte att jag var stygg mot henne. Och hon köpte ännu en trekulorsglass som hon tröståt under buttra förebråelser av min elaka tunga.

Till sist fick hon rådfråga Linus, som sin vana trogen öste positiva superlativer över henne och bedyrade att hon bara såg ut som man gjorde på åttiotalet. Men min yngsta lillasyster tog ner mamma på jorden igen och hävdade sakligt att hon inte bara såg ful och ond ut, utan också hade en ännu mer utpräglad Dan Beckman-dialekt då än nu.

Vår mor beskyllde oss då för att lida av Aspergers. Jag svarade att bara för att vi inte låter som en kongaparad eller som karnevalen i Rio, behöver vi inte nödvändigtvis vara kalla, hämmade och autistiska. Min syster instämde lugnt i detta.

Men då hotade mamma med att vägra laga middag om jag inte tjänstgjorde som bloggvikarie. Och givetvis var villkoret att jag enbart skriver om henne och inte om den högintressanta bok om Titos Jugoslavien som jag för närvarande läser.

Så, håll till godo.

/Eder Gogge

Massa kräm & smarrig Valborg! Ska ut och brinna.

Hörs i morgon igen.

/Bunni

Förutom den djupa glädje vi gemensamt kan känna över att betalningsviljan är så hög bland de fildelare som pekats ut för att vara tjuvar, har det hänt fler små saker att glädjas åt.

Många som inte har Paypal kontaktar mig och nästan vädjar om att få göra rätt för sig när de laddat ner min bok - hur ska de betala? Jag svarar: Skit i det, jag bjuder ju på det här. Eller köp pocketen, det ger ju också effekt. Men igår ringde en man från en norrländsk by. Han hade laddat ner ljudboken och var mycket nöjd. Det hade tagit honom tio minuter att tanka över den från TPB till sin mp3, det var han också mycket nöjd med. Och läs nu noga:

Den här mannen är 62 bast och bor alltså i den så kallade obygden. Det tar honom två timmar att köra till en bokhandel. Hela dagarna jobbar han på en fabrik med maskiner som väsnas. Då kan han lyssna på böcker som han fildelat. Han tycker att det är perfekt. För honom är Pirate Bay hans länk till kulturen. Och nu vill han betala. Han vill inte sno och snylta om han slipper.

Så ser de också ut, fildelarna.

Den andra trevliga händelsen utspelade sig på biopremiären av operan La Traviata. Jag träffade min kollega Björn Ranelid, som jag har haft mycket kul med under åren. "Du måste ändra åsikt om fildelningen", sa jag, halvt på skoj. Varpå Björn svarade: "Jo du, jag har tänkt mycket på det där. Jag är en människa med öppet sinnelag, och jag har diskuterat saken med ett par tunga författarvänner också. Jag har läst om vad du har gjort. Och jag kan rubriken utantill: PENGARNA RULLAR IN!"

Sa Ranelid med ett brett grin.
Ja, pengar talar inte, de svär, som bekant.

Johanne Hildebrandt har redan redovisat sin ståndpunkt här på bloggen, och idag fick jag ett glatt mess från en annan författarvän.

Fan, vad tråkigt det måste vara att stå på "fel" sida i den här frågan. Ungefär som att vara The Queen i "God Save the Queen". Eller Agent Smith i "Matrix". Ha ha ha!

Kamrater! Donationerna och de uppmuntrande orden fortsätter välla in, trots det fina vädret. Ett visst utländskt intresse har också uppstått. Hade jag varit dryg skulle jag kunna göra ett marklundskt drag och hävda att detta är en del i ett politiskt projekt, men jag hade bara en ärlig vilja att ge bort något jag gjort som ett enskilt symboliskt stöd åt TPB och åt alla som tar del av kultur på det nya sättet. Men nu börjar det hela nästan likna ett politiskt projekt.

Jag visste att fildelare inte är en förlorad generation som vägrar göra rätt för sig, jag visste att det fria internet är utsatt för ett allvarligt hot som kan ramma medborgarna i ryggen, ja, jag kände till en hel del, tyckte jag.

Men inte ens jag hade anat sprängkraften i nätet, d v s den snabbhet och det glödande engagemang som informationen sprids med. Tacksamheten genomsyrar hela min tillvaro. Jag är inte bara tacksam över stödet, jag är också tacksam över att få delta i en så optimistisk rörelse där just hoppfullheten är den starkaste ledstjärnan. Det finns så oändligt mycket glädje och vänlighet hos alla oss som nu kämpar för att bevara internet fritt. Att jämföras med andra frågor som tagit upp mitt engagemang, där man blir nedslagen gång på gång. Det betyder inte att jag dumpar mina tidigare ställningstaganden, men det är en befrielse att vi är så många som är beredda att gå till handling.

Bara den påverkan vi utsatte EU-delegaterna för när vi mejlbombade dem om 138:an och vad den ledde till talar sitt tydliga språk.

Trycket på Tomas Norström visar också att vi har många med oss, även i gammelmedia.

Nu hoppas jag att den inpräntade fördomen om att fildelarna är tjuvar också kommer att revideras. Läs Johnnys och min debattartikel om detta, och seeda den gärna. Läs också en annan vettig artikel i tidningen Fokus.

Att fildelare är betalningsvilliga bevisas genom strömmen av frivilliga donationer till mitt Paypalkonto (unnidrougge@unnidrougge.com), och även om Guillou kanske skulle ha fnyst åt summan vi är uppe i, är det definitivt inte småsmulor för oss vanliga dödliga upphovsmän.

Jag upprepar att pengarna ska gå oavkortat till nya pilotprojekt för att bevisa kraften i moderna distributionsmetoder. Allt ska dessutom redovisas eftersom detta ligger i allmänhetens intresse. You can fool some people sometimes, but you can't fool all the people all the time.

Yes! Power to the people!

Alla vänner! Detta är så grymt. Det rasar in pengar från de fildelare som av industrin och upphovsrättsetablissemanget beskyllts för att vara tjuvar. Från er. Och jag har t o m gjort det svårt att betala genom att exempelvis inte ha en Paypalknapp här på bloggen. Jag hade dessutom inte tänkt ha en betalningsfunktion från början. Det var på inrådan från TPB.

Vad vi ser nu tänker jag redovisa längre fram. Detta måste ut ordentligt!

Ni är så sjyssta allihop, jag har aldrig varit med om nåt liknande. När jag släpper en bok på det vanliga sättet får jag inte tillnärmelsevis så många omedelbara reaktioner.

Nu är ju detta ett politiskt statement, och givetvis blir stödet därför också mer massivt. Men ändå. Det visar hur brett internet är. Och vilket genuint engagemang som finns. När människor startar ideella verksamheter och försöker få in en hundring är det skitsvårt att få sympatisörer att öppna plånboken, fastän de tycker att syftet är gott.

Ni bevisar det ni har hävdat, ni sätter handling bakom era ord, och det är så slipstenen ska dras.

Jag hinner inte skriva mer nu, ska på ett Grönanjippo, men jag är rörd ända in i märgen. Och som jag redan berättat, ska pengarna som kommit in investeras i fler kulturella internetsatsningar. Vi ska bli spjutspetsen in i framtidens kulturutbyte.

Halleluja ;) Och tack & smack!

Alltså fan, jag kunde bara inte låta bli att lägga upp det här syrligt humoristiska brevet till Jan Guillou från Hans. Egentligen borde han skicka det med snigelpost, fast det lär väl dröja ett halvår innan det kommer fram till jaktstugan i Roslagen. Förlåt, det är så svårt att inte skratta åt det där med Jan och internet. Här är brevet:

"Hej,
Först hade jag tänkt skriva ett mail till dig, men så kom jag på att du sagt i intervjuer att du inte är så bra på datorer, så jag valde att skriva på en blogg i stället. Då slipper du greja med krångliga e-post program.

Saken är den, att jag har nästan alla dina böcker i bokhyllan. Det är flera om superhjältarna Hamilton och Arn, men också den om häxor. Men på senare tid blir jag av någon anledning bara på dåligt humör av att se ditt namn i bokhyllan vid TV-soffan där jag hänger så ofta. Så jag bestämde mig för att göra mig av med just dina böcker och skapa plats för nya som jag trivs bättre med att ha omkring mig.

Först tänkte jag skänka dina böcker till myrorna eller nån loppis, men så slog det mig att du ju är väldigt mån om din upphovsrätt, och tänk om nån annan än jag som köpt boken också skulle läsa. Då tappar du ju inkomster som du har rätt till för dina verk.

Så kom tanken att jag kanske skulle göra ett paket och skicka tillbaka böckerna till dig, så kan du sälja dem en gång till. Sen slog det mig att portot nog skulle bli ganska dyrt, och jag ville nog egentligen hellre skicka dom pengarna som ersättning till Unni Drougge, eftersom jag laddat ner hennes senaste bok alldeles gratis (men lagligt).
Nu började det bli ett verkligt dilemma hur jag skulle hantera din boktrave. Men jag har ju en kakelugn här i huset! Kanske jag kan använda papperet när jag tänder brasor. Men det är nog inte heller så bra, då anklagar du mig säkert för fascist och drar paralleller till Goebbels bokbål i nån kvällstidning.

Till slut kom jag fram till att den vanliga containern för pappersåtervinning antagligen blir den bästa lösningen för alla parter. Då kan ju papperet återanvändas till nya böcker, och förhoppningsvis kommer ingen annan åt att läsa på vägen till återvinningen. Det är ju små hål i containrarna, men om jag väljer en som är nästan tom, så kan ingen plocka böckerna och tjyvläsa. Jag vill ju undvika att du skall behöva ha besvär med att skicka en räkning för att du förlorat inkomster p.g.a. olaglig läsning på vägen till återvinningsstationen.

Så det får bli en nästan tom container!
Ha annars en bra dag!"

PS. Den här av Fredrik Strage bubblar också av skratt! Njut av det och av vädret, alla älsklingar!

Jag är just färdig med mitt jobb här nere i Skåne och är bara så totalt överrumplad av all god vilja som finns bland alla som hört av sig, kommenterat och satt in pengar på mitt Paypalkonto (unnidrougge@unnidrougge.com) för den fria filen.

På perrongen i Osby kommer det fram en kille och frågar: Är inte du den där författaren? Och då menar han det här.

Det finns så mycket stöd för pirater överallt att jag ryser av en märklig vällust. Det är svårt att inte vara sentimental. Sånt här borde Ulf Lundell skriva om när han letar efter folksjälen, för den är väckt i och med piratrörelsen.

På bara några timmar hade de utgifter jag haft för inspelningen av boken kommit in som frivilliga donationer. Jag hade inte alls räknat med det. Efter ytterligare några timmar var summan av insättningarna tre gånger så stor som insatsen. Och jag hade ju uttryckligen sagt ifrån att jag inte krävde en spänn. Pengarna ska gå till liknande verksamheter, jag vill visa att det går. Eller ni visar. VI visar.

Hur massa mycket fett med kräm som helst på er! Hörs i morgon, och då går kampen vidare.

Vänner! Nu är allt upplagt. Både på TPB där filen går att ladda ner gratis och på Newsmill där jag förklarar mig (har också skrivit en text på TPB-sidan).

Jag vet att en del magsura typer gnäller om att jag "bara vill ha uppmärksamhet". Det argumentet är ett klassiskt knep för att banalisera människors syften när de höjer rösten. I så fall borde ingen uttala sig offentligt, för risken finns ju att de "bara vill ha uppmärksamhet". I det här fallet utnyttjar jag min position som en av landets mest lästa - jag menar LÄSTA, inte SÅLDA - författare för att föra fram en fråga som är betydligt större än mitt eventuella behov att synas.

Mina läsare är inte så välbeställda. Många av dem är unga, har småbarn, är ensamstående etc. De låter ofta en köpt bok gå laget runt. Det har jag alltid känt till och uppmuntrat. På så vis kan man säga att jag redan är "fildelad". Det har aldrig varit en självklarhet för mig att kunna leva på mitt yrke, ibland får jag hugga i med andra sysslor för att ha råd till hyran. Men det går inte en dag utan att jag blir kontaktad av någon av mina läsare. Det är en ynnest.

Till alla ni som skrivit till mig och frågat om olika saker och som jag inte hunnit svara, vill jag bara ge en stor fet cyberkram. En fråga jag ofta får är: Hur får man tag i dina gamla böcker? Så snart jag har tid ska jag lägga ut även dem som e-böcker och eventuellt print-on-demand. En annan fråga: Vilken bok börjar jag med om jag inte läst nåt av dig förut? Börja med den senaste: Boven i mitt drama kallas kärlek.

Ljudboken har kommit till på självkostnadsbasis och resurserna har varit knappa. Den är punk, men ljudkvaliteten är bra och jag hoppas att ni som lyssnar känner att vi gjorde vårt bästa. Snart har dessutom kostnaden täckts av alla frivilliga bidrag som strömmat in på Paypal. Stort tack för det, men känn er inte tvingade att betala, utan läs och - om ni gillar - sprid.

Och som en saftig prick över i:et kom nyheten att domaren i Pirate Bay-målet tycks vara jävig. Så typiskt!

Heja Pirate Bay, och heja alla ni som är aktiva i den här stora ödesfrågan!

Smack!

Tips:

Bara så du vet vilka du har att göra med när du går i kamp tillsammans med Piratpartiet.

1. Deras frihetshjältar 'Pirate Bay' finansierades av en högerextrem rasist - Carl Lundström. Men det vet du kanske redan.

De har dessutom en rabiat inställning till skatt som de anser vara stöld. Men det vet du kanske det också.

2. En av de absolut mest högljudda i deras 'svans' kallar sig på sin blogg för Blogge Bloggelito - någon värre sexist finns inte. Men det vet du kanske redan det med.

3. Oskar Swartz - bloggaren Texplorer som står nära Piratpartiet för de länkar jämt till varann där har jag sett massor med inlägg som lobbar för ett upphävande av den svenska sexköpslagen. Men det vet du kanske redan.

4. Den svenska sexköpslagen är för övrigt något som det verkar som många som sympatiserar med PP har som särskilt hatobjekt och föremål för raljans när det gäller svensk förbudsmentalitet.

Följden av detta är att många också verkar förespråka legalisering av prostitution.

Men det vet du kanske redan det med.

5. Det verkar vidare som de är drogliberala.
Men det vet du kanske redan det med.

Utöver det utgår de från ultraliberal ekonomisk teori - och citerar frekvent nationalekonomen Hayek som var en uttalad försvarare av Chiles Pinochet och hans regim - en diktator som lät tortera och mörda ett namnlöst antal människor på Stadion.

Men det vet du kanske redan det med.

Spela roll då eller?

Frågan är bara hur du ska få allt detta att gå ihop med ett engagemang i Schymans valkampanj.

Om du tittar lite på FI:s partiprogram så kanske du förstår hur jag menar.

 

Nu är det jag, Unni, igen. Här har vi alltså en uppenbar anhängare av Feministiskt initiativ som försöker tränga in mig i en partipolitisk fålla. Det är faktiskt provocerande. Låt mig förklara:

 

Jag förbehåller mig rätten att sympatisera med BÅDE F!:s kamp för kvinnors rättigheter och Piratpartiets kamp för att bevara internet fritt - inte bevara Sverige svenskt. Ingen i pp:s ledning har visat minsta vilja att liera sig med nån ultrahöger. En av dem har redan uttalat sig om detta.

 

The Pirate Bay anlitade från början en bredbandsleverantör som hade god kapacitet att handha deras servrar. VD:n för det bolaget hade mycket riktigt en gång stöttat BSS. Han gav också TPB förmånliga villkor. Numera har de en annan leverantör. Detta är grunden till det rykte som sedan spritts för vinden. TPB och Piratbyrån är förövrigt inte detsamma som Piratpartiet. Alla Kvinnors Hus är inte F!. Typ.

 

Om det finns enskilda medlemmar i pp som hyser rasistiska, sexistiska eller extremliberala åsikter, som är mot sexköpslagen osv - varför ska partiet lastas för det? Det är väl lika absurt som att göra sossarna och moderaterna skyldiga till att det finns en massa reaktionärt och fördomsfullt drägg därute som är medlemmar i deras partier. Hur ska de förtroendevalda kolla det? Ska pp ta mer ansvar än andra? Blogge Bloggelito och Oscar Swartz skriver bloggar om allt möjligt och ställer sig samtidigt på pp:s sida vad gäller de frågor som partiet driver. Det betyder inte att pp ställer sig bakom allt de propagerar för. Inte jag heller. Definitivt inte.

 

F! råkade inför sin valrörelse ut för ett drev och en backlash som saknar motstycke, just för att de hade sån fantastisk vind i seglen ett tag. Det kan väl ändå inte vara F!:s önskan att nåt liknande drabbar ett annat litet uppstickarparti som tar upp en högst angelägen fråga och som också har lyckats föra upp den på agendan som ingen annan. En fråga som också F! vill driva.

 

Hur långt kan man gå i guilt-by-association-retoriken?  Hold your horses, säger jag bara. Kolla upp saken! Jag försvarar alltid F! när folk för det här med Könskriget och Män-är-djur på tal. Jag förklarar hur det hängde ihop och hur fulvinklat det var. Jag tycker fortfarande att Gudrun Schyman är en utmärkt kandidat i EU-valet, men för det behöver man väl inte dissa pp. Jag är inte överens med varje punkt på F!:s program - so what? Jag är ändå tacksam över att de för fram andra ämnen jag anser viktiga. Och jag är likaså glad över att pp skapat opinion i en av demokratins ödesfrågor.

 

Men jag är inte medlem i pp. Jag är fri.

 

Låt därför ingen partipiska vina över min rygg, tack.

 

Låt oss istället bidra till en gynnsam samhällsutveckling - allihop, vi som vill nåt, låt oss följas åt!

 

OBS, detta är ett senare tillägg efter att avsändaren (anonym) kommenterat ytterligare några gånger:

Jag utgick från att vederbörande var F!-sympatisör eftersom hon/han tyckte att jag inte kunde vara piratvänlig och Schymanvänlig på samma gång. Om denna person inte är F!-anhängare är det ju synd att hon/han använder sig av F! i argumentationen där hon/han s a s sätter upp F! och pp mot varandra.

Många piratpartister har svarat, men personen insisterar i att framhäva ultrahögerreferenser vars sanningshalt jag faktiskt inte kan kontrollera. Men diskussionen kanske fortsätter.

Varning! Det som håller på att hända nu i EU-politiken FÅR inte passera obemärkt. Nu har vi ännu en möjlighet att påverka.

Gå in på den här länken och följ anvisningarna. Snälla, gör det, det är enkelt och det är allvar.

Det har så sakteliga gått upp för mig: Motståndarna till Ipred och alla vi som reagerar med sorg, bestörtning eller ilska på Pirate Bay-domen utgör en gryende folkrörelse. En äkta sådan, en som kommer ur djupen, dit vem som helst spontant ansluter sig oavsett parti- eller klasstillhörighet. Rörelsen skär rätt igenom befolkningen. Piratpartiets ungdomsförbund har plötsligt blivit det största, bara det borde mana till makthavarnas uppvaknande.

Idag stod jag på Medborgarplatsen mitt i denna rörelse och kunde faktiskt känna historiens vingslag. Piratpartiet stod bakom uppslutningen och jag såg mig omkring. Människor i alla åldrar fyllde torget. Alla var engagerade i frågan om framtidens yttrandefrihet och uttryckssätt.



Förstår ni vad jag menar?



Anna Troberg, en sann, kunnig och kreativ entusiast som vill hjälpa kreatörer att komma över rädslan och istället möta sin publik med ökad webbnärvaro.



Nej, jag kunde inte låta bli att tala ut.



Ser ni? Vilka blir historiens hjältar?
Och vilka blir historiens töntar?

David vann mot Goliat för att han inte var rädd. Var inte rädda för den här rörelsen.
Den är till för oss, inte för makteliten.

Förresten: om ni vill kolla mitt lilla improviserade tal finns en del av det på YouTube. Men gå då gärna via Anna Trobergs blogg.

Domen var väl som väntad, men det känns ändå djupt tragiskt att vi behöver dras med detta vettlösa och, kanske framförallt, vettskrämda etablissemang. Jag har yttrat mig om piratkopiering förut och kommer att göra det igen. Men nu måste jag bara dra en lång suck.

Hursomhelst kommer de fyra dömda att gå till historien som hjältar medan Lobbyn och dess kreatörsanhang kommer att framstå som töntar.

Leve Piraterna!