PÅ FEL SIDA OM RÄTT

Vårt marsvin Molly blir så glad varje gång jag kommer hem från träningen om morgnarna för då vet hon att hon ska få sallad. Hon rusar runt runt i buren och låter som en fiskmås - squeeet, squeet, squeet... Om jag inte ger henne uppmärksamhet skriker hon i ännu högre falsett. Det händer att jag är insnöad och glömmer att utfodra henne med sallad eller gurka fastän jag öppnar kylskåpsdörren, vilket får henne att ta i med sina små lungors fulla kraft. Hon glor uppspärrat på mig med sina röda ögon och blir lång som ett godståg när jag tar steget in i mitt skrivrum, för då vet hon att det är kört. När jag äntrat min kammare och stänger dörren är jag onåbar tillochmed för hennes gälla rop.

image95

Molly är alldeles hjälplös. Helt prisgiven åt oss människor. Hon bits inte ens. Och därför framkallar hon en stark ömhet. Men ibland kan jag bli stressad och arg av hennes krav. Om jag har bråttom eller är på risigt humör. Fast då måste jag rikta till mig. För Molly är beroende av min välvilja. Hon är ägd. Inte jag.

Kanske är det långsökt, men jag kom att tänka på Molly när jag hörde på radio om Lasse Granestrands nya bok "I Sveriges väntrum" som bland annat vill nyansera bilden av flyktingpolitiken och hitta gråskalor i rapporteringen av hur asylsökande behandlats av svenska myndigheter. Det har ju varit mycket snack kring tårtkalas och champagnemail. Migrationsverket har pekats ut i medierna som intriganta ränksmidare. Gellert Tamas har gjort viktiga avslöjanden där det framgår att myndigheterna velat misstänkliggöra de apatiska flyktingbarnen och deras föräldrar. Att allt bara var ett spel för gallerierna. Och i radioprogrammet fördes ståndpunkten fram att myndigheterna ofta blir orättvist beskyllda och att deras ageranden kategoriskt blir fördömda. Men Gellert Tamas hävdade att myndigheterna alltid är den starkare parten och i regel slipper billigt undan. Han menade också nåt i stil med att myndigheterna framställer sig själva som offer för svartvit vinkling och förtal.

Detta är typiskt för varje skeende där förtryck ingår. Den starkare är plötsligt offer. Förövaren är Kristus på korset.
Jag står helt på Gellerts sida. Jag står på de förtrycktas sida. Det är vedervärdigt när den överlägsne parten i en konflikt kammar hem sympatier. Och det händer hela tiden. Överallt. Det ingår i förtryckets dramaturgi. Men det är inget annat än ännu en härskarteknik.

Jag vill uppmana alla som får höra klagovisor från myndigheter och andra maktutövare, eller från våldtäktsmän eller från gubbslem med medieinflytande, att dra öronen åt er. Tro dem inte! De missbrukar sin makt. De skyller på dem de behandlat illa, står inte ut med att höra hur deras offer jämrar sig, för det påminner om hur ruttna de är.

Tack ni som står på de svagares och på de förtrycktas sida. Och skäms på er alla ni andra som dillar om att det finns två sidor av saken och att sanningen ligger nånstans mittemellan! Det betyder inte att förtryckta människor alltid är underbara. Det betyder bara att förtryck alltid är fel!

Kommentarer
Postat av: Jessie

när jag läste ditt inläggs första rader så blev jag berörd av hur gulliga djur faktiskt är och hur mkt de behöver oss och älskar oss. samtidigt börjar man tänka på allt detta missbruk av just djur och människor som försegår i vårt samhälle fortfarande. mkt vill ha mer men är det verkligen dit vill låta det gå? det du beskriver och uppmanar till är något som borde vara självklart för alla. alla borde behandla andra som de själva vill bli behandlade. inte en enda borde få chansen att njuta av att se en annan falla.. ingen!

2007-10-02 @ 15:27:49
Postat av: Micke

Vad hände med det enfaldige, homosexuella marsvinet din son berättar om i boken? (Jag måste bara passa på att skriva att din son verkligen borde gå i
mammas fotspår och börja skriva för han riktigt begåvad. Skön humor.)
Jag gillar när drägg som förtjänar det blir förtryckta och själva får smaka på sin egen medicin. Ta stureplansprofilerna t ex, de blev totalt uthängda på nätet och kan knappt visa sig ute, totalt utfrysta och mår tydligen oerhört ruttet, andra kanske tycker det är fel men för mig är det rättvisa. En rättvisa samhället tydligen inte kan ge, för de kommer säkert inte få några rättmätiga straff.
Vad gäller de apatiska flyktingbarnen så blir jag uppriktigt spyfärdig. Att utvisa kriminella utlänningar stödjer jag helhjärtat, men oskyldiga barn... ja man upphör aldrig förvånas.

2007-10-02 @ 18:04:28
Postat av: Lilith

Jag har nu sträckläst din bok. Jag befinner mig där du var. Jag känner mig stark när jag läser din bok, och inser att det finns ett slut. Tack för den styrkan.

2007-10-02 @ 20:36:09
URL: http://lilithsblogg.wordpress.com/
Postat av: unni

Bra, Micke, bra! Ja, beträffande homosexuelle Sigge, så mulade han vid sex års ålder och hans bögkompis Bosse dog av sorg bara ett par veckor därefter. Så nu är Molly deras efterträdare. Vi vet inte om hon är flata för hon har ingen roommate.
Jessie, you got it!
Och Lilith: se till att få ett slut! Bara du kan göra det. Fram till dess blir det bara värre. Försök inte förstå! Utan gå!

2007-10-02 @ 22:45:10
Postat av: Åsa B

De två sista meningarna i ditt inlägg - SÅ SANT och bra uttryckt!

2007-10-03 @ 09:39:51
Postat av: ana

Viva los marsvin y muera micky !!!!
Hasta la victoria final.
Venceremos!!

2007-10-04 @ 19:36:25
Postat av: Eva

Migrationsverket kanske bara gör som "folket" vill. De är ju vår förlängda arm eller hur? Det betyder förstås inte att de gör rätt. Men har folket alltid rätt?
De som kommer hit är de välbeställda flyktingarna. De flesta har inga möjligheter att skrapa ihop vad som behövs för att ta sig hit. Hur rättvist är det? Tål att tänka på.

2007-10-08 @ 10:25:59
Postat av: Kajsa

Jag tycker aldrig att förtryck är rätt, men sen när blir allt en myndighet gör till förtryck? Blir det förtryck för att någon påstår det? Ibland får tv och tidningar saker om bakfoten. Då är det väldigt lätt att prata om stora stygga myndigheter, och glömma att de som jobbar där också är människor och att de flesta av dem inte alls är maktgalna, utan bara försöker sköta ett jobb som stundvis kan vara ganska knepigt. Jag säger inte att det är rätt att utvisa apatiska flyktingbarn, men jag tycker att man alltid bör intressera sig för bägge sidor av saken.

2007-10-10 @ 15:04:07
Postat av: marianne

Du är bra Unni, du säjer som det är.
Jag befinner mig just nu på fel sida om rätt!
Men mina erfarenheter har gett mig den styrka som jag behöver för att ta tag i de orättvisor som drabbar min familj.
Kanske var det meningen med mitt liv...
Jag vet inte men nu känner jag en äkta stolhet över mig själv och över den jag är/blev...

Jag är lycklig och önskar dig samma lycka.

2007-10-13 @ 18:03:51
URL: http://kartbarn.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0