DOUBLE FACE
Skulle du känna förtroende för den här mannen?
Nähä, men den här då?
Och here we go again. Det är som livet - ju mer man lär sig, desto mindre begriper man. Sen jag fick upp ögonen för allt det ruttna i vår civilisation bara väller det ut mer stinkande varvätska. Och sen jag kom ut med senaste boken blir exemplen alltfler på kvinnor med liknande vidriga erfarenheter. Här på bloggen kommer det ena vittnesmålet efter det andra från människor som levt med psykopater och andra skitstövlar.
Tro mig, jag försöker verkligen vända ryggen åt eländet. Men hur ska jag kunna blunda eller slå dövörat till när rena röda nöden pågår därute? När alla dessa förtvivlade samtal och brev når mig? När korruptionen och dubbelmoralen pyser i vartenda skrymsle, när medier, myndigheter och auktoriteter suger upp denna pestsmitta och för den vidare?
Jag fick reda på att en polis i Göteborg som spöat sin kvinna och blivit dömd, med följden att hon fick leva under skyddad identitet, numera är tillsatt att hjälpa misshandlade kvinnor med deras polisanmälan.
Jag besökte en mindre stad och fick veta av en polisman som numera är ordförande i socialnämnden att den snut som utreder kvinnofridsbrott porrsurfar och bara snackar snusk och att när detta påtalades av den trevlige polismannen var det han som ansågs illojal och ingenting gjordes åt saken.
Jag träffade en jourkvinna från Norrland som berättade att flera av de män som ville delta i kampanjer mot våld och övergrepp mot kvinnor själva var kvinnomisshandlare.
Och häromkvällen pratade jag i två timmar med en ung kvinna som blivit våldtagen och misshandlad i sex år av ett psyko som snart är färdigutbildad läkare. Men de flesta tycker att han är charmig och trevlig och tror inte på kvinnans berättelse. Trots att polisen funnit nazimaterial och peddoporr under en husrannsakan.
Tack!
Och så ruttenheten i min egen bransch. Leif GW Persson dömer ut Kalla Fakta-reportern Trond Sefastsson som står åtalad för mutbrott och tycker att han absolut inte ska få uppdraget som mediegranskare i tankesmedjan Den svenska välfärden. "Det är som att göra en pedofil till daghemsföreståndare", dundrade han. Ja, det håller jag väl med om. Men GW själv då? Som låter sig representeras av en dömd kvinnomisshandlare?
Hur får folk ihop det? Hur kan man ta avstånd från omoraliska och/eller olagliga handlingar och ändå liera sig med människor som begått såna handlingar?
Så länge vi inte städar framför vår egen dörr kan inga dörrar hållas öppna mot en äkta demokrati som lever efter sin noggrant utarbetade demokratiska värdegrund. Då betyder orden shit. Och nästan ingen reser invändningar. För då vet de att de kommer att få det hett om öronen av alla som skyndar till för att antingen av naivitet, av rädsla eller av girighet vill skydda omoraliska äckel, lurendrejare eller brottslingar. Så sällar de sig till de bekvämas skara istället.
Och jag är övertygad om att de hade stöttat Hitler också om de varit verksamma under hans demagogiska uppsving.
Det enda jag kan hoppas på är att de ryggradslösa opportunisterna kommer att skämmas lika mycket som tyskarna fick göra, när deras allians med korrupta psykopater visar sig ha varit ett fatalt fiasko.
Det kanske fortgår däför att ingen vill tro på evil. Jag har blivit utsatt för incest, misshandel och mäns förtryck hela mitt liv till den grad att jag blivit luttrad och bara kan se DERAS problem.
Jag är inte delaktig. Jag kan bara tycka synd om nu. Jag känner så starkt att män som beter sig som svin är produkten av ett sjukt samhälle, en jobbig barndom med slag och nertryckande, män som inte är något utan en stark kvinna med hennes energier.
"It will drain you of your lifeforce making you depend on it for everything because without you it´s noting"
Jag har fött söner. Hur gör man för att inte få dem att behandla sina medmänniskor som skit. Hur kan vi rädda dom? Varför blir de så här? Varför vill vi kvinnor HA dessa män? Och jag är sån hipocrit för jag själv vill ha en man som är i kontroll, en man med stor penis, med lite stake overall.
Vi kvinnor är slavar under vår fortplantningsår då vi vill bli befruktade av en riktigt shysst prins. Behöver vi ens män efter detta? Eller är jag naiv. Finns den glamoriserade kärleken ens?
Kanske kan man som kvinna vara glad om man får ha lite nice sex med någon man gillar då och då och sedan styra sitt liv som vi kvinnor gör ... med full kontroll och självsäkerhet.
Men sen vill man ju vara liten ibland och bara falla in i en famn som förstår allt. Var finns dom?
XXXXXXXXXXXXXXXXXXX love u unni , en dag faller allt på plats
Länge leve "moralismen", upplystheten & Unni!
Önskar dig lycka på samma spår som tidigare. hade gärnat gått & kollat på din föreläsning i karlstad om den inte varit strikt för kvinnor!
Moral är ett svårt begrepp. Är man omoralisk för att man handlar mat på Konsum som också säljer cigarretter som dödar människor? Min matkasse har väl inget att göra med min medmänniskas val att förkorta sitt liv? Eller har den det? Är det så att när jag väl insett ett samband så måste jag också börja göra nya val? Jag tror det. Jag är rädd för det.
Ingen ska påstå att det är lätt att vara människa. Ibland skulle jag vilja sluta tänka. Men det går fan inte. Det hänger ständigt en unken känsla av dålig människa över mig. Och nu måste jag åka och handla. Eller dö.
Mia 2, Det finns studier, vill jag minnas på detta med aggressivitet. Har någon tid kan detta vara intressant att kolla upp.
Förr i tiden var det en stor fördel med aggressiva män som kunde försvara sin familj mot faror och samtidigt krävdes mod för jakten som bringade hem föda till den ofta hungrande familjen. Vi snackar urtid, då människan levde i grottor. DÅ behövdes aggressiviteten och styrkan.
IDAG behövs inte aggressiviteten för att överleva i samhället men vi har sedan många generationer tillbaka avlat fram, eller se det som det naturliga urvalet, att de "starka" har överlevt och här står vi idag.
Tror således inte att det enbart är hur vi och en generation tillbaka fostrat våra barn, även om barndomen ofta präglar men så finns där det genetiska arvet som även skall tas med i beaktandet.
Intressant är att fundera över vilka förutsättningar som kommer att värderas högt i framtiden? Vilka kommer de "starka" att vara?
Och på vilket sätt kan de med aggressiviteten i bagaget märkt "arv" få utlopp för denna idag? På vilket sätt kan den förutsättningen användas idag och vara socialt acceptetad i samhället? Ponera att någon fått 3 liter aggressivitet och måste förvalta den på bästa sätt och belönas för den? Idag, år 2008.
Hur ska dessa aggressiva få utlopp för aggressiviteten som de kanske fötts med som en produkt från urminnes tider?
//Chri
Kära Unni!
Jag kan inte säga att jag har erfarenhet varken av kärlek eller förtryck. Däremot har jag sett resultatet av det senare då min 65-åriga grannkvinna tvingades söka en fredad zon inne hos mig för två veckor sedan. Hon orkade inte ta mer stryk från sin vidriga man, och denna gång framför sin 32-åriga son. Min spontana fråga är: Hur är sonen funtad som tolererar sin far att behandla sin mor på detta sätt? Som sagt jag har inte någon egen erfarenhet av nåt liknande. Den 65-åriga kvinnans man är naturligtvis ägare till en av Sveriges största juristbyråer.
Kram
Det är bedrövligt att se hur de rädda och ryggradslösa lierar sig med förtryckare, i stort och smått. Har sett det så inihelvete ofta och är hjärtligt trött på det. Det kan knäcka mig helt ibland, drar mig tillbaka till min kammare för att försöka återhämta mig efter min tappade tro på människor.
Påfallande ofta är det män som plötsligt kan bli kompisar med andra män med en enda gemensam nämnare. Nämligen att göra en eller flera kvinnor till den gemensamma fienden. Målet kan vara att skaffa sig egna fördelar också förstås.
Män är ju så lojala med varandra men fan tar den som försöker benämna eller beskriva dem som grupp!
Jag är så jävla trött på mäns självpåtagna rätt att vara de som står för definitionerna och som de som bestämmer spelreglerna!
Skönt att vara gammal och inte behöva delta i spelet så mycket eller så länge till iaf.
(För att inte trigga igång någon med svajig självkänsla så kan jag tillägga att det naturligtvis även finns kvinnliga svinpälsar, men det är inte de som är det största problemet för mig och alltså skriver inte jag om dem.)
Bara En sak idag 8:e MARS!
GRATTIS PÅ INTERNATIONELLA KVINNODAGEN!
Tävlingen är Avslutad...;)
KOM och se RESULTATET!
http://miss-lyckad.blogspot.com/
/ Miss Lyckad - För Internationell Jämställdhet
Vad säger tex GW när han får frågan kring NS? Eller nån annan som han representerar?
har aldrig hört.
För jävligt, för jävligt ännu en gång! Jag har totalt upphört att förvånas. Man kan ju till exempel tänka på de höjdare inom politiken som gick och knullade småflickor på en illegal bordell (ja det finns ju naturligtvis inga andra). De har med ett smajl i nunan kommit smidigt undan. Sparka nedåt är sensmoralen. Den blyge oskulden som söker upp en prostituerad skulle däremot åka dit direkt. Hur ska vi kvinnor få leva ifred när alla dessa höjdare bara visar upp en fin fasad. Bakom den perfekta fasaden som talar om jämställdhet och att bekämpa kvinnoförtryck döljer sig här och där ruttna människor som gör värre brott än de vill påstår sig kämpa mot.
Aldrig kommer jag få upprättelse, det är för sent, ingen tror på mig för han verkar ju så perfekt. Hur ska man tro att en läkare kan begå så fasansfulla brott som de jag blivit utsatt för. Det finns psykopater överallt. En del kanske inte är renodlade psykopater men det räcker med att de har drag av psykopati för att ställa till med tillräcklig skada. Som psykologstudent har jag läst en hel del psykopatologi men det gör mig tydligen inte immun mot dessa avarter. De kan sin sak och gör det jävligt bra, det borde de nästan få pris för. Jag har hört om psykologer och psykoterapeuter som jobbat som detta i 30 år och ändå inte upptäcker direkt att de har med en psykopat att göra. En känd psykoterapeut tog emot en praktikant på sin privata mottagning och efter några veckor började hon tycka att han uppträdde märkligt. Från början tyckte hon han verkade perfekt, en otroligt bra och kompetent psykologstudent. Men han visade sig vara made in hell. Hon fick kämpa i åratal för att få sitt rykte återupprättat för när hon sade åt honom att hon tyvärr inte kunde ha kvar honom som praktikant ägnade han all sin tid åt att smutskasta henne inför flera mäktiga personer på landets största universitet. Och vem trodde de först på? Ja, inte var det den kompetenta psykologen naturligtvis trots att hon mottagit flera pris för sina framgångar.
Man borde kunna bunta ihop de här avskummen och avskärma dem från resten av samhället för psykopati (eller antisocial personlighetsstörning som det egentligen heter) går inte att bota. Ingen terapi eller medicin hjälper. De är som de är. Något har gått fel i barndomen så de har inte utvecklat den empati som normala människor känner. Det kan man inte komma tillrätta med. Kanske har de ett människovärde, det sägs ju att alla människor har det, men vad 17 ska man göra när de fortgår att skada andra livet ut!?
Svensson, det handlar inte om var du handlar din mat utan om var du har ditt umgänge. Fortsätter man umgås med eller göra affärer med män som slår och förtrycker kvinnor, då är man indirekt delaktig.
John Reed, vad heter den där lagvrängaren med egen byrå? Han borde svartlistas!
Soffan, vet du vad författare säger när de fått frågan? Att så länge han kränger deras böcker skiter de i vad han gjort på sin "fritid". När det sen framkommer att han gett sig på en anställd på arbetstid slår de dövörat till. Och detta är alltså människor som skriver moraliskt indignerade böcker om bl a övergrepp och förtryck av kvinnor och/eller svaga grupper i samhället. Feminister, samhällsdebattörer, professorer i samhällsorienterade discipliner mm. Hisnande.
Vilket bara bevisar det Jenny Åsander skrivit ovan.
Och jag säger det igen. De värsta är inte förövarna. De värsta är de som försvarar dem, eller de som står bredvid och tittar på. Pyuk!
Kära Unni!
Jag önskar att jag kunde berätta vad han heter, men jag kan inte svika mitt löfte till kvinnan. Jättekonstig situation. Fick jag bestämma skulle hon lämna honom idag, men jag kan inte tvinga henne till det.
Igår på Internationella kvinnodagen lovade Reinfeldt nya skattesänkningar. Bra! Eller? Om nu staten, kommunerna oich landstingen går med vinst låt oss då satsa pengarna på något vettigare än skattesänkningar t ex Kvinnojourer i alla kommuner.
Kram
Det Unni säger om myndighetssverige förvånar mig inte. Har själv märkliga erfarenheter av märklig juridik. Eftersom jag inte fattar undrar jag om jag är omgiven av onda maktgenier, eller vad det är frågan om?
För övrigt anser jag att advokater är farliga människor och att svensk lag är lider av dåligt språk, krångliga formuleringar, för många ord och att den är illa skriven eftersom den kan tolkas så bakvänt.
Jag vill marknadsföra min blogg, den behövs och nu undrar jag vad du tror Unni? Ta dig gärna en titt.
Ni feminister skulle vinna i förtroende om ni tog avstånd från våldet i största allmänhet och inte bara då när offret är en kvinna.
Unni undrar på fullaste allvar hur Leif G kan låta sig representeras av en "dömd kvinnomisshandlare". Jag undrar på lika fullt allvar varför kvinnliga författare inte tar avstånd från Katerina Janouch som i åratals misshandlade sin svårt sjuke man.
Till Svensson- inlägg:
"Moral är ett svårt begrepp. Är man omoralisk för att man handlar mat på Konsum som också säljer cigarretter som dödar människor? Min matkasse har väl inget att göra med min medmänniskas val att förkorta sitt liv? Eller har den det? Är det så att när jag väl insett ett samband så måste jag också börja göra nya val? Jag tror det. Jag är rädd för det.
Ingen ska påstå att det är lätt att vara människa. Ibland skulle jag vilja sluta tänka. Men det går fan inte. Det hänger ständigt en unken känsla av dålig människa över mig. Och nu måste jag åka och handla. Eller dö."
Bra skrivet Svensson, men jag kallar det faktiskt för Moment22.
på DEN HÄR sidan finns skrivet om Moment22:
http://hem.passagen.se/natashe/moment22.htm
"Moment 22 är ett begrepp som kommer från boken moment 22 skriven av Joseph Heller. Det är likt paradoxen eftersom det handlar om omöjlighet och orimlighet i båda fall...
Moment 22-exempel:
Man kan inte få en dagisplats till barnen förrän man har ett arbete. Men man kan inte få ett arbete heller förrän man fixat en dagisplats.
Moment 22-exempel 2:
Socialbidrag är till för de som mest behöver hjälp och de mest utslagna. De mest utslagna är ju hemlösa. Men för att få socialbidrag krävs det att man har en adress. En hemlös har ingen adress och därför kan inte få socialbidrag. "
Tips: www.mobila-posten.se
En bra tjänst för oss medskyddad identitet!
Jag förstår inte Stefan A. Menar du att du låter någon annan läsa dina privata brev, scanna dem och sedan får du själv läsa dem på nätet. Jag skulle nog inte betrakta den "tjänsten" som särskilt bra för personer med skyddad identitet...
The psychopath apparently cannot accept substantial blame for the various misfortunes which befall him and which he brings down upon others, usually he denies emphatically all responsibility and directly accuses others as responsible. When the latter course is adopted, subsequent events indicate that it is empty of sincerity-a hollow and casual form as little felt as the literal implications of ?your humble and obedient servant? are actually felt by a person who closes a letter with such a phrase. Although his behavior shows reactions of this sort to be perfunctory, this is seldom apparent in his manner. This is exceedingly deceptive and is very likely to promote confidence and deep trust. More detailed questioning about just what he blames himself for and why may show that a serious attitude is not only absent but altogether inconceivable to him. If this fails, his own actions will soon clarify the issue. The
schizophrenic can, by his verbal communication, give us some useful clues in our efforts
to approach many of his problems. Little or nothing of this sort that is reliable can, by
ordinary psychiatric examination, be obtained from the psychopath.
Only when we observe him not through his speech but as he seeks his aims in behavior and demonstrates his disability in interaction with the social group can we begin to feel how genuine his disorder is.
Jag brottas med tanken på vad man ska göra av alla de farliga intelligenta psykopater som härjar i vårt samhälle. Det handlar inte om företagsledare som bara har drag av psykopati. Våra kvällstidningar skriver ju titt som tätt som rubrik "Är din chef psykopat?". Men det handlar om de som har vanliga bra jobb, läkare till exempel. De kan ha begått vedervärdiga brott, friats och sedan kan de fortsätta sin utbildning och ta sig till vad som helst.
Det som bekymrar mig är hur lätt det är att frias från dessa brott och hur svårt det är att bli trodd som kvinna. När ord står mot ord och inget ögonvittne finns så frias galningen. Jag fotograferade mina skador men galningen påstod att jag tillfogat mig själv skadorna (hur man nu gör det när skadorna sitter på bakdelen). Han lyckades lura hela det rättsystem som vårt samhälle bygger på. Nu kan han fortsätta tillfoga andra skador i klass med dem han tillfogade mig eller än värre skador. I det yrke han har finns alla chanser. Även om det inte kommer handla om våldtäkt och fysiska skador så kan han grovt kränka patienter. Det patologiska intresse han också alltid uppvisat för lik är skrämmande. Under sin utbildning tillbringade han mer tid i det s k preparatrummet där lik förvaras i formalintankar för att studenterna ska kunna öva anatomi. Han ringde också titt som tätt till sjukhuset för att höra om det kommit in något lik han kunde få vara med och flå. Sådana saker andra i början av sin läkarutbildning tycker är högst obehagligt innan de vant sig, om de någonsin gör det. Han tvingade även med mig till preparatrummet fastän det är förbjudet att ta med obehöriga dit.
När vi hade bekanta på middag kunde han tala vitt och brett om preparatrummet och liken och som befinna sig i extas, det fanns ingen fundering kring att många kanske inte uppskattade den formen av middagskonversation. Det var han för inne i sig själv för att upptäcka. Han kunde aldrig se vad som var lämpligt att säga utan kunde häva ur sig de mest bisarra sakerna vid olämpliga tillfällen.
Jag förlorade så många vänner under den här tiden så det är inte klokt, jag kunde ju helt enkelt inte ta hem dem när jag hade en vandrande bomb gåendes hemma som en gång skällde ut mig, barnet, min vän och hennes barn för att vi kom hem mitt på dagen när han låg och sov och vi väckte honom. Så himla sjukt.
Noll förtroende för rättssystemet
----------------------------------
Jag har noll förtroende för rättsväsendet. Efter att ha blivit utsatt för brott här i Uppsala län och det inte ens ledde till åtal trots polisens och Uppsalas mest kända advokats (Leif Ericksson) övertygelse om hans skuld och den husrannsakan som visade fruktansvärda saker, bl a rasistiska, så anser jag att det är ett så grovt fel så om någon mer råkar illa ut av den här mannen så är det rättssystemets fel. Åklagaren sa att hon hade åklagat honom direkt om det bara funnits ett ögonvittne, men vem fan har ett ögonvittne promenerandes i hemmet? Det är också svårt när man blir utsatt för brott av någon som är såpass beräknande och intelligent att han inte ger en skador som syns för andra utan skadar en på kroppsdelar där det inte kommer att synas och på sådana ställen som gör att skadorna inte syns i så många dagar. Anmäler man då en månad efteråt finns det inte en chans att skadorna syns vid en rättsmedicinsk undersökning. Jag har fått gå igenom så jävla mycket hemskt pga den här mannen så det är inte klokt. Nu har jag fått nya krafter efter att ha haft ett långt samtal med Unni Drougge som varit med om nästan exakt samma sak. Hon fick mig att känna att jag inte är ensam. Det är lätt att känna skam i en sådan här situation, man känner sig dum helt enkelt. Hur fan kunde man stanna kvar t ex??? Det finns så mycket jag skulle vilja skriva om som jag av olika orsaker inte kan av rädsla för vad som skulle slå tillbaka mot mig själv. Jag är fortfarande rädd. Efter att mannen suttit anhållen hade han iaf besöksförbud och jag hade larmtelefon som gick direkt till SOS i ett halvår. Nu har jag inte längre den tryggheten. Men det finns så otroligt mycket jag skulle vilja skrika ut så alla fick veta, varna andra och få dem att förstå. Min familj har stöttat mig otroligt bra och de kunde trots avsaknad av utbildning för psykiatriska diagnoser ställa en sådan på honom efter fem minuter. När min far levde var han så orolig för mig att han ringde varje dag, ibland flera ggr för att höra att allt var okej med mig. Min syster sa en gång att hon var så rädd att få ett samtal om att jag försvunnit spårlöst och sedan få veta att de hittat mig styckad i ett dike någonstans. Det här var inga konstiga fantasier de hade, det var saker de kände kunde hända pga vad de upplevt när de träffat honom. Han var också våldsam mot min mamma och det finns andra vittnen. Nu hoppas jag bara på upprättelse och jag ska försöka ägna mig åt mitt huvudintresse - att skriva - för att få ordning på mina tankar kring det här och reda ut vad som hände och hur jag kunde fastna så i en annan människas manipulativa och duperande maktspel.
