EGO GUYS
Är det så här de flesta män uppfattar sig själva?
Kära manliga läsare, bli inte arga nu, för jag bara måste ställa frågan öppet:
Varifrån kommer alla dessa megalomaniska manliga självförtroenden ifrån? Gissa exempelvis vilka män jag får hoppfulla propåer från. Busar som sitter inne, gubbar som anser att jag bara MÅSTE träffa dem över en öl/fika - totala främlingar skriver brev eller mejlar och väntar sig att jag ska komma springande rätt in i deras famn.
Nu senast fick jag ett mejl från en man vars kompis enligt uppgift hjälpt mig med min väska på en svensk liten flygplats. Han hade då tyckt att nån sorts ljuv musik uppstått, och nu undrade kompisen om jag ville ha kontakt med den hjälpsamme herrn. Jag hade inte en clue, mindes inte ens att nån hjälpt mig med väskan. Jo, den här mannen kände sig ensam sen hans flickvän gått bort, vilket jag givetvis kan förstå. Vidare bodde han i en liten by och hade inte tillgång till internet - det var därför den uppkopplade kompisen fått i uppdrag att länka ihop oss.
Jag är medveten om offentlighetsfaktorn och om att det finns kvinnor som både är mycket mer kända och mycket mer uppvaktade just därför. Men ändå och helt ärligt. Varför skulle jag vilja dejta en kåkfarare eller en lantis i obygden eller en fullkomlig främling? Kan det vara så att de söker upp alla mer eller mindre kända kvinnor? Eller tänker de på vilket stolpskott jag varit ihop med och att ingenting kan vara sämre än det?
Om en kvinna skulle gå in på en dejtingsajt och annonsera efter en snubbe som var snygg och intelligent, då kan jag ge mig fan på att det skulle vräka in svar från massor av fula och ointelligenta karlar. Som uppenbarligen ansåg sig själva snygga och smarta.
Förklara gärna detta för mig, fast helst utan småaktiga påhopp på mitt utseende och min intelligens.
Jag är nämligen genuint nyfiken.
Och nu reser jag ut i landet igen, till Årjäng och Karlstad. Väntar spänt på nästa raggningsförsök.
Tjofadderittan!
Hej!
Hahaha. Jag är väldigt mycket med på vad du menar.
Jag tänker kanske att det finns många män som precis som vi kvinnor är totalt fucked up av alla skönhetsideal.
Och kanske att smaken är som baken.
Att en ful man för en person kanske är vacker i en annans?
Sånt är ju naturligtvis självklart kanske men fyfan vad en man med ett stort ego, om än en vältränad kropp blir ful! I mina ögon.
Min värsta typ av man är han som tränar skitmycket på gym, har en ful tribaltatuering på armen och tighta tröjor med så kort ärm att man precis ska se gadden. Han som tar så jävla mycket plats och försöker imponera på mig med sina muskler. Han som stirrar ogenerat på tjejers kroppar och visslar uppmuntrande när man går förbi.
Sitter en sån tjomme på lovesearch? Eller anser han sig inte behöva det? :)
Kramar
Tycker det brukar vara givande att läsa din blogg. Och jag uppskattar mycket din senaste bok. Men detta inlägg berör mig illa och jag blev besviken på dig. Verkar som du gör skillnad på människor. Lantisar, fula, ointelligenta. Det låter så föraktfullt. Vad är en ful människa? Är en människa som inte är jättesnygg mindre värd. Det finns väl kvaliteter som inte sitter i fagert yttre. Och intelligent kan man väl vara även på landet? Jag kanske missuppfattar ditt inlägg.
Kära Unni!
Jag tror det är så att män polariserar sitt skönhetideal på kvinnan och ser inte sitt eget tillkortakommande. Skulle vi stanna upp och se oss själva i en förslagsvis tjockspegel, skulle vi se att vi inte är några Grekiska gudar. Medan några av oss är tjocka runt magen finns det dem med betydligt större problem, de är tjocka i huvudet.
Kram
PS. Jo hur var det nu med den där fikan vi skulle ta;-)DS.
Jag är också genuint nyfiken! Det hade varit intressant med en ärlig diskussion kring det manliga egot utan påhopp och intagande av försvar.
är nog att det är lätt att dras till en kvinna som verkar ha ett lika fint inre som yttre och då är det ju inte konstigt att det skrivs från alla håll och kanter till dig fast första mötet med en främling är nog svårt att undvika för antagligen så har nog även dina vänner varit det en dag fast skillnaden mellan lantis och storstadsbo är för mig en gåta fast å andra sidan är jag ju från norrland
och skulle säker bli samma svar på dejtingsajten om man sökte en snygg och smart tjej och är ju bara positivt om man ser så på sig själv sen att smaken är som baken är ju svårt att göra nått åt för alla kan ju inte gilla varandra
Jag tror de helt enkelt går efter devisen "Friskt vågat, hälften vunnet". De får säkert napp någon gång, typ en gång på tusen, och då är det värt det....eller nåt.
Men nu ska jag låta männen svara och vara tyst :)
Hej Unni!
Jag läste en gång för ett par år sedan en forskningsrapport som visade att deprimerade människor verkar ha en mer realistisk syn på sin egen kapacitet än vad icke-deprimerade har..Ett antal människor (deppiga o inte deppiga) fick spela skjutspel och tillfrågades innan hur många poäng de trodde de skulle få. De icke deprimerade drog till med en massa mer poäng än vad de sedan kunde leva upp till. De deprimerade däremot, deras gissning låg i paritet med det faktiska resultatet.
Jag tror att svaret på din fråga står att finna i hjärnforskningen ...framlobsforskning och framlob+testosteron- forskning
mvh jenny m
Så om jag frågade chans på dig, menar du då att du skulle döma mig efter så ytliga egenskaper som min ståtlighet, min nobla panna, min intelligens, eller mina gods. Jag är chockerad... Alla kvinnor som ringer mig (o dessa eviga hoppfulla tröttsamma ringare) säger saker som t.ex. min diskreta men SYNNERLIGEN kraftfulla maskulina utstrålning. Nu måste jag träffa min gamle polare Wallenberg. Tjofaderittan!
Tror inte det alltid handlar om självförtroende utan mer om hur enkelt det är att på vinst och förlust knacka iväg ett mail. Får man napp - toppen! får man nobben - ingen big deal.
Fast din teori om att även om de sitter på kåken eller är nån snusstinkande bondlurk så kan det ju inte bli värre än med ditt ex kanske stämmer på vissa också.
Bondläppar är ju i ropet nu efter bonde söker fru..
En del läser kanske dina böcker och fastnar för de porriga sektionerna och tror att du är nån nymph och ser ett rikt samliv framför sig.
Självförtroende.. ja det är ju lite lustigt. Vissa människor är ju skitfula och med genomvidriga personligheter och ÄNDÅ tror dem att de är guds gåva till mänskligheten. Kevlarsjälvförtroende.
En del kanske bara tycker du är söt och verkar trevlig och med störtskön personlighet - andra kanske ser dig som korkad men knullvänlig - och vissa kanske skickar till alla de kan komma på. alltid finns det nån som vill ha en. Svårt att svara på en sån här fråga men det är nog individuellt varför folk raggar på dig..
/A
Ha HA!
http://miss-lyckad.blogspot.com/
SJÄLVMORD ÄR INTE LÖSNINGEN!
/ Miss Lyckad - The Life of a Surviving Manic Depressive -
Hoppas på uppföljning. Jag är också grymt nyfiken på vad killar där ute svarar.
För jag tror banne mej
att du satte huvudet på spiken.
Varför skriver du så elakt? Mannen från glesbygden kanske har drömt och hoppats sen den gång ni sågs och nu krossar du honom. Jag tycker inte att ett bra själförtroende är något dåligt, tvärt om! och om det nu är sant som du skriver, att män skulle vara bättre på detta, så borde istället kvinnor uppmuntras till att våga ta risker och chanser när det gäller kärlek.
Hej! Blev lite fnissig, för *exakt* det du skrev har hänt mig. Nämligen att en massa fula (nåja, mindre vackra då)och på andra sätt helt otänkbara karlar hörde av sig när jag annonserade.. Men tänk om vi kvinnor vore lika duktiga på att marknadsföra oss (men då skulle vi kanske stämplas som desperata/patetiska?)
http://vids.myspace.com/index.cfm?fuseaction=vids.individual&videoid=8589243
Jag ska försöka förklara utan påhopp..
Jag tror inte att det har med ditt ´kändisskap´ att göra. Alla kända kvinnor får nog inte raggningsförsök av kåkfarare. Lika lite som alla kvinnor har erfarenhet av psykopater. Den bild som jag har fått av dig i media är följande: du har åldersnoja och lite komplex över ditt utseende. Därför tränar du som en dåre och låter dig opereras och botoxas för att rätta till felen. Dock återstår en massa (enligt dig själv) och därför låter du dig fotograferas ur endast en vinkel..för att liksom dölja det ´fula´. Allt detta talar om dåligt självförtroende. Utöver detta tycks du tycka om att bli dominerad. Dessutom verkar du smått desperat på att träffa ´den rätte´ . Och kåt är du ju så klart. Vilket är ju förutsättningen för intresset. Jag tror inte att fru Reinfeldt får många förslag av busarna. Hon är helt enkelt inte typen..Hon signalerar inte heller för omvärlden att hon är redo för förslag ? som du gör. Kanske utan att fatta det själv.
Josefin Nilsson undrar säkert också varför hon får förslag ? men hennes systrar slipper. Var och en av oss kan ärligt fundera på varför..
Attans, jag som hade tyckt det varit roligt att fika med dig & snacka när du kommer till Karlstad. Nej, inte för att stöta på dig, jag är blott 20 år. Men just för att du är en väldigt intilligent kvinna som alla borde se upp till.
Alla borde ut & anspråka för moral, då samhällen byggs & hålls ihop utav det.
Heja dig!
Detta har alltid gäckat mig också. Jag undrar också var i från deras totalt icke självkritiska självförtroende kommer ifrån.
De tycker att du är en tuff och intressant brud som ser rätt skaplig ut. De vet att du har haft det jobbigt i dina relationer och du väcker nån slags beskyddarinstinkt hos dem. Och du är en känd person som sticker ut. Kvinnlig men har en liten djävul i dig. Det är rätt spännande. Är det inte ganska ofrånkomligt att du då blir kontaktad av det motsatta könet? Det kan väl inte vara ett problem så länge de inte beter sig som stalkers? De känner förmodligen en tillfredsställelse i att bara kontakta dig. Huruvida deras propåer är hoppfulla kan man ju verkligen undra; säkerligen besitter de flesta nån slags realism innerst inne.
Hej Unni! Jag såg "Efter Tio" på Tv4 i fredags,och vem var Malous gäst då tror du? jo, Leif GW Persson!
Efter programmet kunde man chatta med honom,och då var det en tjej som undrade vem som snackade skit, Jan Guillou eller Unni Drougge? gissa vad han svarade. Unni! Hur kan han veta vad som pågår i andra människors liv? Det är så typiskt så fort en man anklagas för något så sluter gubbväldet upp kring honom som en stor djävla mur utan att veta ett förbannat dugg! Det är tydligen lättare för dom än att se sanningen i vitögat, nämligen att deras "polare" är ett stort svin! jag blir så förbannad och på samma gång så känner jag mej så djävla maktlös. Hur ska man komma åt ett sånt problem? Det är tur att det finns kvinnor som du som hela tiden reser dig efter vaje "smäll",för det är ju trots allt det som räknas, hur många gånger man orkar resa sig upp och säga ifrån. Men det är djävligt tröttsamt och man skulle vilja göra något bättre med sin tid än att hålla på att försvara sig.Ha det bra,superwomen!
Jag läste dagens bloggtråd den 13 mars, klockan 17.00. Av en händelse råkade jag befinna mig i samma kommun som Unni Drougge och ett par timmar senare skulle hon äntra scenen i stadens museum. När jag hade läst bloggtråden så bestämde jag mig för att inte uppsöka Unni, under kvällen. Risk finns ju att hon skulle ha uppfattat det som ännu ett raggningsförsök. Risk finns ju också att hon, i så fall, till viss del kanske skulle ha haft rätt.
Så till Unnis frågor:
Var inte alltigenom besviken för att män, av så kallat blandat klientel, söker kontakt med dig. Det visar ju att det finns något välkomnande och inbjudande hos dig. Och det är väl inte så konstigt. Många kvinnor verkar ju tycka att det är lätt att ha med dig att göra. Då borde ju rimligtvis också en hel del män tycka på samma sätt.
Jag anser att du är intelligent, allmänbildad, "levande" och snygg. Om jag skulle försöka närma mig någon annan kändiskvinna över femtio, som också är intelligent, allmänbildad, "levande" och snygg, så skulle jag känna mer nervositet. Jag kan inte komma på någon annan kändiskvinna som jag skulle våga närma mig lika avspänt som jag skulle närma mig dig. Jag inbillar mig - trots allt - att du har rätt stor tolerans när det gäller människor framtoning.
Ovanstående resonemang tror jag gäller för flera mäns förhållningssätt till dig. För egen del känner jag samhörighet med rebellen i dig. En känsla av samhörighet kan ju också locka till kontaktförsök.
Sen tror jag att snygga kvinnor i femtioårsåldern kanske är de kvinnor som är allra mest uppvaktade. Dessa kvinnor lockar ju män i praktiskt taget alla åldrar.
Så till något helt annat:
Unni är ju ofta intresserad av yngre män. Denna böjelse är hon inte ensam om. När jag har studerat kvinnor som har denna böjelse så är det en sak som har slagit mig. Initialt brukar jag inte kunna se attraktionskraften hos de tjugoåriga män som de raggar upp. Men påfallande ofta brukar dessa pojkar utvecklas till stiliga män, när de närmar sig trettio årsåldern. Hur kan ni så tidigt upptäcka "potentialen" hos dessa blivande män?
jah håller med stocken ... du är älskvärd, kvinnlig, stark men flickaktig. Hade jag varit man så hade jag också vilja stött på dig =)
Ge de konstiga en chans, ibland kan de mest o-coolaste män vara de mest sensuella, sexiga och smartaste som finns. Dom med självförtroende nog att kontakta dig. xxx
Hola Unni! just läst färdigt boken jag köpte av dig i onsdags,först i kön. Kunde inte sluta läsa. Lyckliga dig som tog dig ur N klor. Du har underbara ungar.Lycka till, feting kramar tillbaks,från din vän Eva, 52.
Jag har undrat detsamma så många gånger Unni. Jag har ett antal nätdejtingserfarenheter i bagaget och har även upplevt en del raggande på facebook. Jag slutar aldrig häpna över vilka som tar kontakt med mig. Är det jag eller de som har dålig självuppfattning?
Jag tänker att det finns en viss "Liga" som man spelar i, baserat på utseende, ålder, yrke osv. Det handlar inte om fasta parametrar, men det finns liksom en spärr som gör att jag inte skulle ragga på t.ex. Fredrik Ljungberg. Nu vill jag inte på något sätt påstå att jag är kvinnans motsvarighet till Ljungberg, men jag förvånas ändå över att så många direkt oattraktiva och till synes korkade män tror sig ha en chans hos mig. Varför???
När jag nätdejtade kunde jag få över 100 mail om dagen och vissa hade mage att bli sura över att jag inte ville träffa dem. Hur tänker man då?
Min tanke är att killar inte blir försedda med samma dos av jantelag, dålig självkänsla och blygsamhet som tjejer. De vågar ragga på vinst och förlust. De kan ta ett nej (vissa i alla fall) för de bara fortsätter att ragga på nästa. Själv skulle jag känna mig väldigt förorättad om jag blev nobbad. Så jag raggar inte så ofta. Och definitivt inte på killar som inte spelar i samma liga som jag.
Killar blir uppfostrade till att äga världen. Vi blir uppfostrade till att behaga.
(p.s. efter artikeln om mitt deltagande i lyckliga slut fick jag en del mail från killar, så det finns säker någon koppling till det där med taskiga tidigare erfarenheter, men det är en helt annan sak tycker jag.)
Andreas: Hora-madonnakomplex någon? Eller tycker du bara allmänt att kvinnor ska hålla sig på mattan och inte sticka ut?
Dåligt självförtroende har väl de flesta av oss på lite olika sätt och uttrycker oss naturligtvis inte likadant heller.
Personligen tycker jag att det är betydligt skönare med en människa med lite sår och som dessutom är modig nog att vara ärlig än en uppblåst kåkfarare eller liknande..
Tack för synpunkterna!
Vill bara påpeka att jag inte talar i termer av människovärde när jag anser det lite smålustigt att kåkfarare och glesbygdsunkisar tror sig ha nåt speciellt gemensamt med mig. Man bör väl ändå ställa sig frågan om det kan finnas beröringspunkter. Och att ha sett nån på tv räcker knappast väl?
Beträffande Leif GW Persson, Hanna, så förvånar det mig att en polisprofessor har mage att yttra sig i ett offentligt forum om mitt case, särskilt som hans skyddsling är fälld för misshandel och olaga hot och dessutom gjort mer som Leif känner till. Tycker nästan att nån murvel borde kolla upp Leif och Jan i det här ärendet.
Du är faktiskt VÄLDIGT snygg, Unni.
Och många, många fler män än kvinnor vågar ta kontakt med nån de tycker är
attraktiv.
Jag tycker det är skitjobbigt att många karlar verkar helt
omedvetna om att de själva är så väldigt mycket mindre attraktiva att de
faktiskt borde fatta att de inta har en chans.
Kanske kan man ha nån
kurs??
Varför kan de inte haja att om nån riktig snygging är intresserad av
dem, som just inte verkar ha nåt att komma med...så kan HON ta
initiativet.
Det fattar ju vi, eller?
Många verkar tro att för att Hugh
Hefner och nåra andra skitfula gubbar har framgång så varför inte? Eller HUR
tänker de? Inte säker.
Men det är ett VANLIGT PROBLEM. Det värsta är på
jobb eller i vänkretsar tycker jag, där man verkligen har mycket att förlora
på misslyckade raggningar och brrr, alla dessa fula gubbar, jag bara
ryser.
Tror ni som bor inne i Stockholm är mer skyddade. Där raggas det
inte så mycket på gator o torg tycker jag, men så fort jag vart inne på jobb
eller nya vänner, då händer det...nästan jämt, suck.
Åsså får jag liksom
skuldkänslor om jag målat o klätt upp mig vilket jag eg alltid skulle vilja
göra, det ger bra energi för mig. Och jag tycker det är toppen att du, Unni,
alltid verkar fixa med smink o snygga kläder, även om du får en del drägg
efter dig. Jag tar det nog lite som en ursäkt för att se ut som en
soptipp...
Fast det finns ingen könskillnad där egentligen, tror jag. Ta alla manliga popstjärnor (och fängelskunder för all del). Alla får de tusentals brev av tjejer som tycker att de har jättemycket att erbjuda.
Många män respekterar inte var gränsen går.
En tjejkompis berättade att när hon gick själv på disko/bar med sina jämnåriga eller själv så var hon utsatt av unga män för tafsande och närmande..som hon inte tyckte om.
Sedan, hon gjorde så att hon tog med sig ngn fr familjen att följa med, sin mamma eller pappa, bror eller liknande..
Då vågade de inte göra någonting och även sa till henne: Oj, dina föräldrar är där...jag skulle gärna dansat med dig men vågar inte...
Så det verkar att tjejer behöver bodyguards i dagens samhälle för att kunna vistas ute och vara trygga. Hahaha.
Typ som Britney Spears, Paris Hilton, Madonna.... eller andra kända personer..
Unni, det du skrivit:
...Gissa exempelvis vilka män jag får hoppfulla propåer från. Busar som sitter inne, gubbar som anser att jag bara MÅSTE träffa dem över en öl/fika - totala främlingar skriver brev eller mejlar och väntar sig att jag ska komma springande rätt in i deras famn...
...Varför skulle jag vilja dejta en kåkfarare eller en lantis i obygden eller en fullkomlig främling? Kan det vara så att de söker upp alla mer eller mindre kända kvinnor? Eller tänker de på vilket stolpskott jag varit ihop med och att ingenting kan vara sämre än det?..
Det är inte fel på dig. Jag blir utsatt för liknande grejer.
Min berättelse:
En kille var inte så länge intresserad av mig. Jag sa till honom att jag var inte intresserad av ett förhållande just nu och att jag vill vara ensam.
Jag var ärlig och även berättade vad jag varit utsatt förr. Jag sa många gånger:
Vill vara ensam, vila, koncentrera mig på skolan...
Den här killen,som var 25 år gammal, ACCEPTERADE inte detta utan han sa:
Nej nej, du ska inte vara ensam, du behöver en riktigt kärlek, jag ska ge dig detta.
OBSERVERA ATT JAG KÄNT KILLEN I EN VECKA.
Jag sa: Nej nej, jag vill inte ha ett förhållande med ngn.
Han sa: När du blir tillsammans med mig, du kommer vilja ett förhållande..
Sedan, han fick bara reda på mitt namn. Sedan kontaktade han upplyssning, fick reda på min hemadress, telefonnummer, när jag är född.
Han började ringa och skicka flera sms per dag och hävdade att han älskade mig.
Jag bad mina manliga kompisar om hjälp.Jag var förtvivlad. Det var en mardröm. Han höll på så i en månad. Trakasserade mig.
Mina manliga kompisar sa att om han ej slutade kunde jag ringa polisen. Oh god...vilken mardröm.
Men så jag tystnade och ignorerade honom. Tillslut tystnade han också.
Detta är bara en av flera liknande upplevelser.
Så jag känner igen det du går igenom.
Du är inte ensam om detta :-)
Intressant fråga Unni. Fula killar som raggar på dig borde inte göra det. Jag är seriös. Jag håller med. Världen är ytlig och naturligvis vill man ha en snygging till partner. Så jag ska inte skälla på dig denna gången. Vad jag däremot skulle vilja ha ett jävligt rakt svar på(gärna så kort som möjligt) är varför snygga, alltså skitsnygga, tjejer kan vara ihop med en karl enbart för hans pengars skull. Det ser man ju rätt ofta. Jag kan inte förstå den tankegången hos tjejer. Hade jag varit tjej hade jag sett till att skaffa mig en snygg kille för att säkra min avkommas utseende. Jag tycker liksom inte att några pengar i världen kan köpa min DNA och inga pengar i världen kan kompromissa med mitt behov av att skaffa en bra avelshona. Jag hade seriöst aldrig kunnat göra en ful tjej gravid om jag så fick 50 miljarder. SÅ min fråga är varför vissa kvinnor faktiskt sabbar sin avkomma genom att bli gravida med extremt fula gubbar som har pengar. Jag vill veta. Är inte avkomman viktig för er tjejer? Är jag extrem? Jag vill nu vandra i upplysningsdalens klara sken. Ge mej ett tillfredställande svar.
Stocken
Måste ta av mig fracken och kommentera det du skrev. Väldigt poetiskt och bra. Eller halvbra. Jag tycker att Unni blandar och ger på denna bloggen. Ibland är hennes inlägg som en manual för hur stora författare bör uttrycka sig. Det är så vackert ibland när hon skriver att man blir förbannad att man själv är en kofösare i sammanhanget. Men sen ibland kommer en del slutsatser som verkar ogenomtänkta och det är dom jag brukar kommentera. Antagligen skrivna med väldiga känslor inblandat och då blir det ofta känslofyllt istället för en skildring av hur det faktiskt är. Eller hur det faktiskt är i min värld. Jag håller ändå hennes blogg för den roligaste och mest spännande som finns. Hade Unni varit född på 1800 talet så hade hon antagligen varit en i gänget Fröding, Karlfeldt etc som man fick läsa igenom i gymnasiet. Får känslan av att hon blir skitarg ibland på mina inlägg som ibland är skrivna med en sorts uppdämd känsla som kommer loss, men kommer loss helt fel. Män närmar sig henne för att hon är snygg och har en viss aura tror jag med. I studion mot Guillou så satt jag mest och förundrades över denna aura. Varför har vissa en sådan?
Nu till dig Unni
Jag skriver kanske väldigt provokativt. Ser andra vinkligar av samma problem som du ibland berättar om. Jag står väldigt mycket på din sida i det du skriver men jag har en annan infallsvinkel. Du vill ha ett jämnställt samhälle och det vill jag med. Ibland kan medlen för samma exakt samma slutmål vara föremål för diskussion. Jag tycker din blogg är en bra plattform för mina vinklingar. Jag är definitivt ingen "Unni-hater". Jag tycker du är skitbra, men du får stå ut med mina skitnödiga kommentarer ibland. Dessutom får jag en sån jävla ego-kick av att se mitt nick på Sveriges bästa blogg.
Ja, vad ÄR det med Jan Guillo och Leif GW Persson?
Jag blir lite chockad över deras uttalanden som är så... icke-korrekta om inte annat. Hur vågar de, som offentliga personer, uttrycka sig på det viset?
Men vilken redaktion vill gräva om dem? De medverkar själva i...överallt. Eller deras kompisar, eller?
Vem skulle betala en frilans för att reka?
Bara undrar...
Undrar också hur Liza Marklund funderar kring det där. Hon skriver så mycket om utsatta kvinnor, för utsatta kvinnor och så har hon ett förlag och en vänskap med Guillo, som plötsligt (?) uttalar sig alldeles kvinnofientligt.
Tankar/svar? Någon?
Jessica, istället för att titta på andra författare och moralisera över att de inte tar offentligt avstånd från dömda kvinnomisshandlare borde Unni själv gå i spetsen och fördöma allt våld i nära förhållanden. Helt oavsett vem som är förövaren.
Niclas har i sina intervjuer förklarat det fysiska våldet med att både Unni och han själv använde olika berusningsmedel under den tid de var tillsammans. Det verkade för mig som om han ville ursäkta misshandeln genom att hänvisa till alkoholen/drogerna.
Katerina Janouch har i en tidningsintervju i DN bekräftat att hon under sin mans missbruksperiod ofta misshandlade honom fysiskt. Hon ursäktade våldet genom att hänvisa till sin egen frustration.
När Unni har berättat om våldet har hon sagt att det fysiska våldet trots att inte var det värsta. Utan just det psykiska. Förolämpningarna. Hoten. Förnedringen.
Katerina Janouch däremot berättar glatt i Expressen att i hennes parrelation är förolämpningarna, anklagelserna och hoten normalt förekommande ingredienser som kryddar grälen och bråket som används som toppenhäftigt förspel när det kommer till sex.
Niclas har efteråt tagit avstånd från sitt eget beteende och säger det vara felaktigt. Han är dömd och har sonat sitt brott. Katerina däremot blev aldrig dömd. Hennes man anmälde aldrig misshandeln.
Men erkännandet finns i form av en bok och tidningsintervjuer där Katerina bekräftar sanningshalten i sin egen påstådda våldsamhet.
Jan Guillou har givit ut Katerina Janouch böcker på Piratförlaget utan att någon kvinnlig författare har protesterat. När Guillou själv stannade i Niclas stall blev han och även andra författare kraftigt ifrågasatta.
Lisa Marklund är delägare i Piratförlaget. Hon skriver om utsatta kvinnor ? och samtidigt ger ut böcker där kvinnor utsätter män för våld. Hon alltså gynnar författare som bagatelliserar och legitimerar våldet samt motiverar våldet som någon sorts normalt förekommande fenomen för att pigga upp stämningen i sänghalmen. Men detta ifrågasätts inte offentligt. Däremot ifrågasätter du Jessica det faktum att Liza Marklund har ett förlag ihop med Guillou, som mig veterligen inte har misshandlat någon.
Linn: Jag har gått vidare och lämnat den giftiga soppan bakom mig, men nu när du lyfter på locket igen vill jag klargöra vissa saker.
1. Niclas uttalanden är rakt igenom lögnaktiga, han kan inte styrka något av sina påståenden, alla avsedda att skada. Falskhet är f ö hans enda sanna egenskap och de som ännu tror på honom är antingen duperade, eller också har de en dold agenda. Hade N verkligen genomgått bot och bättring efter det systematiska våld och förtryck han utövade över mig och min familj skulle han aldrig ha försökt sprida sin ovederhäftiga smutskastningskampanj. Det finns dessutom annat i hans färska bagage som jag och några få invigda känner till, men det tar jag inte upp här.
2. Jan Guillou har tidigare påstått att han inte känner någon man som förgripit sig på en kvinna, och han har också hävdat att han inte hyser något förbarmande med kvinnomisshandlare. Nu skyddar han aktivt en sådan man och förnekar t o m att jag blivit misshandlad (!) Detsamma gäller kriminologen och polisprofessorn Leif GW Persson.
3. Generellt sett är kvinnors våld mot män en oerhört marginell företeelse medan mäns våld mot kvinnor är ett av våra stora samhällsproblem som även avspeglar ett kvinnoförakt insprängt i våra strukturer. Män förgriper sig inte på kvinnor för att kvinnan, som det ofta påstås, är berusad eller hysterisk eller vad det nu är de använder som klent skäl. De begår kvinnofridsbrott för att de vill ha kontroll OCH för att de när ett djupt förborgat kvinnohat. Rasismen har vi lyckats ta hyfsat avstånd från, och jag tror knappast att Jan G skulle vilja ha att göra med en man som begått hatbrott mot en arab, men misogynin kommer man faktiskt undan med. I fallet Katerina kan jag bara säga att de eventuella skador hon tillfogade sin man inte går att jämföra med skadorna jag fick av N:s upprepade övergrepp (som f ö är dokumenterade i olika rättsintyg och journaler).
4. Du anser, om jag förstår dig rätt, att Piratförlagets författare och även andra författare bör ta avstånd från alla som använder våld i nära relationer. Det som förvånar mig mest dock, är att människor som offentligen och med det skrivna ordet basunerar ut sin avsky mot övergrepp och förtryck av kvinnor inte tycks ha några moraliska betänkligheter inför att liera sig med denna typ av förövare.
Där har vi, anser jag, en av de stora bromsklossarna i kampen mot detta förödande samhällsproblem.
Och nu vill jag inte rota i den här stinkande sörjan på ett tag.
Hejsan!
Jag fastnade speciellt för din punkt nr 3 i svaret ovanför. Att män ska legitimera sin misshandel. När jag levde i ett misshandelsförhållande sa mannen att han slog mig för att "uppfostra mig". Han menade att om jag gjorde som han sa så skulle det bli mycket bättre och då skulle han inte behöva slå mig. Jag fastnade inte i just denna hjärntvätt (även om det tog tid + 1 barn + att min far (som avskydde den här mannen) gick bort innan jag kunde förmå mig till att öppna ögonen ordentligt) utan blev alltid smått förvånad över det faktum att HAN som inte kunde vistas i sociala situationer utan att klampa i traveret skulle uppfostra mig. Det finns inga ursäkter till att misshandla. Normala människor tar itu med ett problem (om det verkligen finns något) på ett annat sätt. Sedan får man faktiskt se till det faktum att JAG som är liten i kroppen inte hade kunnat försvara mig. Hade jag slagit honom hade HAN som är större kunnat värja sig. Jag grät och skrek men kunde inte lösgöra mig hur hans grepp. Jag hade inte fått upp honom över benen och kunnat piska honom över rumpan.
Bra, Jenny!
Och i misshandelsrelationer finns endast ett stort problem, och det är misshandeln.
Kram
Hejsan Unni...det första jag tänker är att många män slänger ut sina krokar till höger och till vänster och rent statistiskt så borde det bli nåt litet ynka napp nånstans, tror inte kanske att det har så mycket med vare sig kändisfaktorn eller om det är en lantis eller IQ.
Jag är öppen, lättsam, pladdrig, glad och rolig och herreminskapare vad gott om killar det finns som tolkar det som att jag stöter på dem så innihelskotta, sånt har jag fått höra efteråt, att killar blivit impade.
Sen ibland säger jag såhär att "ingen sex före äktenskapet" när karlar som jag tycker skall hållas på armlängds avstånd inte riktigt hajar att deras sexuella inviter inte är gensvarade då tror de sjuttonme att jag menar på fullaste allvar att jag vill gifta mig med dem-- att jag friar alltså!
Så jag låter dom tro det.
Jag säger bara ---> inget sex före äktenskapet
