KVINNOR SOM HATAR KVINNOR
Åter till det här med Liza Marklund och kvinnorna.
Liza är feminist, det har hon ständigt hävdat. "När folk frågar om jag är feminist så brukar jag svara: Vad tror du? Jag har ju hjärna." Hon yttrar också på samma ställe (Piratförlagets hemsida): "Kvinnor som lär sig se och erkänna hur orättvist samhället egentligen är klarar sig bättre än andra." Det är således smart att bekänna sig till feminismen, ty då åtnjuter man större förmåner än icke-feminister.
Den erfarenhet som en lång rad feminister kan peka på är dock det motsatta. De får det helt enkelt jobbigare. Vill man göra det bekvämt för sig ställer man sig in hos männen och motarbetar de kvinnor som kämpar för jämställdhet. Men se, det gillar inte Liza, då hotar hon med helvetet: "Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra" lyder titeln på boken hon skrev med Lotta Snickare.
Okej, hur många kvinnor har då Marklund hjälpt, eller snarare INTE hjälpt?
Vi kan ju börja med Elisabeth Hermon som drev stiftelsen Trossen, ett skyddsboende för utsatta och hotade kvinnor. Denna verksamhet borde ligga helt i linje med Lizas övertygelse, eftersom en av de frågor hon drivit hårdast är mäns våld mot kvinnor (märkligt förresten att Liza ännu benämner det "kvinnovåld", vilket anses vara missvisande). Elisabeth Hermon kanske inte är feminist, men hennes hjärta låg hos de medsystrar som blev offer för mäns våld och förtryck.
Liza Marklund jämnade Trossen med marken i en artikelserie i Expressen. Det visade sig senare att anklagelserna mot Hermon var felaktiga, om nu inte Liza kan leverera sensationella avslöjanden ur den låda på vinden hon påstår sig ha ("en låda på vinden" är ironiskt nog på väg att bli ett bevingat uttryck). Men det är lättare att avfärda Hermon som psyksjuk än att rota på sin egen vind.
När ROKS-ordföranden Ireen von Wachenfeldt hasplat ur sig det famösa yttrandet att män är djur utsattes hon för ett drev som i fråga om hätska personangrepp och hotelser vida överträffar det drev Liza fått utstå. Liza själv har f ö från en av rikets bäst placerade mediala talarstolar uttryckt att de män som begår övergrepp mot kvinnor är "fega grisar". Men i samband med ROKS-debaklet skrev Liza att ROKS ledning varit galen i tio år. Liza dömde alltså ut kvinnor med ett starkt engagemang i den fråga som hon också gjort till sin. (OBSERVERA NU ATT DETTA INTE ÄR ETT INLÄGG I SJÄLVA ROKS-FRÅGAN.)
Feministiskt Initiativ råkade ut för en smaskig medial backlash med Tiina Rosenberg som bålbränsle. Det var första gången i världshistorien som ett renodlat feministiskt parti bildades. Liza Marklund hade dock ingen pardon med dem heller. Ändå får hon nu stöd av Tiina.
Själv blev jag förvånad när Liza stillatigande åsåg hur hennes förlagskompanjon Guillou for ut mot mig med en rasande salva om att allt jag skrivit i min bok om ett misshandelsförhållande var lögn, rubb som stubb. Senare lierade hon sig, som bekant, med min förövare.
De kvinnor Liza Marklund stöttat är såvitt jag har förstått - och rätta mig gärna om jag har fel - de kvinnor som hon har haft karriärmässiga och/eller ekonomiska intressen av att stötta, närmare bestämt Mia och de misshandelsoffer hon valt att ta upp i programserien "Lite stryk får de tåla". Annars ser jag inga tecken hos Liza på systerskap. Snarare tycker jag att hon ingår i ett brödraskap.
Uttalandet om att feminister klarar sig bättre än andra kvinnor kanske bara gäller om man utnyttjar feminismen som en affärsidé pch i övrigt använder manliga härskartekniker som att frysa ut, bagatellisera, sjukdomsförklara, flytta fokus, skylla ifrån sig och tysta ned. Med andra ord allt det som feminister och alla andra som råkat misshaga ett maktfullkomligt etablissemang får räkna med.
Föraktet mot kvinnor måste inte alltid komma från män. Det finns även kvinnor som hatar kvinnor.
Du är som vanligt alldeles lysande Unni! Kram på dig
Den 27 september förra året skrev jag en artikel på Newsmill. Rubriken löd: Är Liza Marklund en grävane journalist eller är hon lättlurad? Anldningen till min fråga var som du kanske också minns Unni, bland annat ditt besök hos Blue Media, som låg mittemot mitt förlags monter och det uppropet mot Liza Marklund som det stod om i kvällspressen. Dels hade jag sett Blue Medias affischer och dels hade jag läst flygbladet om Monica Antonssons bok Mia sanningen om Gömda. Därför ställe jag i min artikel följande frågor:
Nu ställer jag följande frågor.
1. Var Liza Marklund medveten om Mias rätta öde, om detta nu är det rätta? Eller blev Liza Marklund lurad?
2. Hur kommer det sig att ingen har opponerat sig mot boken "Gömda" förrän nu?
3. Är det så att författaren till den riktiga sanningen om "Gömda" har försökt få ut sanningen, men inte lyckats på grund av "brandväggar"?
4. För om det är så att Liza och Mia var medvetna om att "Gömda" inte var sann, men ville krydda historian och på det sättet få uppmärksamhet och berömmelse, vore det en katastrof, för alla böcker som "kallas sanning".
5. Jag hoppas att det finns någon mer ute i cyberspace som kan ha svaret.
För vem ska jag tro på? Jag vill tro på Mia, men varför vill Monica Antonsson sticka ut hakan och hävda motsatsen? Jag hoppas verkligen att underlagen för "den sanna berättelsen" kommer fram. För jag skriver inte "sann berättelse" om den inte är sann. Jag vill inte bli känd på felaktiga grunder. Jag vill bli känd för att jag skriver bra och för att ordet "Sann" ska ha en äkta innebörd.
Detta var den första kommentaren som kom in:
Svaret på frågan är mycket enkelt. Liza Marklund är varken grävande journalist eller lättlurad. Däremot har hon ett syfte med allt hon gör. Ett sådant syfte är att tjäna så mycket pengar som möjligt, för att som hon säger förbättra världen. Ha !
Ett annat syfte är att göra gentjänster åt personer hon står i tacksamhetsskuld till. Hennes famösa krönika i Expressen i början av augusti är ett lysande exempel på detta. Här är hennes uppdragsgivare/tipsare en dokumenterat ohederlig kvinnlig polis, fälld i såväl tingsrätt som hovrätt. Denna polis, befordrad till brottsutredare enbart p g a inkompetens, har gjort Liza ovärderliga tjänster med research inför en av hennes böcker. Polisens uppdragsgivare, det s k brottsoffret är inte alls någon stackars svag liten kvinna utan en första klassens psykopat ! Om Liza besvärat sig om att läsa alla tillgängliga uppgifter och gjort det kritiskt hade hon också kunnat upptäcka sakförhållandena men hon var helt enkelt inte intresserad
Således : Att eventuellt kunna men definitivt inte vilja ...
Av: Verutschkow, 2008-09-29, 07:07
Och därefter från Monica som jag sedermera fick kontakt med.
Men visst, med facit i hand måste jag säga att den första kommentaren är kusligt träffsäker.
Hälsningar
Ramona Fransson
Ok.
LEX Unni!
Säger allt.
To have and to hold!
Leroy
Det finns människor som inte känner sig trygga i sig själva. De kan projicera sin egen smärta på andra, och därför hata andra människor och i förlängningen därför bete sig så ohederligt som författarparet Liza och "Mia" gjort. Jag vill dock inte tillskriva detta beteende som särskilt kvinnligt. (Och inte manligt heller för den delen)
Dessa två författare har förstärkt en polarisering mellan könen som skapat fördomar i samhället. Att i detta läge fortsätta att som Liza Marklund gör att hävda: Jag har aldrig ljugit, skarvat osv. Visar att hon saknar förmåga att se vad hon ställt till med. Att författaren "Mia" är tyst talar sitt tydliga språk.
Nu är det dags för ett återupprättande för vad dessa två författare ställt till med. Vad sägs om att sluta dela in mänskligheten i två läger? Jag tror inte på att män och kvinnor hatar varandra. Jag har då aldrig hatat någon kvinna, däremot har jag mött människor som inte mått särskilt bra. Och de lär ju inte bli bättre av att bemötas med hat.
Eller så kan det vara så att de kvinnor liza har hjälpt på olika sätt, är "okända" kvinnor. Kanske sker saker utan att "media" får vetskap om det.
Jag vet ett gäng kvinnor som Liza har hjälpt på olika sätt, och hon har hjälpt mig också.Och det har hon inte fått ut ngt av, varken ekonomiskt eller karriärmässigt.
=)
Hehe, mycket intressant. Jag har inte hängt med i alla turer i den här soppan, men jag tackar för läsningen.
Bra inlägg och din analys om Marklunds härskartekniker träffar rätt i prick! När Marklunds lögner ifragasattes försökte hon först tysta ner historien med hjälp av sina mediakompisar. Monica Antonssons bok som krossar Lizas lögner försökte hon bagatellisera bort genom att säga att det var en virrig partsinlaga. Sedan gick hon vidare till att försöka flytta fokus till att boken var ett karaktärsmord pa Mia. Monicas kontring var perfekt: Visst var det ett karaktärsmord; pa den Mia Marklund konstruerat ihop. När artikelserien om Hermon publicerades med bild och persnr skyllde Marklund pa Expressens ansvarige utgivare- men vem var det som skrev artiklarna? Elisabeth Hermon blev sjukdomsförklarad; hur kan man först skjuta ner ngn i sank och sedan använda sig av det faktum att personen mar daligt för att idiotförklara henne? Är detta feminism à la Marklund? Eller använder sig människan av begrepp som feminism för att vinna folkets hjärta? Efter att ha sett Marklund in action är jag benägen att tro det senare.
Hur vore det att i stället för att bunta ihop oss med vårt eget kön, låta oss stötta de MÄNNISKOR som är goda, kloka och arbetar för verklig jämställdhet mellan könen? Det är förnedrande för hela kvinnosläktet att ständigt utmåla oss som svaga offer och förnedrande för hela manssläktet att påstå att de ingår i en världsomspännande patriarkal konspiration.
Jag skulle aldrig komma på tanken att stötta de kvinnor som tar barnen ifrån deras pappor, som falskanklagar pappor för incest och som hjälper kvinnor som förlorat vårdnaden om barnen att kidnappa dem. Och jag hoppas att inga andra kvinnor heller gör det för att de tror på Liza Marklunds otroliga fåniga "helvete för kvinnor som inte hjälper andra kvinnor".
Jag skulle heller aldrig stötta män som betedde sig på samma sätt. Jag tror på de goda människor - av båda könen!
Om det är som Liza skriver att "Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra" så finns det säkert en VIP- plats bokad åt henne där.
Nu tror jag inte på något helvete i livet efter detta. Men en helveteseld är det som Elisabeth Hermon fått gå igenom sedan LM´s Expressenartiklar 1992. Och visst, visst finns det kvinnor som hatar kvinnor. Men de flesta gömmer sig inte bakom ordet feminism. De kallar det ren och skär avund.
Liza Marklund har spelat ett högt spel. Dumhet eller hybris? Att tro sig om att kunna leka både med de stora grabbarna i brödraskapet och få ryggdunkar samtidigt som man vill bli kramad i systrarskapet är i vårt icke könsjämställda samhälle en omöjlighet och därmed inte speciellt smart.
Att låta Liza Marklund genomgå en feministisk rättegång där vi antingen slänger henne till de kvinnoföraktande lejonen eller ger henne legitimitet som feminist är dock INTE vad debatten bör handla om. Då går vi bara patriarkatets ärenden.
För det är en av deras strategier att få oss att börja slåss inbördes istället för att rasera den hegemoniska patriarkala borgen.
Du skriver "manliga härskartekniker" - de är inte manliga. De används med samma framgång av såväl män som kvinnor. Jag tror faktiskt inte det är någon större skillnad i hur ofta de används av respektive kön heller - bara i vilket sammanhang de används.
Jag är far, och har genomgått en tvist med min exfru om boende och umgänge av vårt gemensamma barn. Tro mig, såväl hon som kvinnliga socialarbetare mfl. är väl förtrogna med härskartekniker, och drar sig inte för att använda dem.
Instämmer i det du skriver, Unni.
Liza Marklund är de dubbla budskapens okrönta drottning. Hon har en diger meritlista numera.
Debatten handlar ju om sakfrågor. Om man har rätt att hänvisa till en låda på vinden i all evighet. Det hade inte en manlig skribent kommit undan med heller.
Ett fult knep av en kvinnlig ledarskribent - det var inte Hanne Kjöller, det var i Blekinge Läns tidning men minns inte namnet nu - hon skrev att Monica Antonsson var "föga vacker". Hur det hängde ihop med det övriga resonemanget och varför det stod på en ledarsida var minst sagt oklart. På något sätt var det i linje med påståendet att Liza Marklund får kritik för att hon ser bra ut. Ohyggligt pinsamt påstående. Kanske bottnar det i en föreställning om att kvinnor inte är ansvariga för vad de gör. Jag försöker sätta mig in i hur en ledarskribent tänker när hon skriver "föga vacker". Har en sådan ledarskribent på något sätt skrumpnat inuti, är det bara surt och härsket och dött inom henne? Varför tar hon till nåt så sexistiskt och korkat? Dessutom är Monica Antonsson mycket vacker, och det är en objektiv sanning.
Du är en otroligt klok och stark kvinna, Unni!
Din analys av detta är klockren och det är alltid ett stort nöje att följa din blogg.
Träffsäker beskrivning på precis de tankar och känslor jag har och det jag tycker mig ha läst mellan raderna i all den här grytan.
Ingrid: Delvis håller jag med dig. Dock är jag av åsikten att det finns ett strukturellt kvinnoförtryck, det kan ha flera orsaker, men om man tittar på proportionaliteten i våldtäktsärenden och våld i nära relation blir det svårt att bortse från genusaspekten. Det betyder inte att alla män är svin. Det betyder bara att vi behöver få med oss alla män som inte är svin i kampen mot jämställdhet.
Michael G: Härskartekniker används av dem som har makten, dessvärre vanligtvis män. Det innebär inte att kvinnor aldrig använder sig av dessa strategier.
Marie Söderberg: Jag tror att vi ibland behöver skilja agnarna från vetet och bedriva självsanering inom feminismen. Men jag tycker inte heller att Gömdadebatten är en kvinnofråga. Den är en moralfråga och en maktfråga.
Krämer! / Bunni
Jag kan bara instämma i lovorden av dig som människa och författare Unni, men jag tycker den här "Liza-hatar-debatten" ramlat över i andra diket nu. Jag blir alltid fundersam när något blir för svartvitt. Jag blir också fundersam när vi människor kastar oss från höger till vänster till höger när någon kastar ur sig argument som i sig kan vara sanna. Man kan stanna upp och tänka själv också. Liza kanske varken bär på himmel eller helvete...
Borde det stått något annat på Gömda-framsidan? Självklart. Borde hon valt en annan agent: ABSOLUT!
Har hon starka sidor, har hon gjort bra saker? Skrivit intressanta böcker: Ja...
Jag ville bara skriva en rad för att komma med lite nyanser på det här... Nu får ni meja ner mej ;o)
Unni, vad sysslar du med?! Tycker det är rent bedrövligt hur du trakasserar Liza Marklund nu. Det känns ytterst obehagligt.// Tina Lundberg
Ja! En moralfråga och en maktfråga - OCH en kvinnofråga. Och en fråga om ord och handling, något slags försök till konsekvens i det man gör och säger. När man tänker på Guillou, att en av hans hjärtefrågor är att motverka islamofobi, och sedan tittar på Gömda... och när man tänker på att han gav sig på dig för Boven i mitt drama, och att han kampanjat mycket mot "häxprocesser mot män" - tja, hade han varit konsekvent borde han ju då åtminstone ha sagt: jag ska träffa Osama, och jag ska ta reda på vad som har hänt. Det här är så självklart att det känns töntigt att upprepa det. Liza Marklund har lärt sig en feministisk innantilläxa och haft användning för den i karriären, precis som du säger. När det är opportunt att säga att män är grisar, så gör hon det. Är det opportunt att säga att Elisabeth Hermon - "den där människan" som hon brukar säga - är labil så gör hon det. Såna människor har det alltid funnits, av båda könen. Att aldrig ta några personliga risker för någon annan eller några principer, utan till varje plats vilja ha En plats i solen...
Ni som anser att man ska vara snällare mot Marklund kanske bara borde respektera den besvikelse hon gett upphov till och som hon fortsätter spä på genom att kräva särbehandling och vägra ge sig in i en öppen debatt. Styrkeförhållandet mellan Marklund och Antonsson är extremt obalanserat. Är Antonsson mindre värd? Är vi som kritiserar Liza bara stygga? Eller handlar det här om vilka som har makten i medierna? Och hur de använder den?
Jag är förvånad över att ingen har resonerat om vilken kvinnosyn som förmedlas i Gömda och de andra böckerna. Den är vänligt sagt stockkonservativ.
Denna rena goda moraliska kvinna, dygden personifierad, skulle alltså vara reprentativ
i ett "politisklt feministiskt projekt".
Om misshandlade kvinnor.
Hur då? Och den ondskefulla namnlösa "främmande" demonen i rollen som misshandlare1
Men det är ju precis så det sällan ser ut!
Var inte projektet att synliggöra "normaliserat"
våld att på olika sätt avtäcka sådanna strukturer?
Nu har LM kanske gjort det i andra sammanhang det vet jag inte. Är tämligen oitresserad av LM även om man hela tiden tvingas in i frågan om att hon är utsatt!
Säkert obehagligt för henne som person och varu märke.Dock. Hon är utomlands har viss erfarenhet av "drev" och strateger runt sig för att minimera ev. skadeverkningar. Jag är urless på att behöva diskutera hennes person och ev. häxproces.
Dock har hon skrivit den förbaskade boken/böckerna.
På vilket sätt har boken varit viktig, vad har den åstakommit i det "politiska projektet"?
Har den ändrat attityder till kvinnomisshandel
eller skapat någon form av insikt i de frågorna?
Personligen har svårt att förstå hur just den boken kan ha gjort det!
Kanske någon förklara det för mig.
Vänligen Carolin
.
Carolin: That's my girl ;)
Unni och Carolin:
Jag är mindre intresserad av Liza Marklund och Gömda än delar av den debatt som uppstått.
Istället för att låta L.M och hennes verk skymma sikten (och skada) för de kvinnor som på riktigt hålls som gisslan med psykisk och fysisk misshandel ville jag visa deras sanning och mekanismerna i vårt samhälle som gör deras vidriga livsituation möjlig i så hög grad i det.
Jag tycker att L.M gjort fel som ljugit och använt den makt hon har på ett mycket tvivelaktigt sätt.
Så, ja absolut en moral- och maktfråga och absolut en feministisk-/könsmaktfråga pga av bokens innehåll, hur L.M hanterat det och hur stora delar av debatten förs.
carolin: ja, och det otäcka är att en del politiker säger: "den är bra ändå". Som Inger Segelström och nu senast Beatrice Ask. Det är den bilden de vill ha: den präktiga borgerliga kvinnan, banktjänstemannen som råkar ut för en ond främling och räddas av en trygg norrlänning. "Den är bra ändå...." Det kanske är det som är de "svenska värderingar" de tjatar om. Och Liza Marklund kan lugnt föraktfullt sitta och skriva "Vi kanske alla borde åka till Barbados?"
Aha? Vad säger ni? Ska vi inte alla ta och åka till det förtjusande Barbados? Det påminner om Marie-Antoinette: "varför äter de inte bakelser?" (om man ska vara noga så ska det ska ha varit en av hennes hovdamer som sa så). Hur det än ligger till med politikernas eventuella inblanding i Marklundsaffären, så måste Mona Sahlins uttalande apropå Gömda, att det finns minst åtta kvinnor som kan behöva få asyl utomlands eftersom Sverige inte kan skydda dem, alltså att den svenska polisen, rättsapparaten och de sociala myndigheterna inte skulle kunna skydda kvinnor här i Sverige - tolkas som främlingsskräck. Det är ju ett fullständigt absurt uttalande. "Mia" ger ett väldigt ovederhäftigt intryck i intervjuer, hon verkar framförallt vara ute efter pengar, och intervjun Monica Antonsson gjorde med henne där hon säger att hon inte pratat om Mona Sahlin om "kvinnor" är avslöjande. Fy för denna soppa. Men värst av alla är Liza Marklund. "Varför åker ni inte till Barbados istället för att klaga?"
Sååå rätt, Unni! Jag försökte upprätta Ireen efter ROKS-historien men hon var så rädd för journalister och litade inte ens på oss från lokalpressen. Lät sin man svara i telefonen så fort någon ringde. Jag gjorde vad jag kunde på nyhetsfronten när drevet gick för att ge en objektiv bild. Det var jag ganska ensam om. Kram!
Skrev fel, så här skulle det vara:
Kvinnor som hatar sig själva - (och av jantemässig rättvisekänsla vill pådyvla andra kvinnor detta hat) är själva grundstenen i bygget av den perfekta patriarkiskt ordnade världen. Vi har svärmorshatet mot svärdottern - (hon hotar moderns allians med sonen som tillförsäkrar henne försörjning på ålderns dar) - vi har rivaliteten om männens gunst mellan kvinnor i samma ålder (eftersom anslutningen till mannen - och hans status (efternamn) - är det enda som garanterar kvinnor något värde alls, då manligt kön är det som ger existensberättigande, ekonomiskt värde, status, samhällsposition och alltså människovärde) - vi har rivaliteten mellan gifta (redan anslutna) kvinnor i tävlingen om bästa värdinneskapet, moderskapet och bitchfanskapet (en slags gyttjebrottning som män i publikum gruffande kan tjoa åt) - vi har rivaliteten mellan Frun och Älskarinnan (där den sexuella dragningskraften i och med moderskap och fastkedjning vid hushållsplikter upphört hos Frun och lockande kan finnas hos den kravlösa Älskarinnan där Älskarinnan vill ha det som Frun har och vice versa) osv.
Hela saken härrör från att kvinnan i vår kultur så att säga saknar egen-värde.
Könskriget visade med all önskvärd tydlighet att den medeltida synen på kvinnan kvarlever - det var en modern häxbränning.
Kvinnorörelsen hade hotat makten genom att synliggöra den våldsapparat som håller kvinnorna på plats i sitt självhat, genom att ställa krav på genomgripande förändring, befästa sig institutionellt och organisatoriskt och måste därför oskadliggöras.
Jag tyckte också det var så groteskt när bara nåt år innan Stig Malm hade suttit och bräkt "fittstim" i tv-sofforna - och han sitter fortfarande kvar och bräker. Det är liksom inga problem, ungefär som när Gunnar Sträng blev uthängd i pressen för att ha gått till horor - "en komplimang för en man i min ålder" skrockade han. Nema problema att kalla och behandla kvinnor som djur, det ingår liksom.
Och i botten ligger alltså att kvinnor FORTFARANDE är ekonomiskt beroende av mannen.
Så är det för de allra flesta kvinnor - jobbar lågavlönat och ofta deltid inom vård,skola,omsorg - det kan man inte försörja en familj på.
Nej framför HÖGA kvinnolöner så att kvinnan kan sätta ner foten i hemmet - och dra ifall karln blir våldsam.
Och ge henne rätten att slippa honom i fortsättningen.
Då får vi glada och fria kvinnor.
Den dagen skulle jag vilja vara med om.
När jag var ung trodde jag det var en självklarhet men har fått erfara att så inte är fallet.
Det är så SORGLIGT.
Till Carolin:
Du frågar vilken skada; ja, så här ser jag det:
LM:s bok var det enda som det här manssamhället "klarar av" - det FÅR INTE vara en vit hetero man av medelklasstyp som är FÖRÖVAREN det måste vara en ytis, då är det ok för kvinnor att skildra det. Det är liksom lite KKK-värderingar. Nu med Obama kanske det ändras.
Men det NORMALA och dagligt förekommande våldet och nertryckningarna i skoskaften - det är liksom totalförbjudet att skildra och därför blir det också så mycket rabalder kring Unnis och t ex Maja Lundgrens bok.
Ändå måste hela tiden dessa skriva 'ner' sig och själva "redovisa sina egna tillkortakommanden" osv för att öht få tillträde.
Detta tvångsmässiga krälande i stoftet.
Det vanliga våldet mot kvinnor är orättvist och kvinnor är ofta faktiskt ganska snälla och får stryk just bara för det.
Det är liksom enklare att slå på den som redan ligger.
Och litteraturen är en mycket konservativ värld egentligen.
Kontrollstationerna är många längs vägen mot vad som släpps in i dess unkna vardagsrum.
Det tar lång tid innan verkligheten når dit.
Jag skulle tippa på att när den verkliga omfattningen av det s k 'vardagsvåldet' avslöjas där, då är problemet med kvinnomisshandel redan löst och inte längre kontroversiellt.
Det påstås att Asyl ska byta namn till Permanent uppehånd.. uppehållsstillestånd, förlåt: uppehållstillstånd.
"Men det NORMALA och dagligt förekommande våldet och nertryckningarna i skoskaften - det är liksom totalförbjudet att skildra..."
EXAKT.
Det är förbjudet att nämna. Gör man det ändå så blir man sjukförklarad. Av många män och av vissa kvinnor.
Unni: & Lenny Payne
"Föraktet mot kvinnor måste inte alltid komma från män."
"… Ireen efter ROKS-historien…"
Har ni funderat över att en hel del av föraktet mot kvinnor från män kan vara svar på förakt från kvinnor mot män.
Hade Ireen sagt "Negrer är Djur", "Homosexuella är Djur" eller "Judar är Djur", hade hon troligen blivit dömd för Hets mot Folkgrupp.
Vårt förakt mot kvinnor blir inte mindre av dylikt kvinnligt förakt riktat mot oss.
HOWLING WOMAN:
" Nej framför HÖGA kvinnolöner……"
"Och ge henne rätten att slippa honom i fortsättningen."
"Då får vi glada och fria kvinnor"
Du har en punkt där, inte är det positivt för oss män att ni kvinnor bara är tillsammans med oss för pengarnas skull.
Jag vet inte om de flesta män skulle vara gladare utan er, men definitivt friare.
Zölibat Macht Frei
Hej tack för era svar
Ja tydligen måtte förlags/litteraturbranschen vara otroligt mkt mer konservativ än vad jag förstått. På frågor om Gömdas betydelse har jag mest fått "svepande" svar om att den varit viktig för synen på misshandlade kvinnor.
Och det har för mig varit obegripligt med tanke på bokens faktiska innehåll.
Jag trodde också att Tinna Rosenberg,Hanna Kjöller med flera skulle Och blev mycket förvånad och besviken när debatten tog den vändning den gjorde.
Där ledande feminister, skribenter och journalist valde LM:s utsatthet som tema.
Och inte ett pip om boken/böckerna och vad dessa har varit med om att leverera för attityder och budskap under alla dessa år.
Inkl den faktiskt mycket märkliga kvinnosyn som förmedlas.
Som delvis fiktivt verk så borde det ju nu gå att diskutera böckerna utifrån ett helt annat perspektiv än det unika ”sanningsdokumentet”.
Jag hoppas verkligen den debatten kommer! Själv är jag varken journalist eller har några kunskaper om mekanismer kring misshandel.
Men det är inte svårt att se att vissa obehagliga agendor nu försöker utnyttja debatten.
Och något mer kontraproduktivt från feministiskt håll än att debattera Liza Marklund blond/rik/synd om har jag svårt att tänka mig.
Det borde finnas en rad frågor runt synen på och attityder kring misshandlade kvinnor där Gömda med sin miljonupplaga faktiskt är intressant.
Ja ni förstår säkert och fler är ju inne på samma spår om hur misshandel tydligen får skildras för att vara ”gångbar”. Carolin
Ylberra:
Känner du inte till historien om att kvinnan tar mannens efternamn när hon gifter sig - fortfarande!
Sällan hör man talas om motsatsen - liksom inget egen-värde.
Naturligtvis finns det en inneboende motsättning mellan män och kvinnor av historiska skäl - mannen har ju haft kvinnan som sin egendom i många hundra år. Hon har inte haft rätt att arbeta avlönat utanför hemmet - och när hon gjort det har hon knappt fått någon lön, hon har fått ha mannen som sin förmyndare, har inte haft arvsrätt som gift, och har inte haft rätt att inneha höga ämbeten eller tillträde till högre utbildning.
Dessa rättigheter har kvinnan fått efter lång och blodig kamp för sina rättigheter - kvinnornas rösträttskamp startades exvis av abolitionisterna i USA; i samband med att de kämpade för slaveriets avskaffande så upptäckte dessa överklasskvinnor att de själva saknade rättigheter, t ex rösträtt, så startades den kampen.
"Jag vet inte om de flesta män skulle vara gladare utan er, men definitivt friare".
På det uttalandet kan jag bara svara att då verkar det som att män för det mesta är oerhört rädda för friheten, för är det någonting som är svårt så är det att bli av med sitt ex-de klamrar sig fast som iglar. Man blir inte av med dem.
Vilket kan återföras på den urgamla traditionen som bjöd att den kvinna som förlöpte hemmet skulle dödas.
Hon är nämligen så viktig i många fall för hemmets och familjens väl och ve - utan hennes gratis arbetskraft måste ju betalas för inhyrd sådan - och det är ju mycket dyrare.
Hej Unni
Jag går i högstadiet i Brandbergen och nu ska vi göra ett arbete om författare. Jag valde att skriva om dig men jag hittar inte så mycket information om dig här på nätet.
Jag undrar var jag ska leta, förutom här i din blogg då så klart. De viktigaste frågorna handlar om författarens barndom, arbete (framförallt om man har ett annat än författarskapet), när författaren är född och vilka intressen de har.
Jag hittade inte din mailadress så jag skrev här i din blogg. Hoppas på svar snart.
Det är min söta, snälla och häftiga Lärare Joels mail som står här, men han hjälper mig med informationen.
Många kramar Rebecka Snäcka
Håller med om det mesta. Men på ett ställe tappar du allt både mig och de flesta andra. Att "frysa ut, bagatellisera, sjukdomsförklara, flytta fokus, skylla ifrån sig och tysta ned" skulle vara typiskt manliga härskartekniker köper ju ingen ärlig människa som tänker efter lite. Detta förekommer ju minst lika ofta bland kvinnor. För du tillhör väl inte dem som tror att kvinnor rent generellt är "snällare" än män?
I övrigt: tack för en intressant blogg.
Naturligtvis känner jag till det du skriver om, men jag förstår inte varför du tar upp det.
I dagens läge finns det ingenting som tvingar en kvinna att ta mannens namn, det finns kvinnor som behåller sitt namn trots at de är gifta.
Du nämner att kvinnan varit omyndig tills för inte så länge sedan men du glömmer att även mannen var omyndig tills strax innan.
De flesta män var livegna till godsägare, bönner (drängar), kyrkan (inte minst), till krigsherrar etc.
Senare hade vi statarväsende, livegenskap till "bruket" genom skuldsättning i brukets affär etc.
Jag försvarar inte på något sätt det som varit, verkar det så?
Om män klänger sig kvar kan det bero på att de ej fått lära sig att klara sig själva. Tex flyttar en del "pojkar" direkt från mamma ihop med sin flickvän.
Om man iställer lärde unga män från början att klara sig själva och att aldrig krusa kvinnor, då skulle de bli fria oberoende män.
Mina erfarenheter är att även kvinnor klänger sig kvar, konstigt nog när de dumpat mig.
Det har hänt att jag blivit dumpad rakt av och jag aldrig krusat, tiggt, bett, trakaserat ens hört av mig.
Då har hon fått fullständigt spel när jag träffat nästa och ställt till "Ett Djävla Liv"
Det verkar som om vi inte kan "Göra Rätt" ni blir inte nöjda ändå.
Om vi bråkar och trakaserar är det naturligtvis inte bra, men om vi lämnar er i fred är inte heller det bra och det förstår jag inte.
Jag tror att den ultimata jämställdheten innebär att kvinnor sköter sig själva och vi män oss själva.
Då har ingen rätt att klaga på den andre.
Vad jag menar med det 'normala' vardagsförtycket - dvs det som följer normen om kvinnors underordning, (glömde skriva nick) reser frågan ifall likhetsfeminism är en bra utgångspunkt - då den blundar för kvinnor särskilda villkor, vilket i sin tur underkänner kvinnans egenvärde. Hon måste liksom vara 'lik' mannen för att godkännas - och det är just här som det rasismliknande i förtrycket döljs - att kvinnan förtrycks pga sitt kön, alltså sin kropp. Vem kan särskilja sig själv från sin kropp, ingen, därför förföljer kvinnoförtrycket kvinnan från vaggan till graven. Och vem kan hjälpa att ha blivit född till kvinna lika lite som någon kan rå för sin hudfärg, sitt etniska ursprung, sin ålder osv.
Dessutom är det ju för j-igt att inte unga flickor lär sig vara stolta över sin kropp, sin inneboende moderlighet, sin skönhet helt enkelt. Den ska yxas i hela tiden - och flickor tappar kontakten med sig själv på det sättet. De får samma symptom som personer som blir utsatta för rasförtryck - de ska platta ut håret och bleka huden typ.
Att det aldrig upphör - män behöver inte skämmas, varför i himmelens namn ska flickor och kvinnor behöva göra det, och ständigt vara rädd för övergrepp på grund av sitt kön. Det är så sjukt.
Allt det som är källa till självförakt hos tjejer borde istället vara en källa till glädje. Och det är ju just därför man trycker ner det - för det är där livskraften och styrkan bor. Det gäller som sagt att hålla kvinnan på Plats!
Det här som ylberra tar upp:
Tror du att historien suddas ut bara liksom.
Nej, den lever kvar - i klassamhället, i könsdiskriminering mot kvinnor, i bondesamhället var kvinnan förtryckt - hon är givetvis inordnad i klassamhällets struktur, men inom varje klass är kvinnan ändå alltid värd mindre än mannen.
Ylberra:
Du säger att pojkar inte får lära sig att klara sig själva - det tror inte jag stämmer.
Det finns en maktordning ända från dagis att killar är mer aggressiva, slarviga, man är liksom rädd för dom. Flickorna plockar upp åt dem, hjälper dem städa bänken, de socialiseras in i såna roller, och skulle inte det ske skulle det kännas 'bögigt'.
De här programmen nu - att mamma går 'on strike' och så är pappan kvar och stryker och torkar golv och handlar med tre trilskande ungar på affärn. Det är nog bra tror jag.
Ett incitament. Man blir nästan rörd när man ser dem.
Sen får den mest förändringsbenägne ett pris.
Sånt är väl bra. Då kanske det blir nån förändring.
Återstår gör den vuxne mannens modersbundenhet.
Den kan ju vara livet ut. Jobbigt för frun, snacka om besvikelse. Hon trodde ju hon gift sig med en vuxen.
Word!
Klockren analys.
Jag har en väninna som jobbar som personalchef. Hon har sedan länge upptäckt att om hon får en bra idé som kan leda till förändring så gäller det att prata med de manliga kollegorna som om det var DE som kom på idén. Sedan kan den genomföras. Hur hon beter sig och vilka "tricks" hon måste använda vet jag inte. Hon mår kroniskt illa av detta men spelar med för att inte gå under. Hon skrattar dock gott åt att ingen avslöjat hennes manipulationer.
Exakt HUR långt har vi kommit i kommunikationen man - kvinna...?
Heja heja på dig, föressten, vad gäller dina kloka ord om Gömda-bluffen. En av anledningarna till att jag kastar mig över dina böcker är att du är ärlig även när du skriver påhittade historier!
Kram!
Tack. Sofia. Unni. Alla.
Stöd, vad skönt det känns.
” Det finns en maktordning ända från dagis att killar är mer aggressiva, slarviga, man är liksom rädd för dom. Flickorna plockar upp åt dem, hjälper dem städa bänken, de socialiseras in i såna roller, och skulle inte det ske skulle det kännas 'bögigt'.”
Det är exakt det här jag menar.
Pojkar får inte lära sig att plocka upp efter sig själva, de får inte läta sig att laga sin egen mat, de får inte lära sig att tvätta sin tvätt etc.
Med att klara sig själva avser jag att dels rent praktiskt klara sig själva, men också att tvivas med att leva ensamma så att dom slipper att krusa kvinnor bara för att dom inte står ut ensamma.
Jag tror att jag läst att Unni bor på Söder, jag läste för ett tag sedan om en affär på Söder som specialicerat sig på små sk ”Singelförpackningar”.
I förmiddags tog jag bussen (jag kör helst inte bilen in till centrum om jag inte behöver) till Saluhallen och köpte 3kg Torksfilé (inte politiskt korrekt, men nya fräscha fiskekvoter) och en bit på 3,2kg rimmad Oxbringa (Patrikat-Mat). Samt Grevé-ost lagrad i 3 år och 3 månader. och ett halvkilo Stilton till reapriset 150:_/kg.
Oxbringan är kokt och Torsken ligger styckfryst i boxen på vinden, imorgon rivs pepparoten och bringan skivas och fryses med sås i portioner. Långkok, Ale och PremierLeaguefotboll är en utmärkt kombination för fria män en lördag eftermiddag.
Det är vad jag menar med ”Klara sig själv”.
I morgon kör jag syrran till Landvetter (flygplats) och i gengäld handlar hon Loitens Export (Perfekt till bringan) och Laphroaig (perfekt för själen).
” Återstår gör den vuxne mannens modersbundenhet. Den kan ju vara livet ut. Jobbigt för frun, snacka om besvikelse. Hon trodde ju hon gift sig med en vuxen.”
Det är inte så konstigt, MORSAN har man med sig hela livet, på slutet kanske bara i hjärtat.
Flickvänner och fruar dumpar en efter ett tag och förträngs då omedelbart, klart att de inte kan komma på första plats.
På andra plats kommer (i mitt fall) Blåvitt/Liverpool FC, uträkningen med Torskköpet var att inte lämna kvar någon ”Torsk” till Pool (det fungerade för andra veckan i rad, man avgjorde på övertid).
Det är väl samma sak för er med era barn, de måste alltid komma i första hand (annars är ni inte några riktiga morsor).
Lagom till första advent fick min en hjärtinfarkt, då var jag inte speciellt stor.
I övrigt Howling Woman har du även mitt stöd i mycket du skriver.
Till Ingrid,
instämmer till fullo.
Ylberra verkar inte riktigt förstå, men det är klart, han är ju inte kvinna. Det är ju inte så att kvinnoförtrycket är isolerat till familjesfären - även om det naturligtvis startar där. Och där har ju Sonen för Modern en särställning, som sällan Dottern har. Man pratar om att Dottern är mer bunden till Fadern - det sägs att hon är hans Prinsessa; denna relation är dock inte lika livgivande för Dottern som den är för Fadern, inte heller lika livgivande som Moderns är för Sonen.
Så i alla lägen drar mannen vinstlotten - och det härrör från det manliga könets privilegierade ställning sedan urminnes tider. För Modern är Sonen en Tillgång, medan Dottern är en belastning som skall giftas bort så fort som möjligt så att hon ligger en annan familjs ekonomi till last, det för att kvinnor traditionellt inte är s k Familjeförsörjare. Spela roll om dottern aldrig varit en belastning och kvinnan inte heller utan istället ofta varit familjeförsörjare dock utan att Räknas som sådan.
Dessa urgamla skeva roller lever kvar och förlängs ute i samhället. T ex är Modersrollen förlängd i alla omhändertagandeyrkena och Fadersrollen i chefspositionerna.
Howling:
Jag lever inte i Indien (även om jag äter på Maharani ibland).
Min mor har aldrig behandlat sina döttrar sämre än sina söner. Jag känner ingen som gör så.
Hon är perverst noga med att vara rättvis när det gäller att ge. När det gäller att kräva är hon dock inte lika rättvis då kan jag (älste sonen) uppleva det som om jag är utsedd till oavlönad dräng som skall hjälpa mina yngre syskon (och deras barn) och då speciellt mina praktiskt handlingsförlamade yngre systrar med vad det än är de inte klarar av (bil, hus,snickerijobb, matlagning, barnpassning etc).
Hon är livrädd att besvära sina svägerskor och hon inser inte att Fotboll&Öl, Jazz&Whisky är minst lika viktigt som att umgås med familj och barn.
Hemgift existerar inte i Sverige idag, ingen blir besviken för att hon/han får en dotter.
Framtiden tillhör er kvinnor, vi män kommer att dra oss tillbaka till våra kokonger och ta betäckning mot feministerna.
Jag vet inte - undrar vad din mor och dina systrar säger om din beskrivning.
Har du inte egna barn att ta hand om.
Om du både har egen familj plus måste ta hand om alla andra - det låter heroiskt.
Kanske inte det vanligaste.
Det här är ju en vanlig diskussion - hur lite uppskattning kvinnor får för sitt gratisarbete - det förväntas bara att hon gör det gratis och hela tiden.
När män gör samma sak får de mer uppskattning - det är en bild som många skriver under på - även en massa statistik, så det kanske inte är så vanligt att man som man hjälper till så mycket som du gör.
Om det vore så kunde vi ju lägga ner en stor del av diskussionen.
Jag skulle då definitivt göra det - min erfarenhet är inte den som du beskriver - och få andra kvinnors som jag känner i alla fall.
Senast häromdagen stod det ju i tidningen att det skulle ta 200 år, eller nånting sånt innan hemarbetet blev delat lika, och löner - förmåner - ansvar - befogenhet - ifall man inte t ex delar föräldraledigheten.
Fast iofs - det var på den gamla goda tiden när inte ALLA var tvungna att i princip jobba 70-timmarsvecka - och gå till jobbet när de var sjuka.
Den tiden.
Det är inte ett dugg Heroiskt, jag påstår inte att det är så här utan att jag ibland upplever det så ibland.
Jag har ingen familj egen familj, jag avstår sedan ett antal år nära relationer.
Jag har bytt blöjor etc på fem yngre syskon, när jag sedan var vuxen hade jag ingen längtan efter barn, vilket kanske var tur.
En av mina systrar bor numera femtio mil bort, hennes man tar bra hand om henne. Den andra har skärpt till sig betydligt och reser mycket ut och in i EU så var har en deal, jag kör och hämtar på flygplatsen och hon handlar ett par liter i månaden åt mig på Tax-Free.
Min mor är en underbar människa, men hon har ett "sjukligt" behov av att hjälpa.Hon offrar sig själv hänsynslöst och då händer det att hon även blandar in mig i hjälp-operationerna. Hon ber mig att hjälpa den eller den, utan att dom ens vet om det. Det kan vara svårt för henne att förstå att det är viktigt för mig att få vara ensam och bara koppla av, tex lyssna på musik och smutta på en bra whisky, att se på fotboll.eller att läsa
Jag har inga egna barn men inom en månad tio syskonbarn som jag naturligtvis umgås mycket med och även tar hand om vid behov eller för att dom/jag tycker att det är roligt.
Dock förstår jag hur kvinnor känner sig när de blir utnyttjade i hemmet och jag försöker att visa "kidsen" att det är helt naturligt att män gör ALLA sysslor i hemmet.
Nu är mina bröder exemplariska, tar ut hälften av dagarna gör i vissa fall mer hemma etc.
Bra, fattar.
I allmänhet är det nog det 'gamla vanliga' som gäller i alltför stor utsträckning.
Ville bara tipsa om en ruggig recension av Gömda, där recensenten antyder att Mia och Liza är för välvilliga mot muslimer
2351611.svd" rel="nofollow">http://www.svd.se/kulturnoje/litteratur/artikel2351611.svd
Jag hittade en annan länk till något som kallar sig "Genusmagazinet". http://www.genusmagazinet.se/
Snacka om lurendrejeri. Gå gärna in och kommentera där. De försöker verka för jämställdhet när det i själva verket bara handlar om back-lash.
Hittade lite mer om det här s k Genusmagazinet om "jämställdhet" - Det är högst troligen föreningen Pappa-Barn som ligger bakom. Den kallar sig en "webbtidning" och har en "redaktion" som de inte redovisar vem som ligger bakom.
Men i ett inlägg presenteras "Magnus, redaktionen". Just honom tror jag faktiskt att jag hittade även på en annan av troligen denna "redaktions" många olika kameleontsidor på nätet "Genusperspektiv.se". På den sidan skriver "Magnus" så här:
" Magnus - Genusperspektiv.se skriver:
3 augusti 2008 kl 11:50
Hejsan!
Får inte heller glömma att PAS är vanligt förekommande i kampen om vårdnaden. PAS betyder Parental Alienation Syndrom och står för psykisk misshandel av barn.
Syndromet går helt enkelt ut på att den ena föräldern manipulerar barnet att ta avstånd från den andra föräldern, med personliga tragedier som följd.
(Läs mer pm PAS på hemsidan för föreningen Pappa-Barn)"
Så Pappa-Barn har svidat om sin mediastrategi och försöker osynliggöra sin koppling till Richard Gardner och hans sjuka idéer om PAS "Parental Alienation Syndrome"
Richard Gardner var en amerikansk rättspsykiater som tog livet av sig 2003 efter att kritiker, domare mfl avslöjat hans bedrägeri om sin yrkesstatus och hans starka sympatier för pedofili.
Han försörjde sig uteslutande som s k 'expertvittne' på vårdnadstvistande fäders sida - 500 dollar timmen - ofta våldsdömda och pedofiler - riktiga kvinnomisshandlare. Han ursäktade en man som sköt ihjäl sin f d i rättssalen med att hon hade PASat honom - utestängt honom från kontakt med sina barn.
Föreningen Pappa-Barns (en utlöpare av militanta Father's Rights movement) dolda agenda döljs nu alltså ännu mer. Att vilja införa begreppet PAS - Parental Alienation Syndrome är rättsvidrigt; dess upphovsman är just denne Richard Gardner - som t ex i år ljög om att han var anställd vid ett sjukhus och inte alls var det - dessutom strödde han pedofilvänliga uttalanden omkring sig.
Nu har föreningen tagit bort hans namn från sin he msida, men tills bara för ett tag sen stod det där. De vill mörka.
Här några citat ur Gardners skrifter om hur han tänker sig att terapi för familjepedofilen bör gestalta sig:
"He has to be helped to appreciate that, even today, it [pedophilia] is a widespread and accepted practice among literally billions of people. He has to appreciate that in our Western society especially, we take a very punitive and moralistic attitude toward such inclinations. He has had a certain amount of back (sic) luck with regard to the place and time he was born with regard to social attitudes toward pedophilia."
Källa:
Gardner, R.A. (1992). True and False Accusations of Child Sex Abuse . Cresskill, NJ: Creative Therapeutics. (p. 593)
/översatt till svenska:
"Han [fadern] måste få hjälp att förstå att det till och med i dag är ett utbrett och accepterat beteende bland bokstavligt talat miljarder människor. Han [fadern] måste
förstå att man, särskilt i vårt västerländska samhälle, intagit en mycket fördömande och moraliserande attityd mot sådana böjelser. Han har helt enkelt haft ett visst mått av otur när det gäller platsen och tiden han fötts in i beträffande sociala attityder mot pedofili"/
Källa:
Gardner, R.A. (1992). True and False Accusations of Child Sex Abuse . Cresskill, NJ: Creative Therapeutics. (p. 593)
Vidare säger Gardner beträffande terapi för modern:
"Perhaps she can be helped to appreciate that in the history of the world his behavior has probably been more common than the restrained behavior of those who do not sexually abuse their children."
Källa: Gardner, R.A. (1992). True and False Accusations of Child Sex Abuse . Cresskill, NJ: Creative Therapeutics. (pp. 585)
/översatt till svenska:
"Kanske kan hon få hjälp att förstå att hans beteende historiskt sett förmodligen varit vanligare än det återhållsamma beteendet hos dem som inte förgriper sig sexuellt på sina barn"/
Källa: Gardner, R.A. (1992). True and False Accusations of Child Sex Abuse . Cresskill, NJ: Creative Therapeutics. (pp. 585
mer om PAS - se http://se.youtube.com/watch?v=nf-dX1Md1-I&feature=related
Richard Gardner var en "self-made" man. Sedan utbildningstiden hade han inte på 25 år varit anställd vid något sjukhus vilket han påsken.
Han försörjde sig och blev stenrik på att försvara pedofiler och kvinnomisshandlare och han gav ut alla sina skrifter, massor med kassettband, artiklar m m på eget förlag "Creative Therapeutics".
Sprid gärna informationen om "PAS" denna "sjuka" diagnos som helt strider mot alla traumaforskning och som Föreningen Pappa-Barn nu lobbar stenhårt på i Bryssel för att få infört som bedömningsgrund i vårdnadstvister, OCH som psykiatrisk diagnos på mammor som försöker skydda sina barn från misshandlare och pedofiler. Det verkar som de är på god väg.
Gardner rekommenderade 'chock-terapi' mot sådana mammor - ett symptom på att mamman hade PAS var nämligen att hon anmälde mannen för våld eller övergrepp på sig själv eller barnen och då skulle vårdnaden flyttas över till pappan, något som också gjordes i många fall som Gardner 'expertvittnade' i.
Hejsan!
<blockquote>"Jag hittade en annan länk till något som kallar sig "Genusmagazinet". http://www.genusmagazinet.se/
Snacka om lurendrejeri. Gå gärna in och kommentera där. De försöker verka för jämställdhet när det i själva verket bara handlar om back-lash."</blockquote>
Tyvärr tycks du ha missuppfattat sidan och dess innehåll. Genusmagazinet belyser genus och jämställhet på bred front, och tar i viss mån även upp jämställdhetsproblem som drabbar pojkar och män.
Om du läser igenom de inlägg och artiklar som finns på magazinet, kommer du att upptäcka att webbtidningen har den bredd som du efterfrågar.
Mvh,
Magnus
