unnidrougge

Guillous övertramp i Aftonbladet igår (15/2) var en paraduppvisning av hela hans begränsade repertoar. Han vill som vanligt visa att han står högre i rang än dem han angriper genom sin rent parodiskt snobbiga ton. Och därför är han nu en laughing stock ute i det blogglandskap där han vägrat sätta sin ömtåliga fot med tillhörande akilleshäl. Akilleshälen består nämligen av en överkänslighet mot att bli konfronterad.

Klart som fan att karln inte ger sig ut på nätet. Det är ju interaktivt - ve och fasa. Inte vill han utsättas för det skoningslösa och direkta bemötande som vi "nätaktivister" får hacka i oss dagligen. Primadonnan Jan sitter lyckligen ovetande om de hårda mothugg han får out there. Hans store rival (fast de håller alltid enad front utåt), Leif GW Persson, började blogga för en tid sen, men la snart ner skiten. Varför vet jag inte, men en gissning är att han inte stod ut med alla haters som gladeligen förorenar nystartade kändisbloggar.

Tro inte en sekund att Guillou tar del av vad som sägs om honom här ute, annat än möjligtvis i starkt censurerat skick av hans trogna beskydderska Ann-Marie som ständigt får agera filter mellan honom och omvärlden.
Däremot anar han att det fria ordet löper amok nånstans där inte han kan kontrollera det. Och då öser han på med sina fullkomligt förutsägbara argument. Vi har ju hört dem så många gånger, yatta yatta,

Fast egentligen handlar allting bara om honom själv. Bloggarna, i motsats till den rekorderliga papperstabloiden, skvallrar och pladdrar istället för att kolla fakta, menar han. När kollade Guillou fakta rörande Gömda, som han inte har läst, och hur vet han att bloggarna inte kollar fakta när han inte är uppkopplad?
En större lögnare, eller i alla fall mer högröstad lögnare, än Jan Guillou tror jag inte att vi har i det här landet.

Vidare skryter han med hur pappersmedierna inte ägnar sig åt förtal och antyder att "bloggmobben" gör det. Guillou ska vara glad att ingen av dem han under årens lopp med sina tryckta ord farit ut mot, kastat glåpord efter, hånat och förföljt har stämt tidningen för förtal. Förtal och vidriga påhopp är ju hans livsluft.

Detta beteende är känt inom psykologin och kallas för projektion. Därför gör vi det enkelt för oss om vi fortsättningsvis tolkar alla Guillous mediala utspel som sanningar. Sanningar om honom själv.

Läs gärna också vad Ingrid Carlqvist skrivit i frågan.