GÖMDAGATE
Eftersom jag blev bränd på bål när jag gav ut den självbiografiska Boven-boken förra hösten har jag i ren självbevarelsedrift försökt vända ryggen åt häxkitteln. Däremot har det varit viktigt att hålla själva frågan vid liv, frågan om systematiskt psykiskt och fysiskt våld mot kvinnor. Den frågan är större än mitt enskilda öde och den kräver många olika ambassadörer som ständigt kan flagga på om ett av våra allvarligaste samhällsproblem.
Därför har det varit med både bestörtning och vemod som jag följt hur landets mest tongivande röst i det här angelägna ämnet med berått mod började trasha sitt eget livsverk. Nu, i och med Gömda-skandalen, ser det emellertid ut som om Liza Marklund bäddade för detta syndafall långt tidigare.
Tillsammans med några andra författare gjorde jag ett kort uttalande i Aftonbladet. Jag gjorde det med viss tvekan, men ansåg ändå att jag måste stå upp för mina åsikter. Efter att noga ha tänkt igenom alla de konflikter som denna sorgliga härva blottlagt vill jag försöka bena upp dem, en i sänder.
1. TRUE STORY KONTRA FICTION
En författare ska ha ett estetiskt svängrum. Litteraturen mår bra av att gränser töjs. Det är min generella inställning. Men om man öppet deklarerar att man har ett case och att detta vilar på ett otal autentiska akter och dokument, då är det fallstudien som blir det centrala. Om sedan det specifika fallet också bildar underlag för ett politiskt ifrågasättande av myndigheters sätt att hantera ärendet, då är de fiktiva aspekterna sekundära, då är det sanna i berättelsen det enda som räknas. Att efter en sådan behandling av bokens case, som efter granskning spruckit i flera väsentliga detaljer, plötsligt kalla det hela för en roman byggd på en sann historia, är en undanflykt och en efterhandskonstruktion.
(Ann-Marie Skarp har i sitt försvarstal på Piratförlagets hemsida nämnt bland andra mig och min bok som en parallell, att jag också blev ifrågasatt. Jo, det blev jag. Av hennes man. Skillnaderna mellan "Boven" och Gömda är många och jag tänker inte gå in på alla dem här, men när det gäller de brottsliga handlingar jag skildrat, så finns dessa dokumenterade i polisprotokoll, läkarintyg och domstolshandlingar, och de stämmer väl överens med bokens scener. Så är det inte i Gömda. Där beskrivs åtskilliga våldsdåd som inte styrkts i läkarutlåtanden eller domar. Har man ett kvinnofridscase man vill driva ett politiskt projekt med är det ju bättre om offrets bevisade skador står i paritet med gärningsmannens påstådda farlighet. Sådana fall finns det tyvärr alldeles för gott om.)
2. ELITEN VS PÖBELN
Monica Antonsson som skrev "Mia - sanningen om Gömda" gör knäck för veckotidningar. Liza Marklund har en egen kolumn i en av landets största mediemegafoner Expressen och är en av tre ägare i ett oerhört vinstgenererande förlag dit många starka medieprofiler är knutna. Antonsson bor i ett ytterområde. Marklund samlar på hus och bor i Spanien. Skillnaderna mellan deras respektive intäkter är hisnande.
Det är den ena aspekten av dikotomin S:t Göran och Draken.
Den andra utgörs av bloggosfären kontra gammelmedia. Den initiala tystnaden kring Marklundaffären i riksmedierna väckte alltmer indignation bland bloggarna och en frenetisk aktivitet uppstod som de traditionella medieforumen till sist inte kunde negligera. Dock har ett visst förakt uttrycks från de etablerade plattformarna, inte minst från Jan Guillou som fnös åt "nätaktivisterna" i Aftonbladet och insinuerade att dessa vanligtvis inte läser böcker. Mer rimligt är väl antagandet att dessa "illiterata typer" är så pass indignerade just för att de läst Marklunds Gömda, vilket inte är så konstigt med tanke på Piratförlagets målgrupp. De vill ju föra ut litteraturen till folket. Men det är ett folk de tydligen ser ner på, åtminstone när det uttrycker sitt missnöje på de forum som står den breda allmänheten till buds.
Marklunds pr-agent Niclas Lövqvist dissade också bloggbävningen på Newsmill genom att jämställa bloggarna om Gömda-skandalen med en högljudd klick rättshaverister. Han gjorde det uppenbarligen på fel forum.
3. MORAL MOT KAPITAL
Liza Marklund har hjärtat till vänster och säger sig äga något så förpliktande som ett världsförbättrarsamvete. Samtidigt är hon stinking rich. Och det kan på sätt och vis inte hon rå för. Men den gamla devisen att pengar korrumperar är svår att komma ifrån. Som Åsa Linderborg skrev på Aftonbladets kultursida var det väl framförallt kommersiella skäl som låg bakom valet att pimpa Mia så att hon blev en präktig radhusmänniska och att göra om en våldsam chilenare till en trygg norrlänning.
Lizas ifrågasatta val av en misshandelsdömd litterär agent skorrar också falskt ihop med hennes patos när det gäller våld mot kvinnor. Gång efter annan har hon träffsäkert beskrivit misshandelsoffrens verklighet, kritiserat vår benägenhet att privatisera istället för att politisera frågan, slagit hål på förövarnas självömkande bortförklaringar osv. Därefter tar hon en sådan man i försvar genom att vifta bort hans dokumenterade misshandel (flera bett i ansiktet, blåmärken på kroppen, svullnader, strypmärken på halsen och dödshot) som ett "privat misstag". Glatt tillkännagav hon sin förhoppning om att denne agent skulle göra henne stor i Staterna, det som hennes förre litterära agent inte lyckats med. I det finns ingen moral, ingen trohet mot de ideal man kan förvänta sig att en feminist slår vakt kring.
Piratförlaget startade med den socialistiskt klingande föresatsen att förlaget och författaren skulle dela lika på intäkterna. Det finstilta i kontraktet gick emellertid ut på att författarna också skulle stå för hälften av sina kostnader, exempelvis marknadsföring. Den Robin Hoodska princip som kännetecknade de traditionella förlagen gjorde alltså Piraterna sig kvitt. De enda som gagnades av 50/50-dealen var megabästsäljarna. För de mindre kommersiella författarna lönade den sig inte alls. Piratförlaget har gjort sig kända för att värdera siffror betydligt högre än bokstäver. Ord är endast ett medel som helgar ändamålet pengar.
Och för Liza Marklund tycks de ord hon tjänat sin förmögenhet på väga lätt som damm.
Misstanken att Liza bara är in it for the money andas däremot blytung besvikelse bland dem som betalat för dessa ord.
4. KVINNOHAT / KVINNOKAMP
Den riktigt stora tragiken i Gömdaträsket är den skada som den håller på att vålla själva kampen mot kvinnofridskränkningar. När Lizas varumärke devalveras och hennes "politiska projekt" blivit ett fiasko riskerar också tilltron till alla andra som driver frågor om våld och övergrepp mot kvinnor att dras med i fallet. Översteprästinnan Liza ljuger - kvinnofrågan suger. Kvinnohatande bloggtroll dräller ner kommentarsfälten med triumferande pekfingrar mot hondjävlar som falskt anmäler män, tar ifrån dem barnen etc. På Neos seminarium om Gömdadebatten satt det ett sådant livs levande troll och tjattrade.
Men verkligheten för massor av kvinnor och barn som far illa av mäns våld, hot och förtryck är ännu densamma även om Liza Marklund tycks ha haft svårt att hålla sig till verkligheten. Trist att hon inte dumpade Mia och letade upp ett våldsoffer som bättre överensstämmer med den påhittade historien Gömda. Såna djur finns nämligen.
Allra sist vill jag poängtera att hela Gömda-affären är en olustig sak. När skiten når fläkten kommer mycket skit i omlopp. Som en vän sa: Drev är alltid obehagliga, om de så skulle gälla Saddam Husein.
Unni, det luktar bitterhet och avund. Den misshandels dömde agenten som du beskriver, var inte han din före detta man? Hur rimmar det, i så fall, med din egen trovärdighet i relation till Marklund? Inte minst din trovärdighet i ditt uttalande i Aftonbladet igår, 2009-01-13? Pratar inte du i egen sak? Skulle det ligga något i detta, vill jag då bara göra klart att din trovärdighet är betydligt mindre än Marklunds. Jag upplever att Marklund är korrekt och bär ödmjukhet till dem hon intervjuar. Hon står för när och om hon gör fel - frågan är om du gör det?// Peder Åsén
Det sorgliga är ju att Liza Marklunde genom att använda övervägande falska uppgifter i sitt "politiska projekt" har gjort en jävulsk björntjänst åt alla kvinnor som faktiskt har ett stort och reellt behov av skydd mot våldsamma män. På det sättet har hon inte varit ett spår bättre än de kvinnor som använder sig av falska angivelser. Det är precis lika illa och egentligen sämre av Liza Marklund eftersom hon faktiskt borde vara klokare än så. Så det politiska projektet har med alla fakta visat sig vara mer till skada än till hjälp.
Peder Åsén, det där dravlet om bitterhet och avund är så söndertuggat och klyschigt och ointelligent att det inte är värt att bemöta. Och ordet ödmjukhet passar inte ihop med Marklund. Inte självrannsakan heller. Läs min bok så får du se vad självrannsakan är. Knöl!
Du besvarar inte frågan om den misshandels dömde agenten, inte heller om du talar i egen sak. Ledsamt, din trovärdighet faller än mer för mig.// Knölen.
Ville bara säga att hej, det var roligt att ses på Gömda-debatten. Håller med om mycket av det du skriver här ovan. Det var ljuvligt när det hettade till under debatten och representanterna för Aftonbladet (och möjligen TV4) ertappades med att ljuga.
Skandal Monica Antonsson!
http://norah4you.wordpress.com/2009/01/13/skandal-monica-antonsson/
Till alla er i sveriges avlånga land som inte är LÄSKUNNIGA, Liza Marklund har ALDRIG LJUGIT.
Ja Liza Marklund har ändrat tider, platser, namn, yrken, osv, för att inte röja någons identitet.
I förord, intervjuer, seminarier och föreläsningar har Lisa Marklund emellertid alltid gjort det helt klart att uppgifter kring huvudpersonernas bakgrunder är förändrade med syftet att skydda deras identiteter. Detta har Lisa lovat kvinnan hon kallar för Maria Eriksson, vilket innebär att Tryckfrihetsordningens tredje kapitel, Om rätt till anonymitet, gäller.
Anledningen till att Liza Marklund inte kan visa upp dom dokument som styrker Lizas och Maria Erikssons version, är pga källskyddet. Om Liza Marklund visar upp de handlingarna hon har så röjer hon Maria Erikssons identitet. Det innebär att hon gör sig skyldig till ett grundlagsbrott som kan ge upp till ett års fängelse.
Allvaret i frågan har accentuerats av att Justitiekanslern, som utreder brott mot källskyddet, just nu bedriver en förundersökning mot journalisten Monica Antonsson, som misstänks för just det här brottet.
Det enda Liza Marklund inte har gjort i "Gömda" är omslaget. Det var alltså förlaget som skrev "en sann historia", det vill säga Liza Marklund har ALDRIG LJUGIT.
På "Gömdas" omslag står det dock att boken är "en sann historia". Mer korrekt hade varit att skriva "bygger på en sann historia".
Men detta är INTE LIZA MARKLUNDS FEL, Det var förlaget som skrev "en sann historia".
Att boken är en gestaltad berättelse, inte något reportage, är alltså inte uppenbart för dom som läst boken.
Om man tolkat böckerna så bokstavligt att varenda detalj är sann, då förstår jag att folk kan känna sig lurade, det är bekymmersamt att halva svenska befolkningen inte är läskunniga, BOKEN ÄR EN GESTALTAD BERÄTTELSE, INTE NÅGOT REPORTAGE.
Man börjar på allvar undra om människor i sverige någonsin lärde sig något när dom gick i skolan, eller satt dom bara av tiden?
Till alla er som tror er få veta sanningen om Gömda, genom att gå in och läsa Monica Antonssons blogg, kommer att bli grymt besvikna, Monica Antonsson sa senast den 12/1-2009, att om det bara stått "bygger på en sann historia" så hade hon aldrig skrivit sin bok. Det är ett ganska stort avsteg från att påstå att allt i boken är lögn från början till slut.
Ni är förda bakom ljuset av Monica Antonsson, Monica Antonsson har ALDRIG intervjuat människor som kunnat ge henne hela bilden. Hon har exempelvis aldrig kontaktat de som stod Maria Eriksson allra närmast: hennes föräldrar, syskon och bästa vänner. Det underkänner hela Antonssons bok, eftersom hon hävdar att den är en journalistisk produkt. Liza Marklund har skrivit en dokumentärroman, som inte utger sig för att vara något annat än en partsinlaga. Det är en väldig skillnad.
Monica Antonssons bok är en rörig partsinlaga som framför allt är ett karaktärsmord på "Mia", Monica Antonsson har målat ut henne som en hysterisk, gallskrikande byhora. Ni kan ju själv tänka er hur det känns.
Liza Marklund är den enda journalist som har haft tillgång till Maria Erikssons sekretessbelagda akt.
Liza Marklund är den enda utomstående person, som har fått gå igenom den över 1 000 sidor tjocka akt som Maria Erikssons asylansökan grundades på.
Det vill säga, det är ENDAST OCH ENDAST Liza Marklund som har tillgång till SANNINGEN om GÖMDA, inte Monica Antonsson.
Asylansökan innehöll 1 000 sidor, asylansökan innehöll sextiotre olika rapporter, dokument, kopior, domstolsutdrag, sjukhusjournaler, läkarintyg, polisanmälningar, utdrag ur Kvinnovåldskommissionens slutbetänkande samt en lång rad andra handlingar. De var strukturerade i ett system där bevisen kallades Exhibit A, Exhibit B och så vidare upp till Exhibit Z, sedan började det om med Exhibit A1, Exhibit B1 ända upp till Exhibit K2.
Maria Erikssons fästman misshandlade henne, gång på gång på gång. Till slut dömdes mannen i tingsrätten för tre fall av misshandel av henne. Detta är belagt via domstolsbeslut.
Maria Eriksson och hennes nya familj trakasserades av hennes före detta fästman i sådan omfattning att socialtjänsten och landstinget gemensamt beslutade att familjen skulle lämna Marias hemstad. Detta är också klarlagt.
Under myndigheternas överinseende, och på deras bekostnad, levde sedan familjen undangömd under flera år. Detta är också konstaterat i fallet.
Kammarrätten i Stockholm slog sedan, efter en sekretessbelagd förhandling, fast att det "i målet får anses utrett att familjen xxx för att leva ett normalt liv behöver flytta från Sverige." Även detta finns belagt i domstolsbeslut.
Familjen levde sedan i Chile samt i USA. Den 25 februari 2003 beviljades Maria och hennes två barn asyl i USA. Liza Marklund har immigrationsdomstolens beslut, underskrivna av en amerikansk domare.
Detta är alltså fakta i målet.
Trots detta påstår Monica Antonsson att "Gömda" och "Asyl" bygger på lögner från början till slut.
Liza Marklund är den enda journalist som har haft tillgång till Maria Erikssons sekretessbelagda akt. Den slutna kammarrättsförhandling som utredde familjens hotbild och skyddsbehov hade en åhörare: Lisa Marklund själv.
Monica Antonsson påstår att Maria Eriksson aldrig varit hotad, att hon inte hade behövt lämna sin hemstad. Antonsson hävdar att hotet i stället var riktat mot Maria Erikssons make Anders. Skälet skulle vara att Anders kört över Maria Erikssons före detta fästman, ett brott Anders dömdes till ett års fängelse för.
Enligt Antonsson friades Maria Erikssons make från åtalet om mordförsök. Rätten konstaterade, enligt Antonsson, att familjen "varit utsatt för omfattade trakasserier" av Marias ex-fästman.
Anders dömdes för det betydligt lindrigare brottet grov misshandel.
Slutsats: familjen var utsatt för omfattande trakasserier innan Anders körde på Marias ex-fästman, denna händelse bottnar i ren och skär skräck.
Monica Antonsson säger alltså emot sig själv i sin egen bok.
Monica Antonsson hävdar vidare, att eftersom Maria Eriksson inte hade något hot emot sig, så hade hon lika gärna kunnat bo kvar i sin hemstad. När hennes make Anders satt i fängelse blev hon lämnad i fred, helt och hållet.
Här emotsäger Antonsson sig själv ytterligare en gång.
Enligt hennes egna uppgifter fattar nämligen myndigheterna sitt beslut och Maria och barnen skickas bort medan Anders fortfarande avtjänade sitt fängelsestraff.
Varför tog myndigheterna detta kostsamma och dramatiska beslut om allting var så lugnt och fridfullt?
Bland de dokument Liza Marklund förfogar över finns dessutom ett beslut om besöksförbud mot Maria Erikssons före detta fästman. Det är daterat den 24 maj 1989 och underskrivet av en distriktsåklagare vid åklagarmyndigheten i Maria Eriksson hemtrakt. Skälen för besöksförbudet preciseras enligt följande: "Det finns risk att (namnet på Maria Erikssons före detta fästman) kommer att begå brott mot, förfölja eller på annat sätt allvarligt trakassera (Maria Erikssons dåvarande namn)."
Det är alltså, enligt åklagarbeslutet, Maria Eriksson som är förföljd.
Inte hennes make.
Monica Antonssons bok är baserad på lögner
Och vad är det i svenska folksjälen som gjorde att Gömda och Asyl togs emot med sån iver, att nidbilden av Sverige och en utsatt invandrargrupp som muslimska män svaldes så helt och fullt utan minsta koll ens av de politiker som gjorde interpellation i riksdagen. Komforten i den kollektiva hysterin har varit så stor att det tagit 13 år innan äntligen en veckotidningstant lyssnade på offren för nidbilden.
Inget vidare med sån lättja bland granskarna antingen de finns inom medierna eller
bland företrädare för politik och samhälle.
Vilket land.
Unni, det finns kvinnor som ljuger och använder våld så det är lite väl partiskt att kalla alla för troll som ser liknelser i Gömda och själv upplevda händelser. Faderskärlek är lika stark som Moders, det tragiska är barnen som drabbas oskyldigt och de är både pojkar och flickor.
Marklund är slut. Vi vill aldrig mer se hennes fula nuna. Hem till obygden eller nåt...
Viktigt inlägg!
Var själv på plats igår och lyssnade på Antonsson och måste säga precis som du på slutet att hela historien är tragisk, men det finns hopp. Kvinnojouren i Vallentuna anordnade nämligen mötet och utifrån det så var diskussionen bra och frågorna som ställdes efteråt intressanta.
Marklunds egentliga agenda funderar jag mycket på idag kan jag säga.
Allt gott!
Nej, den sista som kan kallas för ödmjuk är väl Marklund! I Unnis texter känner man att hela hjärtat är med, och litterärt sett är de klart överlägsna Marklunds kvällstidningsjargong. Varför ska det alltid talas om avundsjuka när ngn blir kritiserad? Unni har absolut ingen anledning att vara avundsjuk iaf. Personligen föredrar jag att kunna se mig själv i spegeln varje morgon utan att ha vetskapen om att ha förstört människors liv tynga ner mitt sinne. Men det är klart, Marklundskan har väl inga skrupler...
Fortsätt skriva Unni! / Ines
Problemet får också en annan dimension. Det är att det blir ju faktiskt bevisat att det finns egentligen kvinnovåldsproblematik.
Alla pratar om den, men ingen kan visa upp ett verkligt fall som stämmer med beskrivningen.
Det enda som har bevisats är att det bor en lite "Hora" i varje kvinna. Som en plånbok öppnar hon benen. Så har det alltid varit...och så kommer det alltid att bli bevisat...Nu har det hänt igen.
Men snälla Ylva/Liza. Vad är det för mening med att copy/pasta hela Marklunds urusla försvarstal på Newsmill och lägga in här? Tror du inte vi alla redan läst det och skakat på huvudet åt undanflykterna?
Detta kommer inte att blåsa över - det finns mycket kvar att gräva fram i denna skandal.
@Ylva
Du skriver att Monica Antonsson är misstänkt för brott mot källskyddet. Det är ren lögn; JK har INTE delgivit Antonsson misstanke om något som helst brott. Det enda JK beslutat att göra ännu så länge är att utreda en anmälan. Varken mer eller mindre.
Skulle Antonsson delges misstanke om brott så är inte heller det samma sak som att hon är skyldig. Enligt svensk rättstradition har ett brott begåtts när en domstol sagt att så har skett. INTE för att någon anmälts eller misstänkts.
Ylva läser Antonssons bok som fan läser bibeln! Att det är Marklund/Mia som är lögnarna i detta står alltmer klart. I synnerhet efter såna inlägg som Ylva skriver. Säkert tror Ylva att hon hjälper Marklund/Mia, men med såna vänner behöver dom inga fiender.
Ylva=Liza?
Fegt att du inte kan signera det du skriver själv Liza... För är det inte du är det ngn som upprepar dina exakta ord. Inte en dubbelgangare far jag hoppas! Det räcker med en skenhelig Marklund som gar över lik för att kränga rasistiska böcker. Tro inte att det var ett sammanträffande att Marklund valde Mia att skriva om. Det var perfekt: en hysterisk kvinna (vars iq kan diskuteras efter att ha hört intervjuer med henne) med förföljelsemani och skurken var arab som inte hade en aning om hur han skulle ga till väga för att anmäla för förtal eftersom han inte ens förstod boken!
Det finns manga kvinnor som blivit utsatta för misshandel. Men Liza valde Mia... För ovanstaende skäl för i boken var hon "tvungen" att göra om henne till en sadan kvinna som vi själva skulle kunna känna igen oss i. Och chilenaren blev svensk, för Anders fran Norrland later sa tryggt. Och Mia var formbar...
Liza hade INTE barnens bästa för ögonen, dem sket hon i rakt ut sagt. Allt för att driva det s.k. politiska projektet och självklart kränga böcker och bli helgonförklarad pa kuppen. Marklund har förstört mycket för de kvinnor som varit utsatta/är utsatta för misshandel genom lögnerna i boken och lögnerna nu i efterhand. Hon har upprepade ggr försäkrat att allt är sant för att sedan backa och säga att det bygger pa en sand händelse. Vad i helvete! Kom inte och pasta att det inte finns fall att välja pa i Sverige. Utan att det behövs överdrivas, skarvas och ljuga till bekostnad av barns liv!!!
Jag tycker Marklund bör utvisas. Hon kan väl söka Asyl i USA- hon var ju fiffig och hjälpte Mia med sin ansökan, sa hon kan säkert hitta pa ngt till sig själv med.
Ylva!
I ditt Marklundfanatiska dravel har du glömt att citera vad Marklund själv skrivit i svart på vitt i Gömdas förord en gång:
"Detta är en sann berättelse. Styrkt i hundratals dokument... (sedan följer en häpnadsväckande uppräkning som slutar med "dödsattester" (!!)"
Det är något som varken Liza Marklund eller du kan springa ifrån hur ni än spinner på - fast jag skulle inte bli förvånad om hon skyller också detta på förlaget!! Hoppas Janne Josefsson läser upp denna tungt vägande text i kväll!
Ylva, det låter som att du är Liza Marklund under psedonym...? Exakt samma ordval som Liza...
Hej Unni!
Har själv under åren funderat över vad det är som gjorde att Liza valde just kvinnovåldsfrågan, att föra fram den som hennes "politiska projekt". Hennes egen beskrivning är att hon att hon ofta var på Luleå tingsrätt som reporter och att det är det som startade det hela. Orättvisan mot kvinnor. Och visst kan man ha rättspatos och vilja att förändra något som är fel men jag blir lite osäker vad det är som driver henne och särskilt då hon faktiskt verkat för att förstöra andras projekt som ligger i linje med hennes egna. Tänker då på Elisabeth Hermon.
Har själv varit utsatt och tycker att det behöver göras mycket mer, men en del som hon står för och har gjort känns helt fel. Det som kommer fram verkar vara mer att hon vill föra fram hennes egen agenda istället för att hjälpa.
Tänker på Sören Kierkegaards reflektion om att hjälpa andra:
"Om jag - Søren Aabye Kierkegaard - vill lyckas med att föra en människa mot ett bestämt mål, måste jag först finna henne där hon är och börja just där. Den som inte kan det, lurar sig själv när han tror att han kan hjälpa andra.
För att hjälpa någon person måste jag visserligen förstå mer än vad hon/han gör, men först och främst förstå det hon/han förstår. Om jag inte kan det, så hjälper det inte att jag kan och vet mera.
Vill jag ändå visa hur mycket jag kan, så beror det på att jag är fåfäng och högmodig och egentligen vill bli beundrad av den andra i stället för att hjälpa.
All äkta hjälpsamhet börjar med ödmjukhet inför den jag vill hjälpa och därmed måste jag förstå att detta med att hjälpa inte är att vilja härska utan att vilja tjäna.
Kan jag inte detta så kan jag inte heller hjälpa."
Många som utsatts/utsätts för våld har nu uttryckt obehag över vad som sker i samband med detta om gömda och hur detta ska påverka framöver.
Undrar hur du som också har erfarenheten med dig ser på vad vi borde och behöver göra vidare?
Hej Unni!
Som vanligt är du både klok och välformulerad. Liza Marklund borde nog ligga lågt ett tag och kanske slå upp både ordet sanning och ordet ödmjukhet innan hon uttalar sig igen.
Och Ylva, du glömde att ange källan till ditt inlägg, man kan ju annars lätt få för sig att du skrivit det själv......och det är ju inte med sanningen överrensstämmande, eller???
Bra Unni.
Du lyfter fram fyra punkter som är/har blivit av stor vikt, i hela gömda-skandalen. särskilt jämställdhetsfrågan blir lidande på många sätt. Det är bara att läsa Hanne Kjöllers krönika i dagens DN för att se vilka skador som kan uppstå i kölvattnet av skandalen. Vi behöver inte ett könskrig, vi behöver lika villkor.
En överlägset smart inlaga!
"Till alla er i sveriges avlånga land som inte är LÄSKUNNIGA, Liza Marklund har ALDRIG LJUGIT."
En sån fantastiskt fin person hon är, LM, som Norafårjo skärskådat med sin analytiska och briljanta superutbildning så att hon kan meddela att LM aldrig ljugit.
Det har jag allt gjort en och annan gång och många andra jag känner. Men inte LM. Otroligt!! Just det, otroligt!
Nu går skam på torra land, Norafårjo. En präst träder fram i Antonssons blogg och låtsas som om han finns på riktigt. Vi vet ju att han bara är påhittad. En sån prettopastor, han är ju inte vare sig läskunnig eller källkritisk, när han kräver existens. Fast nog hade jag tvivlat lite om jag inte, tack vare Dig, vetat att LM ALDRIG ljuger. Signe Dig, Norafårjo (Betonar man dom två sista stavelserna när man uttalar Ditt namn? Såklart, det är ju en ordlek)
Hej Unni!
Mycket bra analyserat och skrivet.
Att jag har blivit grundlurad av Lizas böcker kan jag leva med, det otäcka är hur hon har använt sig av dessa sagor i "sitt politiska projekt" och hur hon fullständigt hänsynslöst har struntat i hur barnen har blivit drabbade.
Jag har personligen inte lagt ut en krona på Lizas böcker, däremot har jag lånat och läst både Gömda och Asyl.
"Till alla er i sveriges avlånga land som inte är LÄSKUNNIGA, Liza Marklund har ALDRIG LJUGIT.
Ja Liza Marklund har ändrat tider, platser, namn, yrken, osv, för att inte röja någons identitet."
Sen att hon ändrade det mesta av händelserna också gjorde ju stryn riktigt intressant. Identifiering av personerna blev dessutom totalt omöjlig... Get real! Liza har ljugit ihop en story och gjport alla misshandlade en björntjänst med detta i och med läget de hamnar nu.
Den här Ylva ovan som saxat ihop ett brev av Liza/Piratförlaget-citat, asså... Har ni lite humor, nerver av stål och lite tid över föreslår jag faktiskt att ni kollar in hennes blogg. Jösses är bara förnamnet.
http://norah4you.wordpress.com/2009/01/13/skandal-monica-antonsson/
Äras den som äras bör.
"Ylva" är varken Liza M eller norafårjo.
Ylva är en alldeles egen person som har sin bogg på Aftonbldet. där kan an ta del av henns liv ch lidande.
Rätt ska var rätt och noras prettoblogg ska inte blandas ihop med fel personer.
För första gången sedan den här soppan rullade igång i november känner jag mig ledsen. Jag såg människor ta parti för MOnica Antonsson och hennes bok INNAN hon ens släppt den. Genom sin blogg och läckor av "information" skapade hon det varje författare drömmer om. En trogen läsarkrets.
Och den fick hon. Och de tog hennes parti. Och det gjorde de som sagt INNAN boken ens var publicerad. Och så fortsatte det. Vecka efter vecka. MA själv som spindeln i nätet triggade upp stämningen, kom med den ena lögnen efter den andra, anklagelser, smutskastning och påhopp. Inget fick stå i vägen för hennes kommande bokutsläpp. Och fanclubben växte. Det var som hon inte kunde få nog av uppmärksamhet, behovet av att synas ökade och i samma takt paranojan. Hon trodde nämligen att alla de som kritiserade henne var antingen Liza Marklund eller "Mia". "Träd fram" skrek hon. Självklart gjorde de inte det. En av dom som skulle träda fram var en god vän till mig. Hon som förövrigt aldrig bloggat anonymt. Men hon mejlade iaf MA. Vad hjälpte det? Inte alls. Det går inte att nå en paranoid människa.
MA är inte bara naiv, men dock så är det ändå en av de mest smickrande egenskaper hon uppvisat på bloggen. Hon jämför sitt "avslöjande" med IB affären! host. Blev sannolikt därför förnärmad när hon upptäckte att det fanns människor med förmåga att tänka själv och dra egna slutsatser som inte höll med henne. Men de censurerades flitigt bort. Suddet borde vara rejält utslitet vid det här laget.
Men varför känner jag mig ledsen. Jag som egentligen skiter i den här soppan och bara är beklämd över den hatkampanj som pågår mot en misshandlad och skräckslagen kvinna som fick fly för sitt liv. Som var tvungen att överge ett barn och lämna landet på grund av hot och trakasserier. Vad har denna människa gjort er för skada? Ljugit? Ja, kanske. Vad har LM gjort för fel? Ljugit? Ja, eventuellt. Men som dessa två behandlas i media och i bloggvärlden skulle man kunna tro att de minst skickat sina barn på slakt eller sålt dom till högstbjudande. För det hat som sprider sig och det som sker i etern. Det står inte i proportion till anklagelserna.
Det som gör mig ledsen är att du Unni dragit in dig själv i den här smutsen genom att ta parti för MA. Jag misstänker att du inte läst boken utan åker med på helt andra grunder. Högst personliga. Men ändå. Och om du hade läst boken och jämfört de med "gömda" och "asyl" så skulle du nog upptäcka att det till och med i domarna finns fakta som talar f ö r Mia och det helvete som hon fick gå igenom.
Jag är ett av dina fan. I jmf med både Liza Och MA är du ett litterärt geni. Dina böcker och ditt språk är helt ljuvligt genialt. Det är en fröjd att sträckläsa det du skrivit och jag längtar efter mer böcker från dig. Den begåvning du har i ditt skrivande gör att jag skulle kunna läsa en bok om du så avhandlade myrornas fortplantning på femhundra sidor :-) . Du är helt enkelt en av Sveriges bästa författare.
Men varför gör du så här mot dig själv? Jag fattar inte? Du om någon borde förstå vilket helvete denna "Mia" gått igenom. Det är bara läsa Domarna så framgår det klart och tydligt. Bara för att MA skrivit en bok ur de "anhörigas" perspektiv så betyder väl inte det att MIa blev mindre misshandlad, eller hur? Att det trauma hon upplevde då för nästan 20 år sedan blev mindre bara för att de anhöriga nu fått göra sina röster hörda. Ser du inte den digitala slakt som pågår av henne och LM?
Det är ungefär samma sak som att de vänner du har idag, anhöriga mfl som stöttat dig när du själv blev misshandlad skulle vända dig ryggen om din f.d sambo skulle skriva en bok och ge ut "sin" sanning. Dvs "sin" version. Kan du se dig själv om 15 år om den boken skulle komma ut? Att det lidande du utsattes för, det trauma du upplevt skulle blåsas upp som fria fantasier utan någon som helst trovärdighet bara för att din förövare säger att "så farligt var det inte..läs här..läs sanningen". Den enda sanning som finns här är att både du och Mia blivit misshandlade och skadade.
När era trauman ska återberättas av någon annan så har de ingen rätt att kalla det för en sanning. Det är bara ett annat perspektiv. Och hade MA skrivit att hennes bok inte var den sanna versionen av "gömda" utan "ett annat perspektiv" så hade jag kunnat köpa det. Men inte detta att man slår på en som redan blivit slagen.
Jag hoppas du kommer helskinnad ur detta. Min beundran för ditt författarskap har inte minskat. Däremot har min syn på din kvinnokamp naggats i kanten av att du tar parti för en kvinna som nu gör karriär på att krossa två andra....
P.S Jag är i n t e vare sig Mia eller Liza. Har aldrig träffat dem. Du ser min mejladress, om du googlar så kan du hitta mina bloggar. Vill inte ha med den här sörjan att göra längre och hoppas därför få skriva detta anonymt.
Unni. Ditt namn står skrivet i guld bland stjärnorna! Det du gör, det du har offrat, för kvinnors (och barns) rätt till ett icke våldsamt hem är något unikt.
Tack för att du finns.
Tiden är snart mogen.
Vem vill demonstrera för rätten till kvinnofrid (inkl. barn)? Hur kan vi organisera oss?
Det är dags att stoppa de män (och kvinnor)som nu kommer att utnyttja situationen så att det vi hitintills har lyckats kommer att gå steg tillbaka.
Historien om vad som faktiskt händer härute är initialt viktigare nu än huruvida marklund som författare har ljugit eller ej. Tyvärr kommer detta antagligen få stora följder för konkreta rättsfall i samhällsdebatter och återigen föra tanken tillbaka till att kvinnan är den skyldige den slagna damen...
Det har Marklund bidragit till. Hon har svikit många härute.
Våld ter sig olika. De är främst den psykiska misshandeln som sätter djupaste spår. Erfarenheter som aldrig går över men som vi lär oss att leva med. Men det är inget drägligt liv. Det som händer härute i det riktiga livet bortom försäljningstoppar och ekonomiska frågor är verklighet. Det finns kvinnor och barn som blöder och som kommer att förintas av samhälle och exmän om ni andra låter Marklunds osanning bli till riktlinje för vad andra kvinnor och deras barns utsätts för - ej valda livsöden.
Eller som en advokat sade: är du en sådan kvinna som utnyttjar din position i samhället eller är du en sådan kvinna som...Psysiskt våld finns inte."
Låt inte Marklund och hennes bok få den uppmärksamheten och låt framför allt inte få de män som hatar kvinnor kunna använda Marklund som medel för att nå sina mål- Att stänga in oss igen och slå fritt mot oss.
Marklund är numer bara en bricka i deras spel- i det pågående könskrig som har startat igen. Förlorat har hon redan gjort som författare, i sin moral, som kvinna som kämpar för kvinnans rätt.
"Som var tvungen att överge ett barn och lämna landet på grund av hot och trakasserier."
Så till den milda grad att barnet nu tänker ge ut en egen bok om hur övergiven han blev. En sån liten lögnhals, va? Va?
Kamma sig så att ögonon blir fria, bäste anonym.
Skönt att läsa ett inlägg som är både intelligent, välformulerat och jävligt pricksäkert. Tack Unni!
Samtidigt som Antonsson kommer ut med sin bok "Sanningen om Gömda" menar hon att hon aldrig skrivit boken om det på Gömda stått -baserat på en sann historia- istället för -en sann historia-.
Hur övermaga idiotisk verkar denna Antonsson inte då vara med SITT val av "Sanningen om Gömda", där inte hon heller har alla fakta om någon sanning, dessutom baserat boken på de ex. som vill försvara sig. Men debatten går så hög angående Marklund och Gömda, att ingen tänkt på Antonssons gudsförklaring av sig själv i SIN "sanning" som den slutgiltiga. Och hon har RÄTT att använda "sanning" men inte Marklund.
Jag vet inte hur ni andra läser böcker, men total sanning lyckas inte ens fakta och kartböcker komma med. Romaner är alltid färgat av den som skriver eller berättar, men kanske deras "sanning".
Bibeln som så många ser som något att "följa" är ju tusan ett gäng sagor, men troligtvis "sanning" för de som författde då. Tomtar och troll och spöken finns ju också som en "sanning" för dem som tycker sig ha mött dom.
SANNING är ingen vetenskap, SANNING finns inte, SANNING finns i lika många skepnader som de personer som fanns i händelsen då "SANNINGEN" inträffade.
Hej Unni
Har grunnat på detta länge under debatten
Jag är intresserad av om Gömda egentligen någonsin lyckades som feministiskt projekt.
Har funderat på hur man tänkte här.
Gömda var alltså en del av ett politiskt projekt som skulle synliggöra frågan om misshandlade kvinnors situation i Sverige.
dock, dock
Massmördare, krigsförbrytelser och horder av vapenbärande muslimer är knappast vardag i Sverige.
Och demonen Osama med sin mytiska ondskefullhet är ju inte heller det.
Ändå väljer LM att skapa just denna märkliga "verklighet" som del i ett projekt som ska visa på någon form av allmängiltighet kring misshandel av svenska kvinnor.
Jag får bara inte ihop det.
Om jag är misshandlad och jag inte har den här sannslösa storyn
har då verkligen Gömda, som bok eller som projekt gjort min situation mer trovärdig?
Eller krävs det historier av den här kalibern för att överhuvudtaget bli trodd?
Och vad har då egentligen Gömda åstakommit?
Det blir någon slags tvärtom situation.
Tyvärr har den ju verkligen etablerat en sanning.
Att just muslimska män slår sina kvinnor och är våldsamma, galna osv. (detta är en mycket obehaglig effekt av boken men kan rimligtvis inte varit LMs uppsåt)
Vilket gör den ännu mer obegriplig. Framför allt som politiskt projekt.
Jag skulle verkligen på allvar vilja höra om någon har något resenomang kring detta.
Och kanske mer kunskap än jag.
Jag är vardagsfeminist och kvinna.
Och vill INTE ha svar från personer med agendan
"äntligen kommer vi åt alla ljugande kvinnor" bla bla
JAG HAR REDAN LÄST DET TILL LEDA!
Utan den enkla frågan är
Lyckades Gömda någonsin (ens till en del) med det som var bokens faktiska ambition och mål?
Carolin, det är en bra infallsvinkel! Jag vet inte heller om det politiska projektet blev så bra av denna överdrivna skräckhistoria. Vardagsvåldet brukar ju inte ta sig de formerna, men är desto vanligare och extremt nedbrytande för mängder av kvinnor. Intressant är också att LM intecknat frågan och ofta motarbetar eller tillbakavisar andra feminister.
