VEMS MICK ÄR STÖRST?
Naturligtvis var alla där. På Publicistklubbens första debatt för året. Det handlade ju om Gömdadebaclet. Det var så packat med branschfolk att några fick sitta en våning ner vid rulltrapporna.
Stämningen var paranoid. Judaskyssarna smackade förbindligt och det mest skvallriga släkte som existerar mumlade mest i skägget. Många tycktes så nervösa över att välja sida att de spontana applåderna snabbt tystnade - de kunde ju avslöja ett ställningstagande.
Panelen bestod av fyra män på mediala maktpositioner och en kvinna som blivit utsatt för denna makt, då två inslag hon gjort om Gömda har stoppats. Tur att denna enda kvinna, förutom debattledare Ulrika Knutsson, var just Annika Widebeck, reporter på TV4. Hon låter sig nämligen inte näpsas. Trist, däremot, att de övriga debattdeltagarna mest förhöll sig till sin egen agenda: att försvara och saluföra den verksamhet de själva representerar. Ulrika Knutsson gjorde några tappra utryckningar när diskussionen spårade ur i ett abstrakt resonemang om sanningens relativitet inom litteraturen eller bestämt förnekande av vänskapskorruption och initiala försök att lägga locket på.
Frågan gick till den närvarande Jan Guillou: Vore inte Gömdabluffen egentligen ett saftigt byte för honom, han som gått till storms mot exempelvis Åsne Seierstad?
Jan greppade vant micken och började genast låta som en radioapparat. Det var en lång monolog som mest kom att handla om hans engagemang i Palestinafrågan. Hursomhelst inledde han frankt med att deklarera att han inte läst Gömda. Han ansåg att den bestod av en rad öppna dörrar. Med det lyckades han genast förminska sin samarbetspartner Liza Marklund. Därefter tuggades begreppet dokumentärroman en stund, och när Knutsson insisterade i att han kommenterade rasismen i Gömda avfärdade Jan den med att det väl var bra att byta ut en av bokens "svartskallar", annars skulle ju effekten förstärkas. Jag vet inte hur många som begrep det där, jag kan ha missförstått, men om man ville balansera den extremt negativa bilden av "mannen med de svarta ögonen", då vore det väl gjutet att göra den andre "svartskallen" (Guillous uttryck) lika god som blåögde "Anders" från Norrland.
Dimridån som lagt sig framför diskussionen omvandlades efteråt till en klibbig frustration. De två frågor som väldigt många vill få svar på berördes knappast alls:
1. Om Mias exman nu är en "fabricerad" karaktär, som Liza nyligen påstått - hur kan då ett asylbeslut ha grundats på en hotbild från denna fabricerade gestalt? I så fall kan väl inte heller hotbilden vara sann? Mia har ju barn med en man från Libanon som nu trätt fram med namn och bild. Om inte han har utgjort detta makabra hot - vem har då gjort det? Asylärendet måste utredas!
2. Elisabeth Hermon-historien sopas raskt under mattan så fort den vidrörs. När ska den låda på vinden som Liza hävdar innehåller bevismaterial om Hermon äntligen plockas fram? Görs inte detta inom kort tror jag inte på en låda på vinden längre. Då tror jag snarare att det handlar om tomtar på loftet.
Det tycks stå utom tvivel att Gömda är en osann historia. Men när ska lögnen om lögnen punkteras? Och när ska de ansvariga sluta svamla? Deras vägran att delta i en jämlik dialog illustrerades bara alltför väl av hur Jan Guillou efter debatten knuffade bort Annika Widebeck när hon ville göra honom uppmärksam på det mänskliga lidande som orsakats av Marklunds framfart.
Fast det kanske inte var Jan som knuffades. Det kanske var Hamilton. Han är ju lite våldsam, har man hört. (Förlåt att jag raljerar, det var bara så frestande.)
Bra Unni! Du skriver så förbannat bra blogginlägg, där du gång på gån får pricken att falla rätt över i:et.
Till alla som har levt i verkliga misshandelsförhållanden och tagit sig ur: Det kommer en tid efter: fullt av chaos och prövningar: Här en underbart bra sida jag hittade på nätet:
http://www.tidenefter.com
Om jag hade vetat om den i tid hade jag haft mer struktur på tillvaron. Hälsningar Johanna
Vems MIck är störst? Jaggers!
Förlåt, kunde inte låta bli. Och jag kan heller inte låta bli att undra över en förläggares synsätt på sitt förlags mest sålda bok. Han har inte läst den!!! Ja, det säger ju en hel del om en av piratförlaget ägare.
För övrigt lyser skammens siffror allt rödare på gömda.se
Utomordentligt inlägg! Jag lyssnade på debatten via nätet. Ulrika Knutsson var ovanligt bra, Guillou gjorde bort sig totalt utan att själv ha en aning om det. Litteraturdiskussionen var genant, ett försök att grumla. Den utmynnade i en hyllning till fiktionen - nåväl, visst, men vad har det med saken att göra? Det här handlar ju om ett bedrägeri och en politisk skandal som delvis tagit hjälp av litteraturen, delvis av media (Marklunds artiklar om Hermon, "Mias" mytomana svammel i intervjuer). Och det har påverkat ett asylbeslut. Allt måste fram nu.
Det är lite av ett hjälteepos över allt detta.
En Allerstant som utmanar den stora Liza Marklund och hennes förlagskompanjon IB-hjälten Jan Guillou.
Många mer etablerade journalister i den högsta divisionen skulle verkligen dra sig för att göra detta.
Vilket kan vara en förklaring till att Liza fått stå oemotsagd så länge
Liza och Jan använder sig till en början av traditionell härskarteknik genom att inte låtsas om Allerstanten. Varför ska den självgode Jan Guillou och den ungefär lika självgoda Liza Marklund diskutera med en tant som skriver i Allers? Till sin hjälp har dom kompisar på Expressen och DN mm som väljer att rapportera väldigt sparsamt om detta
När det på grund av bloggar mm inte funkar att tiga ihjäl Antonssons bok så går Liza och Jan ut för att försvara Liza och hennes böcker och då visar det sig att dessa giganter inte riktigt rår på Allerstanten.
Oaktat vem som har rätt eller fel så måste man älska sånt
Andess:
Fleetwood Mic hade störst då det begav sig
Det är inte hur stor mick man har som spelar roll utan hur rik man är enligt Expressen.
"rika män ger fler orgamser
Rika män ger sina partners fler orgasmer jämfört med fattigare män, visar en ny forskningsstudie.
- Kvinnors orgasmfrekvens ökar ju högre inkomst deras partner har, säger psykologen Thomas Pollet vid universitetet i Newcastle. "
http://www.expressen.se/sex/1.1437459/rika-man-ger-fler-orgamser
Orgamser?
Det var vä det man kunde ge sig fan på.
Liza har redan gjort en analys av hur journalister tycker det känns att granskas. Ganska bra faktiskt.
http://www.expressen.se/kronikorer/lizamarklund/1.638269/journalister-ska-inte-kunna-komma-undan
Jo, men härskarteknikerna fortsätter. Väldigt typiskt på Expressens kulturchef Björn Wimans blogg (han var med i panelen):
"Mitt i geggan
Den gamla fina stockholmska mediegeggan hade rätt hög densitet i kväll på Publicistklubbens debatt på Kulturhuset, när vi debatterade Gömdagate. Alla var där, inklusive Jan Guillou. Den som vill och orkar kan se spektaklet här."
Lite trött cynism: "geggan", "spektaklet": det är precis så det låter på kulturredaktionerna. Och jag vet hur strategin kommer att läggas upp från och med nu.
Sen måste jag tillägga att utöver att du skriver briljant så sätter du jäkligt bra rubriker!
Det finns massor med skäl till att media (kanske särskilt kultursidorna) kommer att fortsätta bemöta historen med ett "bah!": ett av dem är att rätt många av gubbsen och deras damer gillar att det var en bluff. De hatar kvinnofrågor. De äcklas av kvinnor som blivit utsatta för misshandel och har oskicket att berätta om det. Det är ingen viktig fråga för dem. Det är en icke-fråga. Därför tycker de att det är alldeles utmärkt att Marklund och "Mia" krossade Elisabeth Hermon (en sån där kvinnojourskärring). I bloggvärlden och bland allmänheten, både män och kvinnor, har redan Antonssons avslöjande dignitet. Det är en stor viktig politisk skandal. Det kommer den aldrig att betraktas som i "gammelmedia". Och det har ganska lite med Marklunds kompisar att göra: de skulle faktiskt ha offrat en blondin för längesen, om de inte ville tysta ner ämnet som sådant.
Och Gömdagate snodde kulturchefen från dig...
Hej Unni!
Du har rätt i det du skriver! Bry dig inte om det misslyckade PR-surrogated Niclas (skicka en Marklund-designad kjol till honom!), och Leif GW har avslöjat sig som en senil, rädd Marklundkattjamare!
Sooner or later...
Devleza!
4:ans Knutsson var den jag lyssnade på med intresse. Måste säga att grabbarna verkade rädda för att tala. Utmärkt blogg du skriver. I bland håller jag inte med dig,men det är alltid läs och tänkvärt.
Kan man verkligen tro på att Guillou inte läst Gömda?? Det tror inte jag på. Och, om det vore som han säger, vad hade då gubben för rätt att uttala sig??
Han faller längre och längre ner i min aktning. Han var patetisk igår.
Lars: du beskriver situationen absolut helt rätt!!!
Och jag älskar sånt, det är skitroligt!
Är inte det här en icke-debatt.
Too much ado about nothing.
När det finns så mycket viktigare saker att ägna sig åt (som t ex att höja skadestånden för brottsoffer och deras anhöriga samt se till att brotten beivras, dvs lagförs med rättssäkerheten för offren i behåll). Att Liza Marklund är en bestsellerförfattare som i brist på talang måste köra med såna här tricks - till förfång för kvinnosaken - för att få rotation på försäljningen det vet ju alla.
Så det är väl inte så mycket att orda om egentligen.
Man undrar vad syftet är.
Mitt tips är att vinden nu har vänt - att väta fingret och känna vart det blåste när denna bok skrevs 1995 - det kan inte ha varit någon större svårighet; signalen var ju att det möjligen var ok att kritisera det mer hedersrelaterade våldet mot kvinnor men inte det inhemska så att säga, för då hamnade man i blåsväder, för att inte säga orkan.
Den helige Vite mannen fick ju inte fläckas.
Nu när Västerlandets skymning närmar sig, ja då är det dags att inbegripa alla män i det stora kollektivet av oskyldigt anklagade.
Vad blir då slutsatsen - jo, att 'kvinnomisshandel' inte är så mycket att tjafsa om egentligen, det vet man ju hur kvinnor är (åtminstone den sortens...) - de bara ljuger för att få uppmärksamhet. I själva verket är det kanske mannen som är det sannskyldiga offret.
Fast verkligheten talar ju ett annat språk förstås -
och värre lär det bli när lågkonjunkturen sätter in ordentligt. Då blir det många kvinnor och barn som kommer att få stryk.
När penningbekymren sätter in på allvar.
Det är obehagligt att ha en hysterisk människa som raljerar trots att man bett om att få vara ifred. När man så tydligt visat att det räcker men människan ändå tar tag i armen och fortsätter att tala men inte lyssna, då har man rätt att knuffa bort.
Jaså du, Katharina. Men om man väljer att närvara och uttala sig i en offentlig debatt hör det väl till kutymen att man ägnar en kort stund åt att diskutera vidare efteråt, i synnerhet om en person försöker klargöra sin syn. Annars är man feg. Eller mallig. Eller båda.
Tack, Maria!
Bra skrivet av Unni. Jag har ett förslag till förlaget som ger ut Gömda. Vad sägs om den nya underrubriken: ”Bygger på en sann historia så som den berättats av en mytoman” ?
"Låta som en radioapparat"! Haha, jag skrattar hejdlöst åt den meningen! Men, Unni, jag håller med dig. Jag var en av de som under chatten försökte påverka så att debatten tog upp sonen, Hermon, Trossen, asylskälen osv men men, det gick ju inte så bra.
Såklart att man vill ha svar, bra gjort av Annika att stå på sej. Tänk att inte ens Jan Guillou kan komma med nåt vettigt, han brukar ju ha svar på tal, inte bara svammel. Den där lådan på vinden, om den nu finns, så är den förmodligen bara en liten ask. Det är förmodligen därför som Liza Marklund inte hittat den ännu. Det värsta med denna historien är att asylen troligen är baserad på det som står i boken, Gömda, denna sanna historien om Mia Eriksson. Bevis måste fram, alla inblandade har redan synts i media, det finns ingen de måste fortsätta skydda, så det snacket kommer de ingen vart med längre. Botten är långt ifrån nådd, alla kort måste läggas fram i ljuset.
Knuffades Guillou bokstavligen, alltså? Medieetablissemanget och det politiska etablissemanget kommer att slåss som fanken för att få detta att framstå som en bagatell. De kommer att förklara folk sinnessjuka, ifrågasätta deras motiv, hävda att fiktionen står över rätt och fel, gräva fram saker ur folks personliga historia: de kommer att vricka tungorna för att mörka den här historien.
Apropå Guillou-knuffen. Nu ska man ju inte överdriva här, men han knuffade faktiskt bort henne med handen på hennes ena axel. Det var vad jag såg. Och det fysiska våldet här är ju inget att hetsa upp sig över i sig. Hade han skrikit åt henne skulle jag tyckt att det varit lika dumt. För dumt var det.
Den här länken med Wolf Biermans "Uppmuntran" skulle jag vilja tillägna:
Unni, som blivit misshandlad av Jan Guillous och Liza Marklunds litterära agent,
Elisabeth Hermon, som vingklipptes av Liza Marklund i maskopi med "Mia Ericsson" och med benäget bistånd av Expressen, ingen vet ännu riktigt varför,
"Mias" son Michael H, som inte fick komma till tals i Expressen,
Osama, mannen med den stora mustaschen: jo faktiskt, inte för att försvara misshandel, utan med tanke på att den inte var så grov som den beskrevs som, och med tanke på att "Mias" och Liza Marklunds lögner skadat honom betydligt mer, med tanke på Guillous och Marklunds hyckleri, och mycket annat.
OCH till alla andra med liten mick. Ja det är ju på tyska, men texten går ungefär: "Nej låt dig ej förhärdas i denna hårda tid":
page" rel="nofollow">http://se.youtube.com/watch?v=0e6q6tLRzGM&feature=channelpage
Wolf Biermann var regimkritiker i DDR och förbjöds förstås sjunga sina sånger... Styvfar till Nina Hagen förresten!
Hittat översättning:
Nej låt dig ej förhårdna
I denna hårda tid
Dom alltför hårda brister
Dom alltför styva mister
sin vassa udd därvid.
Nej låt dig ej förbittras
i denna bittra tid
för grämelsen den bygger
ett galler runtomkring dig
och makten klarar sig.
Nej låt dig ej förskräckas
i denna skräckens tid
dom hoppas ju på detta
att innan kampen börjat
vi gett oss utan strid.
Nej låt dig ej förbrukas
Men bruka väl din tid
Nej låt dig aldrig kuvas
du stöder oss, vi stöder dig
vi ger varandra liv.
Vi låter oss ej tystas i denna tysta tid
en dag ska marken grönska
då står vi alla starka
då är den här vår tid.
Svar:
Beror nog på till ståndet.
Leroy
Min kommentar till dig blev.
Att ta fram fakta är bra, att lyncha som Antonsson (mobben) gör stödjer jag inte. Tillslut blir kacklet för stort och faktan försvinner. (tyvärr ett vanligt fenomen bland kvinnor
Däremot så är jag inte ett dugg förvånad över korruptionen ju högre makthavare ju mer svarta hål i bagaget har dom.
Jag ska läsa vidare i dina inlägg
/anki
"Jaså du, Katharina. Men om man väljer att närvara och uttala sig i en offentlig debatt hör det väl till kutymen att man ägnar en kort stund åt att diskutera vidare efteråt, i synnerhet om en person försöker klargöra sin syn. Annars är man feg. Eller mallig. Eller båda."
Antar att det är en fråga du ställer? Jag kan tycka att skälen J.G. har här får stå för honom. Bara han vet om det är feghet eller om han är mallig. Han kan säkerligen ha andra skäl att inte vilja diskutera på väg till rulltrappan. Personligen skulle jag vilja diskutera under den offentliga debatten, efteråt är vi klara och då kan ingen kräva att vi ska fortsätta bara för att det passar personen.
Men visst har man väl rätt att lätt knuffa undan någon som tar tag för att hindra en från att gå?
Eftersom jag inte var närvarande på publicistklubben vill jag inte uttala mig om Gullous knuff. Rent generellt kan jag dock säga att om Unni anser att knuffen kan liknas vid misshandel så bör hon anmäla honom.
Guillouknuffen har getts för stora proportioner. Det krävs nog minst knytnävar för att en kvinna som Widebeck ska oja sig. Och när kvinnor anmäler misshandel vill jag lova att det inte handlar om knuffar.
Äh, Jan G har vänsterprasslat med Liza och båda är rädda att deras respektive ska få reda på SANNINGEN! Liza är affärskvinna och Jan G visar tecken på senilitet.
Låda på vinden...hörde/läste jag RÄTT???
Haha, jag myntade det nya smeknamnet "Mannen med den stora mustaschen" på min egen blogg förra veckan och postade en liten kommentar på Monicas blogg. Nu ser jag att denna term spridits till halva Sverige, detta är nog femte gången jag ser smeknamnet användas av andra personer än mig själv. Tänk vad världen är liten!
Men till skillnad från de flesta andra så tycker jag att Guillo, G.W. Persson m.fl. har helt rätt när det gäller själva böckerna, om man rycker loss dem ur sitt sammanhang. Det är inte särskilt ofta som den sortens böcker är helt sanna, så gubbarna som själva skriver böcker inom samma genre vet ju vad de talar om.
Det som upprör mig är i stället hur dessa rövarhistorier framställts som sanna i Liza Marklunds krönikor och nyhetsartiklar, och hur de använts i skolundervisning och riksdagsdebatter m.m.
GW blev tystad och utfrusen en gång för längesen när han avslöjade Geijeraffären. Då var han en Monica Antonsson. Nu har han istället blivit en lögnaktig förföljare. Tragiskt.
