ATT ÄGA ELLER BLI ÄGD
James Joyce kunde inte leva på sina verk medan han levde, men verken är odödiga
Precis som Isobel är jag idag nöjd med vad Författarförbundets ordförande, Mats Söderlund skrivit i DN om Bonnierförlagens krav - ja krav - på att få sno åt sig författarnas e-boksrättigheter och förvalta dessa forever. Tack och lov har förbundet vaknat och uppmanar nu sina medlemmar att inte skriva under sådana rövaravtal.
Jag tycker generellt inte att förlagen ska lägga sig i vad vi vill göra med andra versioner av den fysiska produkt de hjälper oss att tillverka och distribuera. Jag tror också, vilket jag framhärdat åtskilliga gånger, på spridning av kulturmaterial som något gott i sig. En bok kan helt enkelt aldrig sälja "färdigt".
Nu anser ju förlagen och återförsäljarleden att en bok sålt färdigt när den gått på rean, men det beror på nyhetsfixeringen och på det fysiskt begränsade försäljnings- och lagerutrymmet.
Därför är det en stor tillgång för den enskilde författaren att äga sin backlista och sina immaterialrättigheter. De kanaler som nu öppnats och som ännu håller på att utvecklas genom olika on linemodeller kan upphovsmannen med fördel utnyttja genom att hitta olika samarbetspartners som i regel inte alls är så profithungriga som de stora förlagen.
Det kräver givetvis att kreatören måste kliva ner från sitt elfenbenstorn och ägna en del av sin tid åt att hitta sina läsare och interagera med dem. Många tycker att det låter betungande. Jag vill hävda att det är både nyttigt och stimulerande.
Kanske är det dags för författare och andra konstnärsegon att börja rannsaka skälen till varför de vill utöva dessa yrken.
Kanske ska de upphovsmän som de facto har råd att betala hyran böja nacke inför denna gåva.
Kanske ska pengar inte vara en drivfjäder.
Kanske har man rentav ett högre syfte med sin verksamhet.
Kanske ska man som seriös kulturutövare helt enkelt ta kuken i vacker mun? Och inte bara förvänta sig att bli avsugen?
Hmmmm...den där sista meningen var ju genial!
Kulturarbetare är en fasligt massa olika individer med lika individuella konstverk. Jag läste en kul grej på Flashback apropå konstnärer och deras verk.
Person 1. Vad pysslar du med nu för tiden?
Person 2. Jag är konstnär och tillverkar paraplyer.
Person 1. Men det är väl ingen konst?
Person 2. Jaså, försök själv ska du se!
Att inte bli knullad i röven, det måste väl vara en drivkraft så god som någon?
Detta helt utan sexuell betydelse, men då även idioter verka läsa din blogg väljer jag att den här gången uttrycka mig på detta sätt.
Att idioter finns gör att jag för säkerhets skull förtydligar.
hihihihi sista meningen...
Egentligen är det lite tragikomiskt att författare, eller artister, generellt, fortfarande ligger så långt efter i att framhålla sig själv på nätet.
Med tanke på att det oftast ingår en stor portion såld tid till förlagens PR idéer som författare, eller artister, måste ställa upp på, vilket ju självklart sen ska betalas av författarens, och artistens, procentuella, potentiella, intäkter, i annat fall tenderar det ju till att anses som ett lån. Så blir det tragikomiskt att samma personer inte kan göra PR för sig själv, i stort sett kostnads fritt, på Internet, för ett verk, eller för en version av samma verk, dom själva helt äger den ekonomiska rätten till, eller (den digitala) distributionsrätten om man så vill.
Bortsett från konstnärer, beroende på hur man ser på tavlor och skit, så är allting annat kvantitativt, helt oavsett kvalitet (kvalité är trots allt ytterst subjektiv när det kommer till böcker, eller musik, eller film.)
Men trots, Internet, och det digitala formatet, med allt vad det innebär för att ha gjort världen lite mindre, så envisas fortfarande majoriteten av författare att gå i förlagens fotspår från igår. Ett verk en viss process, kosta si och så mycket, et cetera, för så har det ju alltid varit.
Med en ökad konkurrens, så står fortfarande majoriteten kvar och stampar i samma gamla fotspår. Detta trots att författarna själva, eller artisterna själva, som, i alla fall sett till att behålla de digitala distributions rättigheterna, om nu inte alla om hela verket, och kringgått förlagen, eller "bolagen", faktiskt, oavsett liten som stor, tjänat mer pengar, allt beroende på hur mycket tid som läggs till "Internet-PR" (å mer tid finns ju till när det inte behövs resa land och rike runt, och halva världen för att uppnå samma potentiella kvantitativa försäljning i den analoga världen.)
Men det fungerar bara om man själv äger rätten till, i alla fall den digitala versionen, och lägger tid till att distribuera den själv, med eller utan tredje parts hjälp mot en, för kreatören, engångskostnad, eller fast kostnad.
Det hela handlar om att kapitalisera på hur det ser ut nu. Folk är fortfarande t ex beredda att pröjsa 39-279 kr för cellulosa böcker, men inte på digitala böcker, men accepterar t ex microbetalningar: €0.5-1 för en text bok (inte bara kända författare som blivit miljonärer på den varianten).
Ponera att konkurrensen för e-böcker som är gratis eller finns att köpa via microbetalning fortfarande näst intill inte existerar. För att antalet som kapitaliserar på detta inte existerar.
För en ny kläckt författare kanske gratis inte ter sig som någon bra idé, men vad är bättre att ha på ett år: 100 000 "digitala friåkare" men som blir potentiella köpare av cellulosa böcker, eller endast 100 cellulosa läsare" som pröjsat 39 Kr, där en hel del går till ett förlag?
Kända författare som redan har en läsarkrets i flera hundratusentals klassen, skulle tjäna ännu mer på att släppa den digitala versionen gratis. Dom som är beredda att köpa 39-279 Kr cellulosa versionen kommer att göra det i alla fall, av den enkla anledningen att det kommer att dröja minste 10 år till innan majoriteten blir bekväma med att läsa "digitalt". Lägg sen till mentaliteten att folk uppskattar "try before buy" konceptet. Ett plus i kanten för kända författare är att dom har 1000-10 000 läsare per 100 000 läsare som är beredda att punga ut en hel del för "special edition", "limited editions", särskilt signerade, dvs olika mervärdes paket för mellan 450-1500 Kr, få ett 16 GB USB minne med ljudbok köpet, allting i finfin handsnickrad, av kända snickarberra, trälåda, och boken är läder inbunden, och dom första 1000 är numrerade, typ.
Låter säkert absurt för en del. Men kultur har blivit lika behövlig som mat.
I annat fall var det ju en tämligen för resten av världen okänd författarinna i Australien som skrev en självhjälpsbok som inget förlag gillade, så hon körde sitt eget race, och poof var hon 50 miljoner dollar rikare. Stephen King gjorde en miljon US dollar på en vecka för typ 10 år sedan på sin första e-bok. Neil Gaiman sålde ju ju inte direkt färre cellulosa böcker för att han kört med legal fri nedladdning, albeit under begränsad tid, men ändå.
Kan människor tjäna sitt uppehälle på att sälja "japanska stenar" via E-bay, så lär både kända och okända författare kunna tjäna både en och annan slant dom med. :p
"Kanske har man rentav ett högre syfte med sin verksamhet"
Herre Gud
Det låter ju som att du är religiös..
@ST: Lysande utläggning! Ska gå vidare i det här.
@Nils: Är alla syften som är högre än att tjäna pengar religiösa? Ha ha!
Hej!
Jag ville bara säga att jag tycker det är väldigt intressant att läsa din blogg. Jag anser att du har en hälsosam och bra inställning till det där med fildelning.
Detta kommer verka lite konstigt men det finns ett jättebra South park avsnitt som faktiskt ger en tankeställare angående detta. Bakom all humor då. Ladda ner det vettja!!! 8)
Säsong 7, avsnitt 9. Avsnittet heter 'Christian Rock Hard'.
http://www.southparkstudios.com/guide/709/
http://www.southparkstudios.com/episodes/103772
"Sorry Scandinavia"
Diskriminering ? =D
Jag trodde internet var globalt, inte ska man väl behöva ha en VPN(anonym-tjänst) i USA för att se SouthPark ?
När det gäller biofilm...
Går det inte förkorta "biotiden" till 3 veckor och sedan släppa det globalt via internet ? (tjänst liknande spotify) och låta duktiga pirater göra översättningarna till olika språk under tiden som det görs kvalitets översättningar.
I så fall kunde dom sänka priset i och med den digitala distributionen... (kanske via bitorrent liknande system) ?
Varför låsa fast sig helt och hållet vid det gamla ?
Kom att tänka på två saker, så här hux flux. Det är alltså inte väl underbyggda resonemang, bara så du vet Anne.
1. Om vi antar en framtida värld där upphovsrättsliga skydd inte existerar. Alltså ingen copyright eller skyddande av Intellektuellt arbete. Hur skulle då du ställa dig till om någon tog en av dina romaner och skrev om den så att dess budskap blev tvärt emot dess menade? Om vi drar det ännu längre, hur skulle du ställa dig till om dina intellektuella verk omformulerade till att stödja ett manligt hegemoniskt perspektiv, eller varför inte främlingsfientligt. Skulle du fördömma detta, eller strider det mot yttrandefriheten och den framtida "pro-piracy-mentaliteten"?
2. Vad är det som driver dig som "professionell" kreativt skapande människa. Är det självförverkligande? Lyckan av att bli erkänd av andra? Pengar? Kanske allt? =)
Ja, som sagt bara några frågor som dök upp när jag läste ditt inlägg. Menar inget illa, bara nyfiken =)
Kräm Anne Lis!
"ta kuken i vacker mun? Och inte bara förvänta sig att bli avsugen?"
Det där skrev jag i min blogg för länge sedan. Är det som så att du har snott det från mig? Det gör inget, men det skulle vara kul att få veta.
Svar på frågorna ovan:
1. Det finns sätt att som upphovsman knytas till sina verk, en annan sorts märkning än copyright. Självfallet vill jag inte att mitt budskap ska förvanskas (även om alla är fria att göra egna uttolkningar).
2. Det som främst driver mitt författarskap, förutom glädjen i själva skrivandet, är behovet av att tränga bakom de falska fasader vi dagligen exponeras för. Jag upptäckte tidigt att journalistik är ett sätt att ljuga medan fritt fabulerande är ett sätt att säga sanningen.
Sen vill jag såklart också underhålla och bjuda läsaren på en spännande resa.
Pengar är bara viktigt i så motto att jag vill få in tillräckligt mycket för att kunna skriva fler böcker. Det är mina läsare som gör detta möjligt och därför känns det som en stor ynnest att ha kontakt med dem.
Kräm!
@Gammal hårdrockare: Jag har aldrig läst din blogg, men jag vill minnas att jag i en av mina tidigare romaner hade med nämnda uttryck. Om det har blivit ett bevingat ord är det ju bara kul. Sharing is caring ;)
> Kan människor tjäna sitt uppehälle på att
> sälja"japanska stenar" via E-bay
Får mig att tänka på en person som sålde
hopskrynklade pappersservetter i trälåda.
Fanns både ädelträ och "vanligt" trä. Han fick utstå mycket spott och spe, men folk köpte. Tyvärr har jag supit bort adressen till hemsidan.
Stå på dig Unni. Världen behöver sådana som du.
Underbart inlägg som träffar mitt i prick.
Har en och annan kulturarbetare i omnejden som jag skulle vilja be "ta kuken vackert i mun".
Det finns så många bortskämda kvasikonstnärer idag, som får stipendie efter stipendie medan vissa av de riktiga juvelerna pissar i motvind då de hamnat i onåd hos någon korrupt akademi.
Tack för väl utvalda ord...
