GIRLIE POWER
Detta är en hyllning till en alldeles enastående kvinna. Mari Jungstedt är hennes namn. Hon skriver deckare, men är också stjärnalist. Ja just så: STJÄRNalist. Allt hon rör vid börjar glittra. Igår var vi på hennes släppfest för nya boken "I denna ljuva sommartid", som förövrigt är en pärla i sin genre.
När jag kände mig som allra ensammast, när jag förlorat hoppet på att det finns människor med moral och samvete, som inte bara tänker med plånboken, visade hon ett suveränt civilkurage. Vi kände inte varandra då. Men hon valde att stötta mig fastän det var obekvämt för henne. Hon visade i praktiken var hon står när det gäller förtryck och våld mot kvinnor genom att hoppa av från den litterära agentur som jag hjälpte mitt ex att bygga upp, en agentur som aldrig hade funnits utan mig. En agentur som växte upp på min krökta rygg.
Mari är en hjältinna. Hon visar vad solidaritet och systerskap innebär. Hon förnekar aldrig sina väninnor, och de blir bara fler och fler. We love her! Från och med nu ska jag lyfta fram alla andra som på olika sätt är värda min hängivna beundran. Det kommer mera.
Hursomhelst var festen astrevlig. Vi dansade och mådde. Mian dansade med sig själv i fönstret när vi andra tog igen oss på verandan. Hon kunde inte sluta för hon hade satt sin favvolåt på repeat.
Hur fulla blev vi? Inte värre än att jag var uppe och tränade i morse. Sen glass på Nytan. Fyra kulor för mig, de andra fick dela på två. Nån måtta får det ju vara.
Linn som är typ ett par decennier yngre än Mian sa att gränsen är hårfin mellan att vara rolig och äcklig.
Hon avsåg då sin sambo Mian.
Gabybaby vågar inte säga att jag är äcklig. Hon har inte sett mig äta vattenmelon ännu.
Fast jag röker inte vattenpipa. Det gör bara mina döttrar.
Det är dock helt lagligt. Mina flickor är på tok för smarta för att bli dumma.
Jag vågar i alla fall säga att du har äcklig filmsmak! Å sluta nu lägga ut fula bilder på mig, annars blir det inget hångel på nästa bio heller!
En eloge till Mari som lämnade ryggkrökarens agentur! Det tycker jag att fler borde ta efter. Blir riktigt förundrad över en del namn som finns att hitta där. Men det kanske ändrar sig snart.
Va kul att festen va trevlig, du behöver antagligen tanka på lite trevligheter. Men det låter lite våghalsigt av Mian att hon dansade i fönstret. Till en favvolåt på repeat dessutom, det kan vara lätt hänt att man bara blundar till och följer med liksom, rätt som det är så åker man ut på gatan, skär sig på fönstret, landar kanske på en bil och spräcker skallen eller i bästa fall bryter armen. Nä, nu skenade nog fantasin i väg. Men det hade kunnat hänt. Vilken va låten?
Jag trodde att du va lite småäcklig när du åt glass? : ) Vattenmelon, ja har den varit med om det vi ältat om innan här på bloggen så är du helt klart äcklig!
G, bilderna är fina. Hångla på!
Jag har alltid undrat vad man röker vattenpipa för...alltså jag är ju så jävla konstig så jag röker inte alls och har aldrig gjort det heller. Folk tror mig inte men det är sant: jag har aldrig testat en cigg ens... det känns jättekonstigt! Men i a f... cigg förstår jag ju varför man röker, nikotin, beroende etc...likaså marijuana...man blir hög typ...men vattenpipa? Är det bara som ånga som man får ner i lungorna som doftar? Jag vet att jag säkert låter dum nu...
Angående Mari J så har jag läst några av hennes deckare och jag gillar dem. Nu gillar jag henne ännu mer när du berättat det här. Jag vill att det ska bli 19e september snart...så jag kan få läsa dina nya bok och förstå lite mer av det du antyder här att du gått igenom, Unni...
Gaby, du är alltid vacker! Men du får välja film nästa gång, I owe you.
Cat & Lärarinnan: Vad jag sååå uppskattar ert gensvar. Och apropå vattenpipa. Jag hajar inte heller grejen. Men det är nog inte meningen heller.
Jag har också rökt vattenpipa ikväll (eller igår kvällen. söndag morgon nu)
tillslut fick jag in knycken som Melker skulle sagt och blossade massa av rök.
Över till Mari: Jag såg en tjej som läste henne på bussen för en knapp vecka sen. Själv hade jag aldrig hört talas om henne innan jag såg Förkväll. Har inte läst henne och känner henne inte. kan bara hoppas att hon är bättre författare och vän än programledare men så verkar det ju också...
Hipp hipp hurra för alla Makalösa systrar och att vi äntligen har förstått att vi kan stå starka tillsammans
I ett avseende var det inte synd om Sophie Wallner. Bodelningen blev inte orättvis, efter vad som är känt för läsarna. Fanzino var körd i botten och Sophie vill likvidera bolaget. Kompanjonerna Sophie och Alex Wallner hade olika uppfattningar om hur bolaget skulle drivas. Olikheterna var så stora att de påtagligt bidrog till att förstärka motsättningarna mellan makarna. Dessutom är det utomordentligt tveksamt om Sophie Wallner långsiktigt skulle ha trivts som publicist.
Mina sympatier för Sophie Wallner ligger därför på det känslomässiga planet.
Ännu har inte boken "Boven i mitt drama kallas kärlek" kommit ut. Utifrån det som Unni Drougge har låtit läcka ut kan man dra slutsatsen att boken bland annat kommer att beröra den så kallade "Svinaherdeproblematiken". Unni Drougge är besviken. För andra gången i sitt liv har hon gjort en framgångsrik småföretagarprins av en svinaherde eller, i vart fall, påtagligt bidragit till omvandlingen.
När jag väl har läst boken är risken stor att mina sympatier för den kvinnliga huvudpersonen ännu en gång endast kommer att ligga på det känslomässiga planet.
Låt mig ärligt och uppriktigt säga att jag inte betvivlar Unni Drougges kapacitet när det gäller att utbilda småföretagare. Boken "Andra sidan Alex" visar att Unni Drougge har ett mycket brett företagarkunnande. I några avseenden är hennes kunskaper inom företagande dessutom djupa.
Unni Drougge är väl inte den första kvinnliga småföretagaren som har letat upp en vacker svinaherde. Vad som skiljer Unni Drougge från andra kvinnor, i motsvarande situation, är att de flesta andra kvinnor låter svinaherdar förbli svinaherdar. Kvinnorna fortsätter att utveckla sina egna företag/projekt. Svinaherdarnas förtjänster under det första året är i allt väsentligt hänförbara till så kallade sovrumsaktiviteter. I tiden därefter brukar svinaherdarnas uppgifter mer och mer glida över till att uträtta enklare ärenden och ta emot utskällningar.
Det har hänt att vackra svinaherdar har varit trolösa. Med lite överdrift kanske man kan säga att det är en del av konceptet. Jag kan försäkra dig, Unni Drougge, att sorgen inte blir mindre i de fall en oomvandlad svinaherde låter meddela sin framgångsrika fru att han har hittat en annan kvinna, vill skiljas och få ut halva boet. Tänk dig smärtan, Unni, att inte bara vara bedragen utan också tvingas gå till banken och beordra en överföring av ett sjusiffrigt belopp - till en svinaherde.
Oavsett vilken roll en svinaherde än intar, så är det ändå alltid risk att man själv - till sist - hamnar i stian.
Men Gabriel! Hur kan du skilja ut det känslomässiga planet från andra plan - pekunjära, moraliska, materiella, etiska, andliga? Det stora problemet jag märker av bland hankönade är den märkliga uppdelningen av tillvaron. Allt hänger ju samman. En ekonomisk orättvisa framkallar ju en känslomässig reaktion. Låt oss lämna fiktionen ett tag, så kan jag berätta att efter skilsmässan från svinaherden Mats förlorade jag min rättmätiga hälftenandel i vårt gemensamma företag genom att han begick, med Vingeadvokaternas goda minne, en urkundsförfalskning. Han tömde våra gemensamma bankkonton, gav mig sparken på grått papper och barskrapade mig inpå jävla skinnet så jag fick gå på soss och tigga pengar. Jag hade inte ens råd med fucking Kanebopuder! Inte ett nickel i underhåll fick jag, förutom den futtiga garantisumma som F-kassan pyntar. Jag hade inte råd att processa, och mitt fucking fackombud sa åt mig att jag skulle vara glad ändå, för jag hade ju barnen. Tack! Fem hungriga ungar att försörja utan inkomst och jobb! Var det den känslomässiga trösten eller? På vilket plan kan du sympatisera känslomässigt med Sophie Wallner? Är det för att hon fick sitt hjärta krossat av en svinpäls? Är det allt vi är, vi fruntimmer? Hjärta och smärta? Jag hoppas att du när du läser "Boven i mitt drama kallas Kärlek" förstår vidden av de plundringståg jag råkat ut för av svinaherdarna i mitt liv. Men tack för "Svinaherdeproblematiken"!
Du är så klok du, Unni...& du har varit en stor inspirationskälla för mig. TACK.
Tack för ett härligt svar på tal!
hej! härligt med girl power, hälsa äckeelhärligt roliga mian från mig, jenny
Heja Unni!
Heja Marie och Heja Unni!
Gabriellas sång
Det är nu som livet är mitt
Jag har fått en stund här på jorden
Och min längtan har fört mig hit
Det jag saknat och det jag fått
Det är ändå vägen jag valt
Min förtröstan långt bort om orden
Som har visat en liten bit
Av den himmel jag aldrig nått
Jag vill känna att jag lever
All den tid jag har ska jag leva som jag vill
Jag vill känna att jag lever
Veta att jag räcker till
Jag har aldrig glömt vem jag var
Jag har bara låtit det sova
Kanske hade jag inget val
Bara viljan att finnas kvar
Jag vill leva lycklig
För att jag är jag
Kunna vara stark och fri
Se hur natten går mot dag
Jag är här
Och mitt liv är bara mitt
Och den himmel jag trodde fanns
Ska jag hitta där nånstans
Jag vill känna att jag levt mitt liv
massa kramar å kärlek till dig
Tack! Och tack, Gaby, för dikten!
Unni, det är en sång från filmen "Så som i himmelen", Helen Sjöholm sjunger, Py Bäckman har skrivit texten. Har du inte sett filmen så gör det!
Tack cat för att du upplyser U. Hallå Unnis, vi såg ju filmen i förrgår. Nog för att du e lite lätt medelålders, men hur är det med närminnet egentligen? puss på dig min söta lilla tant :-)
Jag trodde inte att en sång av Py Bäckman innehöll ord som "å". Det passar mer fjortisar, ha ha ha!
fjortisar e inte byxmyndiga. tråkigt för dig! LOL
Den sista raden har inget med texten att göra. Det är nog en hälsning till dig från kommentarskrivaren.
Se där ja. Fast då borde man väl ha en blankrad emellan. Och ni vet, som författare får jag så himla många dikter från unga stjärnögda poet-wannabes. Fastän jag själv inte skrivit poesi sen jag själv var fjortis.
...eller citat tecken för böveln - det är ju faktiskt. ;)
Läser du annan "seriös" poesi själv då?
Unni, märkligt att dom skickar sina alster till dig. Varför inte till ett förlag? För övrigt så tror jag inte att det fungerar med blankrader i kommentarerna. Testar nu.
Solis, vad är "seriös" poesi?
Nä, det fungerade inte.
Då får jag väl ha överseende med blankradsbuggen. Men jag förstår inte heller varför jag blir överöst med poesi. Jag tycker inte ens om poesi. Utom nån enstaka gång, vid sällsynta tillfällen, då jag bara känner wow, den satt! Fast det är i mycket små portioner.
Jag fyllde min tonår med poesi. Nu ligger allt nerpackat i kartonger i källaren. Varför jag har kvar alla dessa böcker vet jag inte riktigt. Däremot så är jag helt säker på att jag aldrig kommer att packa upp dom igen. Kanske man skulle donera till någon poet-wannabe?
Skrev "seriös" för att markera att jag syftade till publicerade poeters verk. Inte, som jag tolkade, halvlyckade dikter från mer eller mindre löst folk som skickats till Unnis.
Publicerat är inte alltid = seriös. Det vimlar av halvlyckad poesi, litteratur osv från mer eller mindre löst folk. Sen så ska man inte glömma att smaken är som baken.
Cat: Naturligtvis är så fallet. Kanske dåligt ordval men där av citat-tecken. Och finns säkerligen bra poesi som inte är publicerad. 2 två senaste alster är grymma, den ena ett beställningsjobb. Hahaha!
Men den publicerade poesin är den som kanske lättast finns att tillgå (undantag för diverse ställen på nätet där man kan lägga upp sina dikter) och det jag var ute efter var om Unnis lånar eller köper poesiböcker.
Visst är smaken olika. Men det finns kanske ändå sätt/kriterium att analysera och bedöma tex litteratur efter. Poetik är en konstform ;)
