unnidrougge

Såg en skitfin film igår. Fishy av Maria Blom. Den gjordes för åtta år sen men visas först nu. Vissa saker står sig.

Nu dras jag med ett angenämt i-landsproblem. Är bortbjuden varje kväll, har massor av vänner jag vill träffa, får mejl varje dag från folk som läst Boven och som jag måste svara på, åker ut och "talar till folket", har flera projekt på gång, bjuder ungarna på middag så ofta jag kan, har flera bra böcker jag vill läsa osv. Min tidsram håller på att sprängas av allt jag vill och kan.

För tre år sen hade jag ingenting av allt detta. För tio år sen hade jag dock det livet, och jag är så oändligt tacksam att ha återerövrat det.

Se upp för psykopater alla ni därute!

Nu åker jag till Landskrona, men är tillbaka i morgon igen. Håll grytan kokande.

Puzz!

Kära vänner, anhängare och kanske en och annan fiende! I'm back!

Bokmässan var som den brukar - ett hav av skit, men med en och annan pärla i. Den mänskliga faktorn som vanligt det bästa och det sämsta. Men det var befriande att glida runt där utan att snöa på ett eget boksläpp och istället glädja sig åt andras. Det finns en stor lycka i det.

Glad blev jag också över att den feministiska debatten tar plats. Det fräschaste inom den just nu kanske är "femme-inismen".



Bang har haft den på tapeten, och på sätt och vis kan man skymta den även bland "högerfeministerna". Kanske är det dags att uppvärdera det som betraktats som kvinnligt och därmed mindre värt. Men det går bara om vi sätter en fet prislapp på. En klapp på huvudet (eller stjärten) vill vi inte ha.

Liza-caset tänker jag för närvarande inte yttra mig om. Var jag står i frågan har jag redovisat i Newsmill.

Tusen kramar!

Äntligen! Mitt internet har pajat pga Glocalnet. Jag varnar er för Glocalnet!

Skolskjutningen i Kauhajuki- hu! Men det handlar om svek. Detta rättfärdigar inte brott. Men svek är det värsta en människa kan råka ut för i början av livet. Det kan gå riktigt illa sen bara för det.

Men nu ska jag till bokmässan i Göteborg. Vi hörs!

Har varit på en massa events på sistone. Bland annat Mian Lodalens releasparty som var det roligaste och trevligaste i kvinnaminne. Köp hennes bok Dårens dotter! Och Åsa Mattsson - skaffa hennes Salong F!

Men det event som gjorde mig berörd på ett annat och mindre behagligt sätt var "Magisk afton", en begivenhet som utlovade nån typ av själslig spis.

Där sitter en massa kvinnor som har degat mer än vad en teaterbiljett kostar för att lyssna på ett fetto i orange sari (eller kanske var den rosa). Hon berättar om hur hon upptäckte att hon var ett medium, bland annat genom att hon fått ett bord att dansa (fast det visade hon inte publiken).
Därefer förberedde hon oss på att hon skulle gå in i en sorts trancetillstånd, och då kunde vi bli så påverkade att vi blev sömniga eller började hosta. Jaså minsann! Vi fick också ställa frågor som den andliga världen besvarade. Därpå lutade sig "mediet" bakåt i en fåtölj och lät armen flyga upp i ständiga Heil-hälsningar, som i Dr Strangelove, om ni sett filmen. Det var andarna som levde jävel, skulle vi tro.
Och så började hon på tysk brytning (innan dess talade hon skånska) rabbla en strid ström av plattityder som alla självhjälpsböcker svämmar över av. Det var andarna som pratade, skulle vi tro.

Men då ville jag gå, jag blev så full i skratt av att andarna talde med tysk accent och att de var väldigt känsliga för mobiltelefoner, som kunde störa den andliga astralfrekvensen. Bluffen var så uppenbar. Men mitt sällskap bad mig att vänta tills publikfrågorna kom. Och det gjorde de.

"Jag har svårt att sova om nätterna."
"Min dotter är missbrukare."
"Ska jag operera knät, som min läkare föreslår?"

Undsoweiter.


Svaren bestod av floskulösa luftpastejer i stil med:
"Du är för hård mot dig själv."
"Har du skaffat dig en tidskalender som du kan göra luckor i?"
"Du ska älska din dotter, men inte hennes beteende."

Tänk er detta med tysk brytning. Och värre: Tänk er att den kvinnliga församlingen köpte det!

Detta var damer som säkert haft det tufft på många sätt, som sökte utvägar ur sin vanmakt och ångest.
Tänk om de istället blivit arga, om de angripit de förhållanden som försatt dem i utsatthet och förtvivlan, då hade de förmodligen mått bättre.

Nu sitter de där och lyssnar på en kvacksalvare för 350 pix, ett kvalificerat fetto som påstår att hon träffat Jesus. Medan kyrkorna står tomma.

Och jag förstår plötsligt varför manliga psykopater har det så förbannat lätt. När det finns så många lättknullade kvinnor.

Om det finns nån Gud tvår hon sina händer.

ÄNTLIGEN!

Jag vill lyfta följande kommentar jag fick och visa alla veklingar exakt vad jag så länge efterlyst: Män med stake. Hacka i er!

"Martin, Nisse, Patrik mfl. Fan, att ni skämmer ut oss andra män på detta sätt som faktiskt tar avstånd från våld mot kvinnor- i dess alla former och nyanser. Vad är ert egentliga problem? Håll er för fn. till sak istället. Det övergripande temat här är "våld mot kvinnan" här i bloggen. Försök vara konkreta i stället för att gå in på personer. Kom istället med förslag hur våldet ska bekämpas. Idag skäms jag jävligt mycket för att vara man - stå på er ni andra. Förstå att fakta ur forskningssammanhang talar klarspråk. Att vissa fortfarande vill dölja, förtala och av andra orsaker hävda att uppgifterna är oriktiga visar bara på extrem dumhet och ett jäkla oförstånd. Antagligen pekar det också på egna problem. Bra att du unni och ni andra drabbade belyser problemet. Kämpa på. Det finns riktiga män och vi står bakom er."

Så här borde tongångarna gå. Alla som inbillar sig att jag och vi andra som kämpar nästan dagligen med det enorma samhällsproblem som går under benämningen kvinnofridskränkningar skulle vara manshatare bara för det, de personerna är i själva verket kvinnohatare. Och det är detta kvinnohat som underminerar vårt demokratiska system.

Men tack vare att det finns vettiga karlar slipper vi bli manshatare. Puss, puss, puss till alla er, och stå på er, så gör vi också det. Tillsammans.

Nej, saken angående Papa Dee är inte avgjord. Jag har uttryckt mig klumpigt och tagit bort det stycke där jag anser att frun bör lämna honom. Jag har också avlägsnat bilden på honom.

Jag hänvisade till Flashback för att ange källan så att folk själva kunde gå dit och kolla. Jag skrev att det var honom nyhetsartikeln gällde, enligt Flashback, vilket det ju också var. Men min vinkel var inte att döma den misstänkte. Vinkeln var kommentarerna på Flashback som visade den märkliga benägenheten vi har, att tro att män som slår kvinnor ser allmänt farliga ut och uppträder våldsamt mot alla.
Så är det sällan.

Män som misshandlar kvinnor är ofta riktiga charmtroll, med plyschblick och rara leenden. Det går därför aldrig att avgöra pga deras yttre hur det är ställt med deras inre. MEN detta betyder inte att jag vill hänga den misstänkte eller ha en egen rättegång.

Det jag syftar på är att vi borde sluta döma hunden efter håren. Omgivningen blir ofta chockad när den till sist får veta att en man de tyckt om gjort sig skyldig till kvinnofridsbrott, just för att han verkat så rar och gullig. Detta leder också till att den misshandlade kvinnan i många fall blir misstrodd. Är ni med?

Men i detta specifika ärende vill jag verkligen inte yttra mig i själva skuldfrågan, jag ville bara föra upp reaktionerna till en generell nivå.

Jag ber om ursäkt för att jag varit oklar och surfat på en nyhet i syfte att poängtera ett allmänt problem. I rättvisans namn har jag också släppt in alla kommentarer, även de hatfyllda. Givetvis ska rätten avgöra ett misstänkt brott, det var inte min mening att väcka lynchstämningar.

I natt misstänktes Papa Dee för att nästan ha slagit ihjäl sin kvinna, åtminstone är det honom det gäller i nyhetsartikeln enligt Flashback.

Det är intressant att läsa kommentarerna. "Han som verkade så gullig! Så tragiskt, så otippat!" lyder reaktionerna.

Och jag vill bara skrika: JA, MEN DET ÄR JU DEN FRAMTONINGEN SOM MASSOR AV KVINNOMISSHANDLARE HAR!
De verkar så rara, så charmerande, så softa etc. Kan det verkligen stämma - han har alltid varit sjysst mot mig.

Mot dig ja! Men du som anser en tjejboxare vara en reko kille är lurad. De är experter på att luras, de lever på det!

Sen när de ställs mot väggen slingrar de sig och ljuger: Det var bara några örfilar. Hon var hysterisk. Jag var full. Hon var full. Vi slogs. Hon provocerade mig. Yada yada.

Går inte det hem, kommer den falska avbönen: Jag ångrar mig. Det var en engångsföreteelse. Jag har sökt hjälp. Yada yada.

Och folk tror honom!

Om vi inte slutar att se mellan fingrarna på det här fruktansvärt allvarliga problemet och bestämmer oss för att den sortens människor inte är välkomna i vår gemenskap kommer ingenting att förändras. För så länge vi inlåter oss med kvinnoboxare, oavsett om de avtjänat ett straff eller ej, är vi medskyldiga. Mig veterligen har ingen man som åkt dit för att ha spöat sin partner blivit en bättre människa. De har bara blivit ännu bättre på att luras.

Så är Beltrancirkusen igång igen. Han lever jävel som vanligt, fullkomligt övertygad om sin egen oskuld. Alltså, han VET att han är oskyldig. Jag kan inte avgöra om han är en psykopat eller ej, men han uppträder i varje fall som en. Det sorgligaste är dock Beltrans fru, som också VET att han är oskyldig. Han hinner inte ens spola efter all skit han vräker ur sig innan hon är framme och äter den.

Hon skyddar honom, hon är så behövd. Han är en liten missförstådd pojke som är utsatt för mobbning och bara hon förstår.

Ni tror att jag föraktar henne? Avfärdar henne som korkad? Ack nej. Jag var själv sån en gång. Jag försvarade tillochmed den man som slog och våldtog mig. Tyckte synd om honom. Han var ju så svag, så hjälplös. Och så fin innerst inne.

Det är bara att inse. De djupt störda männen kommer alltid att ha en sån dam vid sin sida. Inte för att de förtjänar det. Nej, för att de inte klarar sig en sekund utan en kvinna barmhärtigare än Gud. Det är som med narkomaner. De får alltid tag på varor. Och psykopatäckel får alltd tag på kvinnor. För de måste, annars möter de sitt kaos, sin ringande tomhet.

Jag får mejl och samtal varje dag - jag ljuger inte - varje dag från kvinnor som berättar samma historia. Så fort de kickat ut sin plågoande och kanske äntligen vågar anmäla honom, då dyker han upp i rätten, eller i vårdnadsutredningen med ett nyplockat fruntimmer bredvid sig som stöttar honom och som sympatihatar den djävulska bitchen.

Tills hon själv är den där djävulska bitchen.
För det är bara den dansen han bjuder upp till. Dansen som gör dig till en bitch.

En vanlig vardag som idag löper en mängd tankar huller om buller genom min arma skalle:

• Den där varma koftan jag köpte - är den verkligen snygg? Borde jag kanske byta den?
• Vaffan är det med Glocalnet? Ska jag ringa och gaffla med dem igen om min urkukade bredbandstelefoni?
• Jag är så helvetes kåt på en i-Phone, men alla säger att den har en massa barnsjukdomar.
• Jag såg en jättestor näsa på Götgatsbacken. Hade han verkligen en så ofantlig kran? Eller har den växt för att han ljuger?
• Jag borde städa.
• Den vita katten måste uppfostras så att han inte river ner allt jag äger. Ska jag snoppa av honom?
• Hur ska jag hinna med allting? Hur ska jag orka en vinter till?
• Fetaost är väldigt gott att blanda ner i soppor.
• Ska jag ta ett glas vin nu eller senare?
• En kompis sa att en starköl innehåller lika mycket kalorier som ett wienerbröd. Och jag som aldrig äter wienerbröd!
• Jag måste ro hem kulor. Varför kan jag inte vara en deckarförfattare som tjänar en massa flis och jämt verkar glad?
• Jag är jätteglad att jag hittade min röda nappakappa som jag trodde var försvunnen.
• Fy fan vad jag röker!
• Jag tycker så sjukt synd om Oscar Wilde.
• Jag har sex män just nu. Men det handlar inte om sex.
• Jag har det faktiskt ganska bra,

Och jo, det var ju det jag skulle säga: Stöd Slagfärdiga! Gå in på deras hemsida! Kom igen nu ...

TIO KUKSUGARKNEP FÖR DIG SOM VILL KLÄTTRA I PATRIARKATET

1. Slå ner blicken ibland och spela osäker.
2. Le och låtsas att du alltid är glad.
3. När deras fruar ”inte förstår dem”, se förstående ut.
4. Kalla feminister för bitterfittor som skulle behöva ett fett skott i råttan.
5. Säg att du är helt jämställd, fastän de utövar maktmissbruk över dig.
6. Säg till varje man du tvingas äta middag med att alla kvinnor stirrar begärligt på honom.
7. Låtsas lyssna när de skryter om sina bravader och flika in små Wow! och Nähä! då och då.
8. Säg att jämställdheten har gått för långt och att du faktiskt trivs med att vara feminin.
9. Hävda att prostitution bara är en snygg affärsuppgörelse.
10. Säg att du älskar att suga kuk - de kommer att älska dig.

Sen kan du gå ut och spy.

Vilken rolig nyhet jag vaknade till idag. Att det finns ett hormon som hänger ihop med en otrohetsgen hos en fjärdedel av männen. Dessa män, stod det i DN, drabbas oftare av äktenskapskriser. Märk väl ordet "drabbas".

Stackars de otrogna hundarna! Som bara drabbas av sina risiga parrelationer.

Då kan jag tala om att jag också har en konstig gen. En gen som gör mig ursinnig över denna idioti. En gen som gör att jag drabbas av feministiska tankegångar.

Säkert finns det också en rasist-gen. En misogyn-gen. Kanske en djurrättsaktivist-gen. Och en mördar-gen.

Undersöker man den kemiska balansen i alla hjärnor och sen korrelerar den efter olika variabler kommer man nog fram till en massa intressanta orsaker till mänskligt beteende. Och då blir vi ju offer hela bunten.

Men tänk om ägget kom före hönan? Om en viss miljöpåverkan leder till ett visst beteende som påverkar just hormonbalansen? Eller om våra egna val rentav påverkar våra hjärnor?

Jag lägger inga generella moralaspekter på trohet, det överlåter jag åt de enskilda paren att komma överens om. Men jag skulle tippa att åtskilliga skitstövlar drog en lättnadens suck när de fick del av nyheten om otrohetsgenen.
Det var inte mitt fel - det var genens!