MINGEL OCH SNACK
Alexandra glittrade som vanligt.
Medan jag snarare såg ut som en baglady. Fast det gjorde inget. Jag hade ju starka, sköna, trygga Mari att luta mig mot.
Sen kom Bosse. "Jag har hört om din bok!" sa han.
Du gjorde en ordentlig uthängning av ditt ex där, menade han. Namn och allt. Ja, fast bara förnamnet, svarade jag. Jaha, tyckte Bosse. Då var det ju inte så farligt. Bra att du skrev om det här. Jävligt bra.
Och det är så tongångarna går. Två led. På sätt och vis motstridiga.
Det kan väl knappast ha undgått er, kära bloggisar, att jag skrivit självbiografiskt om mitt förhållande med en kille som jag sedermera lät bli min agent och som jag lät rida på min rygg medan jag hjälpte fram honom. Under tiden gav han mig hugg och slag och förödmjukelser både över och under bältet. Det var en mardröm, och om den har jag berättat. I mitt fall handlade det om en våldtäkt på alla plan, även det konstnärliga. Efteråt var jag slut, förbrukad och jämnad med marken.
Sen reste jag mig. Segt men säkert. Och jag tänkte: klarar jag att ta mig upp igen, då ska jag dela med mig av den här überförjävliga erfarenheten. Jag tror att det är samma drivkraft som får tortyroffer och folk som överlevt förintelseläger att vilja berätta.
Jag har alltså varit tvungen att pränta ner min bedrövliga historia. Jag anser mig ha inte bara rätt till det, det är banne mig en skyldighet. Hur man bryts ner i ett misshandelsförhållande har folk vanligtvis svårt att begripa sig på. Då får jag beskriva det på ett så intimt sätt jag bara kan. Så att läsarna nästan känner att det är dem själva det gäller, detta har iaf varit min ambition. Jag blir jätteofta kontaktad av kvinnor som misshandlats och terrats av män med höga befattningar. När de vill berätta tystas de effektivt ner av ett manligt camaraderie som vill skydda mannen som begått kvinnofridskränkningarna. Istället anses kvinnan hysterisk, bitter och hämndlysten. Är det av hämnd man rapporterar om förtryck och orättvisor?
Våld mot och förtryck av kvinnor är ett ofantligt samhällsproblem som förekommer precis överallt i ett land som har flyttat jämställdhet så högt på agendan att tom dagisungar får lära sig vad begreppet innebär. Men när brott mot denna jämställdhet begås, då ska gärningsmännen (för det är nästan alltid män) skyddas. Den förråade och rent fascistiska syn på kvinnor som misogyner besitter ska vi inte tala lika högt om som vi talar om rassar och nassar. Ändå är det mycket vanligare.
Jag accepterar inte det. Jag öppnar käften. Inte bara för min skull, utan för alla de medsystrar som råkat ut för en av de vidrigaste former av övergrepp som finns: att bli slagna, förnedrade och nästintill utplånade av den man de älskar och lever med. Konsekvenserna är inte privata. De är svindyra för hela samhället.
Här är en länk till en tv-intervju där jag försöker förklara hur det funkar:
http://svt.se/svt/play/video.jsp?a=892542
Så bra uttryckt. Så är det! Varför skulle inte våld i hemmet vara lika allvarligt som våld på gatan? MINST! Love ya, honey.
"Konsekvenserna är inte privata" - fan vad bra sagt.
Har precis sett hela teveintervjun, fy fan vad du är bra!
Ska bli spännande men också lite otäckt att läsa boken men ser fram emot det.
Kram kram
Jag såg precis klart intervjun och jag blev glad av att se dig. Stark! Du var min idol när jag var 15-16 och det är du fortfarande!
Kram från Helena
Du är värd all beundran och respekt för ditt mod att berätta din historia. Ordentligt mycket värd det!! Kram kram och varm kärlek för det.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=686128
Tycker faktiskt att många av er var mer än tillåtligt fördomsfulla mot äldres sexvanor i kommentarerna till Hefner-bloggen.
Bra skrivet och bra intervju. Även fast jag inte läst din bok ännu är jag säker på att både den och Hanna Graafs och liknande hjälper tjejer som hamnat i klorna på kräkaktiga svin till killar att bryta sig loss och inse vilket sinnessjukt förhållande de lever i.
En vän levde med en dåre som terrade henne tills hon fick så allvarliga psykproblem att hon bad att läkaren skulle söva ner henne, för hon mådde så rysligt dåligt.
Det tog år att "återhämta" sig, om man ens kan säga så. För hon är säkert "märkt" för resten av livet av de ruttna åren. Hon menar att det är först efteråt, när man fått lite distans och kan se tillbaka på hur vidrigt det var, som man förstår hur illa det egentligen var. När man lever i helvetet blir man så avtrubbad och hjärntvättad att man inte ids reflektera över hur sjukt rubbet är.
Vad tycker du den allmänt kvinnomisshandlarhatande mannen kan göra för att få stopp på eländet?
Jag försöker verkligen pränta in i huvudet på mina två söner hur veka mobbare är och hur förkastligt det är att ge sig på svaga, att de måste stå upp för och hjälpa de som blir utfrysta eller mobbade. Hoppas något går in i huvudet på dem.
Kanske en "Vi spöar ditt sadistiska svin till man"jour. Men det kanske inte hjälper nämnvärt. Kvinnomisshandlare lär nog inte bli en empatisk medmänniska av några feta käftsmällar.
Någonstans har ju något gått väldigt snett i en sådan människas liv. De svin jag haft oturen att springa på verkar ju alla ha haft rätt vidrig uppväxt, med mobbing eller stryk hemma eller svikna av sina föräldrar. Någonstans har det ju skapats mycket inneboende frustrationer som gjort dem så rubbade att de till slut blivit värsta sadistiska tyrannerna. Hur ändrar man sådant? inget man vrider tillrätta på en kafferast.
Jag vet en gubbe som är 86 år och fortfarande granskar sin telefonräkning så inte hans 78 åriga sambo ringt någon annan karl. Han är trots sin ålder väldigt kontrollerande.
Kan för mitt liv inte fatta varför vissa män envisas med att trivialisera eller tillochmed försvara dessa avskum. De kanske känner sig påhoppade å alla mäns vägnar, vad vet jag. Kanske är dumma i huvudet bara. Om det skulle vara deras egen syster, eller dotter skulle de nog inte resonera likadant. Hemskt dåligt.
Nåväl, jag håller på dig Unni och är glad att du verkar må bra nu. Hoppas du träffar en snäll, gullig, vanlig svenne nästa gång.
Vänligen,, Micke
Tänkte skriva nåt bra efter att jag också sett intervjun men allt jag ville säga är redan utmärkt formulerat av Sandra, Micke och Louise.
Jag har ofta sagt att det är de starka kvinnorna som trillar dit. Du sade samma sak i intervjun, så jag är inte ensam!
Unni, får jag skicka dig min serie? Den handlar om hur jag kom ur ett misshandelsförhållande.
Jag skriver inte böcker, jag ritar serier...
Kan du franska? Mina serier publiceras i Frankrike, om inte gör jag en översättning till dig.
Jag vill ge dig mina bilder, för du har gett mig så mycket, och fortsätter ge mig enormt mycket i det här du berättar om.
Hör av dig till mig om du vill.
En helt annan sak, men kanske ändå inte: din mun går alltid svagt uppåt även i sorg. Precis som mina.
Kärlek, verkligen, och en jävla massa respekt,
Ancha
Unni, tack för att du förklarar både här och där. Jag har sett tv-intervjun två gånger nu. Det är inte helt enkelt att förstå hur det fungerar. Jag tror att du gör alla misshandlade kvinnor en björntjänst genom att berätta om din historia. Angående det med uthägning av ex, så kan det väl inte vara någon direkt nyhet om vem han är. Vet man inte så är det inte svårt att ta reda på heller. Jag tycker mig se en viss misstro till det hela i en del kommentarer, både här och på andra sidor. Det är väl mest från män, antar jag. Kan det vara så tragiskt att det är som Micke skriver att de känner sig påhoppade å alla mäns vägnar? Man kan undra vad som hade överbevisat dessa tvivlare, foton, dom, eller vad? Nåväl, nu ska jag inte bli långrandig. Jag ser verkligen fram emot att få läsa din bok (är den på väg?) och hoppas att du orkar med alla ifrågasättningar som jag antar att du kommer att drabbas av nu i samband med boksläppet. UNNI, ta inte åt dig mer skit!
Förlåt min delpersonlighet Bengt, som är en jävla slöfock själv och därför rackar ner på alla andra som visar tillstymmelse till sundhet och sportighet. Han sitter bara och jäser i soffan det äcklet. Jag själv håller på dig och tycker du ska fortsätta träna, och även röja för det lär du behöva efter senaste tiden! /Anna(med Bengt.Ulla-Carin har stuckit)
Cat... På vilket vis gör Unni alla misshandade kvinnor en björntjänst iom att hon berättar sin historia? Jag, som blivit misshandlad i ett förhållande, gör det mig inget ont, tvärtom! Eller har du missförstått ordet "björntjänst"? Menar absolut inte att låta som en översittare, utan frågar i all välmening.
Hej Unnis. Solis som anropar.
Solis har kikat på den 32min intervjun + tv-programmet och bilderna utomhus där.
Solis har noterat följande:
Ingen mysse i intervjun.
Men väl en tatuerad underarm- måste gjort ont.
Du har en surrealistisk dialekt ;)
Förövrigt finns kanske inte så mycket att tillägga, kloka saker sades. tex det att om man ska skriva negativt och va hård mot andra måste man vara minst lika hård och granskande mot sej själv.
Jo en sak till fanns som väckte Solis uppmärksamhet. Läste i en bok (inte av Unnis) en gång att alla författare är narcissister. Och frågan är om du inte avslöjade dej själv genom att berätta om foto på dej själv på kylskåpet. LOL!!!
Såg intervjun med dig. Du är fullkomligt lysande! Möter människor i mitt jobb, oftast kvinnor, som blir illa åtgångna antingen i barndom eller i relationer eller både och. Dina förklaringar på hur det kan bli så här, är knivskarpa. Kram från Eva
Synd bara att alla asholes tyvärr inte kommer läsa boken..!(tror jag)
De borde bli straffkommenderade att göra det även om de kommer undan med allt det andra.
Och för oss drabbade är det förståss som att få slå tillbaks att det skrivs böcker om detta som är så svårt att prata om!
Jag är inte rädd för vad jag kommer läsa i din bok Unni det vore mycket mer obehagligt om du inte skrivit om det!
Men herregud (sorry för att bryta mot budord och allt) CAT! Dom sjunger ju "en björntjänst gör ju INGEN glad"
Fniss du litar säkert om nån gam till vakt skulle säga att Bettan är säkrad också (robin hood på julen...)
LOL
Ancha, jo jag har tydligen haft helt fel för mig när det gäller "björntjänst". Alltid lär man sig något. : ) Menade naturligtvis tvärtom. Jag har väl tittat på Djungelboken för mycket som liten och tolkat björntjänster som något JÄTTEBRA! Se så lurad man kan bli.
Du e bäst! puss
Cat: puss på dej, jag visst innerst inne att det var så läget var. Resten av ditt inlägg pekade ju starkt på det.
Djungelboken är ju annars ingen fel modell: leava sitt liv som man vill även om det går emot det allmänna bilden *s*. ... men den så kallade allmänna bilden är ju aldrig allmänn, utan extremt inividuell.
Ett ytligt PS.
Jag gillar Unnis mössor! Unni, du har liksom alltid haft ett skydd på huvudet, okej inta alltid kanske, men väldigt mycket och ofta? Förr var det ju små tuffa kepsar.
slut på ytligt. DS.
Solis, vad menar du? Det är väl självklart att Bettan är säkrad och att Nasse är nazist?
Hej, har själv levt med en man som var ett svin mot mig, han är utbildad psykolog, psykoterapeut. Han slog mig inte, men jävlars vad han var elak varbalt,nio år varade det, bl.a, sa han till mig att jag var den mest obegåvade han varit ihop med, och då har jag utbildat mig jag med, han kallade sin dotter för slampa en gång när hon varit för länge på toaletten!!men en dag vaknade jag upp som väl är, och är nu lyckligt gift. Men ärren finns där, lycka till Unni, klart jag köper din bok!!! lev väl A.
Unni!!
Jag har levt med en man som kränkt mig på alla upptänkliga sätt i 13 år. När jag hör intervjun så känns det precis som om jag kunde sagt varenda ord, Tack för att du sätter ord på saker och ting, och jag kommer att kopiera vissa av dina uttryck för att få människor att förstå när jag pratar med dem....Kram o lycka till med allt i ditt liv.
Har precis kommit hem från en tröttsam jobbresa till Aruba & orkar inte läsa igenom det j missat men grattis till boksläppet!.. för den e väl släppt nu? Sitter på Anglais i Sthlm & har sååå tråkigt. Dygnet e felvänt & dagens kunder skulle tvunget ut på Sture-krogarna. Smet iväg till söder efter de obligatoriska artighetsdrinkarna... Go' natt Unni & alla blogg-läsare. Nu ska j titta i taket ngr timmar innan det e dags för nästa plåtning kl. 10.00 imon :-S.
*suck* Undrar va Rocky gör nu? Han lever säkert loppan i Borås nu m lgh för sej själv & allt. Såg att han kastade långa blickar på kaffe-maskinen i kaffét bå bottenplan sist j var ute & rastade honom...
Tack alla!!!
Ett särskilt tack till Micke. Visa alla var du står. Tala - tig aldrig, du är en hederskarl. Jag är din!
Väldigt intressant intervju med dig som du länkade till - du har verkligen ordets makt!
Härligt! Hade jag inte varit lyckligt förlovad skulle jag fria direkt ;)
Vänl,, Micke
Jag håller med dig.
Haha, hade du inte varit lyckligt förlovad, Micke, så hade JAG friat direkt.
Kram till er alla, förlovade eller ej!
Wonderful site. Please continue this great public service.
