PÅ SPRÅNG
Det är dan efter julafton och jag är redan rastlös. Tack och lov har Sats öppet idag så att jag kan sticka iväg och träna. Sen ska jag läsa Kapten Stofil-albumet jag fick av min äldste. Den som ännu inte stiftat bekantskap med denne herre ombedes att snarast göra det. Intelligent humor at it's best.
Julaftonen var den bästa jag haft på många många år. Vi spelade Nintendo Wii. (Jag vann i bowling, ha!) Och barnen åt upp all maten! Finns bara lite skinka kvar. Tomten fällde upp masken och drack punsch i gammal god tradition, det ser alltid lika knäppt ut. Jag är helt kär i mina barn. En av dem sover i vardagsrummet och ska snart få frulle.
Men det är nåt med juldan. Vad ska man göra nu? Invänta nyårsafton? Fan, jag har så svårt för att bara göra ingenting...
Jag tror att juldagen är till för märkliga biopremiärer av svenska "storfilmer". Med anledning av att jag köpte en ny kamera fick jag två biljetter till premiären av Arn i kväll.Konstigt, men eftersom det är gratis så måste jag ju.
Jag älskar juldan, att bara göra _ingenting_. Drick en stor kopp glögg alldeles för tidigt på dan. Läsa, peta öronen, sjunga arier för sig själv... Mmmm!
Hej Unni!
Håller med dig. Rastlösheten kryper i kroppen. Gymmet var stängt, det småregnar ute så lusten efter långpromenad är inte så stor. Sonen har åkt iväg till sin pappa. Hela december är krampaktig. Jag längtar efter att det ska bli som vanligt, efter vardagen, det hanterar jag bäst.
/BM
Men snälla Unni,
vart tog dina författare ambitioner vägen, är det nu bara sensationens löpsedlar som styr plånbokens innehåll. Nyligen läst din senaste så kallade roman, förvisso omtalad men även ifrågasatt, ty hur långt får en kändisförfattare gå?
Hänga ut sin exmake, men vistt har ju allting hänt, men med de erfarenheterna kan man trots allt skriva något neutralt, i fantasin omvandlat till något som frångår det verkliga, då till något som blir litterärt trovärdigt, och inte som en dagbok, ty sådant är ju så spekulativt och en brist litterär gestaltning utifrån min syn.
Och du är ju inte ensam i detta kändiskör, där förlagens omdöme räknas i garanterade pengar, och herregud, hade Strindberg levat idag, imorgon han den stackaren blivit bortglömd,tyvärr så även dina texter, ingen om hundra år minns Unni Drougge, tack och lov, kulturarvet är värdefullare än så...
Till Leffe-stavar-sådär-lagom: Du låter ungefär lika bitter som Bosie var när han skrev i sin pinsamma biografi att Oscar Wilde var en medioker författare och skulle bli bortglömd om X antal år. Ha ha ha! Du är död om hundra år, och om framtidens kulturarv vet du shit, loser.
Åh vad glad jag blir, hittade din blogg av en slump. Du är råskön och störtcool. Ett riktig rivjärn!!
Kommer definitivt fortsätta läsa bloggen.
Hej igen,
säger också shit, eftersom jag genast ångrade mitt spontana (bittra?) textinlägg och därför med bloggadressen ej ifylld klickade bort sidan. Sedan kollade din blogg igen, då pustade ut när jag inte såg mitt inlägg. Och nu, ve och fasa, upptäcker att den ändå hamnat här, shit säger jag igen och nu vill be dig om ursäkt. För tänk så många gånger jag har tillbringat en roman från dig som sällskap i min läsfåtölj. Därpå, en himla tur att man ibland använder psedonym för annars hade väl detta obetänksamma påhopp blivit bränsle till ännu ett het inferno på kultursidorna. Även om våra respektive förlag nog hade myst en aning utav publiciteten. Nåväl du är en toppentjej, men framförallt en unik författaröst som vågar ta upp ämnen som berör. Ett gott nytt år jag önskar dig!
"Leffe"
Hä hä, Leffe, ursäkt absolut godtagen! Lev gott & välkommen åter. Du hade väl bara en dålig dag.
och åter visar du din medmänskliga sida, suck, får nästan tårar i mina ögons blyga vrår, jag följer ju inte skvallerpressens rubriker, men hoppas ändå att du kanske nu hittat den man som är värd din kärleks gnistrande juvel (är det snyggingen på bilden lite publicerad ovan?), oavsett din numera livsbejakande juvel så dyrbar i känslan, då man bara suckar förnöjt om så är fallet, har du hittat din rätta, och vågar du nu skriva om kärlekens underbara värld, där inget tycks vara omöjligt längre, bara det där kittlande för evigt varande tillståndet.
Återigen, känner med dig i din senaste roman, självbiografiskt utlämnande, och fattar inte hur någon av mitt mansläkte kan bära sig åt på det viset, men förstår ditt trauma, växlande mellan hopp och förtvivlan, någonstans i dina ord plötsligt fann ditt mod att för alltid göra upp med detta orättvisa förhållande. Dock, kritisera mig icke, men du borde satt stopp redan efter första lusingen på din kind, nåväl lätt för mig att säga, och döma, men runtom i min omgivning jag tyvärr sett många Unni Drougge kopior,lida av män som misshandlat sina "älskade". Absurpt,rena vansinnet, och samhället, vänner, nära och kära, håller tyst, vågar inte utmana denna för dem så påtagliga kvinnomisshandeln.
Oj, nu spårade ur av såväl ord som känslor, ty min kärlek till kvinnan är ju en otrolig passion, jämlik, respekt och full av fantasi, och att misshandla den man älskar är för mig längre bort än den allraste fjärran universums galax.
Shit, spårade ur igen, och det är ditt "fel", dina romaners prägel i mig, massmedias bild av dig, men tro mig, min bild av dig är något annorlunda, men den avslöjar jag ju inte så där tydlig, snart är det nyårsafton, och mitt lilla hus fylls av underbara vänner och raketer, och åter inför ett nytt år, tyvärr då får mina känslor att konstatera att föregående år ej i min stackars själ kärleken fann.
That´s live, i Leffes liv....
Ha det så bra Unni 2008 önskar jag dig,
Leffe
(Tro det eller ej kära Unni, är faktiskt publicerad författare, emellertid inget som jag skryter om...)
Önskar dig ett gott nytt år, Leffe!
Tack för dina snälla ord. Hörs igen.
Tack snälla Unni för din kära önskan att mitt nya år blir lyckat, och när jag var ung befann mig bland bibliotekens märkliga klotband, där några bokryggar luktade gott i början ändå så lockande trots möglig trycksvärta, och för författarna då måste väl inneburit gasmask på?
Men vad är en författare, som du så omnämnd, jag så i periferin liten som en hoppande ordloppa. Men här nu, i ett nytt år, skall inte ordas om mina författar intentioner, utan mer nyfiken hur ditt framtida skrivande utvecklas,kommer det att ringa klockor i mitt käleksuniversums läsupplevelse, eller blir alla ord till en känsla som förföljer mig, med sin bitterhet och sin sötma, då nämner jag endast med tvekan mina känslors ord här vid det vackraste allvarliga namnet längtan.
Sån är jag, fastän sorgen tyckts mig vördnadsvärd, i leda och saknad, full av samvetskval.
Idag du snälla Unni i dig det finns något som sveper sig om mig, som en vävnad av silke, ljuvt och eggande, och det skiljer dig från de andra....
Nåväl, nu vi alla passerat ännu ett årskifte, och måste ju önska alla andra bloggare på Unnis sajt en ert bästa år (2008) någonsin....
