THANK YOU FRIENDS...
... wouldn't be here if it wasn't for you.
Jag vill hylla alla er som troget och tålmodigt besöker denna blogg för att ge goda speglingar, stöd och sympatier. Utan er hade jag fått en både tråkigare och besvärligare höst.
Dessvärre har en del näthat letat sig hit och med tiden spårat ur allvarligt. Blandannat har mannen som misshandlade mig på alla tänkbara vis i sju år påmint om sin existens med stinkande kommentarer. Sånt är olustigt, eftersom jag verkligen ansträngt mig för att kapa alla länkar till den sorgligt otäcka figuren.
Detta att jag är en sk offentlig person brukar jag sällan tänka på. Jag är jag och jag gör vad jag vill utan att fundera över mitt blygsamma kändisskap. Men uppenbarligen utgör just denna offentlighet en projektionsyta och en dumpningsplats för osorterad frustration hos samvetslösa och säkert trasiga element ur mänsklighetens bottenskrap. Vilket avhumaniserar mig och inbjuder till gränslösa attacker som egentligen inte har ett dugg med mig att göra. Just så är det f ö att leva i ett misshandelsförhållande.
Man kan säga att Guillou satte ribban så lågt att hans anhängare i Bevara-Sverige-Sexistiskt-ligan lätt kunde mäta sig med honom. Aha - här fanns en kvinna att sparka på! Och så rusade den lilla blinda pöbelhopen hit.
För det är verkligen bara en minoritet. Uppemot 80-90 procent av alla kommentarer är hyggliga och rumsrena. Men hatarna blir bara allt grövre i sina uttryck. Och när jag då väljer att filtrera bort de äckligaste spyorna, då gnäller de om censur och att jag bara vill ha rövslickare på min blogg.
Ärligt talat skulle jag inte ens behöva skriva det här, men den här platsen är faktiskt till för mina läsare först och främst. Mina läsare och mina vänner. Alla får givetvis läsa, men jag tillåter inga kränkningar. Att inte tillåta personangrepp - och då har jag ändå varit ganska tolerant även på den punkten - betyder inte att alla som låter bli sånt är rövslickare.
Det hela är enkelt. Jag har ett bra liv idag. Jag omger mig med människor som tycker om mig för att jag är jag. Jag har gallrat ut dem som ogillar mig och knutit nya vänskapsband med darlingar som jag har ömsesidigt utbyte av. Samtidigt som jag återfått många av mina gamla vänner och fördjupat och reparerat den samvaro som bröts under helvetesåren med min hustyrann. För att inte tala om mina barn.
De som kommer in och lägger en rykande bajskorv på min blogg är lika ovälkomna som om de vore gäster i mitt hem och förstörde en trevlig sammankomst med att ha sönder och skrika och bråka. Är det verkligen svårt att förstå? Att jag inte vill släppa in rövhål, vare sig här eller hemma?
Jag föreslår att alla ni bittra och elaka anonyma besökare försöker publicera ert onyanserade hat i nån tidning. Ni har ju två goda kålsupare som redan bildat föredöme i konsten att hata offentligt. Ordet är fritt i det stora hela, men inte här. Inte där jag vill ha en skön dialog med läsare och vänner som under åren räddat mig från att gå under.
Hädanefter kommer en av mig anlitad person att gallra ut skiten, så jag kommer heller inte att behöva känna stanken själv.
Gå nu och kom aldrig mer tillbaks!
(Att jag tog bort föregående inlägg beror på att jag insåg att det inte går att vara personlig om man är känd. Såvida man inte gör romankonst av det - lol.)
Heja Unni! Det är så skönt att läsa, ett andningshål i den kvävande vintern. Jag håller på dig. Kram.
Jag önskar att folk kunde belysa olika aspekter och vinklar och vrår utan att låta så förbannat förbannade.
Måste man ha en slå-på-käften attityd bara för att man kanske inte tycker likadant? Eller till och med när man inte tycker någonting.
NU hoppas jag näthatet är borta! :)
Gud, jag är så ledsen för din skull. Trodde redan att du och han hade slutit fred. Det var så himla vackert skrivet så jag fick tårar i ögonen :-( Hade hoppats på försoning. Nu regnar det ute och jag är sad, sad.. Ingenting vara forever.. Just när man tror på människan igen. Jag fattar inte att han är så låg att han kontaktar dig pga den fina texten. Vad finns det för motiv för det beteendet? Får du inte säga offentligt vad du känner för han? Varför måste du lyda nu igen?
Bra att du tar hand om dig och låter någon annan städa bort det ruttna. Undrar dock stilla och rosenrasande vart allt detta ruttna kommer från... Du verkar ha blivit en soptunna för allt möjligt obefogat hat. Jag beundrar din styrka men förstår också samtidigt var den kommer ifrån, man kan inte ge upp. Tystnade skapar bara värre monster. *kram*
Jag är ju din läsare, får jag vara med och leka då?
Lovar att vara snäll!
Bra beslut! Jag hittade din blogg ganska tidigt, tror att jag va en av de första här. Jag blev jätteglad eftersom jag älskar dina böker och har följt med redan från April och SAMAE. Men, det blev ganska så snart en sopptunnestämmning här på sidan. Det kändes inte särskilt kul när publiken blev av det mer gallspynde slaget. Jag är här för att jag tycker om dig som författare och skribent, inte för att läsa en massa skit som riktas antingen mot dig eller dina läsare. Jag hoppas verkligen att bloggen kan överleva alla illvilliga människor och att du inte ger upp! Puss & Gull!
Har nu läst igenom din senaste bok, jättebra, än om den handlar om jobbiga saker...den väcker en massa jobbiga tankar och det låter bra att du börjar hitta tillbaka till ditt rätta jag, både för dig själv och för dina barn.
Kram
Jag tillhör ju inte rövslickarna. Jag får nog klassificeras som en häpen beundrare. Det var synd att Du kände Dig tvingad att ta bort en tråd. När Du på ett positivt sätt relaterar till kärnfamiljen så vinner Du mark utanför Din stampublik, som finns på den lite stökiga ståplatsläktaren för frånskilda kvinnor i den begynnande medelåldern.
Jag är nästan tvärsäker på att Du vet var Du har Din stampublik. Jag förstår också att den, av flera skäl, är viktigast för Dig.
Hoppas att Du någon gång tänker på att Du också har läsare bland rebeller av annat kön och i annan ålder!
Jag ska ge ett exempel på hur Du har nått mig. Boken "Andra sidan Alex" innehåller två misshandelsavsnitt. Det ena fallet kan cyniskt klassificeras som "konventionell kvinnomisshandel".
Det andra fallet är extremt tänkvärt. I det andra fallet sker misshandeln under tidig kvällstid. Sophie och Alex Wallner har kommit hem från jobbet och är slutkörda. Sophie vill utnyttja sin kompanjonsrätt till överläggningar, i anledning av företagets akuta likviditetskris. Alex vill distansera sig från problemen och bedöva sina sinnen med tillfällig verklighetsflykt och alkohol. Sophie tjatar, men får inte kontakt. Till sist brister det för Sophie som skriker "konkursgubbe" till Alex.
Många läsare förstår säkert inte den smärta som Alex känner när han blir kallad för konkursgubbe. Inte bara hans yrkesidentitet känns hotad, utan han upplever att hans hela identitet misskrediteras. Han tar till våld mot Sophie.
Självklart tar jag avstånd från samtliga misshandelsscener i boken. Men konkursgubbeavsnittet går rätt in i mig och jag funderar över människans brustenhet.
Storken! "Människans brustenhet" Vad finns det att fundera över? Utveckla!
Kat ovan - Briljant läsförståelse! Det är ju inte Mats som Unni pratar om.
Bra beslut att ta bor näthatet så du slipper se det. Hellre det än att du lägger ner bloggen och låter dem vinna. Jag förstår inte varför det ska vara så svårt för vissa att inte skriva ren skit och jag beundrar ditt sätt att hantera det här. De flesta orkar inte stå på sig utan lägger ner, så HEJA DIG och fortsätt skriv! Bli aldrig tyst!
Det är bra, Unni! Skit i otäcka kommentarer, varför bry sig om dom när du kan få fler av oss som är snälla och trevliga? :) Kram
Andas om kvinnomisshandel och du blir genast attackerad av en viss grupp "män".
De är duktiga i att lägga ut rökridåer och strö ut smulor av sanning blandat med rena lögner. Den som vet att den lilla sanna delen stämmer tror gärna på resten också, så lättlurade är vi människor.Enkel manipulation.
Jag tillhör en nätcommunity som jobbar emot mäns våld i familjer och flera av oss aktiva har fått personuppgifter uthängda på nätet, mottagit hot mot vår person och familj och blivit anklagade för allt möjligt. Så att du Unni blir påhoppad av dem förvånar mig inte. Du berättar, rakt och öppet OCH namnger mannen dessutom. Fortsätt att stå på dig! Att tiga ger dem frikort att fortsätta.
Jag är inte din läsare, men efter att ha läst här så har jag blivit ordentligt nyfiken. Jag kommer garanterat att så fort tillfälle ges rycka åt mig en av dina böcker och läsa.
Stå på dig!
du har en intensiv ton skriver mycket intensivt
du har en förmåga
att gå och visa vägen
genom labyrinter där man själv kan förstå och få livet klarare när
det är så förbannant svårt att förstå att man själv
är förtryckt kränkt jag kan tänka mig att du har gjort många en klarare bild att ta tag i som lever i någon form av förtryck
Att börja hetsa om censur på en personlig blogg är ganska korkat, så du gör helt rätt! Håller helt med dig om liknelsen med festen. Negativa partypoopers är aldrig roligt, särskilt inte när de ger sig på någon personligen! /H
Jag läser din blogg dels för att jag läst de flesta av dina böcker, dels för att jag själv varit i ett liknande förhållande. Det som verkligen förvånar mig är hur likartat de här männen beter sig (har de något slags kryssa-i-formulär de kollektivt följer?). Det är otroligt svårt att kapa bandet till det som varit, man får slita och rycka för att det ska gå av. Din blogg (och inte minst din senaste bok) är ett jättestöd för oss som försöker/försökt slita oss loss från osunda förhållanden. Heja Unni!
Hej Unni! Jag kommer in här ibland för att besöka en stark, snygg, intresseant och trevlig människa- DU!
Det gäller att hålla sig med rätt sorts människor...eller hur? Trevlig helg och jag lovar att komma fram och skaka tass om vi ses någonstans i vimlet...ute på stan eller på gymet...:) Trevlig helg! kram Katarina
Bra debattartikel idag i Aftonbladet!
Den säger exakt det jag upplevt under de senaste dagarna när jag försökt prata om AB:s artiklar om misshandel.
Jag ska vara tyst!
Det är så förbannat tungt att se, veta, förstå och vara tvungen att slåss för rätten att prata och skriva om det man vet!
Jag blir verkligen trött och då tystnar jag.
Det borde vara tvärtom, de som saknar kunskaper borde vara de som ska hålla käften för att ta sig tid att lyssna och lära och till slut eventuellt fatta.
Ja, men se där, nu börjar det bli trevligt här inne igen. Tack för att ni bidrar till det.
Och jag vet ju hur svårt det kan vara att se sin egen situation när man befinner sig mitt i den. Man måste helt enkelt få bekräftelse på det man upplever med sina sinnen, annars slutar man tro på sig själv.
Kram!
Jag blir så attans trött på Guillou. Varför finns han med överallt. Varför vill folk köpa hans sorgligt dåkigt uppdiktade böcker och en ännu större fråga, vem vill höra hans åsikter i tid och otid? Och varför denna ständiga outfit bestående av wifebater flanell-skjorta?
Det skulle inte skada att rensa upp bland gubbsen i svensk media. Det känns som att hela "kändis-sverige" består av helaklholiserade gubbar som r*vknullar varandra för att få synas och höras mest. Nä! Fram med fräschare åsikter och coola brudar i media.
Du är cool! Keep going! =)
Isa
Så här ser min klassuppdelning ut.
Högst upp i samhället har vi massvis med flintskalliga psykopatgubbar. Direkt under dessa, men ej sammankopplat med dessa står de snygga unga tjejerna. Dessa tjejer har aldrig läst högskola men lever ändå lyxliv enbart för att deras rika kille vill ha en snygg blondin. Under dessa snygga brudar finns snygga killar i 30 års åldern. Dom har kämpat sig fram vissa , men vissa föddes med guldskeden i munnen. Under dessa snygga killar kommer killar som är snygga men som bara har normal inkomst. Dessa killar är dessutom längre ner på skalan än unga snygga tjejer som inte har en rik kille. För dessa unga snygga tjejer kan alltid skaffa en rik kille. Det omvända är väldigt sällsynt. Dessa killar har dessutom inga rättigheter i media för de just är killar. Under dessa killar som är jävligt långt ner kommer tjejer som inte är så attraktiva och som har dålig utbildning.
Så vad jag menar är att det är inte någon strikt fördelning på ojämlikhet. Killar kan stå under tjejer och tjejer kan stå under killar.
Det ska också sägas att killar, unga, snygga med utbildning börjar tröttna på att tjocka fula gubbar som försöker utmana dom på krogen.
Personligen är jag mycket mer förtjust i att skriva positiva omdömen, att ge uttryck för sin negativa sida om den inte är väldigt konstruktiv, känns inte meningsfullt. Jag vill bara säga att det finns män, jag är en sån själv, som ALDRIG använder våld mot en kvinna, för min del inte mot män heller för den delen. Jag skulle känna mig som en usel människa om jag trodde att våld mot en kvinna skulle lösa några problem eller få mig i en "bättre" position. Män som använder våld är en skamfläck för vårt kön, även de som här och på andra ställen spyr ut sitt hat mot Unni och andra kvinnor. Kvinnan är det vackraste vi har, henne ska vi vara rädda om!
Henrik,det där var väl fint skrivet...fler som du och vi får en bättre värld. Visserligen bör man ju inte generalisera, men du har en härlig inställning.
Kram på dig för det!
Blev illamående när jag hörde Guillous kommentar i Carin 21:30. All cred till dig för att du vågar tala om sådant som många döljer/skäms över/tar på sig skulden för! Stå på dig!
Stocken ? Vadan detta behov att klassificera Unnis läsare? Måste man vara antingen en rövslickare eller en häpen beundrare? Som om du erkänner det något motvilligt. Stampubliken är enligt dig frånskilda, medelålders kvinnor. Vad vet du om det?
Känns det hemsk om det nu är så och att du tillhör den skaran? Själv har jag läst Unni sedan jag va en rebbelisk tonåring, min dotter läser henne, min mamma likaså. Kanske även min son, sambo eller pappa, eller
kanske t.o.m. min farmor! Det ser lite ut som lågstadieproblematiken som handlade om man tyckte om en artist eller liknande som dom coola gjorde. Gillade man det töntarna gjorde så fick man göra det i smyg. Slappna av, du behöver inte skämmas eller hävda dig genom att ta avstånd från och kasta dynga på den kanske största läsargruppen!
MAKT=när
tillräckligt många går samman vi har inte råd med att vissa fladdrar ut och ifrågasätter trovärdigheten hos en kvinna som reser sig upp ur låsta positioner i dagens samhälle känns det
bara genant när man hör ser läser om en man som rider och kontrollerar och ligger i bakhåll på en kvinna
Du är min idol för att du är en kvinna som inte håller käften, för att du orkar, för att du överlevt, för att
du går på söders gator och är en av de där starka kvinnorna jag tänker att jag ska bli så småningom om jag vågar. Ingen människa i världen kan förändra att det är så. Men framförallt borde alla människor i världen stötta människor som du. Så att vi tillsammans kan få vara mänskliga, kärlekstörstande kämpar. Inga perfekta varelser med
förmågan att ignorera ett helt patriarkat. Men kvinnor som kämpar, syns och hörs. Tillsammans är vi starka. Om du orkar orkar jag lite till. Min dotter
kanske orkar ännu längre. Kram
Patrik 27!
Intressant syn. Samhället är på sina håll sjukt. Men det kanske är dags att "de unga snygga utbildade männen" gör någonting åt situationen och tar mer plats?
Jag kan bara hålla med med f.
Mitt liv som sambo med en boderline människa har gjort mig till en obetydlig fjärt i rymden( har tyvärr bara ironin kvar).
Vill kämpa mot "tyrannen", men orkar jag?
Önskade att du (Unni) fanns vid min sida som något slags facit hur jag ska våga hantera att ta tillbaka mitt eget liv med allt vad det innebär.
Hjälp...
Bra att du rensar, det har jag alltid gjort också. Kan ju säga att mitt bloggande om debatten i svd lockat till sig en hel del näthat även till min blogg som jag sorterat bort.
Bra med artikeln i Aftonbladet också:
http://www.aftonbladet.se/debatt/article1411823.ab
Vad är det som gör att "kändisbloggare" får så många haters? Varför letar sig folk fram till dem som de uppenbarlig bara vill avsky? Jag förstår inte fenomenet. Har människor så mycket aggressioner inombords som måste komma ut på enklast möjliga sätt och vad är det för människovärde vi har i samhället idag när personangreppen är så låga? Tjaja, frågor och åter frågor.
Skönt att kunna titta in här igen utan att bli illamående över respektlösa kommentarer i alla fall! Kram Bunni!!
