ATT VERKA BILLIG MEN VARA DYR
Men vi hade en reunion i vintras på Grands bar. Och det var som i gamla tider. Vi satt där och rasslade med vårt blingbling, Domen med sina äkta juveler och jag med mitt billiga glitter från lågpriskedjorna, men enda tydliga skillnaden var att min oädla metall luktade illa. Det hindrade dock inte en gammal jänkare från att erbjuda sig att dega våra drinkar, givetvis med den inskrivna rätten att slå sig ner vid vårt bord. Han visade sig vara en gnällig gubbsvål som genast började jämra sig över den risiga kvaliteten på hotellsängarna. Av nån anledning fick han för sig att vi var lobbluder, vilket förstås kan ha berott på mitt tacky krimskrams. Snabbt delade han in oss i två fack: Domen var den världsvana men rekorderliga damen medan jag var den introverta, lite svårare typen. Han trodde säkert att vi ljög när vi berättade om våra professioner, vilket inte spelade nån större roll eftersom han mest snackade om sig själv. Och sina dollarmiljoner.
Vilket i sin tur gjorde att vi med gott samvete kunde beställa in mer och dyrare vin.
Domen höll en utläggning där hon prisade Bush, och den stockkonservative amrisen såg mycket belåten ut. Ja, han blev nog nästan lite förälskad i Domen där. Äntligen en europé med vettiga åsikter! Så ringde det på hennes moppe (det ringer alltid på hennes moppe) och hon bad de kontaktsökande att komma, två personer som bägge satt i riksdagen. Och eftersom gubben var så tillfreds med Domens politiska inställning lät han oss utan protester vinka in mer dyrt vin för att bjuda även de nytillkomna som ju tillhörde det borgerliga blocket. Den Bushtrogne gubben kände med andra ord att hamnat i riktigt gott sällskap.
Men så hände nåt. För det första kom det fram att den ene riksdagsledamoten var bög. Gubben såg en aning besvärad ut, men han hade ju Domen som en trygg förankring i den tillfälliga krusningen på ytan. Problemet var att han inte kände Domen, inte visste att hon är en av rikets mest oomtvistade gaydrottningar och att hon trots Bushsympatierna är mycket liberalt lagd. Så hon började tala om att eventuellt donera ägg till bögen vid bordet och avslöjade sina radikala synpunkter på abort och annat smått och gott tills gubben såg ut som om vinet surnat. Men då var det dags för oss att tänka på morgondagen, så vi reste oss och gubben hade plötsligt blivit betydligt mer restriktiv med plånboken varpå han föreslog att vi tog in notan.
"Åh, det behövs inte", sa Domen käckt. "Du kan bara skriva upp det på rummet."
Gubben stod där och glodde förvirrat på oss. Vad var det med hotellhororna nuförtiden?
Vi skrattade hela vägen in i taxin. Men sånt händer konstigt nog bara när Domen och jag är ute tillsammans. Går jag ut med andra väninnor får jag vackert glänta på portomonnän, betala och se glad ut.
Fast idag får vi nog pynta fikan själva. Det är bara på kvällen man kan räkna med ekonomisk support. I mörkret är alla kvinnor fnask - lol.
Jag förstår inte. Först skriver du ?men om du känner så lovar jag att gå dig till mötes?.
Sen går du oss inte till mötes.
Varför då? Du är väl inte arg på oss?
Kan vi inte bara få slippa leta efter våra egna kommentarer i din blogg? Kan vi inte bara få njuta av dina inlägg och det du har att förtälja i stället för att tänka på våra egna tillkortakommanden?
Kan vi inte bara få vara lite glada och lyckliga för en gångs skull?
Undrar
Bengt
Ulla-Carin
Anna
Trodde jag hade rättat till era tillkortakommanden. Ska se vad jag kan göra.
Hehe, kul historia.
Du får glädjas åt att en fikanota inte vanligen har mer än två siffror :)
Tack snälla Unni. Jag misstänkte att nåt gått fel bara. Fö är det intressant med anonmymiten inom bloggosfären. Varför skriver de som kommenterar ALDRIG någonsin sitt riktiga namn? Varför är det så läskigt? Jag har fått 370 kommentarer på min egen blogg, men vet inte vem någon av dem är. Eller är alla lika på lyset som jag var då??
När jag var i Frankrike för några sen fick jag och min kompis en flaska äkta champagne skickade till vårt bord från "mannen därborta i blått" enl servitrisen.
Vi hinkade i oss glatt men onyktra som vi var glömde vi helt bort mannen i blått och han fick inte ens en nick till tack innan vi beslöt att lämna stället.
När jag ändå är i gång. Som jag skrev i en tidigare kommentar var jag sjukskriven för depression under en lång tid. Jag hade under den tiden ett behov av att läsa i synnerhet Andra sidan Alex och Heroine om och om igen. Du har en mkt bra förmåga att skildra elände så att det ger tröst åt andra!
Hej!
Det är Bengt igen. Du vet han som enligt andra "inte har humor eller självironi".
Nä, det har jag kanske inte, men jag kan väl få tycka att du är en ärtig fjälla i alla fall?
Som trots att du är kvinna skriver bättre än de flesta män jag känner (inte för att jag känner någon man, jag är inte en sån där "bög" om nu nån skulle tro det!).
Kommer rentav att köpa din nästa bok, trots att jag inte är mycket för böcker annars. Men kan väl ge bort den till sambons styvdotter om inte annat.
Ja, det var väl vad jag hade att säga.
Och än en gång tack för att du finns, du underbara söta fjälla! Om jag inte vore sambo och bodde i Avesta (har läst att du bor i Stockholm) skulle jag gladeligen betala din öl om vi gick ut nån gång, förutsatt att du sen stannade med mig och inte gick i väg med nån sån där ung vältränad stureplansfjant. Sånt har hänt mig bara alltför många gånger(efter att jag redan betalat!) och det vill jag inte veta av.
Men eftersom hon den där j-kla sambon finns så går det ju tyvärr inte, att vi går ut alltså. Men om det hade gått hade jag betalat din öl(förutsatt att du stannade alltså) även om vi var på ett dyrt ställe och ölen kostade över 40 kr, vilket i och för sig är hutlöst!! (Hemma i Avesta kan man få en stor stark för 29 kr under happy hour.)
Men det jag ville ha sagt; om jag var ute med dig skulle jag inte titta på priset utan bjudit på rubbet, (t o m drinkar!) Bara för att du är den du är.
Kära hälsningar från Bengt
Det är bra att Unni Drougge har börjat blogga. Senast hon bloggade var i Aftonbladet. Fast på den tiden hette det inte blogg, man sa dagbok. Dessvärre verkar hennes första dagbok ha försvunnit från Nätet. Jag har letat, men inte hittat den. Allra mest längtar jag efter hennes betraktelse från sybordet. Unnis dotter var ombedd att ta med sig en hemmagjord docka till dagis och Unni verkade inte ha lika lätt med nål och tråd som med ord. Hur konstigt det än låter så kan jag identifiera mig med flera av Unnis publicerade upplevelser.
Jag kan också identifiera mig med några av de miljöer som hon skildrar. Jag gillar t ex Grand Hôtel. Hotellets Veranda är en av få restauranger i Stockholm som har luftkonditionering.
Min minnesbild är att också Doktor Glas brukade besöka Grand Hôtel. Jag tror att Unni och Doktor Glas hade gillat varandra, om de hade varit samtida.
Nej!!!! Unni, du får inte gå ut med Bengt. Vi manliga män måste först konkurrera om dig Unni på vårt intelligenta vis. Genom att visa våra sköna fjädrar bedårar vi dig, o sköna men ack så svala Unni. T.ex. så kan jag med min feta plånbok fjonga upp dubbelt mot vad Bengt kan fjonga upp, och på halva tiden dessutom. Min bil är en fem meter lång Lexus Plexus Lyxus Style. Fet skön kärra, tjofräs... Min kuk är jättestor (hm)...
Nu börjar vår rituella kamp om den åtråvärda honan. Naturens skådespel är i sanning en fascinerande studie. Vi stirrar stint på varandra, morrar och fräser. Emellanåt tar vi en cigg och blickar på varandra och vi anar att det under ytan finns ett manligt samförstånd - något som en kvinna aldrig kan förstå.
Så var kampen över den mest värde och hanlige mannen får betäcka honan. Hans viktiga värv är gjort och han traskar sorglöst vidare i livet utan en tanke på underhållsbidrag eller så. Utan tvekan har han något ytterst viktigt i tankarna i sin väl dimensionerade hjärna (andra honor, mat, sömn, etc.).
Nu s k "Superpotent hane" tycker jag bara att du ska hålla dig jävligt lugn!
Jävligt lugn!
Jag hittar inte orden just nu. Det är för att jag aldrig hittar orden, eller ens försökt hitta dem.
Men när jag väl finner dem kommer du att åka på en ordmässig tjoblängare som heter duga, kan jag lova!
Dra åt helvete tills dess!
Och Unni du går väl inte på hans fjanterier (han är ju helt klart så kallad "bög")
Från mannen Bengt
Glad om jag kan skänka tröst åt andra under denna orättvisa jordevandring. Det ger mig tröst.
Ja jävlar, jag var fan först med att blogga också! Tänkte inte på att den där nätdagboken var en blogg. Dock fanns det mycket jag inte kunde teckna ner eftersom jag levde med psykot som spöade mig. Jag minns att jag skrev om stryket fast låtsades att det var min väninna. Ville nog att ni skulle komma och rädda mig. Slåss om mig, bjuda över varann på Grands veranda och sen hade ni följt med mig hem och spöat skiten ur Niclas och haft en riktigt mysig tre-, eller fyrkant med lilla mig, tihi...
Kram på er. Som fan. /Bunni
Stor kram tillbaka från väldigt många, vågar jag nog säga!
Bra läsning.
Tack
/Bengt från fjärran
Really great site man!!
