CREDAHOLICS
Och nu har jag fått läsa att India Arie är outhärdligt präktig med sitt patetiska snack om försoning och om att man ska vara glad åt livets små gåvor. Att hon är klyschig. Jaha. Hon åkte alltså på arslet när hon delade med sig av den sortens visdom som uppstår i slutet på en sorgevandring. Det fick kritikerna att rysa. Fy, så banalt. Men vadå - så enkelt är kanske livet. Om man vågar känna efter. Nej, det kanske hade varit bättre om India hade spytt och pissat och varit nerknarkad. Eller varit lika hämmad som de stiffa känsloanorektiska kreddkräsna kritikerna.
?Som är så skraja att verka ocoola?. Och det ska Duuu säga?
Du och jag är lika gamla och så snart en ungdomstrend har varit synlig under några månader, så är det min uppfattning att du tar till dig den. Språkliga trender snappar du upp minst ett halvår före dina jämnåriga. När du har snappat upp för mycket, så brukar jag tänka på ett avsnitt i boken ?Andra Sidan Alex?. Avsnittet handlar om när du tar med man och barn till maj-brasan. Då är du lika vanlig som vi andra ? och det känns skönt att veta.
Jag köper alla böcker som du skriver. Men jag läser inte alla. Jag köper för att du ska kunna fortsätta att försörja dig på ditt skrivande. Jag köper för att du inte ska tystna. Din blick är så skarp och du beskriver så träffsäkert. Det är som utbildning när man tar del av din tankevärld.
Den första av dina böcker som jag läste, var ?Andra Sidan Alex?. Jag blev oerhört imponerad av ditt detaljkunnande. Ditt kunnande omfattade inte bara förlagsvärlden, utan även andra komplicerade områden som t ex aktiebolagsrätt och relationer. Jag hittade inga sakfel alls.
Din dagbok i Aftonbladet tillhör också mina favoriter. Varje vecka tänkte jag att nu har hon givit sitt bästa, då levererade du ännu bättre texter. När du skrev din sista dag så verkade du mycket nöjd med din serie. Du avslutade med att lyckönska din efterträdare. Det kunde hon behöva. Det kan inte ha varit lätt att efterträda dig.
Bästa hälsningar
Gabriel
Tack för berömmet, Gabriel, jag blir givetvis mallig. Och så känner jag mig tacksam över att du finns och ger support. Ibland, i mina mest bedrövligt ensamma och utsatta stunder, har jag tänkt på såna som du, som läser och supportar. Och jag lovar - ni är min räddning. Så det är inte fel tänkt att köpa mina böcker i välgörenhetssyfte. Men nu tänker jag inte låta nån jävel tysta mig mer.
Massa kram från Unni Bunni
Näe, jag förstår dem. Cred'en är ju någonstans det sista man har kvar & jag tänker hålla mej fast vid min tills knogarna vitnar! Som gammal heltidsmusiker kommer jag inte nedlåta mej till att gilla lättsmält dansmusik & inte heller dans då förstås - jag har ju min cred' att tänka på...
Numera har jag efter sedvanlig 30årskris sadlat om & är hip reklam/modefotograf
- en av de få brancher där man som trettitröttåring (läs snart 40) kan vara ostruken, orakad & oengagerad med cred'en i behåll - & jag kan fullkomligt vältra mej i förfasan över "dålig smak" med mina vapenbröder & systrar.
Som cynisk ateist med två träben på dansgolvet & diagnosticerad allergi mot allsång på skansen & Mankell så är jag INGENTING utan min cred'. Bara... bara mej själv & jag är ganska ensam om att vara det till på köpet. Så när folk uttrycker sin livsglädje till synes helt utan anledning eller verkar insett något som jag inte förstår så måste jag få rynka på näsan tillsammans med mina gelikar, skaka på huvudet & fnysa "banalt". Att vi sedan eoner senare inser ABBAs storhet eller det charmiga med husmanskost & billigt rosévin må vara hänt men då gör vi det iaf tillsammans!
Så nästa gång du ser/hör någon av oss yttra sej nedlåtande om något så låt oss bara hålla på. Klappa oss imaginärt på våra små huvuden & tänk att "dom e fö' goa i den åldern". Även stora borskämda, osäkra skitungar - om de så är 70år - behöver nämligen också kärlek!
/Ola
P.S. Rätta gärna till alla stavfel - jag har ju min cred' att tänka på...
D.S
Unni, för många år sedan reste jag upp till Stockholm, från Nice i Frankrike (bodde där på den tiden). Jag sökte jobb på Slitz, som behövde en ny formgivare. Jag som gammal läsare tillika formgivare, trodde det fortf var en musik-tidning... Tänker inte bli långrandig här, men blicken från Mats (shit vad han var liten) räckte för mig att inte vara intresserad längre. Jag struntade i jobbet.
Något år senare kom din bok ut, Andra sidan Alex.
Från den stunden, har ditt författarskap, ditt mod att stå upp mot allt från misshandlare till de feminister som tror att feminismen sitter i torra attribut, din hängivenhet till tanken-åsikterna-orden och den personliga viljan och rätten att vara sig själv, berikat mig enormt!
... 10 år senare ringde Slitz. De o ville att jag skulle göra ett form-jobb i en bilaga. Jag tackade nej, kunde inte tänka mig jobba för det dom stod (och står) för. Däremot, om du startade vad-som-helst, skulle jag fan jobba idéellt.
Du är fin. Du är stor. Du har power i dig själv, jag tror på dig, jag gillar det du gör. Jag tycker verkligen om att du pallar at vara obekväm!
Många kramar, verkligen.
Ancha
Ha ha ha, du är ju rolig, Ola! Mitt i din prettokramp. Men tro inte att jag gillar massrörelser som Melodifestivalen och Allsång på Skansen bara för att jag spyr på kreddofiler. Jag tycker bara att om man nån gång känner liksom att vaffan, det här bubblar ju, då behöver man väl inte kalla på smakpolisen. Det är så sällan jag tycker att nåt rör om i mig och därför blir jag jävligt tacksam när det händer. Prova själv. Du kanske också vill dansa. Med nån annan.
Puss
Hemskt mycket tack, Ancha! Vad strongt av dig att ta ställning och vägra jobba med en produkt som marknadsför kvinnoförakt. Jag beundrar dig massor för det. Skulle verkligen önska att fler var som du. Ser du mig ute nånstans måste du gå fram till mig, så bjuckar jag på en öl eller fika.
Kram!
Unni, deal! Men jag kommer bjuda tillbaks, det är det minsta jag kan göra. Alltså, du har gett flera generationer en röst tror jag. Ärligt. Jag har häckat runt i en värld av attityd, men det är eg du som gett den attityd utan haka på de traditionella attribute. Det låter luddigt, men för mig det så jäkla viktigt: ja, jag är feminist, och ja, jag gillar att tagga upp mitt utseende.
Och, ja, jag var en punk-unge för 30 år sedan, men ville ha mina träskor.
Peace sister,
jag såg dig för 100 år sedan, på Birkagatan, utanför AA, men gick bara förbi den gången.
ser jag dig igen, och du verkar ledig, kommer jag säga ett "tjena", absolut.
Kramar till dig!
Hm, har inte brustit ut i dans sedan fågeldansen var på tapeten så det är nog ingen bra idé. Vet inte ens vilka skor man ska ha på sej för att inte slinta & spilla ut sin vuxennapp - a.k.a Gin&Tonic. Att helt sonika lämna nappen i baren kommer inte på frågan! Hade känt mej lika trygg som ett barn borttappat på Gröna Lund. Alla runt omkring har roligt & käkar spunnet socker medans jag står själv med min ballong & bara gråter. Nej, jag får börja med något enklare. Husvagn! DÄR har
vi det. Jag Wallraff-ar helt enkelt en camping några dagar. Hur svårt kan det va?
Tack för omtanken dock :)
/Ola
Asså, Ola lelle, ställ dig framför spegeln och gunga lite vetja. Det är en bra början. Dancing with myself, du vet. Kram
Kritiker!?! Vafan är det för ett yrke/jobb?
Den enda kritikern som regerar är man själv!
Very nice site. Will sure visit again.
