unnidrougge

Jag har tänkt att den här bloggen INTE ska handla om eventuella göranden & låtanden i medierna. Det som händer där händer inte i verkligheten. Men nu gör jag ett litet undantag eftersom det leder till nåt som har med många  kvinnnors verklighet att göra. De ringde från P3 och frågade om jag ville medverka i en diskussion om sexighet. Närmare bestämt om sex som maktmedel. Det tycks fortfarande vara en allmän uppfattning att kvinnor kan knulla sig till toppen. Att sex appeal når längre än bongen hos en överordnad. Men så funkar det inte. Sängvägen är i sämsta fall en återvändsgränd, i bästa fall en lindrig olycka. Den kvinna som skyltar öppet med behagen kan möjligen bli ett kuttersmycke under en begränsad tid, men makt får hon näppeligen. Får hon det är det TROTS den sexiga looken. Att vara sexig och att vara viktig är två vitt skilda ting, och sällan mötas de tu. Om en kompetent kvinna svassar runt i maktens korridorer med högklackat, plutläppat och urringat är hon antingen mycket modig eller mycket tanklös. Är hon modig betyder det att hon faktiskt gillar en sån outfit, att det är hennes genuina stil. Då får hon kämpa hårt för att bli tagen på allvar och heder åt henne för det. Annars är hon bara offer för villfarelsen att män med förmågan att dregla ner i hennes urringning också kommer att curla framför hennes höga klackar. Men det gör han inte. Sexiga kvinnor är ofta motarbetade, av bägge könen. Lyckas de ta sig till toppen ska de ha en varm applåd. Makt är sexigt, men att vara sexig ger ingen makt, mer än möjligtvis över en ejakulation. Sen är man bara knullad.