unnidrougge -

SJÄLVGODA FÖRÄLDRAR

Vaknade i morse till en hes och geggig Sven Wollter på radio. Först trodde jag det var ett satirprogram, för den där karln låter sannerligen som en parodi på sig själv. Han samtalade med ett annat stolpskott, läkaren och tusenbarnsfarsan Lars H Gustafsson, en sån där jeppe som skor sig på att jollra om föräldraskap och samlevnad medan han själv surrar från blomma till blomma. Jag orkar inte hålla reda på hur många tanter han har hunnit avverka men det är väl ett gäng. De här två praktexemplaren bland självförhärligande män talade om hur man hanterar tonåringar i kris. Tonåringar som skär sig, missbrukar och förstör sina unga liv. Herrarna spydde ur sig floskler om att sprida ljus, visa stabilitet yada yada, och kom snabbt fram till att man absolut inte får lasta föräldrarna för att en tonåring är självdestruktiv. Så fick alla lyssnare vad de ville ha. När ett barn krisar ihop kommer det som en blixt från en klar himmel, föräldrarna är rena som lamm. När det talas om helhetssyn handlar det bara om att föräldrarna och de andra i familjen måste få hjälp för att det är så jobbigt för dem med den jobbiga pubbeungen. Ingen vill veta av att det kan finnas ett problem i själva familjen som det krisiga tonårsmonstret uttrycker. Det har jag lärt mig med åren, att det är totaltabu att skuldbelägga föräldrar. Minsta lilla antydan till att föräldrarna inte varit perfekta leder till ivriga protester. Det räcker rentav att bara berätta vilka val och prioriteringar man gjort som förälder för att väcka ont blod. Det finns ett så grundmurat dåligt självförtroende bland dagens föräldrar att de måste resa höga murar runt det. Fan vad jobbigt att växa upp i en familj där päronen inte tillåter minsta lllla ifrågasättande. För vi gör ju alla bort oss som föräldrar. Jag har varit en rutten morsa i massa avseenden (går f ö att läsa om i min kommande roman, se hö sida), och jag låter mina barn få ösa galla på mig för det. Tröstar dem. Förstår hur tufft de måste ha haft det ibland. Det är väl det minsta ungar kan begära. Att föräldrarna i alla fall erkänner att de bommade vissa plikter, var själviska, rädda, elaka, lata, fega etc. Om en unge får psykbryt måste man först och främst försöka spåra det till sig själv, annars får ju ungen bära skulden och det grejar inte unga människor. Vi är oskyldiga så länge vi är prisgivna åt villkor vi inte kan påverka. Sen drar vi på oss skuld under vårt vuxenliv. Den skulden kan man så småningom reglera genom att gottgöra dem vi gjort illa. Och första steget är väl då att medge att vi faktiskt gör våra barn illa fastän vi inte vill. Jag har det bra med mina ungar. Det beror inte på att jag varit en idealmorsa. Det beror bara på att jag vågar fejsa mina brister som morsa.
Så fick jag sagt det. Jag tycker att de jolmigt självgoda gubbarna Wollter och Gustafsson ska börja rannsaka sina liv. Där ligger säkert både en och annan hund begraven. Säkert luktar de illa också. Hundarna alltså.

2007-07-07 @ 14:00:08 Allmänt Permalink

Kommentarer

Postat av: Nina

Jädrans vad bra sagt. Jobbar med ungdomar och vuxna (nötter) som inte ser sin egen delaktighet i varför unga mår dåligt. Det är hopplöst. Jag skriker och skriker. Men tyvärr blir jag bara kallad "lika ung" som de ungdomarna. 27. Är det de patriarkala strukturerna som skapat detta förtryck även mot unga? Eller är det andra strukturer? Men någonstans får jag känslan av att det hör samman. Unga är till för vuxnas
tillfredställelse. Se vad jag lyckats med. Ojoj.. keep up the good work honey.

2007-07-16 @ 15:33:21

Postat av: Malin

Hej! Tänk om man kunde få ha dig som förälder istället? Ibland är ju allt man vill att ens föräldrar säger "oj jag kanske klantade till det. förlåt", istället för att bara tycka att de har gjort allt i livet rätt. Vet inte om det är åldern eller föräldraskapet som gör att de tycker att de plötsligt är felfria?
Så underbart att det finns föräldrar som tänker till lite! ;)

2007-07-16 @ 16:00:26
URL: http://partaj.blogg.se

Postat av: Malin

2007-07-16 @ 16:00:34
URL: http://partaj.blogg.se

Postat av: Malin

2007-07-16 @ 16:00:43
URL: http://partaj.blogg.se

Postat av: Margita Elofsson

Hej!
Jag är mamma till tre tonåringar och jag tycker inte att det är så jobbigt som folk påstår att det är. Man lever med barnen hela tiden och man växer ju med dem och de blir ju inte tonåringar helt plötsligt utan det kommer ju succesivt. En barnpsykolog sa en gång: Om det går dåligt för ett barn är det föräldrarnas ansvar och perfekta föräldrar finns inte. Samtidigt känner man sig väldigt stolt när det går bra för ens barn och hjärtängslig när ens son blir inlagd på sjukhus i Indien och får svart på vitt att sjukvården fungerar bättre i Indien än i Sverige. Att man har uppfostrat en unge som trots allt känner sig ganska trygg på sjukhus i Indien. Nu ska han ut och tågluffa med sina kompisar i Östeuropa.
Min dotter kom hem halvfem en morgon och jag var jätteorolig och funderade på att börja ringa runt till hennes kompisar och hon glädjestrålande berättar att hon och hennes kompis träffat två fransmän på en pub i stan och jag förklarar att hon faktiskt inte får gå på pub än för att hon bara är sjutton år och man ska inte lita på främlingar. Hennes kontring då var "Men mamma, jag fick ju träna min franska, blir du inte glad då? Yngsta tonåringen håller sig tack och lov hemma fortfarande. Det är tur att jag
minns hur jag
var själv när jag var ung, jag kom hem och berättade stolt för mina föräldrar att jag hade åkt svarttaxi hem.
Unni, jag har läst alla dina böcker utom den senaste och jag tycker jättemycket om dina böcker. Slyngstad event är nog min favorit.

2007-07-17 @ 03:16:15

Postat av: unni

Hej, jag såg inte att jag fått kommentarer här, men det är alltid lika kul att läsa vad andra tycker. Och jag håller med om att det inte alls är så jobbigt med tonåringar. Tvärtom. Man får bara fatta att de är smarta och nästan vuxna.

2007-07-20 @ 15:56:52

Postat av: EllaL

Jag är en 42 årig kvinna som igår för första gången i mitt liv fick höra min mamma att be om ursäkt för en händelse där hon gjort fel.
I hela mitt liv har hon alltid vänt skulden mot mig, hon har alltid haft ett rättfärdigande för sina handlingar. Sagt att "ja förlåt om jag gjorde fel, men det gjorde jag faktiskt för att..." så skulden har alltid hamnat tillbaka på mig.
Nu har jag själv en tonåring, det är inte lätt, och ibland blir det så fel. Men jag jobbar hårt på att visa kärlek och även svaghet och det funkar rätt bra!
Tack för en trevlig blogg som jag just "hittat"

2007-08-18 @ 10:12:10
URL: http://[email protected]

Postat av: Peter

Hej

Jag läste med nöje detta, håller helt med. Möjligen kan man lägga till Anna Wahlgren så är de en trio självgoda besserwissers som misslyckats kapitalt men ändock tror sig veta och av någon anledning får medverka som "experter" i media.

2009-03-29 @ 23:44:16

Trackback