KRAVMÄRK MÄNNEN!
Ja, nu blir det väl ett liv igen, men det kan inte hjälpas. Var ute och dansade i lördags med G. Händer överallt. Håriga händer. Tafs, tafs. Det har hänt att G och jag har brakat ihop om just män. Vi har brakat ihop om annat också men män har varit en uppenbar knäckfråga. Ska man exempelvis generalisera utifrån packade drängar på ett dito dansgolv blir slutsatsen en hård dom. Läser man våldsstatistik blir slutsatsen densamma.
Och om man dagligen blir kontaktad av kvinnor som sugits torra av blodtörstiga vampyrer är det tufft att tvångstänka: Ja, men det finns kvinnor som också yada yada... (lägg till vad ni vill). Faktum kvarstår. Det är vanligtvis män som är förövare. Offren för mäns våld, det är alla kategorier. Ingen går fri, varken barn, kvinnor, äldre eller andra män.
Diktaturer, tyranni, brutala sekter, korruption, ekobrott mm är det också i regel män som står bakom.
MEN - och detta måste få vara ett stort men.- alla män är inte våldsamma, samvetslösa och tyranner. Hur ska vi då veta vilka som är det? Vi som riskerar att bli drabbade av mäns våld, övergrepp, kränkningar och härskartekniker, hur ska vi kunna skydda oss mot ondskan?
Vi vet hur vi undviker diverse gifter och onyttigheter, vi har Svan-märkning, Krav- och Rättvisesymboler etc. Vi (de flesta av oss iaf) vill inte köpa kläder som sytts upp av drogade kineser eller barn. Varför då inte Krav-märka männen? Alternativt, dödskallemärka avarterna? Tänk så många fördomar vi skulle slippa då. Och så många kranka eftertankar dessutom.
De burdusa idioterna på dansgolvet är det minsta problemet. De varudeklarerar ju på rot. Men ute i det mer civila livet s a s - hur får man där korn på ohyran?
Fram tills mitt anspråkslösa förslag går igenom kan jag i alla fall ge en liten snabbkurs i vilka män man bör se upp för:
1. De intensiva - intensitet är bara förspelet till explosivitet.
2. De vädjande - de vill ha en obetald mentalskötare.
3. De självömkande - psykopatens främsta kännetecken.
4. De fåfänga - de använder sitt yttre som lockbete för att dölja vilka de är.
5. De som bråkar med sitt ex - bra män låter sina ex vara ifred.
Vill man undvika en farlig man är det inte i första hand aggressivt beteende man ska hålla utkik efter. Det är ögontjäneriet och skenheligheten. Det andra kommer senare. När det är för sent.
Som jag hörde nånstans: Om bröllopsklockorna klämtar vid andra dejten, då är det inte bröllopsklockor.
Då är det varningsklockor.
Självklart finns det bra män, jag har träffat flera. Tyvärr råkade jag fastna i klorna på en psykopat och även om det inte var mitt längsta förhållande så var det det som satte sina spår. Nu kan man dividera hit och dit att "men har han fått diagnosen psykopat?". Det skiter jag i, för mig är han en renodlad psykopat för det han gjort mot mig är precis i de spår som psykopater brukar göra mot sina kvinnor. Han hyllade mig från början, jag var hans lilla söta trofé. Jag hade efter ett tidigare förhållande dåligt självförtroende och var ett bra offer. Jag sög åt mig av hans komplimanger. Som sedan övergick till nedvärdering från hans sida och betydligt värre saker. Han satt anhåller för grov kvinnofridskränkning i tre dagar men släpptes. Åklagaren menade att det inte fanns något ögonvittne. Nä tacka fan för det. Ändå hade jag så gott det gick försökt att knäppa foton på mina skador som var på bakdelen.
Den här mannen var av den intensiva sorten. För honom skulle allt ske på en gång, han var manisk på något sätt. Det här är den enda jävliga man jag stött på. Visst har en del andra haft sina fel men inte på det här sättet. De har inte våldtagit och misshandlat psykiskt och fysiskt. När jag äntligen gjorde mig fri träffade han en ny efter att jag träffat en ny man. Det var som om det var en tävling för honom alltihop. Han såg genast till att göra henne gravid (för många unga kvinnor är det nog smickrande att en man vill ha barn med dem och gifta sig med dem) och gifta sig med henne. Det var som om han såg det som att han vann. Det är så svårt att förstå hur dessa sicka män tänker.
Visst har jag haft förhållanden med män som enbart varit ute efter sex under sommaren men de har sett till att vi varit hyfsat överens om det och avslutat det snyggt. De är en annan sorts män som kommer att mogna och binda sig och antagligen skaffa ett fungerande förhållande.
Avarterna och de sjuka människorna fortsätter och fortsätter. Det finns ingen hejd. Kvinnorna sitter fast. De ropar inte på hjälp förrän det nästan är för sent. Om de öht ropar på hjälp. Mitt psykoex nya verkar så fast så hon kommer förmodligen att dö i hans händer. Han har fått henne att förvandlas till en riktig satmara (hon var inte särskilt trevlig innan heller) och hon gör allt han säger och ber om. FUCK OFF ALLA MÄN SOM GÖR SÅ HÄR!
Ja hur ska vi kunna gå rätt i snårskogen av män, bra eller psykopater?
Jag läste någonstans, kommer inte ihåg vart tyvärr. Någon kultur var det som när dom begått kvinnofridsgärningar av ett grövre slag, så blev dom tatuerade på axeln. Ungefär som på medeltiden i frankrike, då om du stal eller begick andra kriminella handlingar så blev du brännmärkt med den franska liljan.
Det vore väl toppen om en våldsman hade en tatto på axeln. I detta fall jag läste såg det ut som en päng. När man kom till avklädningsfasen å fick se detta så var det bara å torka sej å klä sej igen, smart va. Tänk om man kunde få politikerna å gå med på det. jag kan riktigt höra nått mesigt svar om att alla människor är värda en andra chans. Men vart får kvinnorna sin andra chans, med sargade själar å kroppar.
Nu ska ja gå ut å känna att livet är bra härligt när man kan få andas in underbar vårluft
Många skulle säkert strunta i den märkningen precis som många struntar i varningstexten att rökning torterar och dödar sina offer.
Sluta vara offer är det enda som fungerar.
Jag är så fruktansvärt trött på män som tror att en kvinnas kropp får man ta och klämma på precis när och hur som helst. precis när det behagar dom!
Varför får man aldrig betsämma själv?
Och varför är det så, att om jag skulle gå och klämma och känna på en mans kropp ute på krogen tex, så skulle jag med all sannerlighet betraktas som despirat eller allmänt kocko... Varför är det så?
Tusen bamse kramar till dej unni
Den här Google-annonsen fanns nedanför denna text just nu när jag läste den:
"Thailändsk brud
Hitta din alldeles egna Thailändska brud, vi har tusentals singlar. "
Ironiskt?
Krogtafsande tycker jag man skall bemöta med en fet örfil, alternativt tillkalla ordningsvakten och helt enkelt förklara att man blivit ofredad och att man vill att mannen skall bli utslängt, eller polisanmäld.
Döskallemärkning i pannan var en bra ide. Jag är tyvärr dock rätt hundra på att dem männen skulle bli ruskiga fittmagneter ute på köttmarknaden. De hårdaste killarna på skolan får alltid de snyggaste brudarna. De värsta fighterkillarna på stan likaså, och de värsta rövarna på kåken är ju dem som får mest beundrarbrev. Hårdingen går aldrig "out of style", så att säga.
De lurkande psykopaterna som verkar bra men visar sig vara genomruttna när man skrapar på ytan. Ja de är ju klurigare att undvika. Det går nog inte, men man kan ju göra som du brukar propagera för, att bara gå, när man väl haft oturen att träffa någon.
Pissig kvinnosyn överlag botas nog bäst genom ett kollektivt fördömande, av både män och kvinnor. Jag skulle aldrig acceptera nån förtryckartyp i min närhet, oavsett om det är någon jag bryr mig om, eller ens känner, som drabbas. Fuck em all.
Avskum som "människan" vi idag kan se på förstasidan på alla tidningar. Ja, sådana gör vi bäst i att låsa in och aldrig släppa ut.
my 2 cent..
Jag har liknande erfarenhet. Var tillsammans med en galning för 5 år sedan. Lyckades ta mig ur men det har tagit flera år att komma upp på banan igen. Har haft ett förhållande sedan dess med en "vettig" man men vi passade inte ihop ändå av olika anledningar. Nu märker jag att jag blivit väldigt rädd att närma mig män. När någon uppvaktar mig har jag blivit en riktig "fel-letare". Hur ska jag veta att det blir bra? Känns som jag tappat den förmågan efter relationen med mannen som nästan knäckte mig.Jag tog helt fel en gång och tänk om det händer igen? Jag mår ändå ganska bra, vågar mig ut, firtar och är glad. Kanske att jag någon dag bara stöter på han med stort H där det bara känns varmt o gott i mage o hjärta. Jag hoppas och tror att det blir så.
Det önskar jag oss alla som någon gång helt valde utifrån fel kriterier.
August inlägg ang att svinpälsarna alltid får massor av kvinnor? Är det verkligen så eller är det en myt?
August, det du snackar om är out of date & stämmer inte alls in i 2000-talet.
Ja, absolut, det finns såna människor, både män & kvinnor, som drar sig till de farliga typerna, men den absoluta majoriteten är intelligentare än så & aktar sig.
Så nej, de hårdaste killarna får inte alla "brudar", eller det kanske fungerar det så i din ålder, men i min vänskapskrets & min generation (som troligtvis är yngre än de flesta som läser & skriver i denna blogg), så lyder andra regler.
Faktum är, att båda könen i "min generation", är i överlag lite lika gällande att "fela", att vara otrogna, att vara elaka, att vara omoralisk etc, herregud vad det är svårt att hitta personer av något kön som försöker göra det rätta för sig själva & för sina medmänniskor.
De tjejer som dras till de "farliga" killarna, är ofta lika korkade de med & de hittar varandra ofta ute i klamydia grottor/lokala ungdomsklubbar, där de halvt knullar på dans golvet & sedan har en relation i några månader innan de bråkar ihjäl varandra.
Tjejen flörtar för mycket med andra killar över internet, killen flörtar för mycket med tjejer över internet and so it goes on.
Jag vet knappt vad jag pratar om längre, har suttit i andra tankar under tiden jag skrivit inlägget & har väl egentligen kommit av mig för längesedan.
Men the point i texten var helt enkelt att de pantade & farliga killarna dras till de pantade & farliga tjejerna, även om tjejerna oftast inte är farliga genom fysiskt våld.
& Unni, jag fick just en uppenbarelse, nu står det mellan dig, Jane Fonda & Patti Smith angående vem jag ska hålla ett tal om som uppgift i skolan, stora kvinnor du tävlar emot!
Apropå det här med att skitstövlarna drar till sig kvinnor. Det är en sak att en massa losers på skolgården som spelar Allan Ballan får fjortisarna att flockas. Men de uppenbara svinen avskräcker. Visst får de tjejer, men vilka tjejer?
Värre är det med de polerade psykona. De som spelar upp sin falska teaterföreställning och får damerna att tro att de är en skänk från ovan. Det är de som är de giftigaste. Och det är därför alla måste ta sitt ansvar och lyssna på deras tidigare offer. Ja, jag vet att många är emot den termen. "Offer". Men för att kunna bli en överlevare måste man först förstå att man var ett offer.
Häpp!
Det Unni skriver ovan är faktiskt sant, nu känner jag mig själv som en medlöpare men Unni har insett så mycket som jag har blivit hjälpt av. Det som hjälper en som själv varit utsatt är att höra någon annan som varit utsatt uttala sig. Mitt psykoex var just en polerad man (usch vill inte kalla honom man, liten pojke på 30 år eller jävul känns mer passande). Alla beundrade honom för hans höga intelligens, att han fick hoppa över klasser i skolan pga det och först läste till teknisk fysiker och blir färdig läkare nu till våren. Han har våldtagit mig och misshandlat mig fysiskt och psykiskt. Det kan man kalla en polerad psykopat. Jag var ett offer. Ett perfekt offer. Från början är de här avskummen charmerande och kommer med så mycket smicker att ens hjärta svämmar över. Man tror att man blir så fylld av kärlek från den här personen att det inte kan finnas finare människa. Åh my god så fel man har. Efterhand visar han sitt rätta jag. Det kommer mer och mer sjuka saker och man lär sig leva med dem tills ens hjärta till slut svämmar över av dessa sjuka saker. Det här avskummet har bundit ett nytt offer till sig och hon tror helhjärtat på hans historia. Jag kan inte göra någonting. Har försökt på alla sätt men ju mer jag försöker desto mer ställer hon sig mot mig. För hon tycker ju att han är världens bästa man! Hon borde förstå att det inte handlar om avundsjuka för det var ju jag som lämnade honom. Det är så hopplöst.
Det kan ta antingen bara några månader innan avskummet visar sitt rätt jag eller så tar det flera år innan man upptäcker att det är en person som trycker ned en och förintar en som man har att göra med. I vilket fall så borde man som sagt lyssna på vad tidigare offer har att säga om den här mannen. Problemet är att de är så duktiga på att manipulera att de får de tidigare flickvännerna att framstå som idioter och de själva som de kloka och mest fantastiska varelser som gått på denna jord.
intatuerad varningstriangel i pannan skulle oxå va bra
Hej! Jag vill tacka dig för den härliga betraktelsen över MÄN! En kravmärknng hade inte varit helt fel...Kram
Såg tv-serien där kvinnor dresserar män på samma sätt som hundar. Män och hundar har tydligen till 85 procent samma dna (eller nåt sånt) och mår bra av att ha en kvinna som är bestämd och tydlig.
Själv har jag min man i koppel ibland hemma. En karl som vet sin plats kan vara väldigt duktig och lydig bara man ger honom lite sex då och då. Jag vet!
Jag förstår din önskan om kravmärkta män, men varför inte kravmärka ALLA människor? Långtifrån alla kvinnor skulle klara en sådan grej.Jag tror inte att det bara handlar om genus utan istället om onda och goda människor.Män har en benägenhet att utöva mer fysikst våld än kvinnor, medan kvinnor oftare tar till psykiskt våld. Kvinnor måste också bli bättre på att stötta varandra istället för att se andra kvinnor som rivaler.Så länge det finns kvinnor som ställer upp på porrbilder, talar om att dom är såå lyckliga horor, för det är varje kvinnas högsta önskan att få bli knullad av tio olika män varje dag, så kommer män att se på alla kvinnor som om dom var just en sådan hora. Som en del kvinnor bäddar får vi alla ligga!!
Jag tycker att det saknas en diskussion om vad man som illa behandlad kvinna själv har för ansvar för sitt mående. Hur länge ska man liksom må dåligt och skylla alla sina emotionella och relationella tillkortakommanden på ett himla ex som var elak mot en för lääänge sen? Jag kan tänka: Men gå vidare kvinna! Fokusera på dig själv istället för på idoten till exmake. Ta ditt ansvar.
Att vara lite fåfäng i kontakter med det motsatta könet är väl inte fel? Och lite intensitet kan väl inte skada? I övrigt en bra idé med kravmärkning. Men hur ska märkningen göras och av vem? Stämpel i pannan efter godkännande av Socialstyrelsen, eller ;-)
Hanna, det fanns slavar som bedyrade hur väl de trivdes med det. Många förtryckta lever i förnekelse. Vi har ofta fått veta sanningen långt senare. Och visst finns det kvinnor som trycker ner sina systrar, fast det vanligaste är att kvinnor stöttar och hjälper, åtm i min erfarenhet. Men man tar extra illa vid sig när kvinnor sviker, tror jag. Därför lägger man mer märke till det.
Anne-Britt E: Vet inte riktigt vem du syftar på här. Det är väl klart att alla bör gå vidare efter en traumatisk relation, men det finns inga exakta tidtabeller för läkningsprocesser. Vad är lääääänge sen? Ett år? Tre? Det beror på hur djup skadan är. Men en viktig, för att inte säga avgörande, del i läkningen är att berätta. Och det vill jag tillåta här på min blogg.
Anne-Britt E
det beror ju helt på vad det är man har varit med om.. Eller hur?
En del saker sätter sig riktigt jävla djupt.. Och visst kan man gå vidare men om det är nått som varit riktigt tufft så finns det nog alltid där och man är kanske extra vaksam och rädd för att det ska hända igen, men som sagt det bror ju på vad det är som har hänt och hur djupt det satt sig. alla är vi olika och vi har varit med om olika saker..
det får ta den tid det tar, det kan ta flera år och i vissa fall kanske det aldrig läker...
Men Ann-Britt, det beror ju på att om man är en vuxen kvinna så går man in i en relation med en vuxen syn. Det innebär inte att man är en allvetande person som kan se genom allt och alla och kan hantera precis allt. Va fan, jag var vuxen och fich barn med en psykopat som läser till läkare, att jag själv läser till psykolog spelar noll roll. Det är HAN som spelar rollen, inte jag. Jag kan vara offer vem fan jag än är. Jag är ingen Tarzan, ursäkta hur jag uttrycker mig men det är han som fan är jävulen. Fatta hur det känns efteråt. Man känner sig så lurad fastän man själv varit den som lämnat. Det känns som om så jäkla många år av ens liv gått upp i rök. Herregud, istället för att ägna dem åt det svinet hade jag föredragit att vara en slampa som knullat stureplansbackslicks nätterna långa. Och visst, det finnns det som Unnis kriver kvinnor som jag som var unga som lägger mer märke till det. Hade jag varit äldre kanske jag inte hade sparkat det jävla assholet i arslet igen!. Då kanske jag levt med honom i fyrtio år till, och det önskar jag verkligen ingen, inte hans nuvarande fru. GUD vad jag önskar att hon skulle inse vem han är. Att hon skulle gå. Det har inte jag något med att göra, men för hennes skulle, herregud, vem som helst är värd nåfot bättre. Jag skulle vid den tidpunkten ha sagt att det var jättebra men man förtjänar nästan ett ombud då, som trots sin stronga attityd och framfart kan säga att DU förtjänar en bättre (DET SPELAR INGEN ROLL ATT HAN ÄR BÅDE CIVILINGENJÖGÖR I TEKNISK FYSIK OCH LÄKARE) han kan va vad sjutton som helst, han kan vara psykolog OCH psykopat. Det är det som är ett stort problem, man tror att folk har en viss attityd för att de är gay eller föredrar kvinnor. JA, vad skrev jag nyss, det, är skrämmande. It's not my problem som Blur säger. Nä
jag blir så i helvete less, fattar ingen att kvinnor faktiskt funderar på att bli lesbiska? En kvinna jag tänker på var sedan jättelänge gynekolog och obstretriker, när hon var sjuttio år kom hon plötsligt på att att hon var bisexuell. Kvinnnan dog rätt men kvinnan kom rätt snabbt på att hon ville ha en kvinna i sitt liv. Var det FEL? FOLJ dömer för lätt. Även om jag själv är HOMOSEXUELL OCH ÄNDÅ ÄLSKAR MARTIN ROLINSKI! så skulle folk döma mig fastän jag aldrig i hela mitt liv skulle drömma om att vara med en man. Tilläggas kan att de flesta män gillat det förutom min nuvarande heterosesexuelle man. Kanske är de flesta män hhomosexuella utan att vilja erkänna det? YES jag erkänner att det här är en generalisering. Men va fan, gillar inte män trånga hål? Jo, det gör det för det mesta... de vill testa och när testandet välär över är de fasta. Ät de ett UNDANTAG som det sjungs, NEJ, det är helt jävla normala, de gillar DET, dvs
själva KN*ull*eT. Jag har kommit fram till sedan jag var 14 år och det bara var WONDERFUL!.
"Om bröllopsklockorna klämtar vid andra dejten, då är det inte bröllopsklockor. Då är det varningsklockor."
Väldigt bra! Gillar! Om någon säger att bröllopsklockorna klämtar vid andra dejten skulle det också kunna vara ett tecken på att den personen är intelligensbefriad. Alternativt såpaskådis.
Incognitor117, "Om någon säger att bröllopsklockorna klämtar vid andra dejten skulle det också kunna vara ett tecken på att den personen är intelligensbefriad."
Hur menar du?
Mycket intressant läsning, som vanligt. Men mångas erfarenhet verkar vara att får man bara UT karln (eller kvinnan, för den delen) så är det rätt lugnt. För mig känns det som om allt bara började OM igen... med ständiga trakasserier (hot, snyftanden, vädjanden, skuldbeläggande, förslag om fika/promenader/sex, gråt etc etc) via mail, sms, telefon, påringningar på dörren, stalking på stan etc... För att inte TALA om allt SKITSNACK som han sprider.
Bra sagt Unni! Jag har råd angående upptagna män.
Tjejer, jag har dåliga nyheter. Jag är solo.
Men, det senaste året har bara UPPTAGNA MÄN FRÅGAT MIG OM JAG VILLE GÅ UT MED DE.
Jag visste inte de var upptagna. Det visade sig senare. Arga fruar, sambor, tjejer som ringer på ens telefon eller konfontrerar en på fester.
Det senaste året av cirka 30 män som frågat mig om jag ville dejta så var 29 gifta, hade ett förhållande eller var sambo med ngn tjej.
Dvs av 30 män, det senaste året som frågat mig att dejta se var bara EN, EN SOLO, SINGELkille.
Jo, hur jag fick reda på att de 29 var gifta:
1. Tjejerna konfronterade mig på telefon eller ute. Jag chockades varje gång de ringde och berättade sanningen eftersom dessa män hävdat att de var singlar, när jag frågat de.
2. Goda folket kom till min räddning. Både goda män och kvinnor varnade mig i förväg för en sådan man så jag slapp dejta honom och konfronteras med en arg flickvän.
Så Unni, du håller med mej att det är fel i samhället när en singeltjej dejtar GIFTA och UPPTAGNA män som hävdar att de är singlar.
Jag lovar er. AV 30 MÄN förra året, som frågat mig om jag ville dejta de, så var 29 UPPTAGNA; GIFTA MÄN ELLER SAMBOR. Bara en av de var single.
Då är det ett stort fel i samhället. Varför kunde det inte var åtminstone...15 solo killar mot 15 gifta män. Då hade jag åtminstone haft 50% chans att dejta en singelkille. Nu hade jag chansen 99,99 % att dejta en upptagen man. Bara 0, 1 procent var solo. Hahaha.
Ja, varningssignaler är att upptagna män vill gå snabbt framåt. Fika snabbt, äta middag snabbt, få dig i säng snabbt. Varför? Jo, de har inte tid att dalta med dig eftersom då ringer flickvännen och undrar var de håller hus eller de måste skynda sig hem pga av barnen eller andra grejer.
Singelkille har tid och går inte snabbt och är inte rädd att synas ute med dig, kyssa dig ute, hålla dig i handen, han ger dig tid...osv..
Varningssignaler börjar vissa sig direkt i början tjejer, så uppfatta varningssignaler på allvar direkt och dra direkt...JAG LOVAR ER, NI INBILLAR ER INTE.
OM NGT ÄR KONSTIGT, DÅ ÄR DET KONSTIGT.
Lita på er själva, på er känsla.
Peace, love and understanding to all!
Ann-Britt: Precis som Unni oxå säger är det väldigt individuellt hur lång tid det tar att läka efter misshandelsförhållande. Av vilken sort det än må vara. Själv håller jag fortfarande på att läka 8 år efter att "rymde". För ett år sedan fick jag diagnosen Post Traumatisk Syndrom. Jag mår bättre idag men har fortfarande lång väg att gå. Så det är inte bara att bestämma sej för att gå vidare. Man måste bearbeta det man varit med om. Hur lång tid det än tar. Tyvärr är det många som tycker som du, det gör det hela svårare för de drabbade. Det är liksom inte ok att må dåligt för något som hände för 8 år sedan, lätt för andra att säga. Själv har jag inte nåt val än att låta mej må dåligt o försöka bearbeta det så gott det går.
Unni, din snabbkurs var verkligen träffande. Men du vet ju va du talar om.
Ha det gott där ute.
Ja, ni har rätt ni som säger att man måste prata, bearbeta och läka. Det är sant. PTSD är ett mycket allvarligt tillstånd i vilket det är svårt att få vardagen att gå ihop. Det är dock av stor vikt HUR man bearbeter, pratar, tänker och ältar för att läka och bli frisk. Det är farligt att fasta i onda cirkar av tankar som bara gör att tillstånd (även de som inte är lika allvarliga som PTSD) förvärras eller permanentas. Man måste hela tiden tänka på att ta sig frammåt. Står man still läks oftast inte såren och man kan konstatera att ens copingstrategier inte är optimala eller ens tillräckliga.
Jag hejar på er alla där ute. Hoppas att ni får tag i era liv igen. Lev era liv frammåt inte bakåt!
Hej!
Jo, det är just det jag skrivit tidigare: ytan kan se så bra ut, väl förpackad men inuti är det bara skräp. Det är nästan de bäst förpackade man ska se upp för. Psykopater vill ha makt över andra och de får de genom ett visst yrke eller genom
att ha ett sätt som får andra att stanna genom att de skuldbelägger den andra. Det är farligt.
"Anne-Britt E" Det är lättare skrivit än gjort som det heter.Att tro att människor som bearbetar stora trauman i livet kan ta till sig ISKALLA fakta. När det inte är SÅ ENKELT att förflytta sig framåt. Då behöver dessa människor MEDMÄNSKLIGHET och inte någon som talar om att ens "copingstraterier inte är optimala eller ens tillräckliga" Och ABSOLUT inte någon som står och "hejar på"
Det viktigaste i denna frågan att gå vidare tycker jag är att man får lov att bearbeta på sitt eget sätt som man trivs med. OCH att det FÅR ta så lång tid som behövs. Själv har jag ett jättestöd av en psykriatiker och en läkare. Men det passar kanske inte alla. Här måste man vara lyhörd och låta den drabbade själv bestämma takt o vad som ska göras.
Ta väl hand om er därute!
Intressant och samtidigt skrämmande. Tittade in här för första gången, bra läsning. Tack.
:)
"Som jag hörde nånstans: Om bröllopsklockorna klämtar vid andra dejten, då är det inte bröllopsklockor.
Då är det varningsklockor"
Det uttalandet sabbar enormt för oss killar som inte våldför oss på tjejer.
Menar du att om det känns bra för tjejen och killen så är det farligt. Killen är en psykopat? Snälla Unni, tänk på vad du skriver och hur folk kan tolka det. Det minsta vi normala killar behöver är tvekande tjejer som är misstänksamma.
Psykopaterna är en liten klick.
Skulle tvärtom vilja säga till tjejer därute att vi är jättemånga normala killar som inte taffsar och beter oss som svinaktiga alfahannar. Det är inte, som Unni gör sken av, FEL om det stämmer vid andra dejten. Killen är inte psykopat för att han får dig att känna trygghet.
Unni du har INTE en frisk syn på mannen. Jag lider med dig.
Patrik, kan inte du gifta dig och skaffa barn nån gång?
Unni
Jag är svårfångad och väljer noga.
Hur är du?
