unnidrougge

Lugnet före kåtslaget

Varför sitter det en bajskorv på dörren? frågade äldste sonen när han gjorde mig den äran en dag.
Åh, svarade jag vant och beordrade yngsta dottern att avlägsna kabeln som kletats fast. Det är bajskatten. Han har bajs i rumpan och dålig andedräkt. Välter vaser och blomkrukor. Äter som en häst. Spinner som en V8. Och ser ut som en gubbe med portvinsnäsa. Fast vi älskar honom gränslöst. Jag steker fan kyckling åt honom! Och kokar fisk!

Okej, jag har utlovat att inte göra om denna blogg till en kattblogg, men behöver nu vädra ut mina känslor för dessa två pikanta husdjur jag införskaffade i våras. En vit siames och en svart bombay. Den svarta (Musen) väste oavbrutet i tre dar när hon fått sällskap av den vita nykomlingen (Stinkis). Därpå gjorde hon en helomvändning och de blev oskiljaktiga.

Men så började de bli könsmogna. Eller de bara var det plötsligt. För ett par dar sen blev Musen en babylonsk sköka som satte ändan i vädret och bara skrek åt Stinkis: Sätt på mig för faan! Han, som är en aning yngre, svarade med sin annalkande målbrottsröst: Men hur gör man då? Hon vek svansen kraftigt åt sidan och uppmanade honom ilsket och otåligt att inte tänka så förbannat - stig på ditt jävla pucko! Han fattade ändå inte, var mest vilsen över att hon inte ville delta i de vanliga tafattlekarna, men igår hörde jag ett gurglande vrål av kättja, rusade in i vardagsrummet, och där står Stinkis och juckar.

Han hann inte få in den. Och jag vill inte ha svart-vita ungar. Så nu måste vi gå brandvakt här hemma och jag vågar mig knappast ut. Är dessutom rädd för mig själv. Hur har jag kunnat bli en kattkärring?

Ändå blev jag inspirerad av Musens framfusiga sexualitet. Det är ju så man gör. Hur har jag kunnat glömma det?
Ikväll ska jag fan ut! Det är inte bara katter som får ha kul.

Trevlig helg, alla!