BOKEN MED DE SVARTA ÖGONEN
Nu rasar debatten om Monica Antonssons journalistiskt granskande bok Mia - sanningen om Gömda. Det första jag tänkte när jag tidigt i höstas hörde talas om boken var: Jaha, då får väl Liza Marklund själv känna på vad det innebär att inte bli trodd. Därefter återgick jag till mina egna och betydligt trivsammare angelägenheter.
Men efter att ha tagit del av de uppgifter som Antonsson blottlägger inser jag att en skandal är under uppsegling eftersom Liza nu beter sig som en pressad politiker utan medieträning. Liza har nämligen avfärdat lögnanklagelserna med att Gömda i själva verket är ett hopkok av olika kvinnors berättelser och således inte bara handlar om den här "Mia". Men ... är inte det själva definitionen av en lögn - att blanda samman olika historier?
Berättelsen om Mia har blivit den stora flickboken i modern tid. Och nu har flickorna som med bestörtning läste den blivit vuxna. Och inser att de blivit lurade.
Kommer de hädanefter att våga tro på andra - och sanna - berättelser om våldsutsatta kvinnor?
Som Liza själv publicerat:
"Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra".
Texten nedan är saxad från bokens sida på Adlibris.se
Ingår i följande avdelningar
Social diskriminering
Samhälle & Politik
Ingår i följande bibliotekskategorier
Ohj - Könsrollsfrågor
O - Samhällsvetenskap och rättsvetenskap
Känns som om hon vet vad hon talar om, INTE!
Jo, det hettar till ordentligt om Liza nu, och jag kan inte tycka att det är mer än rätt.
Jag hoppas verkligen att detta inte påverkar misshandlade kvinnors situation. Känns som om de som faktiskt lever under de förhållanden som Mia i Gömda kanske har annat för sig än att starta häxprocesser, ställa upp på massor av intervjuer och se till att få alla möjliga bidrag.
Frågan är ju hur systemet kan göras så effektivt som möjligt med bibehållet rätts-skydd för alla parter.
Och givetvis är detta en skandal. Boken har diskuterats på regeringsnivå, Mia lyfter av allt att döma någon form av bidrag från Försäkringskassan (trots att hon är miljonär och lever gott i USA) och böckerna har i allt saluförts som sanna historier. Och att hon skulle ha fått asyl verkar högst otroligt: det är ett prejudicerande fall, hävdar de i böckerna. Men kan bara användas som sådant om Mia ger sitt godkännande.
Det finns prejudicerande och anonymiserade fall i USA. Inget konstigt med det. Så varför kunde detta inte göras i Mias fall, då?
Det är just därför jag aldrig läst ngn av Marklunds böcker...inget djup,ingen trovärdighet.
Däremot har jag läst alla dina böcker. Och ja, jag tror att alla som varit utsatta för övergrepp kommer kunna känna tilltro till seriösa författare inom ämnet som tex.du.
Dina böckr hade aldrig varit vad dom är, utan din erfarenhet/ kunnskap.
Tack för att du delar med dig.
Tack! Och kräm ;)
Heja,
Bra skrivet, tummen upp. Hoppas att det är OK att jag lägger upp dig på min bloggroll annars säger du till via ett mail..
Innerligt och fortsätt kämpa och tack för alla fina lässtunder...
Tindra-Annette Broström från Sunne.
Boken är ett beställningsexemplar från Marias exman. Monica Antonsson är en marionett i hans händer. Den som läst om sociopater vet hur de kan få andra att vrida sanningen på så sätt att det är den misshandlades fel.
Rebecca: Menar du på samma sätt som Liza M och hennes kumpaner vridit min story?
Rebecca >> "Mias" sociopatiske exman har inte bara förvridit huvudet på Monica. Han är dessutom så skicklig att han har förvridit huvudet på de flesta människor (inkl. "Mias" son) som "Mia" lämnade bakom sig, så att även dessa nu vittnar falskt. Och det slutar inte vid det. Nejdå, han har även lyckats få polis, socialtjänstemän och personal inom barnomsorgen att gå hans sjuka ärenden. Som kronan på verket har han lyckats få myndigheter att förfalska och förvränga dokument, så att de talar för att hans lögner är sanning.
Eller så är det så att du helt enkelt har fel.
Postat av: Tessan
Det är just därför jag aldrig läst ngn av Marklunds böcker...inget djup,ingen trovärdighet.
Däremot har jag läst alla dina böcker. Och ja, jag tror att alla som varit utsatta för övergrepp kommer kunna känna tilltro till seriösa författare inom ämnet som tex.du.
Dina böckr hade aldrig varit vad dom är, utan din erfarenhet/ kunnskap.
Tack för att du delar med dig.
----------------------------------------------------
Hur kan du veta att det inte finns nåt djup och trovärdighet i Liza Marklunds böcker om du inte läst dom?
Hopkok av många storys eller ej spelar inte någon roll tycker jag. Den visar ju verkligen hur det är för många kvinnor i vårt samhälle. Jag läste Gömda när jag själv var på "rymmen" o tycker att den på ett bra sätt speglar verkligheten.
"Boken med de svarta ögonen" - det var ju på pricken för "Gömda och "Asyl" verkar såhär i efterhand inte vara mer än en enorm projektionsventil.
Har nu läst "Mia - Sanningen om Gömda" och jag kan ingenting annat säga att är det någon det är synd om så är det "Mias" äldsta son i Sverige, vilket förbannat svek.
Och om Liza M har jag ingenting övers för ALLS. Hon går ingen annans ärenden än sina egna i det långa loppet.
Och varför denna tystnad om sin nya förläggare? Min fru vill fortfarande veta (pga sin tidigare historia), samt vår vuxna dotter och ja, vi är ju flera som vill veta!
Tack för ordet. Kämpa på Unni.
God Jul & Gott nytt år
/Valdemar.
Litet smakprov till den som undrar hur kan man veta något om det hisnande brådjupet i Marklunds alster - en illustration av hur hennes hårdvunna insikter förmedlas till massorna varje vecka i Expressen. Hon uppdagar här diverse sanningar och hotbilder hon funnit genom djupdykningar i samhällets mörkaste vrår och genom upptäktsfärder ner i själens allra rasrenaste skymslen. Så här beskriver hon sin insikt om den blondöppna Skandinaviska helylleKvinnoidentiteten, eller helt kort, Kvinna med stort K:
"Det slår mig hur oerhört lika vi är. Åldern är odefinierbar mellan 30 och 50 [....] blont hår som är långt eller halvlångt. Smala kroppar i tunna, stickade koftor eller tröjor. Öppna ansikten med en aning smink, som om vi klätt oss i en uniform: Den Skandinaviska Kvinnan. Det är så här vi ser ut. Det är så här vi definierar oss själva."
Denna definition kontrasteras skickligt kokett med bakgatornas mörka utlänningsansikten, de män som glider runt i små sjaskiga utlänningsbutiker i Stockholms periferi. Hon frågar sig filosofiskt: "Ser jag någonsin de där männen som sitter därinne? Männen med sina mörka ansikten och bruna kläder? Som säljer udda konserver och neonfärgad läsk? Ibland ser jag dem, när jag orkar."
Kom inte och säg att detta inte är en strålande lidelsefull och känslig beskriving av hur ångestkramande betungande det kan vara att behöva upmärksamma män med svarta ögon. Marklund suger. Vilken annan författare känner du till som kan få etnisk kulturnationalism att te sig så, uhm...chic? Mer cashmere i SverigeDemokraternas helylle!
MVH (och med kramar till dej Ulli för att du stod stark och inte blev nedtrampad när horden piratbufflar kom rännande din väg),
Sophia
Tack, vänner!
Gläds åt er sunda iakttagelseförmåga. Fortsätt, för i den här gölen ligger många lik gömda.
Kram
Unni, förlåt! Min syrra skrattade rått idag åt att jag kallat dig Ulli (vi har en Ulli i familjen - namnet rullade ut på skärmen utan att jag märkte det). Har faktiskt vetat ditt rätta namn ända sedan sent 70-tal eller så (hörde det första gången i hotelltrapphuset upp till Perrong 23 där vi fjortisar satt och låtsades vila ut på väg ner efter en helkväll där uppe, fast vi i själva verket aldrig fått komma in - vilda vackra Unni sa dom om dej. Jag blundade, kände dunket i stenfönsterbrädan och drömde om att segla genom stängda klubbdörrar med rödvin i ena handen och hemmaodlat i andra, utflugen ur borgarnästet, på väg nån annanstans, vacker och vild, en sorts oemotståndlig, eldslukande chimera.) Sedan jag hittade "Jag, jag, jag" av en slump på en flygplats, långt efter det att jag flytt vilse i västled för första gången, har jag läst så mycket jag lyckats komma över av dej, med beundran och kärlek. Måste hälsa på här igen med hettande örsnibbar och säga, nä, nu får man skämmas. Puss, Sophia
Men shit, Sophia, du skriver ju överjävligt bra!
Puss puss / Bun
Det som besvärar mig mest med Liza Marklunds böcker, det är att hon skriver så fruktansvärt dåligt. På något sätt känns det som den jobbigaste grejen - och för mig påverkar det budskapet också.
Sen fattar jag inte folk med z i namnen - Liza och Annika Bengtzon sånt får mig att rodna.
Howling, ha ha ha ho ho! Kunde inte zkrivit det där bättre själv. Heja dig!
Bra artikel om Historien om Gömda.
Kanske det kan bli granskat, synd att dom som skrivit inte vill prata och att media valt att inte låta någon skriva om detta. Har du läst Vingklippt av Elisabeth Hermon. ?
Om inte gör det.
Det LM, Mia och Bortrövade barns förening gjorde var ju att lyfta frågan om utsatta barn och umgänge och att sedan påstå att varje man var en potentiell förövare som kunde om han hade umgängesrätt rymma med sina barn.
OK det har hänt. Men vilket straff får dessa män.
Vilka hjälper kvinnor. ? Vilka hjälper män? Hur blev lagstiftningen utifrån detta?
Vilka straff har kvinnor fått. ?
De har inte fått straff i reltion till sin gärning men alla män har fått betydligt strängare straff.
När sen den Australienska pappans barn försvann i Sverige eftersom han tyckte barnens mamma skulle få och han litade på vårat system så fick mamman hjälp. När han kom hit var det någon som kunde hjälpa till. Hur agerade man? Vem vardet som hjälpte mamman? Jag troro nog denna historia snart kommer att bli lyft och uppdagad.
Då kanske Sverige och en del får förklara.
Jag tror nog att Endel har mycket att förklara och det bästa vore nog om dom pratade i stället för att tiga.
Bättre säge en sak för mycket än en för lite.
Då har man i alla fall varit öppen.
I.a.f. bra skrivet.
Leroy
Monica Antonsson bok "Sanningen om Gömda" bevisar att innehållet i Lizas och Mias böcker är 100% mytoman-bluff (är det nåt litet enda som stämmer överhuvudtaget?!!) - även om Liza hävdat i mängder av intervjuer, artiklar och reklamtexter att bokens berättelse är helt sann är det i själva verket en romanhistoria. Och Mia själv har ställt upp i intervjuer i TV och press och bekräftat sanningshalten, anklagat människor som psykopater, anklagat Sverige att inte kunna ta hand om misshandlade kvinnor osv, osv...Skänk royalty-intäkterna för bluffen till Kvinnojourerna i Sverige. Beloppet lär vara 25-30 miljoner som Mia och Liza själva delat på.
Skänk heldre royalty intäckerna till Föräldrajourer. - Där bägge föräldrarna kan få stöd och hjälp!!!
Kvinnojourer får ca 70 Miljoner om året medans mansjourer nästan inget får alls.
Leroy
Bra, bra, fortsätt att avslöja bluffen bakom bästsäljarboken. Jag är urförbannad för att ha blivit grundlurad och faktiskt känt bekymmer och empati för "Mia". LM skriver inte litterärt utan har en hafsig journalisisk stil, men man accepterade det för det viktiga innehållet...moah, så korkad man var.
Tror inte avslöjande och kritik spelar LM och "Mia" så stor roll, de har ju redan fått pengarna.
Budgeten för kvinnojourerna var i år 77 miljoner. Nu har regeringen beviljat ytterligare 800 miljoner för att bekämpa mäns våld mot kvinnor. Bl a hedersvåld, vilket är utmärkt om det är ett så stort problem som man gör gällande? Jag har med tiden börjat ifrågasätta den bilden av världen som jag får beskriven för mig. En anledning kan man ju läsa om ovan, men den är långt ifrån den enda.
Mansjouren i Kalmar sökte i år ett bidrag från socialnämnden på 3000 kronor. Man beviljade 2000 kronor. I övrigt har mansjourernas riksförening beslutat att inte söka något bidrag i fortsättningen. Det lilla man fått villkorades nämligen genom att man krävde att även mansjourerna skulle jobba mot mäns våld.
Är det den feministiska synen på jämställdhet? Eller är det något jag missar?
PS. Snälla ingen mer statistik, jag har redan sett alla upptänkliga varianter. Kan någon istället förklara för mig hur vår förmåga till kärlek och omtanke rimligtvis kan vara placerad mellan våra ben?
