FÄRDIGSLAGNA OCH SLAGFÄRDIGA
Men nåt har hänt nu när tystnaden har brutits. En vall har sprängts, och kanske blir detta den stora fråga som man om hundra år kommer att värdera precis som vi idag värderar kampen för kvinnlig rösträtt. Ändå bir jag så irriterad när samma eviga fråga ställs: Men du som verkar vara så stark och kompetent, hur kunde DU, yada yada.
När ska vi lära oss hur saker hänger ihop? Starka och kompetenta kvinnor är mums för kvinnoförtryckare. De fungerar både provocerande och attraherande. Attraherande eftersom förtryckaren egentligen är svag och behöver nån som är stark. Provocerande pågrundav att förtryckaren känner sig underlägsen, vilket är det värsta en förtryckare vet. Återstår bara att försöka bryta ner styrkan hos partnern genom att helt enkelt få henne att tro att hon är värdelös samtidigt som han utnyttjar hennes styrka för sina egna syften. Hon blir som ett reservbatteri han måste ha för att han själv saknar kraft. Och all energi som batteriet äger ska gå oavkortat till förtryckaren, därför behöver han ha ensamrätt till kvinnan. Därför isolerar han henne så att ingen vet vad som pågår.
Ju mer utarmad energikällan blir - den får ju ingen egen energitillförsel - desto svårare blir det att uppamma kraften att bryta sig loss. Till sist är källan förbrukad. Och ofta är det just i det läget som offret mot alla odds lyckas resa sig. Det är den frågan vi alla ska ställa oss:
Hur kunde du gå när du var så trampad och plundrad och berövad all din energi?
Det finns bara ett svar. Den ofattbara styrkan hos en överlevare.
Därför bör vi avlossa en jätteapplåd för de kvinnor som går. Och skänka en tanke åt dem vars styrka släcktes för gott.
De som inte överlevde.
Tack för dagens inlägg,
jag håller på att återladda mina batterier
/en stark kvinna som överlevde
Och viktigt att minnas är att misshandlade kvinnors bakgrund, partnerval, attityd, kaxighet, alkoholkonsumtion etc etc inte har det bittersta med saken att göra. Det är aldrig en kvinnas fel att hon blir misshandlad, och det är inte mindre synd om vissa kvinnor än om andra. Det är lätt annars att sucka över vissa kvinnor och säga "Men hon var ju provocerande, hon var ju kaxig, hon drack ju..." Underförstått, hon får skylla sig själv. Så är det inte. Aldrig.
Heja Albatrossen! Klokt, klart och korrekt. Skitviktig kommentar som jag vill rama in. Bisarrt att man anser att det är mindre synd om en misshandlad kvinna med alkoholproblem. Henne är det väl isf MER synd om. Hon har ju dessutom ett annat problem som enligt många alkoholexperter klassas som en sjukdom. Enligt den logiken vore det ju ett mildare brott att spöa en diabetiker eller handikappad kvinna än en frisk. Usch vilka attityder det finns därute!
Om jag inte själv hade varit utsatt, hade jag troligen tillhört skaran som ifrågasatte trovärdigheten hos både starka och svaga offer. Att i efterhand se hur jag på tre år utvecklades från en stark, öppen kvinna till en strykrädd hund öppnade en ny ödmjukhet. Alla typer av kvinnor kan drabbas. Intressant ändå att försöka lära om mig själv om vad det var som lockade så hos plågoanden, innan jag förstod att det var min plågoande alltså. Anar konturen av en oönskad garderobsnarcissist långt in i skrymslena av mig själv. Oavsett om det är så eller inte, förtar det aldrig något av ansvaret hos den som utförde övergreppen.
Heja tjejer! Här går det att hämta kraft och framtidshopp.
Har ni läst Bitterfittan? ALLA borde läsa den! Den borde vara kurslitteratur!
Varför ska man behöva SÖKA sig till jämställdhetsfrågor?
På gymnasiet fanns en speciell "feministgrupp" som hade möte klockan 15 på torsdagar. EFTER skolan.
Gruppen bestod av svarthåriga poptjejer som på något sätt alltid kändes mer upplysta och inneslutna i sin cirkel än vi andra. (Jag hade blonderat hår och stora tuttar och pluggade samhäll/media...) ;)
PÅ monitorn i skolan informerades det om mötet men dörren var liksom alltid stängd och jag vågade aldrig gå in.
NU, massa år efteråt så slås jag av det ibland. Att så många tjejer grupperade sig MOT andra tjejer redan i skolan. Borde inte dessa tjejer kutat ommkring i klassrummen och med höga röster sagt att NU ska vi snacka om något som är VIKTIGT men vi gör det efter skolan eftersom vi inte får utrymme på lektionerna. Kom hit!! Vi bjuder på saft och bullar och snackar om varför män slår kvinnor, varför det är viktigt att vi brudar håller ihop, varför vi inte ska bry oss om att döma varandra som "fjollorna i samhällsklasserna" eller "popsnörena i mediaklasserna" utan se oss för vad vi är! BRUDAR som ska hålla ihop!
Vi ska tillsammans slåss emot alla jävla idiotkillar som skriker saker efter en i korridorerna!!
Jag kunde inte ta ett steg i skolan utan att någon skrek något efter mig eller visslade. Fram tills jag färgade håret tillbaka till mina naturliga hårfärg. Mörkbrunt.
Då blev det knäpptyst!
Det jag vill komma till är att det börjas så tidigt och vi lär oss alltid inte att ifrågasätta förrän flera år efteråt. Om vi ens gör det!
När vi kommit ut ur det som är svårt. Eller det som slukat oss inifrån. Skolväsendet eller arbetsplatser är ofta även det ett destruktivt förhållande som tär på själen och formar en till något man inte vill vara! För att orka.
MER feminism i skolan! Med öppna dörrar! I alla klassrum! Vilket jäävla forum för att förändra egentligen!
Där är ju alla på en gång! :)
Kanske kan vi göra tjejerna starkare!
Kanske kan vi få killarna att förstå att vardagsförtrycket är en förlegad idioti!
Kramar Terese
Unni!
Jag applåderar, både Ditt Kloka Inlägg och Alla KVinnor som orkat bryta sig loss.
UNDERBARA KVINNOR, Jag kommer Alltid att slåss för Oss!
http://miss-lyckad.blogspot.com/
/ Miss Lyckad - En Självlysande Författare -
Någon som såg Dr Phil igårkväll?
Han är i och för sig inte min favorit, men ämnet råkade vara precis detta dvs. misshandelsförhållanden. Jag personligen skulle vara jätte intresserad av att höra både Unnis och alla andras åsikt om det programmet.
Terese, jag ÄLSKAR Bitterfittan! Och håller med. Alla borde läsa den.
Jag tycker om starka, självständiga kvinnor. Har alltid dragits till och attraherats av dem. Anledningen är nog att även jag är stark och har drivkraft i övermått.
To be continued...
Idag, Lördag, hoppas jag att alla Kvinniskor får en välbehövd Paus!
Du, Ja DU!'Underbara KVinninska!
Kom så ska du få en fin Stund! Det är lördag, you deserve it!
http://miss-lyckad.blogspot.com/
/ Miss Lyckad - because we are all worth it!
Exakt är det så Unni. Samt, jag har 100 gånger hört samma grej: Hur kunde du stanna med honom, du som e intelligent och går på universitet...hahaha.
Jag säger: Hallå, DET är svårt! Dessa män är bra manipulatörer, de kan så lätt nästla sig in i ditt liv. Du upptäcker vem de är oftast för sent. Då är det mycket svårt att dra sig ur eftersom sådana odjur jagar en, smsar, ringer, följer efter...
hur många gånger jag inte sagt till mitt ex:Jag vill inte ha ett förhållande just nu. På lugnt sätt. Han har inte respekterat det utan ringt som en idiot. Förföljt mig.
Jag grät och bad till Gud: Snälla, låt mig va.
Iallafall, när jag blev av med en idiot, kom en andra, en tredje, en fjärde o.s.v.
Varje gång tänkte jag: Han måste vara snäll, nu måste jag har tur.
Tyvärr efter ett halvår spricker fasaden och han visar sitt rätta psykopatiska ansikte.
Så nu är jag singel och mår bra. Har jobb, pluggar, har vänner, går ut och gör vad jag vill.
Jag kan äta vad jag känner för, jag kan ha vilka kläder jag vill o.s.v.
Kontentan är att:
1. Det finns många sådana odjur. FÖR MÅNGA
2. Bättre singel och må bra än sjuk i ett förhållande.
För att när du är singel är du inte ensam. Du har familj, vänner och som kvinna kommer du träffa alltid ngn man och dejta. Singellivet är inte ensamt som vissa tror. Oavsett vad, så ska en person må bra. Ingen kan må bra i ett förhållande där ena parten trycker ner en annan.
Terese, på väg hem, antigen var det i december-07 eller januari-08. Jag tror det var i januari.
Jag var i skolan och gjorde ett arbete med några tjejer så skulle jag ta tåget hem.
Så innan tåget avgick så gick jag in på Pressbyrån.
Där såg jag boken BITTERFITTAN. Läste bak på boken, och sedan bläddrade lite snabbt igenom och tänkte:
-Det här måste läsas! Måste köpas!
Så jag har beställt den nu genom biblioteket men det är lång kö på den. Tyvärr, har jag inte pengar nu att köpa boken eftersom jag är student men har nu i två månader suktat efter den.
Tjejer, kommer läsa den faktiskt!
Massa kramar till dig Flower för din edgy kommentar. Mer sånt!
Grymming bra att hon knappt sa hans namn,hon hade gått vidare...
Jag har inte förstått att jag varit psykiskt misshandlad utan trott att jag har varit en ovanligt krävande person och därmed lagt skulden på mig. När vi träffades hade jag precis separerat och kände mig vingklippt. Vi möttes på krogen och han sa till mig att han var problematisk. Då jag arbetar i ett mnskovårdande arbete så tänkte jag det kan vi lösa. Vi hade inte sex egentligen för att han inte kunde, jag tolkade det som att han inte bara var intresserad av mig sexuellt utan ville vara nära mig. Han visade upp en överdriven dyrkan som först kändes konstig och pinsam, men som jag sedan kände mig smickrad över. Hade jag ont i nacken så masserade han mig, minsta omvårdnad jag behövde var han där. När jag sedan uttryckte behov av känsligmässig närhet ville att vi skulle prata om värderingar etc. jag sa att jag ville lära känna honom på ett djupare plan så sa han att för honom räckte dig med att djuppenetrera mig. Han blev också ursinning när vi fick ändra planer för en konsert när min dotter skulle flytta. Jag märkte att ju mer jag behövde honom och vädjade till honom så blev han provocerad. Om jag var rädd och orolig för något blev han arg. Om jag ville planera semestrar så gick inte det. Det kändes som om han inte tålde att jag hade några behov. Sex hade vi på hans villkor pga att han fick prestationsångest om jag tog initiativ. Jag har känt att han vill släcka ner mig, ta bort mina önskningar och behov och börjar mer och mer tro att jag har levt i ett misshandelsförhållande. Jag har känt mig rädd, men mest psykiskt pga att han gärna har förstört födelsedagar genom att vara sur och konstig och atthan att när jag försökt göra slut har han bevakat porten, ringt och gråtit. I dag har jag gjort slut och för 1:a gången verkar han acceptera detta. Jag känner mig osäker och rädd har fortfarande en känsla av att jag överdriver.Det här är några saker som hänt.
Unni: Och jag som trodde att hela din blogg var en enda debattartikel ? och faktiskt ganska ofta kring samma ämne ;-)
Terese:
varför skulle vi tillsammans slåss emot alla jävla idiotkillar? Är det inte bättre att bara totalt nonchalera dem. Inte vara tillsammans med idioter över huvudtaget.
Flower:
När är det ?för sent? att gå?
Och en annan fråga: Du är tydligen en av dem som drabbats av en oändlig radda av psykopater. Har du någon tjejkompis som INTE har drabbats en enda gång? Om du jämför ditt sätt att agera/tänka/känna osv. med den tjejens ? vad består skillnaden av? Där måste vi ju ha svaret..
Jag har inget emot singellivet men jag undrar verkligen om du på allvar menar att det är det enda sättet att inte bli drabbad själv.
Det jobbiga är att ingen tycks veta vad man ska göra åt det. Ja det är alldeles hemskt att tänka på att det kan finnas hundratusentals kvinnor och några män som misshandlas av sina partners både psykiskt och fysiskt. Det är bra att du pratar om det och andra, men jag fylls av något slags hopplöshet ungefär som när man pratar om att inte dricka och köra bil. Och de enda som inte lyssnar är rattfyllona. Du kanske har någon idé hur man kan bli konkret. Ska vi ha utbildning i skolan? Ska vi köra en kampanj för nolltolerans - ett slag är ett för mycket? Ska vi hitta på ett nytt namn på förövarna som upplevs hemskt. Jag minns när man började utbilda ungarna i att inte röka med hemska bilder på lungor och annat och det bet ju alldeles kolossalt. Så Unni, vi måste göra något konkret. Vi kan inte bara acceptera att så många människor får sina liv förstörda. Det finns ett rosa band för bröstcancer. Ska vi ha en lila nål på rockkragen för att säga att vi inte tolererar partnermisshandel?
Jag har inte förstått att jag varit psykiskt misshandlad utan trott att jag har varit en ovanligt krävande person och därmed lagt skulden på mig. När vi träffades hade jag precis separerat och kände mig vingklippt. Vi möttes på krogen och han sa till mig att han var problematisk. Då jag arbetar i ett mnskovårdande arbete så tänkte jag det kan vi lösa. Vi hade inte sex egentligen för att han inte kunde, jag tolkade det som att han inte bara var intresserad av mig sexuellt utan ville vara nära mig. Han visade upp en överdriven dyrkan som först kändes konstig och pinsam, men som jag sedan kände mig smickrad över. Hade jag ont i nacken så masserade han mig, minsta omvårdnad jag behövde var han där. När jag sedan uttryckte behov av känsligmässig närhet ville att vi skulle prata om värderingar etc. jag sa att jag ville lära känna honom på ett djupare plan så sa han att för honom räckte dig med att djuppenetrera mig. Han blev också ursinning när vi fick ändra planer för en konsert när min dotter skulle flytta. Jag märkte att ju mer jag behövde honom och vädjade till honom så blev han provocerad. Om jag var rädd och orolig för något blev han arg. Om jag ville planera semestrar så gick inte det. Det kändes som om han inte tålde att jag hade några behov. Sex hade vi på hans villkor pga att han fick prestationsångest om jag tog initiativ. Jag har känt att han vill släcka ner mig, ta bort mina önskningar och behov och börjar mer och mer tro att jag har levt i ett misshandelsförhållande. Jag har känt mig rädd, men mest psykiskt pga att han gärna har förstört födelsedagar genom att vara sur och konstig och att han att när jag försökt göra slut har han bevakat porten, ringt och gråtit. I dag har jag gjort slut och för 1:a gången verkar han acceptera detta. Jag känner mig osäker och rädd har fortfarande en känsla av att jag överdriver.Det här är bara några saker som hänt.
Grymt bra skrivet dina ord här på sidan,har precis oxå idag läst klart din bok och dom sista pusselbitarna föll på plats för mej tack vare dina ord i boken,har jävlats i 3 år nu med min egen resa tillbaka till livet från en psykopat som sol/vårade mej både ekonomiskt o emotionellt men tack vare min styrka min mamma och mina få trogna vänner som trots fanns kvar, mina medsystrar på KG har jag faan i mej lyckats,samt blivit en ännu starkare människa än innan mötet med han,det som tröstat mej efteråt är att jag faktiskt var klokare än han.Men när man läser dina rader i boken så tror man att dom till mångt o mycket är stöpta i samma mall.Men jag är så glad att jag kan dela känslan nu och engagera mej i kvinnorna här i min stad som söker hjälp och är utsatta.Sällar mej till Flowers visa ord och skriver ett jag med
"hellre ensam i ensamhet än ensam i tvåsamhet"
Nu har Bovdramat kommit till mig med posten. Mycket bok för pengarna. Jag har börjat läsa den. Och den är bra. Starkt av dig att skriva den.
Kvinnomisshandel skall aldrig accepteras.
Och missbruk av droger gör bara det hela värre.
Ett av de största kvinnoproblemen i dagens Sverige är rökningen. Nu när alla vet hur farlig rökningen är så
har den blivit allt vanligare hos unga kvinnor. Det kan bara förklaras med att kvinnorna tar på sig en "självvald" offerroll. Skrämmande.
Jag kommer garanterat att läsa din nästa bok. Och jag önskar dig ett gott liv.
Kram
Feministiskt Initiativ respektive Sverigedemokraterna vill öka stödet till brottsoffer. Båda partierna menar att brottslingarnas perspektiv ges för stort utrymme, på bekostnad av brottsoffrens. Så långt är allt lika mellan de båda partierna.
Men när det gäller det allra viktigaste, dvs vad vi ska göra med brottslingarna så går meningarna isär så att skillnaden blir glasklar.
Sverigedemokraterna vill
?
Kraftigt skärpa straffen för grova och upprepade brott.
?
Sänka straffrättsåldern.
Feministiskt Initiativ vill istället:
"Verka för att män som utövar våld har RÄTT TILL HJÄLP och att hjälpen MÅSTE innefatta ett hbt-, antirasistiskt och könsmaktsperspektiv!!"
Bland "vanligt folk" är det nog ingen tvekan om vilket av partiernas metoder som fungerar.
Johnny, det där var inte alls en dum idé, att bära en pin på rockslaget. Nu finns iofs White Ribbon-märket. Problemet är att alla säger sig vara emot våld mot kvinnor, men när det kommer till kritan är toleransen mycket hög gentemot män som utsatt kvinnor för detta. Har tyvärr upplevt det på riktigt läskigt nära håll. Lex: Guillou är bara ett exempel. Men stå på dig, du behövs!
Charlotta, det är alldeles uppenbart att du levde i ett misshandelsförhållande även om misshandeln utspelade sig på ett verbalt och psykologiskt plan. Men det är den formen av förtryck som tar mest, för den kan du inte bevisa på samma sätt och därför fortsätter förtrycket och förvärras med åren. Och bryter ner precis lika effektivt som fysiskt våld. Fü fan...
Ann, tack! Att leva med ett psyko är nästan obeskrivligt vidrigt. Och efteråt så svårt att smälta. Skönt att vi kan dela med oss.
Kram på dig också, Eric!
Cicci: Klart fasen vi ska slåss! Och med slåss menar jag inte med nävarna utan även på det sätt du menar. Genom nonchalans. Dock minns jag att min nonchalerande ryggtavla inte kändes på samma sätt inuti mig där i korridorerna med visslingarna ekandes i huvudet.
Jag hade velat vända mig om och skrika HÅLL KÄFTEN!
Om jag haft nerver kanske även stannat upp, gått tillbaka och frågat varför dem gjorde sådär. Men det krävs styrka av en ensam sextonåring tjej mot ett gäng äldre grabbar.
Jag vill ge tjejer den styrkan! Och det kan vi bara göra genom att "slåss". Upplysa tidigt!
Charlotta: En stor stark kram till dig som tagit dig vidare!
Flower: Gör det! Läs den! :)
Dessa pater har en otrolig charm så de kan vara oemotståndliga till en början iallafall och säg den kvinna eller man som kan motstå deras charmerande sätt när dem sätter den sidan till.
Om man gång på gång stöter på denna sorts partner så kanske man borde komma till insikt om sina egna mönster. Eva Ruus har skrivit en bok som är väldigt läsvärd. Kan vara ett alternativ om man inte vill vara singel.
Har en fundering om detta med att starka kvinnor träffar män, alla kanske inte är psykopater...
... tänk om det är så att det finns män som söker sig till starka kvinnor, kanske har dem haft en sådan mamma, ett riktigt rivjärn som minsan visste vart skåpet skulle stå. Dessa män kanske inte har den insikten om att det är så och kan därmed inte formulera sig eller sätta ord på det. De tror helt enkelt att det ÄR så, det finns inget annat i deras tankevärld.
De träffar en stark kvinna och de tror BINGO! YES!
Efter en tid visar det sig att den moderna kvinnan har en hel uppsättning känslor, hon kan bli ledsen, orolig och rädd! Dettta vill hon dessutom dela med honom! Hu! Vilket skapar rädsla och osäkerhet hos mannen som sparkar bakut. Han vill ha en stark kvinna, den han en gång träffade. Och så reagerar han på dem mest besynnerliga sätt eftersom han är missnöjd men kanske inte medveten om det.
Vart tog hans starka kvinna vägen? Där finns istället en som vill vara jämnställd och som vill att han ska vara den starka ibland. Han som kanske inte ens vet hur man axlar den rollen, skrämmande.
Alla behöver ju inte vara psykopater. Många kanske söker en underiven partner (fast dem inte kanske vet om det) och håller man inte tömmarna korta så blir de ohanterbara till slut.
Så att saluföra sig som en stark kvinna innebär också att vara medveten om det och kunna ta ansvar för det. Kunna ta råd från andra starka kvinnor, hur man förväntas bete sig i en viss given situation. Beror sig på i vilka situationer försståss men jag hoppas ni förstår hur jag menar.
Jämför med att ni köper något som efter ett tag inte visar sig uppfylla de förväntningar ni hade, ni blir besvikna och hur reagerar man då? Inte så lätt att reklamera en relation eller lämna tillbaka partnern på stället man kanske hittade dem på.
//Chri
Utan att ta bort ditt engagemang eller poäng i detta samhällsproblem så vill jag ändå ta upp en grej. Det finns faktiskt SVAGA tjejer som också träffar idioter. Tjejerna behöver inte alltid vara starka och framgånsrika. Det finns svaga tjejer som faller för "bad guys with no examina". Varför tjejer faller för idioter är en fråga jag undrar mycket över. Givetvis är det idioterna man ska slå ner på, men för att skydda kvinnor under denna process så borde man fanemaj varna sina unga döttrar från att träffa bad guys.
TACK Unni!
ang serien "Kungamordet"-mycket allvarligt och aktuellt!
Jag mår pyton men ändå har jag tittat och tittar, jag ser hur han förnedrar och slår henne...hur hon är alldeles blålila på hela överkroppen och ont över revbenen...och jag gråter...ryser...
-och minns....
Precis så såg jag också ut på överkroppen-och hela kroppen. jag hade ständigt nya revbensbrott, ständigt nya skador...
jag saknar ord...
Minns hans händer runt min hals..
tänkte att nu lyckas han ändå döda mig till slut...får ingen luft ..
han e så tung när han sitter på mitt bröst...kämpar...det svartnar för ögonen...jag lyckades på nåt sätt kräla mig ur greppet ..
hela sänggaveln i tjock furu bryter han sönder med -mig under...
Minnena bara far igenom hela mig när jag ser hur han i serien gör och hur hon mår..
Jag känner hur hon mår när hon vaknar och ska resa sig och springer ut i natten...
Jag lyckades fly till slut och att riktigt ta mig ur det hela
-men det var bara min döda kropp på obduktionsbordet som fattades...
VARFÖR:
accepterar samhället mäns våld mot kvinnor???
Hur många fler kvinnor ska behöva dö??
Ja, Heleo, inte blir vi gladare när vi ser hur lama insatserna är för att stoppa våld och förtryck av kvinnor. Vi får bara fortsätta protestera. Kram
Tyvärr så bedrövligt är det.
Män som misshandlar(läs:torterar!!) fysiskt/psykiskt sina kvinnor blir INTE utstötta i samhället-tvärtom,
man tycker synd om dom, tycker det är kvinnans fel-hon får skylla sig själv...
Samhället ACCEPTERAR våld mot kvinnor
- det är den groteska sanningen!
Det finns inte heller nåt riktigt civilkurage, man väljer att blunda eller komma med syrliga kommentarer till kvinnan typ:"men erkänn, visst har du ändå retat honom"-"erkänn att det är ditt fel" osv.
Det är gott att det finns en del som vågar och låter höra sin röst som du Unni, annars är det glest i leden..
Kram från en överlevare
Kram tillbaks, Heleo!
Du har tyvärr rätt, och det är sjukt. Vårt samhälle kan aldrig bli friskare än dess svagaste länk som består i att män sluter sig samman för att låta kvinnoförtrycket pågå. En skam!
Farliga män
------------
Okej, du har haft det jävligt med en kille tänker en del, men du får fan komma över det nu! Naturligtvis tänker folk så. Jag kanske hade tänkt på samma sätt, vad vet jag, om jag gått genom livet och bara träffat de här fina killarna jag haft innan äcklet och den jag har nu. Många kanske också tänker att såå illa kan det ju inte ha varit. Jo, det var det. Många häpnas över fakta att det tar sju år för kroppen att hormonellt återställas efter en graviditet, det kan jämföras med mycket. Det finns också de som säger att det tar dubbelt så lång tid att komma över ett uppbrutet förhållande som förhållandet varade. Det sista tvekar jag inför men jag tror definitivt att det är så för många. Men en person man levt med sätter ju avtryck i ens liv, på gott och ont. Det är en person man aldrig glömmer även om det inte är någon man går och tänker på direkt. Man kan ju inte radera ut flera år av ens liv. Har man då varit tillsammans med någon som enbart varit till skada för en så sätter det ännu djupare spår och sår. Jag kan bli så arg på mig själv över att jag lät mig luras och manipuleras. Tycker att jag är en smart tjej som kan fatta bra beslut. Mamma sa häromdagen att jag var en så himla fin tjej, hon hade aldrig några problem med mig när jag var tonåring t ex, jag var mjuk och trevlig och ingen utagerande vilde som var svår att handskas med. Jag pluggade och hade en jättefin pojkvän som var lugn och bra och som hon tyckte om. Skötte mig och gjorde det jag skulle. Så kommer en idiot in i mitt liv när jag är vuxen och vänder upp och ned på allt. Utifrån såg mamma och pappa på hur han bröt ned mig utan att de kunde göra något. Jag försvarade honom med näbbar och klor. De ville nästan kidnappa mig för att få mig ifrån honom. Det krävdes att min far skulle gå bort för att jag skulle få upp ögonen och inse att jag inte kunde leva mitt liv sådär. Jag tänkte på vad han hade velat mest av allt och det var att jag, hans yngsta dotter skulle lämna det äcklel jag levde med. För min egen säkerhet smög jag med flytten, letade lägenhet i smyg och inte förrän jag hittat en som jag ville ha så la jag ifrån mig förlovningsringsäcklet på hans skrivbord (i hans "pojkrum" där han spelade dataspel och porrsurfade dagar och nätter igenom). Mamma betalade in pengarna för lägenheten och jag drog. Sedan anhålls han för grov kvinnofridskränkning (ja han hade våldtagit och misshandlat mig!) och efter det tar han vår son och undanhåller honom från mig i sju veckor. Det krävs att jag får hjälp med advokat genom Rikskvinnocentrum för att jag ska få sonen förd tillbaka till mig. Rådmannen fattar beslutet att sonen ska bli förd till mig med omedelbar verkan och äcklet får besöksförbud. Jag var livrädd varje gång jag gick utanför dörren. När en kvinna från Rikskvinnocentrum kommer hem till mig en dag står han bredvid och tar reda på portkoden. Jag tvingas be om att föreningen ändrar portkod men även den tar han reda på. Vid den här tiden har jag också ett extrajobb och alla gånger jag ska stänga butiken själv är jag så rädd han han ska stå utanför och vänta på mig.
All den här rädslan och ilskan över att ha kastat bort massa viktiga år gör mig naturligtvis arg och jag känner en tomhet över att inte ha fått ägna åren under och efter åt viktigare saker. Jag hade haft en chans att då träffa en riktig man och ha ett fint liv. Jag är fortfarande rädd, psykopaten är en mycket intelligent man som kan konsten att manipulera som ingen annan. Ett SVIN! Min syster har flera ggr sagt att hon är rädd för att få ett samtal om att jag är spårlöst försvunnen och ligga mördad väl gömd. Men han är såpass intelligent att han ser till att ha alibi (som hans antagligen kuvade nya tjej ser till att ge honom) och så att han är säker på att inte befinnas skyldig. Fan vad rädd jag är för de här männen! Ska jag behöva vara det? NEJ! Men jag måste för att komma levande ur det här.
gÅ IN PÅ NYA HEMSIDAN sLAGFARDIG.SE, NY FÖRENING SOM SKA AGERA MOT VÅLD I NÄRA RELATIONER
