MED ETT GOTT SKRATT SLÅR MAN LEDAN MED HÄPNAD
Ibland tänker jag att livet är som ett långt äktenskap: man blir bara mer och mer trött på det. Igår kände jag mig dessutom helt misslyckad. Men sen kom ungarna och åt middag, jag hade varit på Hötorget och köpt lammrulle och gjorde tzatsiki och salsa och bulgur med mynta och öppnade en pava vin.
Och sen skrattade jag hela kvällen, för de är så helvetes roliga de där ungarna. De har förbjudit mig att gå in på detaljer här, vilket iofs är synd. Det skulle kunna bli en underhållande fars. Men jag får väl göra romankonst av det hela så småningom.
Så får jag alla dessa grymma läsarbrev. Varje dag, och jag överdriver inte, kommer mejl, facebookmeddelanden eller pappersbrev från människor som läst Boven. Då känner jag mig inte misslyckad längre. Och jag vill här passa på att tacka Ingela från Helsingborg som skickade ett fantastiskt peppande brev med snigelpost fast utan mejladress, vilket gör det knivigt att återgälda det - jag är usel på att skriva vanliga brev nuförtiden, ni vet, gå till en brevlåda, klistra på frimärke och allt det där som blivit så bökigt.
Jag skriver, tränar, tänker, läser, träffar folk, men känner att jag inte hinner allt jag vill hinna, och så kommer jag av mig. Blir så förbannad. Kokar av ilska över hur skev den här planeten är, det växer över huvudet på mig, vet inte var jag ska börja. Och vänner ger mig välmenande råd att släppa skiten och bara leva istället. Jamen, protesterar jag då. Det här ÄR ju att leva. Mitt liv är en kamp.
Sen kan jag ju skratta hela vägen till himlen. Eller? Var det nån som menade att jag skulle till nedre botten istället? Ha ha ha ha! Där är jag ju redan. Höppla!
Hej Unni! Herregud vilken ära att få vara med "fet stil" i din blogg! Jag hoppas du kan se mailadressen även om den inte publiceras i bloggen.
Må väl!
Kram på dig!
Unni, helt plötsligt slog det mig att du känner dig ensam. Du har barn och vänner, men ändå står det där mellan raderna. Är det för att dina olyckor fått dig att höja garden....att vakta dig för nästa slag. Att inte våga en gång till. Tråkigt i så
fall. Du är värd att känna dig omfamnad och nära. Utan att vara rädd. Och jag förstår om du inte kan eller vill.
Nitar går alla på.Unni verkar hava jädra bra vänner!
Skål tamejfan!!
Du är inte MissLyckad;)!
ÅH, livet är vad det är, huh! Bara att köra så det ryker! Jag spelade spel förra helgen och fick då lära mig att barn skrattar i genomsnitt 400 ggr per dag, medan vi vuxna skrattar UPP TILL 15 GÅNGER PER DAG... HA ha HA!
Vi får ta å öka den kvoten! Gå med i greenpeace och gör en god gärning, det får mig att le!
http://miss-lyckad.blogspot.com/
/ Miss Lyckad - En Självlysande Författare -
Miss Lyckad: Är det skratt öht då eller var det någon skillnad? Skratta så man kiknar gör man kanske inte varje dag, men jag är en riktig fnissare och frustare. :D
Rätt så intressant egentligen...
Tänk om man fick ligga på golvet i skrattkramp varenda dag. Vilken befrielse. Men skulle man orka? :)
Hej,
jag undrar var bilden är fotograferad?
Ser ut som det är en utställning någonstans...
T.
Unni
Livet är en kamp för alla. Vill du ha lite perspektiv? Jag pratade med en busschaufför igår. Jobbat som det i 17 år. Har fortfarande nästan aldrig en krona över vid varje månadslut. Sen berättade han att han fick sitta o förklara för sina släktingar i utlandet att han verkligen inte hade pengar. Sverige är inget "american dream". Dom kunde ringa ibland och undra varför han inte har pengar till dom. Dom tror att han är jätterik för att han bor i Sverige. Det förlovade landet. Då insåg jag vilket jävla liv vi lever här. Du är åtminstone jätterik unni. Det e alltid nått. Du kan uppfylla dina drömmar och kanske ibland få dom krossade. Men busschaufören kan inte få sina drömmar krossade. För han kan inte ens nå dit. Till drömmen överhuvudtaget. Så sluta klaga.
Väl rutet, Patrik 27! Nu tycker jag att du ska fortsätta så. Gå till den där busschaffisen och säg åt honom att sluta gnälla. Det finns faktiskt folk i Irak som fått benen avskjutna. De kan inte ens köra moppe. Och så kan du gå till dem och säga att det finns folk som får både ben och armar avhuggna i afrikanska blodsutgjutelser. Osv. Tack för din intelligenta betraktelse. Egentligen borde väl ingen kämpa då. För det finns ju alltid nån som har det värre. Och det är väl tur för de flesta av oss.
Ja men det kunde vatt värre Unni. Jag menar tänk om du hade haft oturen att bli född med potatisnäsa. Då hade du inte ens varit där du är idag.
Ungar gör livet värt att leva och det är tur det för annars vore det nog många mammor som dukat under för länge sen ... jag har just upptäckt mina söner på ett nytt sätt, dom får mig att fortsätta gå upp på morgonen och får mig att skratta/gapa/gråta/leva!!
Har precis gjort en låt till dom lyssna!!!
Unni Unni Unni Jag gillar din sida!! xxxx kramar
Slyngstad events. Det är min favorit av allt du skrivit . En grymt bra /rolig/språket sprudlar -bok!( och herregud jag har läst allt!) Men det här med bloggande...fy f-n vad jag blir ledsen. Säj att du skämtar UNNi ,säj att du provocerar för att vi arma satar som läser just ska få krupp! För menar du all skit du vräker ut dej så är det bojkott som gäller.
Livet ÄR en knepig tillvaro. Tänker på många människor som inte förstår bättre, utan ger sina snygga moralpredikningar till sina sämre bemedlade medmänniskor hur dom ska spara så att dom kan hänga med i samhället. Sparkar neråt hej vilt, och tycker det är fruktansvärt att vissa människor tappar styrfarten och kollapsar. Hårdare nypor är det överallt,tummskruvarna skall dras åt, avgifter höjs i bakhåll överallt, så man har inte råd att nyttja tjänsterna, utan fullt upp med att betala avgifterna. Någon ser till att man inte ska få behålla en krona. så vad som sker nu är utklassning.
Medierna kommer med välvilliga råd, att man spara in på typ latte, biobesök, godis osv. Varför kan dom inte tala klarspråk..lås in er fyra dagar i veckan så kanske ni överlever... Är man inte en stor konsument, så är man farlig för samhället. Få reagerar i media, och vågar inte inse att dom som haltar efter nu, har absolut inte en chans att hinna ifatt- En gång lärde man sig att den som är stor och stark, ska hjälpa det som är mindre-
