TRIVIAL PURSUIT
Var på Ica Supermarket och handlade mat med yngsta dottern. Vid den numera vidlyftiga kaffeavdelningen stod jag länge och tvekade inför det dignande utbudet. Vilken sort passade till min bryggare? Just när jag hittade den rätta trädde en man fram och frågade om jag hade en tryckkokare. Tryckkokare? flinade jag, men insåg sen att han menade en sån där kaffebryggare där vattnet bubblade upp. Nej, jag har en sån man pressar neråt med, svarade jag lite väl barskt och viftade med förpackningen. När han avlägsnat sig hade han fastnat på näthinnan. Grå snälla ögon, snygg ytterrock, lång och smal. Jag skyndade mig mot kassan för att berätta att jag uppskattade hans hjälpsamhet. Det blev lite genant, som det kan bli ibland. Därefter fastnade jag för länge i utgången där en pensionär hakat upp sig över en rabattkupong. Under tiden hann den trevlige karln betala och gå.
På hemvägen anförtrodde jag min dotter att det där var en man jag mycket väl skulle kunna tänka mig att stifta närmare bekantskap med. Han såg bra ut och han verkade snäll.
"Han såg helt vanlig ut", svarade hon kärvt. "Nöjer du dig med så lite? En snäll och vanlig man?"
Såklart att jag gör!
"I så fall kan du skaffa en på två minuter", fortsatte hon. "Det dräller av dem. Vill du inte ha nån som är intressant? Nån du kan snacka med?"
Nej, snacka kan jag göra med mina vänner. Och en snäll man skulle tillåta mig att träffa mina vänner.
"Du har inte fattat nånting", suckade min yngsta. "Man behöver inte ha tillåtelse att träffa sina vänner. Man bara träffar dem. Och man kan väl inte vara ihop med en kille som det inte går att föra vettiga samtal med."
Jag insåg förläget att jag har mycket att lära. Och undrar när jag ska ha tid med det. Och hur jag ska bära mig åt nästa gång jag träffar en snäll man med trevligt utseende i en trivial miljö. Hur gör man?
Tja!
Jag har tyvärr ingen patentlösning, men jag tror att det är få som träffas vid kaffehyllan och att det sen blir en relation av det, men kanske kanske...
Din dotter har helt klart rätt när hon säger att man måste ha någon man kan snacka med. Är karln tom i skalllen så hjälper tyvärr inte snygga attribut. Snygga till dem (männen alltså) kan du ju göra själv successivt, hi hi.
Rätt vad det är kanske Han kommer på sin vita springare och dyker upp vid fruktdisken, och då råkar ni ta samma bananknippe och så säger det bara klick, och då VET du vad du ska säga...
Kram E-L
Jag skrattade gott åt ditt inlägg(med hjärtat). Undrade lite bara vad din dotter menade med att så snabbt döma ut killen i aff med att om man verkar snäll så är man inte intressant. Det kan verkligen gå hand i hand. Min man är den mest djupsinnade å spirrituelle man ja känner. Vi kan ha många fina djupgående å uttömmande samtal. Det fina i kråksången är att ja hela tiden hittar nya sidor hos honom. Han är också mycket snäll å säker på sig själv.
Min erfarenhet är att det inte sitter i rockar å andra kläder hur intressant en människa är. Din dotter har nog lite förutfattade åsikter hur en person ska vara till det yttre för att vara skärpt å eftertraktad.Sen håller ja med henne att man inte behöver å be sin man att få träffa sina vänner.
Unni, gå på magkänslan å träffa en man som DU tycker verkar intressant, då ska du se att du blir lycklig
Ett råd i all välmening
Man håller kvar. Man avslutar inte. Man går inte. Man vänder inte ryggen till. Även om man inte har nått att säga, så håller man kvar. Måste man säga nått, så får det gärna vara banalt, bara man håller kvar. Det kan vara en fördel om det sagda blir riktigt dåligt, då gör man motparten trygg och stark.
Framgångsrika uppraggningar i vardagen bygger sällan på genomtänkta fraser. Det genomtänkta får sparas till senare tillfällen.
Men jag vill minnas att det gick både snabbare och lättare för Wenke, när hon träffade Loke, i Heroine. Wenke tillhör inte mina främsta favoriter bland Unni Drougges kvinnogestalter. Men jag vill minnas att hon hade ett medryckande förhållningssätt i inledningen av kärleksrelationen.
..."och hur jag ska bära mig åt nästa gång jag träffar en snäll man med trevligt utseende i en trivial miljö"...
Ärligt talat, jag tror du måste förföra honom,
eventuellt med kaffe :-)
Träna i affären och på gymmet - på att flirta med snälla män. Även om det första dom säger är tryckkokare så behöver det inte betyda att dom alltid säger underliga saker.
Kaffeavdelningen borde vara den ultimata miljön att bjuda hem någon på en spontan kopp kaffe. Kanske lika effektivt som att gå på krogen?!
Jo, man börjar så smått tala om det man anser intressant, ser vart det leder och ser om personen, den snygge snälle, lider eller ej. Eller så frågar man personen om personen är en person som gillar att föra intressanta diskussioner. Svara personen Ja snabbt och ler akademiskt är det bra, svarar personen inte alls och ser ut som en fågelholk eller Jan Giullou drar man. Eller så gör man det på svenska, ligger tätt och fult först och talar intresserat senare ? framåt pensionen eller så.
Fina du, jag är lika lost i det mötet. Ibland tror jag bara att man gör det för svårt för sig själv. Var ditt vanliga du, det räcker hästlängder. Det finns ju bara en av dig, vore ju synd om den individen gjorde avkall på sig själv för att passa in. Du är fin och du är bra, ändra dig aldrig! Kram!
Du är för underbar Unni när du är så där härligt och fint uppriktig. Jag tror du är på helt rätt spår...kände som du för ett par år sedan. NU ska jag träffa en SNÄLL man...och då gör man det. Konstigt men det blir som man tänker. Känner så mycket med dig...Du är så vacker i sinnet ibland.
Förresten, Unni!
Jag har tjejmiddag i morgon hos mig på Kungsholmen... vill du komma?
Jag antar att det är lätt för en ung dotter som fått villkorslös kärlek ifrån sin mor, att ta kärleken/godheten/snällheten för givet och därmed inte värdesätta det så högt. Och hon känner kanske sin mamma som en intellektuell kvinna med stort behov av intressanta samtal. Klart hon dissar en man som han i affären då.
Jag älskar att berätta hur en av mina bröder träffade sin fru. Hon satt i kassan på Metro (på 80-talet). Han gick och handlade. Trodde att hon måste ha tyckt det var något speciellt med honom eftersom hon log så vackert. Han handlade flera gånger. Så skulle han åka tillbaka hem, för det var bara ett sommarjobb, och han skulle handla för sista gången. Han tog mod till sig och gav henne sin adress. Hon blev alldeles häpen för hon hade inte ens lagt märke till honom. Men visst, han var ju gullig. De började brevväxla och blev kära och tillsammans - och de är fortfarande kära.
Hä hä, tack ska ni ha! Jag flinar när jag läser era kommentarer. Men Stocken, det där med att hålla kvar känns väldigt efterhängset...
Mia, tack för inbjudan, men jag är i Göteborg i morgon
på ett gig, tyvärr. Nästa gång kanske.
Vad synd Unni, vi hade en kanonkväll med massor av mat, vin, härliga tjejer och tjejsnack...och vi höll på till tre på morgonen. Jag tror du hade platsat perfekt! Hör av mig nästa gång.
Kram
