unnidrougge

WELCOME TO MY WORKING WEEK

Vill ni veta vad jag har gjort idag, en helt vanlig tisdag?
Jag steg upp 05.38 och cyklade till Hötorget där jag tränade i två timmar.
Cyklade hem, duschade, språkade en stund med min yngsta medan jag drack kaffe som bryggts i min nya Eva Solo.
Skrev på en artikel i ett par timmar.
Ringde en väninna, talade en timme.
Gjorde mer kaffe.
Läste om Oscar och Bosie (research).
Fick samtal från min agent, ett glädjande sådant.
Fick ännu ett samtal från en mycket god vän (manlig).
Tog en power nap.
Blev uppringd av en annan "manlig väninna", talade i 20 minuter.
Kollade bloggen, mejl och facebook.
Läste mer.
Satt i en telefonintervju med en student som gjorde en uppsats om "karriärkvinnor" - hur han nu kunde få in mig i det konceptet.
Blev uppringd av min äldsta dotter, talade en stund med henne.
Cyklade till posten och fick iväg viktiga papper till revisorn.
Cyklade vidare till min terapi på Alla kvinnors hus.
Cyklade hem, svarade på ett par sms.
Fick ett samtal från en kvinna som läst mina böcker och som ville att vi skulle ses.
Lagade käk.

Och här sitter jag nu. Och tänker: Gud vad jag snackar hela dagarna!
Vad är det då jag pratar om? Jo, livet. Jag diskuterar livet medan det pågår.
Snart ska jag titta på en tv-serie som jag har fått låna på dvd.

Ännu en dag har gått.

Häpp!

Du är mycket skicklig på att skriva, men din person verkar vara mycket liten. Man slås av att du verkar vägra att bli vuxen. Du är 50 och har 5 barn, men verkar mest road av spriten, män å kurriosa. Det kan bli lite patetisk när damer inte vill släppa taget om ungdomstiden. Det kan inte vara så lätt för dina barn
Mysko kvinna

Låter helt underbart! Det där med att tala, måste öva på det liksom. Tycker du ska fortsätta så! Massa tankar, beröm och värme till dig

Livet,facit&döden.Det är mänskligt att fela.Inget error 404 bör tas på allvar.Hoppas att Du träffat en bok-007 med hjärta och hjärna på rätt plats.

/T


Påtår någon ?

Låter nice! Att åka lite i vagn tre och skita i vart tåget går. Snubbla över något oväntat. Gillar det där med att inte bara styra och ställa och bända det förbannade livet hela tiden. Ibland är det skönt att bara åka med i sitt eget liv. Och kolla om det är good shit!

Här finns det mycket att kommentera ;-) För att inte tala om alla frågetecknen.. (Anette;-)
Varför i alla världen ända till Hötorget? Varför så jädra tidigt? Vilken sorts kaffe lagar man i en Eva Solo? Undrar om din nya agent är snygg? Har han vaxat sig? Hur många exemplar har du sålt (=glädjande samtal från agenten)? Har alla kvinnor i din grupp på Alla kvinnors hus haft ett ex som är en psykopat eller finns det eventuellt andra likheter er emellan typ oförmågan att ta ansvar över sitt eget liv och själv stå för sina handlingar och beslut? Hur önskade du att dina egna föräldrar hade varit? Gentemot dig? Generellt? Hade du tyckt att det var ok om de fick för sig att tröttna på skiten? Och stuckit med tennisläraren när du var i tonåren?
Det är mycket som cirkulerar i min alldeles helnyktra hjärna. Du Unni har en sådan berusande effekt på folk. Man blir alldeles snurrig i huvudet. Och frågetecknen hopar sig i en mening..

Hej har du sett filmen "Wilde" med Stephen Frye och Jude Law?? Rekommenderas varmt om Du är intresserad.

Den studenten var fel ute! Unni Drougge är inte en karriärkvinna, kanske motsatsen. Unni Drougge är arketypen för en nutida småföretagare. Fortfarande har vi inaktuella associationer i våra huvuden när vi försöker visualisera en småföretagare. Handlaren i kvartersbutiken finns ju kvar, men borta är hovslagaren och skomakaren. Borta är torparen och den lilla kvartersbutiken som sålde TV-apparater.

Idag kanske det stora flertalet av alla småföretagare består av människor som säljer sitt unika kunnande. Unni Drougge kan skriva om mänskliga relationer som ingen annan. I kvarteret längre bort sitter en kille som översätter tekniska broschyrer. I nästa kvarter sitter en tredje person, som skickas runt i Europa, när processdatorer börjar krångla.

Jag gillar att läsa om Unni Drougges vardag som småföretagare och författare. Ofta undrar jag om hon svarar i telefonen, när hon skriver svåra kapitel till nya romaner. Jag undrar hur hennes liv ändras när researchen är klar och tankarna måste formuleras. Hon har ju tidigare berättat hur det känns när manus är avlämnat, men hur känns det innan dess?

Gittan, den filmen har jag sett ett dussin ggr. Älskar den!

Bingo & Maja-Lisa! Tack för era analyser av mig, mitt liv, mitt moderskap och mina barn. Jag har aldrig smugit med min ålder, men det tycks finnas folk som hänger upp sig på den ändå och drämmer den i skallen på mig som om de uppfunnit hjulet. Vad är ert problem?
För att lugna era nerver kan jag meddela att mina barn är välartade, begåvade och kärleksfulla allihop. Men då grämer ni väl er för det också - lol.

Alltså, Maija-Liisa håll käften!
Vad är det för FEL på dig? Du är ju fan inte ens läskunnig.

Kliv ner från din präktiga piedestal. Om du nu inte har något i ditt eget bagage har du med andra ord ingen erfarenhet och då är du den siste i världen att döma någon.

Terese! Vad är det för fel på dig? Om du inte inser att Maija-Liisa har mycket i bagaget är det ditt problem. Hon ser samma sak som jag - nämligen ett tomt skal. Om Unni inte hade varit det hade hon kunnat styra upp relationen = avsluta den i tid. Tänk bara på all den erfarenhet Unni har! Som feminist är hon totalsågad. Kan inte ens säga nej om någon knäpper på gylfen. Bah!

Psykopaten, du har iaf nämnt dig vid ditt rätta namn. Vik hädan, du är inte välkommen här längre. Ta tag i din egen tomhet istället och fyll den med kunskap. Lycka till.

Låter som ett jädrigt gött jobb du har, Unni! Jag tycker att det är bra gjort att ha ordnat det så att man kan ha sitt intresse som levebröd. Det är även beundransvärt att stiga upp så tidigt och sticka och träna. Att orka/vilja odla sina bekantskaper, tycker jag bara är positivt! Jag själv är inte en "telefonmänniska" och ofta får jag pikar för att jag hör av mig för sällan. Dessutom så tycker jag att en stor del av livet är jobb, träna, nära och kära.
Har förresten precis läst ut din nya bok..
Starkt av dig att ta dig ur relationen! Jag önskar all lycka till dig och dina barn!

Tack, Annika, behövde verkligen läsa det där... Kram

Hörru du psykopaten. Att vara feminist är inte ett likhetstecken med att kunna säga nej om någon knäpper på gylfen. Att ha svårt att sätta gränser när det gäller sex är ytterst vanligt förekommande med tanke på att vi som kvinnor i patriarkatet tidigt ha fått lära oss att vi delvis finns till för att tillfredställa mäns sexuella behov och begär. Har man dessutom blivit utsatt för övergrepp eller sexuellt våld tidigare så är det oftast ännu svårare att sätta de gränserna, man känner kanske till exempel att ens kropp inte är värdefull eller man har till och med äckelkänslor inför sin egen kropp. Man har fått lära sig att ens gränser ändå inte respekteras, så varför då säga nej? Är man dessutom i ett misshandelsförhållande där alternativet till att ställa upp på sex är att bli verbalt, känslomässigt eller fysiskt kränkt och misshandlad så blir det ännu svårare att sätta gränsen. Som sagt, detta har inget att göra med om man är feminist eller inte. Det handlar om ens tidigare upplevelser, ens självkänsla och om situationen man befinner sig i.
Jävligt elakt och onödigt av dig att skriva som du gör för övrigt. Tror du att de sexuella övergrepp som beskrivs i "boven" är något som Unni själv är stolt över och tycker typ "fan vad jag skötte det fint och vilken bra självkänsla och egenvärde jag hade"? Tänk dig själv hur det måste kännas att inte våga säga nej till sex till den man lever med och som förväntas älska och respektera en mer än någon annnan. Du e ju bara vidrig som kommer här och hånar Unni för det, så nu tycker jag att du kan ta och hålla käften!

Hej Unni!
Måste bara säga att jag tycker du är beundransvärd som orkar. Jag läser regelbundet din blogg och finner mycket glädje i den. Men ibland flippar det ur fullständigt. Du måste vara gjord av "hårt virke" Jag kan bara ana och du har också beskrivit om att du somliga dagar är skör och spröd men andra dagar stark och ok. Det jag menar är, hur orkar du ta så mycket skit som kommer här ibland?
Jag kan mycket väl leva mig in i din situation, har också levt med en psykopat men kommit ur något sånär helskinnad. Lever singel, har ett kvalificerat arbete, sköter mig.... men ibland i singellivets virrvarr och när själen skriker av ensamhet, mina 54 till trots, delar jag flera av de erfarenheten du av och till beskriver.
Sköt om dig.
/BM

Så det är så du har det på dagarna. Det var trevligt att se den här texten, att du kan slarvskriva som vanligt folk.

Jag har nu läst gratissidorna som man får upp när man klickar på din nya bok uppe i högra hörnet. Det var listigt gjort. Nu måste jag ju skaffa boken och läsa vidare. Och jag kollade att den kostar bara ca 150 kr (inbunden)om man köper den från adlibris på nätet. Jag inser att det inte är någon trevlig läsning, men det var inte Penetrering heller. Ändå vill jag läsa mer. Det är djävulskt skickligt gjort. Men jag tror absolut inte att du är en djävul. Det är det nog bara dom missunnsamma äckeltyperna som skriver en och annan kommentar här. Missunnsamma för att dom är avundsjuka på Unnis förmåga att formulera sig.

Är impad av din energi och undrar om du har något knep, käkar du t ex något hälsokostpreparat eller äter du något speciellt käk?

OK,inte läst än.Din blogg uppskattas dock.Bra att Du filtrerar bort trams.Lokaltidningar är #1.Tjipp!

Varför analysera så mycket...det är väl bara att inse att alla är vi olika..eller?
Jag tycker det låter som att du ha haft en ganska normal dag..skönt :-)
Ha en bra dag..//Gunnar

Tack G! Så slapp jag försöka utbilda ännu en obildad. Du äger.

Tufflan: Ha ha, jag röker och knaprar ständigt på nötter och frukt. Sen sväljer jag ner en Rosenrot-tablett med en Red Bull före varje träningspass. Varvar osunda vanor med sunda, och så hålls en fragil balans vid liv...

BM, tack för att du förstår, du har helt rätt, det ÄR av och till kämpigt att få så mycket skit från missunnsamt drägg. Men man blir härdad. Och jag tycker synd om de där ynkliga existenserna. Mår man bra behöver man inte försöka trampa på andra, det vet ju du som har levt med ett psyko.

Eric, Thomas, Gunnar: Puss, ni gör mig glad!

Hej Unni!

Jesus, vilket hat du verkar väcka hos vissa. Om de retar sog så otroligt på vad du skriver är det väl bara att avstå från att läsa, eller?? De kanske är beroende av självplågning?

Jag är avundsjuk på din energi! Hur orkar du kliva upp så tidigt och dessutom åka och träna!? Imponerande som tusan! Själv släpar jag upp min trötta kropp framåt halv nio, men har faktiskt börjat jympa 2-3 gånger i veckan, och det är faktiskt skitkul!

Jag är också impad av din disciplin: Att skriva böcker kan väl knappast vara något drönarliv, tvärtom är jag säker på!

Din smala kropp ger mig också funderingar på om vi kan byta lite: Du får lite av mina kilon och jag lite av din energi, men jag tror inte du antar det erbjudandet, för det skulle inte jag!

Jag vill läsa det du skriver (även om jag häromsistens hade lite invändningar/funderingar).

Kram till dig från Eva-Lena!

Hej Unni, gud va mycket jag tycker om dig :)
Du skriver bra böcker, har en bra blogg, och är en fin
människa:) önskar dig all lycka!
Jag letar just nu efter din bok Jag Jag Jag, men den är slut överallt, på internet o i affärerna, kan man inte köpa den längre?
MVH Sarah

Kram själv, Eva-Lena! Gympa är finfint. Och jag har för mycket energi, det är skitjobbigt, och det är därför jag måste träna. Har svårt att sitta still annars, och sitta är ju det vi författare gör mest...

Sarah! Tack! Tyvärr är Jag, jag, jag utgången ur lagret, men en ny upplaga ska tryckas så småningom. Kanske kan du hitta den på nåt antikvariat.

Hmm, intressant du har ett tillskillnad från mig ett mycket glamoröst liv;D