RÖDA DÖDEN
Jag ser dem överallt nuförtiden. De har nåt skrämt i blicken. De talar inte så mycket och aldrig högt. De är inte unga längre. De har sin lovande framtid bakom sig, såattsäga. De har fått sina ungar. Och de har fått sina smällar.
För många smällar skulle jag tro. Men inte tillräckligt många. För de går där med en man som har illaluktande rykte, ett rykte som innehåller allt från svek till dryckenskap. Och däremellan nån fet smäll. Men de går där ändå med den där karln.
Ibland får man ett skyggt leende. Eller är det urskuldande? De kanske tänker: Jag vet att ni vet, men jag kanske kan bli lycklig med honom även om ingen av mina föregångare blev det. Jag kliver på tåget igen. Det kanske inte går till Paradiset, fast jag slipper åka ensam. Och kanske är det sista tåget, jag vill inte missa sista tåget.
Men jag ser att de är på väg mot helvetet. De följer med mannen på hans barrundor. Annars får de sitta hemma och vänta. Då är det bättre att se på när han sänker sina järn. Kanske ta några själv.
Varför gör kvinnor så? Varför blir vi hop med svin när vi fått rapport om svineriet? Om nån talade om för oss att bär som växte på ett visst ställe var giftiga, trots att de ser söta och saftiga ut, skulle vi då äta av de bären? Nä, det skulle vi så fan heller.
Jag börjar tvivla på många kvinnors förstånd. Själv har jag precis återfått det. Jag åt av de giftiga bären, jag var nära att stryka med på kuppen. När jag ser andra kvinnor äta samma bär och samtidigt säga: jag känner inte av nåt gift, då tror jag dem inte. Och detta är inget "surt sa räven". Jag kan också plocka de där bären. Men jag äter dem inte.
Jag stampar på dem.
Jo, men , just min kärlek är ju den som kan BOTA honom. Den där föredettingen , hon var ju ... för att han säger det. Och om jag låtsas vara lycklig så tror jag själv på det, och alla andra.
Har också undrat över kvinnors förstånd, även om jag själv varit där, ätit de där jävla förgiftade bären. Men inte mer! Aldrig mer!
Men de vet ju inget om hur det skulle kännas att stampa på bären! Att det känns GREAT! Asså det där steget att bryta upp, kasta sig in i något man inte vet ett skit om, typ hur det kännas att ge snubben det feta fingret, det krävs liksom en nära dödenupplevelse tror jag. För att man ska ta sitt liv på alvar och steppa upp. Börja ta ansvar för sig sig själv och sluta snutta alkiskuk. Hehe. Målet nu är ju att inte slösa sin energi på att stampa på dem. (jag vet det låter kristet). Utan fokusera på sin insida - om man törs! Nästa steg så att säga...
Just det, Lena, just det! Så ska det låta. Aldrig mer!
Och Elin A, spread the word, you can do it!
Men stampa först, tänka sen. Och till sist be ;)
Kram!
Jadu. Jag ser det också ofta och det skär lika ont i hjärtat varje gång. Man tror att man MÅSTE ta tjuren vid hornen rent bokstavligt. Ta fighten och allt ansvar dessutom.
Jag försöker numera tänka att tjuren kan vara vacker att se på - på avstånd! Precis som det giftiga bäret.
Varm systerlig kram till dig Unni!
Jag är helt förstummad över överraskningen att min favorit författare hittat till min blogg! :]
Detta gjorde verkligen min dag! Är jämt inne och kikar in din blogg men har dock varit för feg för att slänga in en kommentar! :D
Kramar Aurora
Hej Unni!
Vet inte vart det är lämpligt med mitt inlägg men jag väljer att skriva här. Jag har just läst "Boven i mitt drama..." Detta var den första boken jag läst som du skrivit. Den var jättebra- kunde knappt lägga ifrån mig den. Du beskriver på ett bra sätt hur "tillvänjningen" kan gå till. Själv jobbar jag som programledare för ett program riktat mot mäns våld mot kvinnor och försöker samla så mycket info om kvinnors upplevelser för att kunna bemöta männen i programmet och sticka hål på deras förminskanden,förnekanden och beskyllningar av kvinnan. Vill också säga att du har en bra hemsida med bra länkar som jag ska surfa runt på o skaffa mig mer kunskap i ämnet. Tack ska du ha och lycka till i framtiden! Mvh/Annelie
Ja varför? Kanske för att många av oss är uppväxta med att "fina" flickor inte tar plats. Le, var söt och fram för allt ställ inga frågor och var tyst.
Men jag var inte någon "fin" flicka. Jag var stark, klarade det mesta och var inte rädd för att synas. Ack vad fel jag hade. Idag är jag själv den som går med huvudet ned. Vågar inte möta andras blickar, som ett tomt skal som bara finns. För jag plockade det där bäret. Gav upp mig själv, mitt jobb, mina drömmar, mina vänner och mina barn. För vad? En man som gång på gång behandlade mig som skit, vägrade kyssa mig och ta i mig (men spruta mig i munnen gick bra), kallade mig "sin lilla skogstokiga flicka", försvann och var tyst så fort jag ställde frågor. Han gjorde aldrig fel, sa aldrig förlåt. Gång på gång ägde jag skulden. Så länge jag speglade honom som han ville var jag något att ha. När jag inte behagade honom kastade han mig till vargarna.
Var det kärlek? Jag vet inte....snarare en odefinierbar känsla av hat/kärlek. Något som åt upp mig och lämnade mig där jag är idag. Ensam och med en enorm skuld och en enorm äckelkänsla mot mig själv. För jag gjorde mina val själv och jag krälade ur "striden" knappt levande. Så vad annat kan man känna....Och du har nog rätt Unni. När jag träffade honom försvann mitt förstånd.
Men tiden sägs ju läka alla sår och jag väntar. Väntar på dagen då jag åter vågar möta min blick i spegeln utan att känna skuld, väntar på dagen då jag vågar ta plats igen och fram för allt väntar jag på dagen då jag har mod nog att inte plocka bäret utan bara titta på det.
Kram
I-L
Tack alla fina ni! Att kunna dela bismaken av den förbjudna frukten uppskattar jag supermycket.
Ni som läst min bok ger mig mitt existensberättigande dessutom.
Till dig I-L ska jag faktiskt ta mig fräckheten att rekommendera "Boven". Jag vet precis var du är i din läkning, och jag lovar att du så småningom hittar ut ur djävulens labyrint. Det tar tid och det FÅR ta tid, men fy fan vad skönt det är att äntligen vara ute. Det låter f ö som om vi varit med samma psyko, men tyvärr är de så stereotypa att man borde stapla dem och sen sätta eld på skiten. Vilket härligt bål det hade blivit!
Fett med kram! / Bunni
Tack Unni! Uppskattar dina ord så mkt och din bok var verkligen ett "uppvaknande" för mig och har verkligen hjälpt mig.
O jag håller med....det hade blivit ett rejält bål :-D!
Kram
Unni, innan man sätter eld på skiten kan man ha mycket nöje med en nötknäppare...
Stampa inte på bären, stampa på kulorna istället. HÅRT!
Tack för en fantastiskt bra blogg!
Smakade på det där bären,men bestämde mig för att skippa det sista..
Bakade en paj (på bären) & bjöd mannen på istället och kan inte för mitt liv förstå varför inte alla kvinnor gör likadant.
Fan du har en klockren o skön blogg...och dina böcker är underbara......keep it up! har du trist kolla gärna min blogg fast den är inte lika vass som din!/ha d Vashten
Hej!
Tack för din blogg. Läser den regelbundet.
Så bra du skriver om ovanstående. Själv har jag kommit ur hans grepp för flera år sedan men fick en smärre chock när han flyttade in i min trappuppgång förra sommaren. Under detta år har jag sett flera nya kvinnor vid hans sida och under sommaren har jag kunnat se hur en kvinna sitter och gullar med honom på hans uteplats. Jag har ibland lust att bara ropa "ho ho, akta dig, snart slår han dig" men jag inser att jag bara kommer binda ris åt egen rygg. När vi ibland möts har jag hög svansföring och säger bara ett värdigt hej. Aldrig något mera.
Ha det bra.
/B-M
Ja, visst frestar det att sticka hål på bären så att allt stinkande var väller ut. Men då är det väl nålen det är fel på. Lol
Am kommunistpartiet skrev en bok "We will never surrender" (hette = men historisk analys av gamla österrike ungern, såldes i få exemplar )
tillägg
Vi överlever inte utan nyliberalism (am projektet= upplysning, kraft, eget ansvar etc).
Sex, våld och arbete.
Sen är det den judiska frågan - många judar inom arbetarrörelsen (säljer in intellektuella lösningar som kommunistpacket idag "massa meningslösa ord utan substans").
Samma mentalitet idag = kanske att naturen går mot utrotning. Kontroll över en del media - och liknande organisationer.
Djävulens folk (enkelt å slå ut).
Räkna 1 miljon gånger
Vad som gett nybyggaranda etc
Spindel som kan döda dom
Det var ju en judisk flicka som nu heter Rebecca Lord
Hon var inte kåt men väl listig å manipulera andra (Rebecca mata hari).
Hon blev påsatt och nedslagen men en dag begick hon självmord.
Sen kom en klumpedunsröv från israels högre uni , Haifa, och skulle lära sig empirism men då slog schizopartikeln till och det kliade till i röven och han drog ut en hemorojd
den visades sig innehålla en mask som sedemera förintade en stor del av den mänskliga världen
det stod sen i historieböckerna
astroillium israelis
partikel =
nervsystemet har ju nya rön om databasförmåga (aktiverar då schizofreni i oss)
Tex sända nanorobotar och religiösa kulturella kontexten och spela på (socialpsykologi) och då äventyra mänskligheten
hot mot mänskligheten
när man sitter i en isoleringscell (med 1000 mdr som egentligen skulle gått till väst-am projektet) och attackhund som våldtar och våldsmusik
kinesisk han-kines som sa
nu erövrar vi manchuriet
så kom hästarmén som var genklonad
och man sålde sin kossa
det visade sig sen att han var lite underskattad
så man impoterade en ko
(vv sprid vidare)
Kanske just därför...
Vi letar hål.
"Jag börjar tvivla på många kvinnors förstånd."
Jag började ifrågasätta kvinnornas förstånd för många herrans år sedan. Jag kom med tiden att bli övertygad om kvinnornas generella oförstånd, ett oförstånd som av vetenskapen att döma torde vara av genetisk bakgrund.
http://artikel19.blogspot.com/
Om någon man skulle misshandla mig hamnar jag i fängelse för mord, that´s it. Jag vet att kvinnor stannar kvar och tar tillbaka, jag kan inte förstå det, men det måste vara biologiskt betingat och det är bra att det kommer fram i ljuset.
Go on.
Tänker på det där blåa bäret som är likt blåbär. Man vill så gärna att det ska vara ett moget, sött blåbär fullproppat med vitaminer. Massa folk kommer springande och säger att man måste skynda sig plocka de där fina bären innan de tar slut. Och jäklar vad man plockar. Hela famnen full! Man rensar och gör en massa gott av de fina bären. Sedan när det blivit vinter och man tar fram bären som man så omsorgsfullt gör en läcker paj och äter av. Och fy fan! Det slutar med att man däckar på golvet och krampar och kräks! Effekten av de små fina bären hade man aldrig kunnat gissa. Visst var det någon som sa att: Det där är inte blåbär, ät inte dem. Men gud, man vet väl hur blåbär ser ut! Bäst att plocka 100 liter när man väl har den fantastiska gläntan med bär framför sig. Förhoppningsvis dör man inte. Man hamnar i bästa fall "bara" lite på medicinavdelningen och blir magpumpad. Trots detta, kommer såå många att plocka de där förföriska bären.
