DEN NYA LITTERATUREN
"Ni får ursäkta att jag, Gogge, tränger mig på här igen, men det är på order av min moder. Idag är hon nämligen upprörd av något jag sagt.
Jag hävdade, när hon föreslog att jag skulle skriva en bok, att litteratur är sååå nittonhundratal. Idag ska man skriva blogg, skapa en webbsida, göra mobiltelefonfilm eller vara med i en dokusåpa. Det är den nya litteraturen, sa jag.
Då blev mor min sur. Men vadå? Vad tycker ni?"
njaaä, det beror på hur man ser det..
hmm jag personligen vill ha lite av båda världarna.. Men jag föredrar en bra jävla bok, inte en dokusåpa eller nått annat i den stilen, det känns så plastigt och oseriöst..
Men bloggar kan vara intressanta att läsa.. Fast jag vet inte om jag skulle kalla det litteratur..
Utan jag säger nog, en bra bok föredrar jag framför "det andra".
Tja Gogge!
Om den nya litteraturen ska bestå av dem där två står jag över.:)
Dock kan jag känna att litteraturen blir mer tillgänglig för alla. Både för dem som vill skapa och dela med sig av något och dem som tycker om att läsa det. Jag har fått inblick i många fina människors liv och öden tack vare bloggosfären och för det är jag tacksam.
Däremot finns det få saker som slår att sjunka in djupt i en bok i timtal. Kanske kan dessa två litteraturepoker existera sida vid sida? Fast inte gärna i harmoni. Då blir det tråkigt.
Stor kram till er båda.
Säljs det inte väldigt många böcker?
Och läses. Det ena tar ej ut det andra. Tror bara att kraven på att böcker ska vara lätta att ta till sig, lättlästa, har ökat och det är bra. Varför ska en historia berättas snårigt och jobbigt?
Carolina Gynning har väl gett ut två böcker redan, en med Alex Schulman och jag skulle blir helt chockad om inte han ger ut en egen bok eller många med tiden. Tror Gynning kommer göra det med.
hej,hej
Det ena behöver väl inte förta det andra. Jag njuter av både Dig och Din mor på båda vis. Fast, mest per bok tror jag - om jag måste välja.
Skriv en bok Gogge! Din mamma har absolut rätt.
Mamsen har rätt..
Dokusåpa är bara fönedrings Tv och blogg är ju kul, man knappast ngt hållbart i framtiden.
Nä be mamsen ge dig några bra tips & börja skriva (kanske är du lika duktig som din mamma) :)
Kejsarens nya litteratur
Jag tror att alla som varit i närheten av min mor känner sig avskräckta från författaryrket.
Var har du fått denna galna ide från att en bok skulle vara sunkig eller trist ute-nittonhundratal, så tolkade jag dej.
Så här ser jag på det. tvåtusentalets webb, såpor, blogg, facebook osv är bara ett jävligt hysteriskt sätt för hysteriska okända att försöka att bli kända för att sola sig i något som dom inte vet vad det är. Tjaaa möjligen så kan dom få hjälp av någon arbetslös jonarlist att skriva en biografi och därigenom hänga kvar en liten stund till i skenet av fotoblixtarna, absurt.
Nej för fan tumma ej på en gedigen författarförmåga. Vi vill ha våra författare kvar, med dessa underbara alster, de är tidlösa.
Dessa går till historien, med sina verk. De är oxå värda vår beundran. Kända för en talang, ett konstverk, för att de har presterat något. Inte kända för att de står bredvid någon med talang å på det sättet drar lite av glansen åt sej, nej för sin egen skull å sin egen talang som de i timmar kan roa andra med.
Leve våra författare
Skriv en bok för sjutton. Man hinner läsa bloggarna ändå..
Jag har alltid älskat att skriva, så länge jag kan minnas. Om allt, alla, överallt och alltid. Har haft högsta betyg i svenska och min stora dröm här i livet har faktiskt varit att ge ut en bok. I 10 år har jag klurat, författat, suddat, bränt, kommit igång igen och nu i höstas skrev jag min första riktiga novell och den blev riktigt bra. Äntligen! Nu är jag på gång, nu har det lossnat, äntligen! Slänga ihop några noveller i den här klassen och sedan publicera min första samling tänkte jag. Drivkraften har legat i förverkligandet. Att på något vis uttrycka att jag funnits och även kommit på ett o annat här i världen. Kanske till och med kunna hjälpa någon eller komma med en och annan ny tanke. Sedan läste jag "Boven i mitt drama kallas kärlek" Efter den upplevelsen insåg jag att jag har inget att tillföra. Har lästa många stora författare men aldrig någon som uttryckt sig som Unni. Det är totalt unikt och så rörande professionellt trots att det är så oslipat att jag tappade andan (pennan) och kan inte längre motivera mig själv att skriva. Unni är ett geni, en stor själ och allra troligast Sveriges skickligaste författare. Jag förlorade en dröm men vann en förebild.
1000 tackor, Elisabeth! Oj, jag rodnar. Men blir såklart glad oxå. Tack igen. Och kram. Och puss.
/Bunni
