SKRATTAR BÄST SOM SKRATTAR FÖRST

image207

Jag tycker det är synd det här med Björn Gustafsson. Jag såg honom på en liten scen, och han var härlig, förutom när han skämtade om en våldtäkt, fast G påpekade det för honom i rökpausen och han tog till sig av kritiken. Tror jag.
Men nu. Nu har han slungats ut på megascenen. Och visst förtjänar hela folket den där blonde gullprinsen. Och visst håller han för en av landets största arenor.

Ändå. Jag blir alltid lite betryckt över såna där kanongenombrott. Inte när det gäller Carola och den typen av artister. Babben. Mark. De är breda i själva sin approach.

Men Björn hade en giftig udd, och nu är jag rädd att den kommer av sig innan den ens hann vässas. Att vara folkkär förpliktar. Och in too much too soon har aldrig vad jag vet gagnat en rebellisk ådra. Nu kommer Björn med stor sannolikhet att bli bortskämd. Och sen vilja vara massorna till lags för att behålla sin popularitet och sina privilegier. Då är det lätt att bli urvattnad. Sen en diva. Och sen ett svin. Och bli kramad ändå.

Han kunde väl åtminstone få ha lekt romen av sig först? Fått sparka uppåt lite till.

Nu gråter clownen. Men snart kommer han att hånflabba. Tycka att det gick för lätt. Att alla som skrattar bara han kliver upp på scenen är lurade idioter. För så går det om man får för mycket på en gång. Man vill spy på det. Spy upp det.

Kommentarer
Postat av: John Reed

Kära Unni!
Som vanligt slår du huvudet på spiken. Folk jämför Björn med Robert Gustavsson, vilket är den största otjänsten de kan göra honom. Det finns en inbyggd prestationsångest i det, dessuton har inte Robert Gustavsson gjort nåt kul på flera år. Spelar mest rollen som panelhöna eller springa i dörrar-på-nån-privatteater-föreställningar. Ingen ljusnande framtid där. Varför har inte Dramaten satt upp Trettondagsafton med Robert Gustavsson som "Andreas Blek om nosen"? Han skulle vara fantastisk i den rollen. Shakespear är alltid rätt.

Vad jag ville ha sagt var att låt Björn slippa bli en tillbakalutad panelhöna. (Ursäkta uttrycket.)
Kram

2008-03-07 @ 00:57:36
Postat av: anonyma hej

Oj, detta är svårt. Blev f.ö. ganska tagen av kritiken ang Dina senaste inlägg.

Jag förstår det sätt som Du verkar bli arg (och vem skulle inte bli det, det var särskilt många dumma kommentarer ang Majas uttåg, Bingo och you name it..)

Ja, i en del fall blev jag litet upprörd faktiskt, extra dumt med inläggen om att man var besviken om att Du verkade vara så lycklig, ursäkta, har ingen förstått någonting hur det är att leva med en som bryter ned en och misshandlar..

MEN, om man öppnar denna blogg har man, Du, ett ansvar. Vilket är att tänka på. Dvs, att inte bli så arg i Dina svar?

Och så är det detta, för om inte Du, Unni, hade bloggat, hade alla läsare gått miste om dessa samhällsämnen och en dialog som verkar mycket angelägen, i vart fall för de som svarar, ja vad Du än sätter igång.

Tyvärr måste jag säga, detta trots det faktum att Du står för allt som jag gör.... Varför skrev Du denna insändare om Ditt förhållande i dagstidningarna (eller vad det en av dem, minns ej??)? Jag, som lekman, förstod inte. Varför måste Du gå ut så hårt med namn och allt?

Jag har aldrig gett en kram till någon jag inte känner, men nu gör jag det!

2008-03-07 @ 01:28:26
Postat av: Miss Lyckad

Jag tycker att det är en väldigt svensk syn på karriär och framgång.
Antijante lagen har så många regler. Vilket är det bästa sättet att "komma upp sig då"? Man ska slicka i rännstenen, jobba gratis i tio år, bli nekad för att man är för si eller för så...
Näää, Jag tycker vi ska se POSITIVT på hela Björn saken och hoppas med leenden att det blir Förändring! Varför skulle han inte klara det?

http://miss-lyckad.blogspot.com

/ Miss Lyckad - The Life of a Manic Depressive -

2008-03-07 @ 08:39:17
URL: http://miss-lyckad.blogspot.com/
Postat av: Terese

Jag har tänkt samma sak. Det är ju det enda sättet att bli känd på idag nästan. Idol, det där musikaltramset, alla dokusåpor...
Men många av de människorna gör ju inget vidare special för att synas.
Björn är ju sjukt begåvad, och jävligt ung. Det gör honom extra sårbar.
Man får hoppas att resten av vår eminenta komikerstab guidar honom och tar ner honom på jorden
om han fladdrar iväg...Betnér är stor som ett hus men en komiker som lätt har förvaltat sitt kändisskap smart. Nog för att han är en panelhöna, men mer frispråkig kille får vi ju leta efter. :) En förebild måhända?

2008-03-07 @ 10:11:24
Postat av: Melvin Holm

Funderar lite på det här med kvinnor som gillar unga killar. Blir det bättre sex med unga killar? Har storleken verkligen någon betydelse?

2008-03-07 @ 10:41:00
Postat av: Hanna

Det var inte Björns första jobb när han fick vara med i Globen! Men så är det, man kan jobba hur mycket som helst, men är man inte med i tv så finns man inte!

2008-03-07 @ 12:59:34
Postat av: Miss Lyckad

Det här behövs ser jag;

The greatest thing you´ll
ever learn is just to
love, and be loved in
return...

http://miss-lyckad.blogspot.com

/ Miss Lyckad - The Girl Who Loves The World -

2008-03-09 @ 10:16:30
URL: http://miss-lyckad.blogspot.com/
Postat av: boko

Vi behöver NYA ansikten i TV, som vågar lite, och är lyhörda för vad som sker just nu omkring oss. Jag är sååå trött på alla "paddor" jag ser, som sitter vecka efter vecka i alla möliga soffprogram, och morgonprogram. Dom lägger ut en osynlig gräns, och sen få vi inte ut något bortom den.
Programledare tror att det handlar om att le sött, se "trevlig" ut, och absolut inte komma in konflikt med något eller någon. För att kunna tänja på gränser och få igång flöde i bl.a nyhetsmorgonprogrammen så behövs det mer genomströmmning av människor som har "koll" på vad som sker omkring oss.

2008-03-09 @ 16:15:21
Postat av: Jenny å

Han kom verkligen från ingenstans och blev älskad av alla! Och han är ju så söt. Men jag tror också att det är ett plus om man får kämpa lite, han är väl inte mer än 21 år. Ett barn nästan. Då är det lätt att inbilla sig att allt är lätt, det flyter på utan större ansträngningar. Alla vill ha mig blir känslan och vid den ringa åldern är det få som klarar att hantera pressen. Man har inte stakat ut sin väg, vet knappt vem man är. När jag var i 20-årsåldern var jag vilse i världen, jag är där jag är tack vare hårt arbete.

2008-03-09 @ 23:12:07

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0