unnidrougge

Jag sitter mitt i flytten. Hemmet nedpackat. Vindsförrådet utstädat med en vidhängande bitterljuv känsla av tidens flykt. Men det här är en flytt med positiva förtecken. Jag är alltså glad.

Men så droppar giftet ner i bägaren. Jag lyssnar på ett par poddade radioprogram. Och blir arg över att:

1. Arslenas försvarare svärmar runt Thomas Quick igen. Dessa breda gubbarslen som sätter sig på alla vettiga människor bara för att de skaffat sig breda arslen - usch.

2. Unga hembiträden i Kuweit som kommer från ekonomisk misär i sina hemländer bara för att bli kränkta och våldtagna av herrn i huset, och ingen gör nåt.

3. Diktaturer som påstår sig förbättra villkoren för de svagare grupperna bara gör det för att locka till sig turister och storföretag - inte för att de anser att det är fel när terror, fattigdom och förtryck håller folket i ständig skräck.

4. Mona Sahlin nu plötsligt anses för folklig, när medierna i åratal krupit innanför hennes skinn för att skaffa sig total insyn i hennes privatliv. Men nu är det inte fint längre, nu när hon kan bli statsminister. Luktar det för mycket fitta om henne?

Listan kan göras längre, men nu ska jag flytta. Jibbii!