HOWL!
Följande kommentar är så vettig och välskriven att jag för upp den som ett eget inlägg. Signaturen är "Howling woman".
"Det som slår mig - det är prat om "offerkofta" och liknande attityder. Jag blir faktiskt förbannad på detta prat. Det är en fruktansvärt inhuman och otroligt infantil attityd som dyker upp allt som oftast om kvinnor "klagar och gnäller" när de har fått stryk, då kommer dessa faktiskt gnälliga män i en kör och säger: -Vi då, är det inte synd om oss också? De kräver att få ha monopol på vem som det är sanktionerat att tycka synd om - djupast handlar det om vem som räknas (ungefär som att ett människoliv i ett u-land inte är lika mycket värt).
De tål liksom inte att kvinnan får någon egen plats alls. Det verkar som att för dem är kvinnan bara någon slags tillbehör som skall finnas där för andras behov, själv får hon inte ha några. Hon får heller inte polisanmäla om någon försöker slå ihjäl henne. Då är hon "hämndlysten". Till och med här finns liksom rangordningar - det är mycket 'finare' om det är omgivningen som anmäler - och anmäler kvinnan själv då är hon definitivt en ragata, värre än djävulen själv. Det hat som vidhäftas en sådan kvinna saknar all rationalitet - det är faktiskt en modern häxjakt. Det naturligaste av allt - att försvara sitt eget liv och bli förbannad och vilja ha upprättelse om någon försöker ta det - det förvandlas till någon slags livsfarligt rabiat extremfeminism. Det visar verkligen hur totalt berövad sitt egenvärde kvinnan i Sverige blivit.
Och detta innebär att kvinnans mänskliga rättigheter i Sverige kränks dagligen och djupt - både av ett rättsväsende som inte ser till att kvinnor får leva i fred för sina förföljare och av ett allmänt rättsmedvetande som ständigt är hotat - grundläggande principer är plötsligt inte längre självklara när det gäller kvinnor, och definitivt inte om de har barn med sin förövare - inte ens rätten att skydda sitt eget liv. Inte ens pepparspray tillåts, nej kvinnan skall verkligen vara ett helt värnlöst villebråd som får rusa hem i den tidiga kvällningen och undvika alla mörka gränder (för händer det något då får hon ju skylla sig själv) och sen skall hon ju helst inte gå hem heller - för det är där de verkligt bestialiska brotten äger rum. Tyst ska hon vara och tur ska hon ha om hon skall slippa hugg och slag under sitt enda kvinnoliv.
Men i gravallvarligt tonläge pratas om vikten av rättssäkerhet för gärningsmännen, det handlar inte om någon offerkofta då, nej.
Jag undrar just vem som ser sig som offer här.
De kvinnor jag pratar om har alla blivit svårt misshandlade av sin man - med allvarliga fysiska skador som följd. Knytnävsslag mot huvudet, strupgrepp så att hela halsen blivit svart och blodkärl som brustit i ögonen, sparkar, knivskador, fått tunga föremål kastade, ofta grovt våld följt av sex under hot, hela kroppen blåslagen av knytnävsslag och sparkar, våldtäkter och allvarliga mordhot. Alltid också våld mot barnen eller att mannen hotar kvinnan med att göra illa barnen.
Mycket grova skriftliga hot.
Och då rör det sig om i övrigt s k 'välanpassade' män i många av fallen. Och de har stödtrupper som hjälper dem oavsett vad de gjort sig skyldiga till."
Jag stöder i alla fall INTE dessa män, som gör sig skyldiga till allt det här som Du räknar upp här. Och det är superviktigt att markera, att det här är INTE OK.
Om man som en gentleman blir arg, så får man väl skaffa sig en schysst löprunda istället. Eller gå med i någon sportklubb, där man kan få ur all sin vrede.
Det där kanske lät lite snusförnuftigt...
Ha det så bra alla ni, mina kära medsystrar därute.
Jag har skrivit några rader om det i min "Bok"..detta att man ska inte springa ute själv och helst inte alls och inte öppna dörren för någon inte ens den man tror att man är älskad utav för då kan den dörren låsas och den trygga platsen den enda trygga platsen blir ett fängelse en tortyrkammare och då får man ändå alltid skylla sig själv för då har man valt fel kille......
Ja det var nu inte du som stod bakom denna text Unni det missade jag tidigare...Howling Woman jag känner igen mig i det du skriver...och tillsammans står vi många bakom denna text!AAOOUUUU
Jag har en fråga till HW, Unni och alla andra i frågan insatta personer.
Finns det någon statistik över hur ofta förekommande det är med alkohol i bilden vid ovan nämnda avskyvärda brott?
Fy fan...har inga ord, bara tårar. //
Varför hatar du män så mycket?
Jag ville bara säga till Howling woman att det var en mycket bra välskriven text samt skrämmande sann.
Mycket går frammåt i Sverige, men kvinnors rätt står stilla, helst i skamvrån....
Mycket intressanst blogg förövrigt.
kvinnor,tjejer, drabbade, vi plockar skärvor av vårt rätt till fullvärdig existens (som vi har i våran egen föreställingavärld )som tyvärr inte överensstämmer med en psykopats världsbild.Vem tar hem spelet? inte är det vi kvinnor, tjejer, drabbade. Vi får helt enkelt använda vårt värdefulla liv till att överleva...och leva.i smått och förhoppningsvis stort.Med tilliten till livet i bagaget så ordnar det sig nog.
Unni, nu blir jag nästan skamsen för jag tycker att språket är dåligt men tack för att du uppmärksammar frågan - med anledning av hur det rådande debattklimatet håller på att förvridas till något groteskt så är det motiverat att ta upp. Beträffande gärningsmän diskuteras det på hög nivå om rättssäkerhet och det räknas som en "seriös" diskussion med tongivande opinionsbildare i främsta ledet. Men diskussionen om att höja skadestånd för offren och skärpa straffpåföljder för kvinnomisshandel och de brott som däri vanligen ingår, nämligen hemfridsbrott, olaga hot, ofredande, misshandel, stalking - betraktas av dessa tongivande som ett pinsamt utslag av någon slags primitiv och vulgär, lynchmilitisk rättsuppfattning. Att straffsatser för lagens allvarligaste brott - mord - har rekommenderats en praxis på tio år har nu tagits upp av regeringen som stötande. Men det är mycket långt kvar till att kvinnomisshandlare får de straff som lagen bjuder för de brott de begår mot sin partner. Särskilt inte om man betänker att det är brott som i ett misshandelsförhållande pågår 24/7. Antalet brottstillfällen kan således vara mycket stort. Ändå ter det sig som det nu håller på att etableras nån slags trend i debatten att oskyldigförklara till och med dömda förövare - de har i själva verket inte gjort något utan är istället offer för den rabiata extremfeministism som genomsyrar hela samhället, inte minst mentaliteten hos lagens tjänare och sociala myndigheter. Rätt absurt om man betänker att de flesta kvinnomisshandlare inte blir dömda alls. Och särskilt inte med straffsatsen som gäller för varje enskild brottsgärning.
TACK till Mumari, Anna-Maria, Jenny, varmt tack.
Vi är alla kvinnor och vi kan alla bli utsatta, tack för att ni visar det och stöder en förändring.
Till Wajden - det handlar inte om att det "inte är 'ok' ", det handlar om att det är brott. Brott, som kvinnan kan bli utsatt för av den man som står henne mycket nära, både till kropp och själ. Därför gör det också extra ont.
Så in i h-e ont.
Till Christer: Naturligtvis kan alkohol ha med saken att göra men då frågar jag mig: varför dricker män så mycket om de vet att de inte kan kontrollera sig.
Sist och slutligen till Man/kvinna:
Varför frågar du inte istället varför dessa män hatar kvinnor så mycket? Och, ovanpå det, tycker så synd om sig själva? Det är inte rättmätigt alls.
Unni, först och främst, tack så mycket för din blogg! Läser den ofta och med stor behållning.
En stilla undran...dessa rader nedan är min reaktion på domen mot Papa Dee. Skulle gärna höra en saklig kommentar från dig kring detta om du råkar ha en minut över. Förstår annars om tiden inte räcker till..
Förstår faktiskt inte alls varför han blir friad för den grövre misshandeln. Oenighet? Hur många vittnen behövs egentligen? Varför väger hans fd sambos ord så lätt i det här sammanhanget,det måste ju finnas sjukhus -polisbesök registrerat?
Hursom, alla dessa ögonvittnen och fd sambo har visat prov på stort civilkurage! Åklagaren, Elisabeth har jobbat snabbt och förtjänar all respekt för sitt engagemang och arbete med att kunna se igenom misshandels fasader.
Allt detta ger mig en hoppfull känsla inför framtiden, vidare överklagan i hovrätten eller inte.
Det som återkommer gång på gång på gång är att så många helst vill tro att de här brotten sker i "någon annan verklighet". Att det är en speciell typ av män som slår och en speciell typ av kvinna som blir slagen. Att det bara existerar i vissa socialgrupper eller under vissa förhållanden (läs alkohol- eller narkotikapåverkan).
Fast verkligheten inte ser ut så.
Varje gång jag nämner eller pratar om att jag blivit misshandlad av min (fd) partner så visar det sig att den jag pratar med känner någon, vet någon, är anhörig till någon som också blivit utsatt för partnervåld.
Och därför är det viktigt att det skrivs och pratas om mäns våld mot kvinnor. Det är inget som ska läggas på kvinnors skuld- eller skamkonto eller förpassas i det fördolda.
Jag har sagt det förr och jag säger det igen:
Karljävlar ifrån helvete!
Tack för upplysningen "HOWLING WOMAN". Och sen så skrev jag faktiskt i min blogg ungefär samtidigt som kommentaren här ovan:
"Om man inte som kvinna vill säga, har blivit brutalt nerslagen av en självgod mansgris. Då kan jag förstå; om man känner sig som ett offer. Men då talar vi istället om brottsoffer."
Jag är helt införstådd.
"HOWLING WOMAN" - en schysst låttitel, på en blues kanske...
Jag önskar att man kunde göra mer för att få upp ögonen hos folk för att det verkligen händer, oftare än vad folk i allmänhet tror. Och framförallt att det ofta sker med en svenssonfasad som sköld. I det egna hemmet, hos grannen, kassörskan på konsum, där man minst anar det. Jag blir så upprörd över hur många det är som ignorerar och väljer att inte se/tro.
Fan, om man kunde göra någon form av uppror, på riktigt!
Till HW.
Till Christer? Christopher heter jag, jag är gift och vi har två små barn. Jag är med andra ord så politiskt inkorrekt som det överhuvudtaget är möjligt i varande sammanhang.
Det här med kvinnomisshandel är ju ett strukturellt och därmed gigantiskt problem, varför denna polarisering och dikotomisering?!
Jag upplever det som att du viftar bort min fråga, vet du inte eller tycker du att det är ointressant?
I ditt inlägg raljererar du kring rättsäkerheten kring män som åtalas för våldsbrott mot kvinnor, är inte rättsäkerheten viktig för alla menar du? Om vi tummar på rättsäkerheten så är vi väl ändå illa ute. No?
Med inlägg som ovan där du formligen ylar (ursäkta) ut din vrede och frustration så kan du som bäst uppnå några andra stukade systrar applåder och hejarop, i övrigt så framstår du för mig något övertänd och som Unnis för dagen lämpliga megafon.
Hon har kanske tillfälligt slut på invektiv att ösa över sitt ex och eller andra som hon ser som samma kålsupare, vad vet jag?
Det finns andra charmtroll på bloggen som pratar om att man skall ha sina män i koppel eller att män skall hunsas, inte så sällan så blir jag besvärad över språk och tonval i debatten här på bloggen, speciellt när våld debatteras.
Och är Unnis främsta mål att hjälpa andra kvinnor eller är det att tjäna pengar på att skriva och tala om kvinnovåld?
Unni har ju svart bälte i att formulera skrifter som väcker reaktioner. Huruvida annonsörerna betalar per klick vet jag ej men jag tror att Unni håller principen om ”all publicitet är bra...” rätt nära oavsett.
Senast och mest uppmärksammade fallen av övergrepp/misshandel är ju Beltran och Wahlgren, båda fallen har alkohol som en gemensam nämnare. Är det en slump? Och varför nämns det oftast i bakgrunden?
Systembolaget har undersökningar som visar att i 8/10 fall av våldsbrott så är alkoholen närvarande.
Jag frågar fortfarande hur det ser ut vid enbart kvinnorelaterade våldsbrott där mannen är förövare?
Om man dessutom tar med narkotika som tror jag knappast att bilden ljusnar...
Du frågar varför män dricker så mycket så att de inte kan kontrollera sig? Det kan jag svara på. För att precis som alla andra män OCH kvinnor som dricker gillar så gillar dem den effekt som spriten levererar.
Banal förklaring eller hur? Och det är ingalunda kopplat till enskilda sociala grupperinger i samhället.
Fittja eller Stureplan spelar ingen roll.
Men förståelig då längtan efter den effekten (som alkohol) i ett förhållande där vardagen och allt som det medför känns understundom outhärdlig för en ömtålig själ. Ett sviket löfte i ett aldrig så banalt sammanhang kan trigga en känslomässigt labil stackare att känna sig övergiven, ledsen och kanske tom arg.
Unni har tex tidigare utlovat (som jag uppfattade det skall jag understryka) en fika, men tror du att hon hörde av sig? Haha. Unni, I´ll live, don´t sweat it.
Vad är då lösningen? Ja en del iaf tror jag återfinns i ett personligt ansvar kopplat till reformerat, uppdaterat och ett nyktert synsätt på alkohol och dess verkliga risker och följdverkningar, det finns en del som man kan kalla opionsbildare.
Hillevi Wahl och Katerina Janouch är väl de som syns mest i media, men det känns som att det de skriver knappt ens får fäste.
Även Benny Haag för en lågintensiv kamp mot okunskapen men möts allt som oftast av tystnad eller än värre, hånfullhet.
Dessutom så tror jag att mycken smärta skulle kunna undvikas om män OCH kvinnor levde som de lärde. Gjorde som de sa att de skulle göra. Och när de sa att de skulle göra det.
Återigen detta med personligt ansvar som i vår tid helt verkar ha fallit bort från agendan, där ansvaret alltid ligger på någon annan eller ännu bättre, samhället. Tänk på dig själv!
Att en man väljer att slå, det är hans ansvar. Oavsett. Alltid. Undantagslöst! Den skulden går aldrig att förpassa.
Män som känner att de har issues med impulskontrollen måste naturligtvis söka hjälp, för det finns hjälp att få, bra hjälp dessutom. Halva hjälpen ligger ofta i att bara ta tag i det och söka hjälp. Om det är med eller utan alkohol i kroppen som impulskontrollen sviktar spelar ingen roll, det uppfattar jag att du anser och det håller jag med om.
Avslutningsvis så vill jag lyfta fram barnen, alla drabbade barn.
Många drabbade kvinnor skulle må så mycket bättre av att sätta era barn i det främre rummet lite oftare.
De har inte valt era svin till karlar som spöar er, det har ni gjort.
Prioteringen skall vara (där det förekommer) barn, kvinnan och sedan, sist mannen. Alla behöver naturligtvis olika hjälp med att bearbeta traumat och få redskap så att de kan gå vidare och inte göra om SITT misstag.
Gottgörelsen mot barnen som så vanligt är drabbade glöms allt för ofta bort.
Och. Vad gör man som kvinna för att inte gå på samma mina igen?
För här på bloggen och i kommentarsfälten så läser jag konstant utsagor där kvinnor gör samma misstag om och om igen. Men sällan nämns barnen.
Skall man verkligen behöva bli +50 bast innan poletten trillar ner?
Christopher, om man tog bort din allmänt grötmyndiga attityd, dina irrelevanta och ambivalenta tjuvnyp på mig samt din störande tankeoreda, så skulle du kanske framstå som klarsynt. En fika kanske skulle kunna bena ut begreppen ;)
Tack Christopher! Nu behöver jag inte skriva något mer här. För du skrev min kommentar, så som jag hade velat skriva den.
Men det finns gott om människor i det här avlånga landet som idogt kramar sin spritflaska hårt, väldigt hårt. Människor som tror stenhårt på alkoholens magiska effekter. Och därav alla negativa konsekvenser, som vägs upp av alla inbillade postiva effekter.
Jag vill även passa på att tacka dig Unni. Tacka för din blogg. Och tacka för allting.
Den uppläxningen var jag inte värd, det kan jag försäkra dig, Christopher.
Och rättssäkerhet för brottsoffer i fall av s k familjevåld är en juridisk härdsmälta.
När det gäller din förklaring till alkoholen så köper jag den inte.
Alkohol är bara en kulturell ohejdad vana som likt rökning inpräntas i unga år och så fort människor förstår att det faktiskt är den farligaste drogen kommer den att fasas ut. Ironiskt, eller hur? Den farligaste drogen är den legala drogen.
Men våldet mot kvinnor kan inte skyllas på alkohol.
Det mynnar från en nedvärdering av kvinnan.
Och - en sak till, som kommentar till
Wajden - och ChristoPHer (som är gift och har två barn minsann):
Ni verkar känna er hotade när vi vässar retoriken lite till samt närmar oss sanningen om 'vardagsvåldet' mot kvinnor och barn, då förbrödrar ni er och misstänkliggör vår sammanhållning: Det kallas härska och söndra.
Jag känner mig nertryckt av ChristoPHers inlägg.
Det verkar som han tror att jag skriver om det här för att jag tycker det är roligt, eller som en knähund i Unnis ledband. Har du själv varit utsatt för år av fysisk misshandel av din närmaste? Jag sympatiserar med den här sidan för den tar upp något som är tabu att prata om och som är akut att få en förändring på. Jag skriver också här för att jag tycker att det är alarmerande att man ifrågasätter offer istället för dömda förövare, särskilt som det är så att det är oerhört få kvinnomisshandlare som blir fällda. Och du som pratar om barnen - vet du vad som händer med en kvinna som inte lämnar ut barnen till en dömd kvinno- och barnmisshandlare? Både hon och hennes barn jagas som villebråd. Sluta sparka på offren.
"Vad gör man som kvinna för att inte gå på samma mina igen?
För här på bloggen och i kommentarsfälten så läser jag konstant utsagor där kvinnor gör samma misstag om och om igen." bräker ChristoPHer
Retar upp mig igen på såna här uttalanden - det är alltså på KVINNAN som ansvaret skall läggas. Detta eviga skuldbeläggande av kvinnan har historiska anor och är utan slut. NU MÅSTE DET BLI ETT SLUT PÅ DET.
För övrigt kanske det handlar om att det springer omkring alldeles för många kvinnomisshandlare i kärlekslabyrinten vilket gör att risken för att träffa på en trots allt ändå är ganska stor. Och som sagt, det står inte skrivet i pannan.
Särskilt som
"Det här med kvinnomisshandel ju är ett strukturellt därmed gigantiskt problem"
Skulle det vara ursäkten för män att inte ändra på sig då eller ?
Och när det gäller ursäkten för att supa som här läggs fram
"där vardagen och allt som det medför känns understundom outhärdlig för en ömtålig själ. Ett sviket löfte i ett aldrig så banalt sammanhang kan trigga en känslomässigt labil stackare att känna sig övergiven, ledsen och kanske tom arg. "
detta låter som själva signalementet på den drypande självömkan som brukar vara en framträdande egenskap hos kvinnomisshandlare.
Jag säger bara det - det är hög tid för männen att skärpa sig.
WAJDEN:
Igår drack jag 2cl Grappa och njöt oerhört.
Tyvärr insåg jag inte att jag därmed riskerade att begå svår misshandel på någon nära.
Naturligtvis kan man inte nöja sig med att dricka små mängder.
Kvinnomisshandel är naturligtvis alkoholens fel.
Den som misshandlar är självklart oskyldig.
Till Howling woman.
Uppläxning? Får jag inte påpeka när du kallar mig för Christer?
Det är just det här jag menar med dikotimisering. Svart eller vitt. Arg eller glad.
Vad Wajden anbelangar så är han för mig tidigare helt okänd, att han uttrycker medhåll för min kommentar är väl något långsökt för att benämnas "härska och söndra"?!
Om du, Unni(?) och övriga medsystrar vill nå framgång som överskrider den egna fanklubben så skulle jag ta en funderare på uttrycken som används.
Det är ett välmenande tips.
Men om målet är att spy galla över män, vilket jag inte tror, så är det väl på sin plats.
Som du själv upprepar så är problemet både allvarligt och stort, jag tycker dina ordval signalerar desperation och gränsar till hysteria.
En promenad innan du postar dina kommentarer kanske?
Och du, tala gärna om var jag skriver att inte männen (som slår) skall skärpa sig?
Dessutom så är nog de flesta tjejboxare way beyond skärpa sig, det var därför som jag vill försöka att belysa bakomliggande förhållanden och orsaker. Inte bortförklaringar. Inte ursäkter. Inte förpassa skuld till vare sig kvinna, barn, jobbet, spriten eller en taskig uppväxt heller för den delen! OK?!
Hur kan du tro att jag vill urskulda någon tjejboxare? Jag har läst min kommentar igen, utan att bli klokare.
Det är i sig ett övertramp mot mig och min kommentar vilket i sig gränsar in till den ständigt eskalerande och förråande tonen i media som i sin sanna natur är simpelt våld. Verbalt våld.
Min poäng är att männen i första hand, men också kvinnorna kan tjäna på att rannsaka sig själva. Och där kan de sinnestillstånd där suget efter alkohol infinner vara, obs kan, jag vet naturligtvis inte en plats att börja rannsakan. Eller, vänd på det, vad finns det att förlora?
Jag beklagar verkligen om du känner dig nertryckt, det var aldrig min avsikt. Tvärtom så vill jag vara med och läsa och lära mer om detta pågående missförhållande med övergrepp och partnervåld mot kvinnor som pågår dagligen.
Min avsikt framgår kanske en smula klarare om du läser mitt inlägg igen med den vetskapen samt den här.
Unni!
Detta inlägg behöver du inte heller publicera men nu vet jag att du inte vågar ta debatten och är sveriges svar på oprah winfrey och bara omger dig av beundrare och ja-sägare. Du har startat en liten sekt här på din sida och drivs av ditt unkna hämndbegär men är i mina ögon en pundare och ingen kan lita på en sån.
Jag tror till och med att du förtjänade stryk för du driver bergis männen till vansinne med ditt knarkande och supande och sen din dåliga självkänsla uppe på det som gör att du gör utfall mot personer i din närhet och ja till och med mot dina barn.
En anmälan till de sociala myndigheterna vore på sin plats och du har inte en aning hur allvarlig en sådan anonym anmälan kan bli mot en liten familj för du förstör dina barn genom din syn på saker och din offermentalitet som får ungarna dina att bli lika bittra och inåtvända som dig.
En gammal unken groupie hittar en penna och tror sig beistta ett intellekt men jag ska tala om för dig att du är bara avskummens vibrerande lilla rosa dildo som sitter i skiten som en pinne och kommer ingenstans och varje slag och förnedring du utsatts för hade du redan investerat i på ditt samvetes eget bankkonto.
Var med dina rödtjutsvänner och lådvins-debattörer och åldras med ovärdighet ditt fula jävla spacklade sönderknullade as. Ta en överdos och befria världen från din okunnighet, gör det nu!
Tack Urban! Nu har du ju bajsat i byxan, det var väl dumt att låta alla få se det. Jag förstår att du vill vara anonym. Men skriv ut ditt riktiga namn framöver så jag slipper hacka dig. Jag har nämligen en vän som kan sånt. Han är stor och stark och väldigt bra på att ta folk med brallorna nere. Bäst du gittar.
hahaha any day jävla hora!
Kom till ett nationalistmöte så är jag där och jag heter Urban och tycker att alla missbrukare ska avrättas i av staten upprättade anstalter.
Hette du inte Gunther, "Urban"?
Till Unni:
Det verkar som min närvaro här blir för mycket för patriarkatet. Ta hand om dig och se till att ha vänner nära till hands som skyddar dig och dina barn alltid.
För din skull måste jag nog avlägsna mig. Jag vill inte att du råkar illa ut.
Systerliga kramar
från
HOWLING WOMAN
Tack Unni. Du har alltid varit världens gulligaste.
I den bästa av världar, så hade man ändå högre tankar om människor - men efter att ha läst det som den eller dom skrev i Marcus Birros blogg, i kommentarsfältet - ja, då börjar man faktiskt undra hur det egentligen är ställt med den här stackars nationen Sverige...
Hur mår människorna här egentligen? Vad är det för människor? Och vad är en människa egentligen?
Hur kan man vara så utstuderat elak?
Det är ett högt pris man får betala för en framgångsrik blogg.
Jag förstår om man inte orkar blogga längre, när den instuckna kniven under midjan vrids om varv efter varv, samtidigt som folk står runt omkring och hånskrattar.
Mia: word. Kunde inte sagt det bättre själv.
Ja jösses, men faktum är enkelt, vi knullar fel!
http://sydsvenskan.se/malmo/article382171/Knivhogg-frun-och-ringde-polisen.html
Du Unni.
Du är måhända trött på att traggla detta, men jag vet ju inte säkert så..
Jag vet att du inte är någon guru bara för att du råkade illa ut i en av dina senare relationer. Jag tror dock att du med stor sannolikhet läst en hel del i ämnet, haft förmånen att få tala med människor som vet en hel del om män som misshandlar, och därför sitter inne med mer kunskap än jag gör.
Jag har haft en relation med en man i 7+ år, förhoppningsvis är jag ute ur den nu. Mycket av det jag upplevt konstituerar känslomässig misshandel i de flestas ögon, men själv har jag svårt att erkänna att det var det det faktiskt var fråga om. Varför då? Jo, för att inte ALLA komponenter av de som traditionellt räknas upp i fallbeskrivningar fanns med i min relation. Mitt ex försökte t.ex. inte få mig att sluta träffa mina vänner eller isolera mig från min familj. Han var istället sådan att han helt försvann i långa perioder, bortdriven av mina dåliga egenskaper såklart, och sedan dök upp igen som gubben i lådan, erbjudandes mig att ta mig tillbaka på nåder (då under förutsättning att jag utplånade mig själv lite till). Så, grejen är, eller frågan jag har snarare är: måste jag ha råkat ut för all skit för att med rätta -vad jag nu menar med det- få säga att jag faktiskt levt i ett förhållande där jag blev känslomässigt misshandlad? Jag tänker på något vis att om inte precis allt finns med bland de indikatorer jag läser om så var det inte på riktigt, det kanske var lika mycket mitt fel, jag kanske var den som var sjukt jobbig, klängig, överkänslig et c. et c. Jag vet såklart inte om du har något smart eller bra svar heller, men jag tror att vi i alla fall delar vissa erfarneheter, och att du kanske hunnit få mer hjälp med sviterna av desamma än jag har.
Om du hellre skulle vilja maila mig, om du alls vill svara förstås, så får du gärna det.
Må väl så länge, och ta hand om dig.
/Joséphine
Mitt råd är:
Lämna den snubben. Det är bara ett sätt för honom att etablera kontroll. Genom att undandra dig sin kärlek så att du ska sukta efter den. Sen komma tillbaka och se om du blivit mör och ger efter för hans krav som naturligtvis är - att ha en relation som är på HANS villkor, dvs
Regel 1. Jag behöver - Du ger.
2. När du behöver och vill att jag ger, så har du brutit mot regel 1.
3. Du finns till hands när jag behöver dig.
4. När du vill att jag skall finnas till hands när du behöver mig så har du brutit mot regel 3. och även mot regel 1., du verkar ha svårt för att följa regler, kanske han menar på då, så får han dig att sjunka så lågt i snälla,gåinte-stadiet att du knappt ens förstår hur det gick till
Sen kommer så småningom fler regler - och istället för fysisk bestraffning så drar han undan sin kärlek - för att se vad som händer när han kommer tillbaka, hur djupare ner i tiggarstadiet du då sjunkit, så att han får chans att diktera ännu sjukare villkor för ert s k förhållande.
Till slut när han ser att du ger efter för såna krav, så kan han börja med än mer kränkande beteenden.
Nej, ett sånt förhållande är dömt från början.
Och våldet finns liksom inbyggt i den typen av resonemang.
Mitt råd är - se till att träffa en kille som vill träffa dig för det första och njuter av att vara tillsammans med dig, och naturligtvis vill träffa dig mer och mer och inte som en sällsynt gåva när han någon gång bestämmer sig för att bjuda på sig själv, för att vara lite snäll.
Det är en grundregel.
