DEN MINGLANDE MODERN



Så var det dags igen för mig, den hunsade sonen, att vikariera på min mors enfrågeblogg. Och endast av den anledningen fogade jag mig. Bloggens behov av omväxling är minst sagt alarmerande, snart kan den flytta in i en hylla för genusvetenskap, vilket iofs vore skönt, för då skulle den snabbt damma igen och jag skulle slippa straffkommenderas på detta sätt.

Skälet till att min moder för tillfället inte har tid att ombesörja sitt åtagande som språkrör för landets alla förfördelade kvinnor är i mitt tycke ogiltigt: Hon är så oerhört upptagen med att springa på mingel! Till sitt försvar hävdar hon att hon är en fattig bohem som tacksamt får ta emot de glas dyr, torr och gratis champagne som står till buds. Jag invände då att om hon nu är en bohem borde hon åtminstone hålla sig till rödtjut. Men det gör hon när hon är bortbjuden på middag, sa hon. Då köper hon sitt älsklingsvin i present till värden. Därefter dricker hon upp det själv.

Mamma förnekar sig inte, om nu någon trodde det. Sist hon bjöd på middag blev det vegetariskt; endast katterna får riktig sovel. Och nu har hon bestämt sig för att flytta till en annan lägenhet så att jag ska bryta ryggen av att kånka kartonger. Utöver det har hon planer på att bosätta sig i NY i flera månader. Jag bara undrar: vem ska då laga middag åt mig?
Alla blir ju inte mätta på dyr, torr och gratis champagne.

Suck / Gogge

Kommentarer
Postat av: Tessan

Hej Gogge!



Kul att se dig här i bloggen, välkommen. Det skulle vara kanon om du hamnade på genusvetenskapen för det behövs fler bra personer likt de som redan finns finns och vilka forskar vidare där, så att regering någon gång får arsl. ur vagnen och gör ngt.



ta hand om dig och tråkigt om/att Unni försvinner. För henne bra men hon är viktig här! Skål för hennes kväll ikväll. Detta har hon förtjänat. Kommer säkert reta gallfeber på "prinskorvarna" här i bloggen. Själv tar jag en liten baileys framför tv;n innan jag nattar barnen och nej: jag kommer inte därför att slå dem -trots att jag har promille i kroppen. Hur fn dum får man vad om man tror att detta är en orsak... Myths are alive and people still belive it "Jag var ju full..." Schkåll!



2008-10-23 @ 18:45:32
Postat av: Jenny

Härligt inlägg!



Tycker din mor gör helt rätt i att bege sig till NY, lär dig göra pannkakor, det klarar du dig länge på!

2008-10-23 @ 21:24:39
URL: http://jolbi.blogg.se/
Postat av: Gogge

Man tackar.

2008-10-23 @ 22:25:57
Postat av: My

Tja Gogge!

Hur gammal e du?

Boru på söder? :-)

Jag kan laga middag, men mest pasta med parmesan och tomatsås! Hälsn. My

2008-10-24 @ 00:21:42
Postat av: Christopher

Gogge.

Matlagning är kul. Dessutom kan du ju då bestämma själv vad du skall äta.



Till Tessan, Ylande Berra.

Psst, 70-talet ringde. De ville ha tillbaka sin fylleargumentation...

Gallfeber...hahaha. Undrar just vem som blir febrig.

Tror ni på allvar att någon bryr sig om ni tar ett glas alkohol, va? Vill ni ha en medalj för att ni (inte)super er fulla?

Vem och var har någon skrivit att alkoholen är en ursäkt och eller grundläggande orsak till partnervåld.

I alla undersökningar, jag säger alla, visar att alkohol förekommer i iaf en majoritet av fallen vid våldsbrott.

Men enkom det faktum att ni retar upp er till den milda grad att ni måste försöka håna och raljera dem som sätter belysning på detta samhällsproblem.

Det är så sorgligt...

Vad är det som skrämmer?

Egentligen.

Förstår ni inte att ni framstår som dels ordblinda, men också rätt...korkade?

Försök nu att ta in det som jag har skrivit som är svart, ok?





Till JohanS.

Så att det inte blir fel, utdrag fr din kommentar:

"Och han som är gift och har två barn...? "Hans" kvinna och hans barn skulle inte jag vilja vara. Är ni människor eller monster som får stake av att förlöjliga det här problemet?"

Att du lämnar en del frågetecken och är vissa avseenden vag tyder på att du i grunden är tämligen...vag.

Hur skulle du kunna vara min kvinna och barn, hur tänkte du där JohanS?



Jag är människa, vad får dig tro att jag är ett monster? Kan monster ens läsa? Skriva?

JohanS, jag tror inte att monster finns öht. Mer än i din fantasi.



Sen ställer du en fråga som jag är osäker på är villkorad till den första, men nej om du avser stånd så får jag det inte av att kommentera här, får du?



Ang mitt sätt att uttrycka mig, min seriositet.

Jag kan försäkra dig och andra att jag betraktar partnervåld på djupaste allvar.



Sen förlorade jag intresse för din kommentar så resterande lämnar jag åt någon annan att besvara.

2008-10-24 @ 08:51:40
Postat av: Till Pantade "Christopher"

Att DU är så pantad. Och att du inte ens hajar det. Lär dig att förstå istället; t ex. text, meningar och ord!

Lost case. Sista ordet ger jag dig gärna eftersom det är detta säkert du får stånd av, kanske rentav en mental utlösning. Ditt sätt är aningen pinsamt genomskådat

Varför har bytt namn här i bloggen? Tror du att du med hjälp av namnbyte får fler folk att "svara" på tidigare tråkig argumentation (fö. med liknande ordval, meningsubbyggnad etc.)då läsarna inte har tagit mer notis av dig. Du kör med spegling kära du. Dock samma agressiva beteende har du som tidigare - det är detta som får dig att lysa igenom. Ha ha, jag måste faktiskt skratta. Annat går inte.

2008-10-24 @ 12:05:58
Postat av: förresten:

av din egna förmåga att inte förstå texters innehåll; Hur tänkte du själv när du skrev och (jag citerar här): "jag betraktar partnervåld på djupaste allvar"



Den konstruktionen var faktiskt ny för mig - och säkert andra... Utveckla detta citat gärna, för ingen jävel förstår dig.



Jag föreslår att du också kikar lite på vad t ex howling woman skriver i tidigare kommentarer angående ditt tugg (och myten) om att "alkohol och våld i nära relation" är en gemensam nämnare och har ett samband. Vidare kan du alltid förkovra dig i vad riktig forskning har kommit fram till ang. våld i nära relation än att dra upp "riktig färsk och vetenskapligt belagd forskning från systembolaget". Det håller liksom inte... Lycka till! /JohanS

2008-10-24 @ 12:16:51
Postat av: Supersven

Christopher; Är du en av dem som kände dig träffad och som var tvungna att kommentera Jockes eller vad han nu hette inlägg! By their fruits you shall know them.



Anonym: DU har rätten till ett värdigt liv. Att du mår så jäkla dåligt är för att han har gjort dig så- och det är HELT NORMALT under dessa förutsättningar. På så sätt känner snubben styrka makt och kontroll. Det handlar INTET om kärlek. Det handlar BARA om MAKT OCH KONTROLL över DITT LIV! Det kan bara bli bättre - tänk på det. DU måste dock tänka långsiktigt. Du kommer att förlora polare som tror på honom, kanske tom del av familj - men de är inte dina vänner till att börja med. Du kommer att hitta nytt, bättre folk omkring dig. De verkliga vännerna kommer att skrika av glädje att du vinner tillbaka det som en gång var du. Var lugn och acceptera att det här kommer att ta tid men att det finns en utväg. Bra att du har kommit så långt att läsa Unnis bok och känna igen dig. Du är redan på väg



Börja först med att strategiskt planera i hjärnan att långsamt långsamt gå ur det trasiga fotografiet(som är han ). Lär känna fienden. Hur tänker han hur gör han, vilka möjliga strategier använder han? Vad är han kapabel till? Skapa möjliga utvägar (i tankarna,) för detta och senare konkret - innan du drar definitivt. Sök hjälp och ta emot den. Det finns inte många instanser men de som finns är naggande god. Vid det verkliga avskedet (där han inte kanske ens får veta det) kommer han att göra ett helvete för dig och bråka skrika, skratta, förfölja, böna, gråta blod, hota - men om du har en tydlig och välplanerad plan att följa så kommer du att klara detta. Lycka till och glöm inte att när du gått ur bild måste detta i den mån det går vara definitivt! Sträva så långt det går efter Nollkontakt. Har ni inga kids = bättre förutsättningar. Har ni kids = tänk på att de mår jävligt mycket bättre när du försöker att skydda i den möjliga mån du kan. Kräv dina rättigheter att inte vilja träffa honom , partnerterapitjafs - Det ger dig INGENTING och ingen BOT för honom. Egen terapi för att bygga upp din självkänsla igen= mycket bra. Ta en sak i sänder. Dante kom också upp ur infernot!



2008-10-24 @ 12:38:38
Postat av: Tessan

Christopher! har inte du familj och två barn att ta hand om istället för att sitta här och skriva på monologisk avhandling?

/år -76 the best

2008-10-24 @ 12:43:31
Postat av: Howling Bertil

Gogge:



Lär dig laga mat så slipper du krusa fruntimmer.



Att kunn alaga mat är som att ha totalkontroll över FJÄRREN, du kan själv fixa vad du för stunden vill äta och du kan få andra att bli tacksamma.



Att dricka för mycket av "Torr, Kall och Gratis" Champagne kan få en att likna en en Manodepressiv Cigarrtuggande Bulldog, det har hänt förr.



Det är inte svårt att lära sig att laga mat, man behöver bara ha lite känsla och logiskt tänkande så fixar det sig.



Ta fram någon rolig kokbok (det finns så många tråkiga) och följ ett recept som inte är för avancerat.



Fundera lite över varför man gör som man gör, sedan kan man inprovisera och upptäcka skillnader.





Christopher:



Det unkna sjuttiotalet ringde, det vill ha tillbaka DIG.



Du måste vara riktigt ordentligt förvirrad som drar sådana förhastade slutsatser.



Kan du inte hitta några fler saker än alkohol som förekommer tillsammans med misshandel i hemmet.



Fundera lite så kanske du kommer på några.



Kläder kanske, tror du inte att gärningsmännen har kläder på sig?



Kanske man skall förbjuda kläder, då minskar ju risken.



Bostäder kanske man skulle kunna förbjuda, de flesta misshandlarna äger ju rum i någons hem.



Och de sker dessutom i relationer, då kanske man skall förbjuda relationer.





Men se för all del till att inte ta bort det som åsakar skadorna, nämligen gärningsmännen.



Om man tar bort den som slår då blir inte någon slagen, är det så svårt att förstå det.





När du ändå är på gång att vilja få bort det underbara i livet, nöj dig inte med alkoholen, förbjud även musiken, litteraturen och allt annat man kan njuta av.



Själv lever jag utan sex, men skulle inte drömma om att hindra andra att nuta av det.

2008-10-24 @ 13:02:56
Postat av: Anonym2

Känslan av att vara en fin söt,liten nätt flicka i pappas ögon under tidiga uppväxtår där mamma istället gjordes till häxa - polarisering som jag vet idag- gjorde att jag då faktiskt lyfte upp min pappa på en piedestal. Han gjorde allt för mig, han älskade mig mer än allt annat. Så sa han och så kände jag. Jag visste ju inget annat. Jag visste inte av annan form av kärleksbedyrande. Annat var det med mamma som jag själv lärde mig att avsky - med hjälp av pappas ord och handlingar. Hur kunde hon bara gå med på att han slog henne gång på gång. Hur kunde hon vara så dum att läsa på högskolan då han ju uttryckligen bad om att hon skulle vara hemma och sköta om oss barn? Varför opponerade hon sig mot pappa hela tiden? Varför tog hon emot allt stryk hela tiden vilket alltid slutade med att pappa sedan ville ha sex med henne? - hård sex! Då fick hon faktiskt skylla sig själv tänkte jag nog tusen gånger när jag satt inne på mitt rum med min teddybjörn i famnen och hörde våldet pågå från nästa rum - hur han tvingade sig på henne, in i henne. Jag var nog mest paralyserad. Lärde mig dock snabbt att inte att känna så mycket. Det var ju mitt normala liv. Men detta var inte den vidrigaste hemligheten. Det absolut äckligaste var när pappa istället om kvällarna började komma in till mig på mitt rum och "vi skulle mysa". Jag minns den första gången som värst - allt annat efteråt blev till vår lilla hemlis, jag minns hur han sa hur högt han älskade mig, att jag var hans ögonsten, den enda i världen och att jag var hans prinsessa. Han tryckte sig allt närmare mig. Han sa att det var en kram. Men den var för hård. Det gjorde nästan ont. Kunde inte andas. Men bara för att jag var hans ögonsten och en sådan söt och tyst liten flicka så skulle jag få smaka på en jättegod klubba. Det var i alla fall vad han sa till mig eller rättare sagt frågade: Vill du smaka på min klubba som jag har i fickan? Att det var hans egna äckliga pissklubba - en stor äcklig kuk under jeansen förstod jag inte då. Inte när jag var 5 år och det hela började. Allt jag minns så här i efterhand är att jag dog då - hur jag med skräcken i mitt hjärta och smaken av hans äckligt kladdiga sperma i halsgropen lärde mig att svälja, svälja allt och alla senare kränkningar från honom och hur jag lärde mig att avsky min mamma ännu mer för att hon kanske visste? Eller oxå inte för jag och pappa hade ju en hemlis sa han, som jag inte fick säga vidare. Att jag samtidigt började kissa i sängen om nätterna var inget någon vuxen tog på något som helst allvar. Det kan bli så sade läkarna när pappa gick med mig till doktorn och ville förvissa sig om att allt stod rätt till med hans lilla flickebarn. Pappa var ju så bra på att vara "trevlig" och övertygande mot allt och alla. Den roligaste i världen. Dessutom var han ju charmig och hade ett prestigefyllt arbete. Omtyckt helt enkelt av hela världen.

Vem skulle tro mig om de handlingar som begicks hemma i det fördolda, i mitt rum, på toaletten? Ingen. Inte ens mamma såg ju. Hon försökte endast att undvika att vara nära honom eftersom hon ju alltid riskerade ett käft smäll. Hon var en gnällande satkärring medan jag ju var hans lilla tjej, i hans och i allas ögon. Mamma blev med åren alltmer overklig och osynlig . I hans ögon och då även i mina. Det var pappa som såg mig! Men det var också pappa som rörde vid mig- och gick för långt. På tok för långt. Något så in i helvete jävla vidrigt långt.



Först nu idag i vuxen ålder förstår jag. Jag förstår allt. Jag förstår att våld i nära relation handlar mycket om gränsförskjutande. Hela tiden upphävs gränser. Att allt blir till det normala. I mitt fall handlar det om en pappa som inte hade några gränser alls, en man som slog hustru och barn och försökte använda dem som redskap emot varandra i hans maktspel. Idag vet jag att det dessutom är ganska vanligt att fäder som begår olika övergrepp i familjen ofta har en tendens att även inkludera barnen i olika former.



Kära mödrar; ni som läser det här, är utsatta för våld av partner inklusive sexvåld i hemmet och har barn: Se sanningen i vitögat. Se tecknen om ni kan! Ta med dem och fly för era liv. Skammen är inte er! Skammen är inte barnens! Hela skulden, ansvaret och skammen på de som utför handlingarna.

2008-10-24 @ 13:26:48
Postat av: Kurator Pia

Måste vara jobbigt att vikariera för sin ömma moder!? Gå en kurs i matlagning eller häng med mor till N.Y. Hon blir säkert glad åt att ha sällskap! Hälsa henne så gott förresten från en gammal kollektivkamrat i Göteborg!!! Undrar om hon kan gissa vem?? I vilket fall som helst ha det jur gott som helst och glöm inte att hälsa mor din!!

2008-10-24 @ 19:53:19
URL: http://counselerpia.blogspot.com
Postat av: Christopher

Till vederbörande.

Disclaimer för att jag nu kommer att framstå som korkad, pantad, snusförnuftig, grötmyndig, irrelevant och för vissa kanske till med oredig.



Är det inte konstigt att språkklimatet på en blogg som har som främsta mål och ambition att belysa partnervåld så ofta är iskallt och ibland till och med kränkande?

Vad är det som gör att verbalt våld anses vara ok? Att anonymt spy ut omdömen om en medmänniska. Kan det inte finnas en poäng just här att fundera på tilltalet?



Innan man har lärt sig att vårda sitt språk så anser jag att man kan ta en titt i spegeln och invänta en paus mellan skoven innan man går nuts på tangentbordet.



Till Berra, Tessan och JohanS.

Mina läromästare! Jag tackar er för den lektion i tålamod som ni har givit mig.



Jag önskar er allt gott nu och i framtiden.



JohanS. Sist jag kommenterade här på bloggen var någon ggn i våras skulle jag tro, har inte riktigt koll faktiskt. Unni om hon mot förmodan ids kan verifiera det. Hon minns nog mig som en av sina bloggfäktare.

Sitter du på allvar och försöker att lista ut folks identiteter? Herregud...



Så, det tog fyra minuter.

Nu skall jag ut med båten och barnen. Som ligger på vår tomt. Säsongen börjar lida mot sitt slut.



Tchyss!

2008-10-25 @ 09:26:36
Postat av: Gabriel

Jag håller delvis med Bertil. Gogge ska lära sig laga mat. Intellektuellt har han ju redan halva inne hos brudarna, men halva är ju inte hela. Och vägen fram består av två delsträckor. Den sista delsträckan ligger i sovrummet och den tänker jag inte kommentera. I denna del har Gogge tillgång till expertkunskap på betydligt närmare håll.



Den första delsträckan är ofta svårare. Den kan bland annat handla om att aktivt och avspänt lyssnande samt några välplacerade och välformulerade frågor. Och var levererar man dessa bäst? Jo, vid det egna köksbordet över något gott att äta och något gott att dricka!



Jag tycker att Gogge ska satsa på vällagad husmanskost. (Men glöm inte att städa köket, hallen, sovrummet och badrummet.) De som ENDAST har lärt sig tillreda två superfina och kompletta middagsmenyer riskerar att bli genomskådade av de skarpaste kvinnohjärnorna. Och det är ju de skarpaste kvinnohjärnorna vi vill ta med till den andra delsträckan...

2008-10-25 @ 11:27:17
Postat av: unni

Anonym 2: Tack! Blev rörd till tårar. Stor kram!



Men Christopher, har du nånsin insett hur outhärdligt självbelåten du verkar?

2008-10-25 @ 15:34:00
Postat av: Gnutten

Köp proteindrinkar!!Helt perfekt när man inte orkar laga mat, för då kan man bara ta en macka och så vet man att man fått i sig alla nödvändiga vitaminer och proteiner!!

2008-10-25 @ 15:49:32
Postat av: deeped

Det här måste vara det mest förvirrade kommentarsfältet i hela bloggosfären. Vanligtvis bör kommentarer skrivas runt det som är postningens ämne. Här verkar det finnas så mycket snedseglare som helt enkelt inte klarar av att göra annat än att prata rakt ut i luften. Trist.



Gogge. Du är faktiskt den här bloggens behållning.

2008-10-26 @ 08:13:30
URL: http://deepedition.com
Postat av: Anonym

Till anonym2.Gode gud ge henne styrka.

2008-10-26 @ 13:47:09
Postat av: net

Mer att läsa om detta med våld mot kvinnor. Önskar att någon som är utsatt o inte vågar berätta får en tankeställare av detta och förstår hur viktigt det är att våga berätta och ta emot hjälp.

http://www.bt.se/nyheter/mark/mordade-emmas-pappa-hon-far-inte-bli-ett-anonymt-offer(887438).gm

Kram net

2008-10-27 @ 09:35:32
Postat av: sven

den här bloggen handlar inte om partnervåld... den handlar om att tycka att män i helhet är idioter och inget annat.



i varje inlägg där folk här ska upplysa om partnervåldet, så låter det: män tänker, män gör, män ser.. inte kvinnomisshandlaren, utan just män. ett konstant dragande av alla över en kant. vilket sen får resten av vargflocken att yla därefter.



sen är det dom få här som vill att rätt ska vara rätt och jämlikhet är något att sträva efter. dom är dom värsta kvinnomisshandlarna av alla. hjälp ska dom ha, men helst skjutas.



ta upp problemet på rätt sätt. sluta svartmåla, sluta dra alla över samma kant. acceptera en åsikt som inte är definitiv med eran, den kan ha en poäng ändå... då slipper ni dessa "kvinnomisshandlare" här i bloggen (som egentligen bara velat att rätt ska vara rätt och inget annat...)



fast det är väl kanske just det som gör bloggen intressant. detta konstanta felbedömande och påhopp.



supersven: ja a då. du e så duktig så, kvinnornas enda accepterade och levande karl.

2008-10-28 @ 14:22:18
Postat av: net

sven

Jag ÄLSKAR män, de män jag haft genom livet har varit underbara, jag har 2 snart vuxna söner som även de är underbara, jag har enbart bröder och manliga kusiner, alla är UNDERBARA. Jag har haft tur i mitt liv. Sådan tur har inte alla, med mina inlägg vill jag att de kvinnor som utsätts för våld av män ska VÅGA anmäla, VÅGA berätta VÅGA ta emot hjälp. Så jag är en mansälskare som fattar att alla inte har det som jag, jag vill hjälpa o påverka så fler får samma som jag har det. Därför gör jag inlägg om våld mot kvionnor, inte för jag hatar män o drar alla över en kam,

kram på dig

2008-10-28 @ 17:58:02
Postat av: Anonym

Nu måste jag ändå fråga Sven.

Är det inte du som blir provocerad av en man som stöder kvinnor istället - vilket ju bekräftar att det handlar om just det som SUPERSven skriver.



Kvinnor behöver ju STÖD för sin sak och saken det handlar om är ju just att mäns premierande av dominans och kontroll framför kärlek, vänskap, samspel i kärleksrelationer måste upphöra.



Vilket betyder att män måste göra upp med sin nedärvda mansroll och förändra den. Och i det ingår att erkänna att kvinnomisshandel är en svårartad följd.



Jag menar bara det här med att ta hand om och prioritera sina nära relationer, att ta ansvar för dem så att ömsesidigheten och kommunikationen fungerar, ta hänsyn, kunna visa omsorg osv Att detta blir goda och uppmuntrade vårdande egenskaper hos män och inte något "bögigt".



Göra upp med machoromantiken helt enkelt.

2008-10-28 @ 19:55:09
Postat av: sven

anonym:



det är klart du kan vända det till att jag blir provocerad av att män stöder kvinnor. men det är inte sant. finns väl inget dåligt med det.. supersven leker bror duktig hemma och har fått mig att tröttna. därav mitt inlägg till honom.



det är just precis stöd kvinnor behöver. mer sånt! ett stort problem är väl bara att det inte går att hjälpa någon som inte vill.



nu tror ju inte jag riktigt på att mansrollen är boven i dramat. jag tror nämligen inte kvinnomisshandel försvinner för att mansrollen ändras till en neutral position. jag tror att misshandel i hemmen kvarstår vare sig mannen ser sig själv som dominant eller undergiven.



förstår faktiskt inte alls resonemanget av mansroller. men du kanske kan ge en bra förklaring?



jag tror snarare på att storlek och rädsla många gånger är boven. för det är ju lättare att slå en vek och rädd än en stark och orädd. är det liksom inte lite så vi växer upp? slå på 7:orna på rasten för att dom är räddare och svagare? men det kanske du inkluderar i mansrollen, vad vet jag.





håller med om det sista du skriver. men det är väl ändå ett problem som handlar om uppfostran? vad lär vi våra barn? jo, att blått är för riktiga killar och rosa är för tjejer. att gråta när man gör sig illa är fjantigt och tjejigt.. att bli lite sentimental till en film går inte riktigt heller för att tuffa grabbar gör inte så... det finns miljoner exempel på detta.



jag menar borde inte alla barn födas till feminister och inte stora starka icke gråtande coolingar.













2008-10-28 @ 22:51:15
Postat av: Ricky

Unni är nog den smartaste genusvetaren vi har i landet. Kanske för att hon aldrig läst genusvetenskap, eller hur är det? Har någon 5 poängskurs slunkit ned? Förövrigt är Nicke den smartaste Mönsteråsbo med bellbottoms i Mönsterås.

2008-10-29 @ 13:33:46
URL: http://blogg.expressen.se/rickyvitalis/
Postat av: Anonym

Nu är det ju inte så att män inte gråter.



Jag har träffat många som gråter och gråter - men då har det varit av självömkan - en självömkan så oändligt instängd och kretsande kring sitt eget ego att man kan säga att det helt enkelt är ogenomtränligt.



Kvinnor är mer självuppoffrande - och det leder då ofta till överdrift på den kanten när det inte möts av någon annans självuppoffring. Till slut blir kvinnan bara som en stor tomhet där vinden blåser. Hon har gett bort hela sig själv.



Den motsvarigheten finns hos män däremot i krig. Det är ofattbart hur villigt många män offrar livet för en stor herres sak.



Men i och för sig kanske det mest handlar om män så unga att man kan säga att de är egentligen barn ivägskrämda på uppdrag så farliga att de vuxna inte vill utföra dem själva.



Så jag vet inte...



Men när jag tänker på att göra upp med machoromantiken så tänker jag mig män som ser med medkänsla på sina nära och kära, och då inte minst kvinnan som han lever med.



Eftersom hon måste ge så mycket av sitt känsloliv till barnen så behöver hon hela tiden påfyllning för att orka.



Annars tar energin slut.

2008-10-30 @ 20:14:48
Postat av: unni

Anonym, det där var väldigt bra skrivet och så sant, även utifrån mina erfarenheter. Pojkar måste fostras helt annorlunda! Kanske är det bra att de får vara hemma med en bebis och lära sig vad omtanke är. Tack.

2008-10-31 @ 08:45:26
Postat av: sven

anonym:



vem har sagt att män inte gråter? vad jag sa var att killar växer upp till att inte vara lika sentimentala som tjejer. vilket är sant?



du menar alltså att män inte har medkänsla? vad är det för trams-statement.. det finns en diagnos på folk som inte känner medkänsla och det är en sjukdom. du menar att män besitter den?



vad du drar för prallell mellan en kvinna som ger av sig själv till någon annan och en man som är ute och skjuter ihjäl andra människor förstår jag inte. det är världens värsta arbete dom har och inget annat. allt vad militär och soldat heter borde totalt förintas överallt. vill bara spy på alla militärer som får beröm och ära konstant för det skit dom skapar.



3 frågor:



ger inte barn påfyllning?



vart får ensamstående mammor och pappor energi ifrån?



kan det inte vara så att kvinnor kräver mer än män och balansgången blir svår?



jag vet inte om det bara är jag, men ju längre in på diskussionen om kvinnomisshandel man kommer, desto snöigare börjar det se ut. krig, medkänsla, barn och allt vad det börjar heta. inget av det har något med kvinnomisshandel att göra, eller?







2008-10-31 @ 15:14:32
Postat av: Anonym

Jag tänker på förmåga till omsorg, det finns t ex undersökningar som visar att en man som är funktionshindrad kan finna en partner som inte är det, medan detta sällan är fallet för en funktionshindrad kvinna.



När det gäller ensamstående mödrar - så är de ofta verkligen mycket mer ensam-stående i föräldrarollen, än vad ensamstående fäder är. Dessa får i regel mer stöd av släkt, vänner och (kvinnliga) bekanta än vad den ensamstående mamman får.



Det gäller ju också sambor och gifta t ex att man har mycket mer förståelse för att mannens arbete är krävande och kräver uppoffring av familjen - medan en mamma ses som en dålig mor om hon ägnar sig mycket åt karriären, då blir familjen försummad och hon är hård och kallhamrad.



Kvinnor förväntas vara självuppoffrande, män har inte samma krav på sig. Det är väldigt stor skillnad mellan kvinnoroll och mansroll där.



Detta är ju självklarheter som finns verifierat i en massa statistik över kvinnors dubbelarbete, deltidsarbete, uttag av föräldraledighet och vård-av-barndagar, kvinnors ansvar för vård av äldre anhöriga som behöver hjälp m m m m.



Så varför Sven skulle tvivla på detta, det verkar lite...ja how many years...innan det erkänns hur olika liv könsrollerna påbjuder oss att leva.



Och det innebär att livet som kvinna ofta är tungt, ensamt, oerhört ansvarskrävande, slitsamt, nötande, framför allt innebär det en mycket stor mängd obetalt arbete.



Det som är jobbigast är sömnbristen och så "mycket-ansvar-inga-befogenheter-syndromet".



Huvudansvaret för barnen och dubbelarbetet innebär att kvinnor får sova mycket sämre och mindre än män.

Naturligtvis innebär det också enormt mycket mer stress.



Som sagt män kopplar av när de kommer hem - kvinnorna när de går till jobbet.



Detta är ju sanningar som upprepats så många gånger att de nästan blivit till klichéer - ändå är det så lite som har förändrats.



Allt förblir i stora drag vid det gamla.



2008-11-02 @ 01:35:56
Postat av: sven

men herre gud. ta i längre ner än från tårna. på dig låter det som att det är ett under att kvinnan ens lever.



vi pratade om kvinnomisshandel och orsaker till detta trodde jag. inte om hur oerhört, fruktansvärt, hemskt synd det är om kvinnan för att hon blivit erbjuden ett liv bland något så förjävligt som män.



värre petty talk får man leta efter.



nä de här skitsnacket orkar jag inte lyssna på längre.



out.

2008-11-03 @ 00:24:09
Postat av: Anonym





Nej, Sven, Real life verkar ju vara lite för mycket för dig. Men ämnet kvinnomisshandel är ju inte direkt någon tillflyktsort för den som vill undvika tunga och svåra ämnen. Så jag förstår inte riktigt...



Dessutom hör ju det ämnet ihop med det jag just beskrivit. Kvinnomisshadel äger ju nämligen ofta rum i samband med att kvinnan vägrar leva upp till sitt tunga och ensamma ansvar att sköta marktjänst m m! - se ovan - gratis och utan knot.



Då kan hon få stryk som straff. Tills hon rättar sig i ledet och fortsätter tiga och lida, be och arbeta.

2008-11-03 @ 11:42:08
Postat av: Anonym

Till Sven igen;



Läste förresten precis idag att det just kommit ut en nyskriven doktorsavhandling som återigen konstaterat att kvinnorna utför nästan allt s k "obetaldt hemarbete. Enligt hennes resultat så gör kvinnorna tre gånger så mycket av detta slavgöra fortfarande.

Och kvinnors hälsa blir allt sämre - vilket hon trodde hade att göra med dessa arbetsförhållanden där dubbelarbetet tar knäcken på oss.



Till det kan läggas ökat våld mot kvinnor och barn.



Samt att barnporrindustrin firar segrar över hela världen som varande en av de absolut topplukrativaste kriminella verksamheterna.



Varje dag söker 50 000 efter såna sidor på nätet i Sverige.



Denna exploatering och detta våld.



STOPPA VÅLDET MOT KVINNOR OCH BARN!

2008-11-03 @ 22:27:17
Postat av: Larz Gustafsson

Var det du som samskrev "Boven i mitt drama kallas kärlek" med din mor eller har hon skrivit "dina" skildringar?

2008-11-07 @ 09:53:43
URL: http://myspace.com/zluggo_pop
Postat av: Anonym

Tål att upprepas:



STOPPA VÅLDET MOT KVINNOR OCH BARN!

2008-11-07 @ 18:54:01

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0