MAJOR BRAIN DYSFUNCTION
Min hjärna håller på att explodera av alla idéer som trängs. Det är ett helvete, jag lovar. Det blir kortslutning.
Men vi har en dvd-butik runt hörnet med happy hour-priser. För en tia får man hyra vilken film man vill. Det ska jag göra nu. En rulle och en bira.
Crack!
Hej!
Målande beskrivning av känslotillståndet!
Jag är mitt inne i "Boven" och har samtidigt följt debatten kring Gömda. Nu har jag gjort en koppling som jag undrar om du har lust att bekräfta eller avfärda som inbillad och banal sinneskonstallation:
Är PR Agenten (som du refererat till i Gömda debatten) Boven i fråga?
Nyfikenheten måste stillas!
Fantastisk författarinan du är Unni förresten.
Låter bra. Monica Antonssons blogg går för långt nu. Någon har spårat upp "Mias" före detta mans nya fru och så vidare - det känns som rena kvällsjournalistiken.
"det känns som rena kvällsjournalistiken"
Vad väntar du dig av någon som brukat skriva i sk "Damtidningar" ?
Troligen samma nivå som hennes manliga motsvarigheter inom Sportjournalistiken.
Jag förstår inte varför några av er hackar på Monica Antonsson. Som vanligt är det hon som får göra det som andra journalister struntar i. Hon gräver fram och redovisar det hon får tag och tips på. Nyhetsvärderingen kan vi göra själva.
Hanna, tack! Nej, boven är inte pr-agenten Niclas Lövquist. Det är en annan med samma förnamn, som är LM:s litterära agent.
Kräm!
Det var absolut inte min avsikt att racka ner på Monica Antonsson. Jag beundrar hennes arbete. Det hon har upptäckt är långt allvarligare än en liten litterär bluff. Det hon har avslöjat är en mycket obehaglig sörja av media och politik. Och jag delar inte alls "Howling Bertils" förakt för damtidningar. Jag reagerade bara spontant på en sak - ett mail från en kvinna i USA som lades upp på bloggen: jag tyckte synd om henne och om en annan kvinna som drabbats av "Mia", och tänkte att hon kanske inte alls ville ha sitt mail i en blogg. Ungefär så. Men nu har jag redan ändrat åsikt, av flera skäl: OK, just det där tangerade kvällsjournalistik tyckte jag, kanske för att mailet var så fint och privat, och för att de berörda stängde ner sina Myspacekonton sedan, för att slippa bli kontaktade av fler svenskar kanske... Men nu är jag helt på Monica Antonssons sida igen, och inte minst Elisabeth Hermons. En principiell fråga som måste diskuteras är om en journalist har rätt att göra en polisanmälan för att skapa en story, som Marklund gjorde med Trossen.
Har just läst sista sidan av "Boven i mitt drama..."
Tack för en fängslande bok, får jag fråga; är det din son som har skrivit eller har du gjort det? Det gav hur som helst en extra styrka åt historien.
Ack, hoppas att det blir någon rätsida på alltihop. Lyssnade precis på Liza Marklund i Medierna från förra året, när de diskuterade Elisabeth Hermons bok. Marklund lät fullständigt övertygad om att uppgifterna i hennes artikelserie var riktiga, men sa att det var fel att publicera namn och bild. Jag fattar inte den här historien. Om det är så att hon har dokumentation, varför tar hon inte fram den? Om hon inte har det, varför är det så svårt att säga: förlåt, jag hade fel? Hatar drev, sympatiserar med den som är jagad, men förstår inte varför det ska vara så svårt att lägga korten på borden. Rädsla för åtal? Vad handlar allt om egentigen?
LenaA, jag låter frågan om Gogge hänga fritt ;) Men tack, tack, tack att du läst Boven! Kram!
Malin, jag vet inte, men jag tror det handlar om prestige. Puss!
Unni. Måste bara säga en sak..
Har varit sjuk i några dagar och haft nada att göra.. Har "roat" mig med att kolla runt i olika bloggar.. men jag finner ingen, INGEN blogg som tilltalar mej och underhåller mig så mycket som din.
Så tack för att du finns och lyser upp i min vardag.
Kramar i mängder
Ojoj jag glömde skriva mitt namn i förra inlägget, wooops.
pusspuss
